Stor dag

Postklin igår, och idag snart dags för Gs examensceremoni i aulan. Min G har blivit stor! Eller nåt. Jag har hittills kommit på två, nej tre, bra saker med att vara tillsammans med en läkare:

1) Efter utfrågning och observationer får man ett förslag på vad som kan vara fel med ens mage. Sedan blir man ordinerad ett pulver som gör att magkramperna försvinner. Hallelujah på det!

2) När man efter en lång förkylning tycker sig ha den ibland återkommande tandvärken blir man knackad i ansiktet och får sen veta att det nog är vätska i en trång gång därinne. Och att det finns receptbelagd nässpray för det.

3) Läkare typ räddar liv och sånt.

Nu är frukosten uppäten, dags att försöka bli respektabel. Efter ceremonin blir det lunch på nån restaurang med släkt och vänner till Gs familj. Första gången jag träffar bla hans bror. Mostern med man, som åkt hit från Bosnien för Gs examen och som inte pratar svenska eller engelska, dom har jag däremot träffat och fikat med. Vissa språkbarriärer, men dom verkar snälla och fikat var gott. Det blir bra det här. Och solen skiner!