onsdag, maj 30, 2007

Liten på jorden

När jag jobbade i puben igår märkte jag efter ett tag att jag hade tre missade samtal från Tessan. Oj hjälp, det har säkert hänt nåt, sa jag till Tom innan jag gick iväg och ringde upp. Så rätt jag hade. Ledsamt, hemskt, men jag kan inte riktigt ta till mig det hela.

Supergo kille. Nyss blivit pappa. Tumör. Hjärnan. Operation. Oviss utgång.

Ibland slår det en att livet är som ett enda hån med alla orättvisor och hemskheter. Jag håller alla fingrar och tår för att operationen ska gå väl. Hjälper ni till?

söndag, maj 27, 2007


Paradise Bay, Carriacou
En period kunde jag sätta mig vid en dator och få ur mig något som liknade dikter. Inte världens tuffaste, men åh så skönt det var att få utlopp för allt möjligt på det sättet. Nu är jag lite som en kaviartub som blir påfylld inifrån, men blivit ihopknuten precis vid öppningen. Hä blir stopp helt enkelt.

Uppsatshelvete

Alla distraherande objekt är flyttade till syster eller föräldrar. Kvar i rummet är bara jag, datorn där uppsatsen bor, litteratur att använda i uppsatsskrivandet, samt förstärkare, högtalare och kläder. Pluggonyttigheter har införskaffats: ett paket muffins, två chokladkakor, samt lite lösgodis. Den mat som kan tänkas behövas de närmsta dagarna finns hemma. Jag har inget inplanerat med någon, och står som upptagen på msn.

Men inte faen går det fort! Jag har fortfarande inte fått till mitt råmanus ordentligt, det som skulle in i fredags. Visst, jag skickade det, men det var ju verkligen inte en uppsats i ordets rätta bemärkelse.

Just nu funderar jag på hur jag ska få in pietas, rättvisa och brutna eder i texten, och på vad jag egentligen kommit fram till. Det är dessutom den första uppsats på universitetsnivå jag skriver, och jag känner mig ganska osäker på exakt hur den ska vara uppbyggd och så. Vilka delar/avsnitt måste finnas med? Var ska olika saker placeras in? Var får mina egna åsikter och slutsatser stå? Och så vidare...

Ring ring

Henke ringde just, och sa att han kommer skjuta upp sin tillbakaflytt lite. Jag behöver inte vara ute ur rummet på torsdag, för han kommer inte tillbaka innan tisdag nästnästa vecka.

Vad blir smidigast nu? Jag klurar och flurar, men vet inte riktigt. Hade ju tänkt skriva på uppsatsen fram till torsdag eftermiddag kanske, och då flytta mig själv och mitt pick och pack. Men kanske är det bättre att vänta till fredag, eftersom deadline för uppsatsen är klockan 10 den dan? Fast å andra sidan ska jag hämta någon/några annans uppsats(er) i skolan klockan 15 på fredag, och sen jobba på kvällen - då är det bra att bo på Smålandsgården. Men lördag då? Fast då är det ämbetsmannaavslutning på kvällen, då är det också bra att bo i samma byggnad.

Klurigt var ordet. Men kanske kan jag flytta mig och nästan allt, och sen bara ha rummet som lite fix-innan-fest samt sova-efter-fest-ställe. Hm, ja, det låter bra.

Jag har inte bara fått ett utan två(!) telefonsamtal denna söndag, vilodag och allt. Den andra personen som ringde var en från hemkommunens äldreomsorg, där jag sökt ett semestervikariat. Hon ska återkomma om någon dag eller så och säga om jag får jobbet. Hon sa att hon tyckte att jag verkade ha en sund inställning och så, men problemet är att jag inte har körkort. Hon hade dock tänkt ut något schema jag skulle kunna gå på, där jag börjar ute i Färentuna och sedan samåker med nån för att komma till de olika personerna i Stenhamra, och väl där är det ju gångavstånd. Hon skulle prata med de andra som jobbade och se om dom tyckte det var en möjlighet.
Okej, jag kan erkänna att det skrämmer mig att tänka på att jag kanske kommer byta blöja på äldre människor om några veckor. Men, jag behöver verkligen ett jobb. Och egentligen borde omvårdnadsyrken inte ha så låg status - det är väl något av det viktigaste man kan göra, att ta hand om dom i vårt samhälle som har arbetat och kämpat och levt länge, men nu inte orkar med så mycket.

lördag, maj 26, 2007

Jag mötte Lassie



Där är min svarta överdel, hehe. Ser ni den? Axelbandslös, bärs av en söt blondin med gulrött band runt halsen.

onsdag, maj 23, 2007

Mycket nu

Okej nu tänker jag vara lite osmaklig, Aemailia kan sluta läsa på stört.

Tänk om man kunde bajsa ut en b-uppsats, då skulle jag springa till köket på stört och äta allt jag kom över. Och sen, efter en kort men intensiv kraftansträngning, skulle jag vara klar med kursen och ha sommarlov.

Klockan är elva. Frågan är om man ska ge upp för dagen. Borsta tänderna och krypa ner i sängen. Läsa fjärde sången i Aeneiden innan sömnen infinner sig. Och imorgon försöka skriva lite mer om det jag än så länge har - vilket är långt ifrån en hel uppsats. Sen jobbar jag i köket på eftermiddagen och kvällen, så den pluggtiden går ju bort.

På fredag får jag gå upp tidigt, även om man brukar komma hem tidigast ett efter en pubkväll, och fixa lite till. Klockan tolv ska uppsatsmanuset vara inskickat. Klockan tre kommer min mor hit, så då ska jag ha packat ner allt i rummet förutom några få saker jag ska ha här till nästa torsdag då jag själv flyttar också.

På lördag blir det knytis och fest med några tjejer på nationen, det ska bli kul även om jag egentligen inte har tid. Söndag och måndag får ägnas åt uppsatsen, plus igenomläsning av tre andra personers uppsatsmanus.

Tisdag ska vi i gruppen ha diskussionsseminarium där vi kommer med åsikter och tankar om varandras uppsastser. Efter det väntar ytterligare en pubkväll - som nog kommer bli livlig med tanke på att grannen har öppnat för sommaren (igår fick vi visst in 20000 kronor, dvs dubbelt så mycket som vanligt, enbart för att vi är granne med det tuffaste stället).

Onsdag och torsdag måste jag verkligen tokskriva, så att jag kan skicka in den slutliga versionen av uppsatsen på torsdag kväll. Då flyttar jag även ut för gott från min kära L2:a. Ja, och sen på fredag får jag andras uppsatser igen, som väl ska läsas och kollas under helgen, för att sen diskuteras i skolan måndag och tisdag. Sen - sommarlov! (Förutom att vi ska städa hela nationshuset, men det blir ett senare problem.)

Pörn goes kulturnörds-wannabe



Idag för ett år sen gick jag på opera. För första, och antagligen sista, gången i mitt liv. Jag förstod ingenting, och somnade till ibland. Dom sjöng på ett obegripligt språk (minns inte vilket?), och till det fanns det portugisisk text. Prima. Inte. Men det var ett fint operahus iallafall!

Otäck dröm

Jag kom just att tänka på en riktigt obehaglig dröm jag hade för kanske en vecka sen. Jag och två till, jag tror att det var mina systrar, men vi var små, vi var nere i mörka grott- eller kloakgångar. Vi letade efter nåt, eller kanske bara vägen ut. Det var mörkt och fuktigt, och vatten under oss. Vi såg siluetter av barn som tittade på oss, och insåg att vi måste berätta för nån att de var där. Vi lyckades till slut komma tillbaka ovanför jord, men den obehagliga känslan var kvar. Några barn med en basketboll stoppade oss, jag tror att dom kastade kjolar på oss. Vi förklarade att vi inte ville leka, för vi skulle åka hem. På en jättestor parkeringsliknande plats skulle vi höra av oss till våra föräldrar, men vi var nästan som utomjordingar eller hemliga agenter eller nåt, och det höll på att avslöjas när nån av oss med ett knapptryck vecklade upp en enorm trattliknande kommunikations...grej.

Just dom där tomma barnögonen som tittade på oss på håll... huva.

För övrigt ville jag inte vara sist när vi tre tog oss fram på led där nere, men eftersom jag var äldst (sen när är jag inte mellanbarn?) borde jag gå sist. På nåt sätt hamnade ändå min lillasyster sist, jag visste att det inte var helt rätt men gjorde ingenting åt det. Så himla typiskt mig, precis så jag alltid gjorde när vi var yngre. Och kanske gör fortfarande?

Kort

Min svarta överdel har idag tagit sig innanför polisavspärrningarna i stan, och tom vistats i samma sal som kungaparet, det japanska kejsarparet mfl. Status.
Själv fick jag minsann ta en omväg runt universitetshuset för att ta mig hem från skolan.

söndag, maj 20, 2007

Vårbal

Nu sitter jag här på mitt rum, klockan börjar närma sig åtta på kvällen och det är långt förbi läggdags för mig. Nu har jag varit uppe sen klockan halv nio igår morse. Minus en timme, jag snodde nämligen åt mig en lite tupplur när vi hade paus halv sex imorse.

Vadan denna underliga dygnsrytm undrar ni nu? Knarkar du?

Men nej. Jag har bara jobbat på vårbalen. Eftersom Carl von Linné, tidigare inspektor på Smålands nation, firar 300-årsjubileum i år var det inte bara vårbal - det var jubileumsbal med tema 1700-tal. Efter att ha putsat silverbestick, vikt servetter, dukat och föreberett på fler sätt började sittningen. Vi balanserade tallrikar och diverse flaskor bland höga pudrade peruker, stora kjolar och svajande fjäderplymer. Runt om oss hördes tidsenliga samtal med uttryck som Charmant och Gutår, men även franska små meningsutbyten snappades upp. Tydligen förekom även något sorts självutnämnda japanska luder, det där är lite oklart.

Servering och tågordning gick enligt mig skitbra (om man bortser från incidenten med brickorna med skumpaglas som tappades i golvet precis innan gästerna skulle släppas in), det fanns ganska mycket mat över till oss och den var dessutom god, vi avtackades av gästerna eftersom det var vår sista gasque som klubbverk, och stämningen bland oss som jobbade var allmänt avslappnad och glad. Något spännande som inträffade när jag drogs in i alla plymer och kjolar och vita glada ansikten som hoppade framför scenen när bandet Piano and Tonic(?) uppträdde var att David bestämde sig för att jag skulle crowd-surfa. En något vågad idé då det är en mindre crowd det gäller. Det gick väl sådär, men skoj var det.

Efter sittningen var det speed-städ i festsalen medan de fina gästerna minglade, sedan följde styrdans fram till klockan 2 då vi stängde. Städ, disk och flum för personalen, släpp på Göteborgs till klockan 7 för gästerna. 06.30-9.00 serverade vi frukost, då kom många tappra själar tillbaka för lite bacon och äggröra. Sedan följde lite mer städ och disk.

Efter detta jobbdygn väntade ingen sexa, så vi ordnade en egen på Loffes balkong med solsken och sånger (och blåst). Där fick vi även avnjuta en Absolut (finsprit, det var värst!) som Sven varit rar nog att skänka oss. (Tack, det var grymt uppskattat!)

Framåt eftermiddagen hamnade jag äntligen vid ån, tillsammans med Emilia och Tom. Det är nåt visst med solsken, blå himmel, grönska, och vatten. Vi åt bakelser från ett kafé, diskuterade Musikhuset (heter det så, det nya omdiskuterade vid Vaksala?) och skrattade åt tuffa moppekillar med smällare. Åt, inte med.

Framåt fem kom jag hem. Internet, dusch, middag, tandborstning, OC. Och nu, bloggen.

Och NU - sängen.
(om jag inte laddar upp lite bilder på bildsidan först, annars blir det imorn..)

Tevenörden talar

Ujuj, herre jistanes, jag säjer då det, halledudanemej. När jag fick veta att kvällens avsnitt av OC var det sista tänkte jag nog inte att det skulle vara det sista någonsin. Men det var det. Karaktärerna växte upp, man fick se bröllop och framtidsscener. Lite ovant, eftesom serier brukar fortgå i all oändlighet. Jag måste ändå säga att det känns bra, serien har fått komma till ro.

fredag, maj 18, 2007

Positivt tänkande

Jag fick just svar från ett ställe där jag sökt sommarjobb:

Hej !

Tack för din ansökan, jag har nu hittat våran nya medarbetare.

Ge inte upp och tänk positivt jag hade över 200 sökande att välja bland det är säkert din tur nästa gång

Med vänlig hälsning
xxx

Det var lite gulligt tycker jag. Hon är nog en sån som jag, som inte vill att nån ska vara ledsen :)

Balfint klv vt07

Nostalgisk

Näst sista fredagen i det här rummet. Om en vecka kommer föräldrar, vet ej om det är i singular eller plural, och hjälper mig att flytta grejer.

Dammit, jag vill bo kvar här! Jag trivs ju! Och så underbart nära till pubköket, och allt annat. Och bra korridor med ovanligt fräscht kök.

Rosa Pantern/Chokladbryderier

Jag har hört folk tala om den, men själv aldrig varit inne i den lilla näraffären innan David guidade mig dit inför ett litet välgörenhetsmission. Sen dess har det blivit två besök dit, varav det ena skedde idag i en paus av Top Model. Fattar ni det? På med jeans och skor, hitta nyckel och pengar, gå dit, ta en choklad, betala, vänta på växel, gå tillbaka. Och jag kom tillbaka innan reklamen var slut! Sex minuter tog det. Imponerande.

Sportlunchen jag införskaffade behövs idag, jag sitter och letar info till min b-uppsats. Just nu läser jag i Thinking Men, Masculinity and its Self-Representation in the Classical Tradition. Jag tycker mitt ämne är grymt intressant, men känner tyvärr mest av tidspressen.

En gång höll jag på att på riktigt sluta med godis. I Brasilien hittade vi bara konstiga godisar, så jag avböjde helt. Ibland smakade jag en kaka av min resekamrat, men inte mer än så. Det höll i sig i kanske två, tre veckor (rekord för mig, by far). Och jag vet exakt när det bröts. I en butt-numbing boat i Amazonas, under en gassande sol på en lång åktur. Australienaren som grävde fram en halvsmält chokladkaka - en sån där med en ko på, heter den Milko? Milka? Han gav oss varsin bit, och det var som... åh det går inte att beskriva, men så underbart ljuvligt. Långsamt och vördnadsfullt åt vi upp den kakan under vår vistelse i djungeln. I Venezuela och längre norr var det sen kört; där fanns "normala" chokladsorter, och minst en chokladbit införskaffades och åts varje dag. Back to normal med andra ord (och engelska sådana, märker jag). Man borde kanske dra ner på sötsakerna, jag har hört att det kan vara nyttigt att göra så. Men, ska man sluta med något som ger en så mycket njutning och lycka? Fast, om en knarkare frågat så hade nog de flesta svarat ja. Klurigt det där.

Underlig eller underhållande

Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att kinesen i korridoren är underhållande eller underlig. Kanske är det en blandning av båda. Varje gång vi börjar prata om något kommer han in på att jag tycker som jag tycker för att jag är svensk, och svenskar är si och svenskar är så. Jag försöker ibland klämma in att Nej, det är inte för att jag är svensk, det är för att jag är jag. Idag stog han och skar i ett stort kycklinglår, och jag tyckte det var obehagligt när han skar i själva benet. "Svenskar tycker att allt är äckligt".

Åh nej, nu kommer jag inte på fler exempel. Eller jo! Svenskar är dåliga, för vi har aldrig slagits för våra liv. Så om det väl händer nåt är det vi som kommer dö först. Därför är det dåligt att vi inte haft krig här på så länge.

Alltså, han har sagt så himla många olika påståenden. Nån gång pratade han om att vi svenskar har så mycket fördomar, i samma veva som han berättade mer om hur svenskar är. Han har även varit vänlig nog och berättat hur jag är; jag är lugn och festar aldrig. Åh, tack, bra att du berättade, för jag var lite osäker själv.

Vår korridor är tråkig för att vi aldrig gör något tillsammans. Okej, men vi kan dra ihop något då tyckte jag. Men nej, vi skulle inte klara av hans sätt att festa. Och vi är för olika.

Idag nämnde jag att jag ska jobba på vårbalen imorgon, vilket han upplyste mig om är tråkigt. Sen undrade han vad balen innebar; var folk bara extra snobbiga? Njaej, tyckte jag. Finklädda och lite fina i kanten i början kanske, men sen blir väl folk lika fulla och glada som vanligt. Han fortsatte med att berätta att han inte gillar såna fester, och han gillar inte vanliga gasquer heller. Har du varit på nån, undrade jag försynt. Nej, inte hade han det inte.

Är inte en person som ogillar fördomar, men ändå har såna om allt och alla och dessutom lever efter dom, lite... motsägelsefull?

torsdag, maj 17, 2007

Uppiggande





Kaspian är bättre än choklad och solsken när man vill muntra upp sig själv.

Ingen mobil...

... för tillfället. Så hör av er på annat sätt. Rökmoln exempelvis. Nu ska jag sova.

Man ska inte behöva skrika högt eller säga ifån argt för att bli lyssnad på.

tisdag, maj 15, 2007

Eländen just nu

Om en och en halv vecka ska första utkastet på b-uppsatsen lämnas in. Sen ska vi läsa och opponera på andras utkast, innan vi får tillbaka våra egna och skriver klart dom till fredan därpå. Och jag har inte kommit igång än. Det är så svårt att koncentrera sig när en massa annat händer samtidigt. Kanske har jag koncentrationssvårigheter?

Gamla tallrikar med potatismos och pizza står och luktar potatismos och pizza i mitt rum, men jag kommer mig inte riktigt för att städa.

Jag har märkt att vatten och knäckebröd går alldeles utmärkt, eftersom jag är för lat för att gå och handla mjölk eller tina det mjuka brödet i frysen.

Jag har tagit på mig en för stor och svår uppgift för en fempoängsuppsats.

Jag har inget jobb till sommaren.

Mina enda sköna jumpadojor har efter ett antal år gett upp och har i princip hål i sulan. Men jag har inte råd med nya.

Jag kom nyss på att jag har ringvecka, dvs jag ska fixa folk som jobbar i puben nästa vecka.

Imorn ska jag ta tag i uppsatsmojandet iallafall. Planeringen är att komma upp tidigt, hämta ut beställda böcker på Carolina, gå och kolla förord i olika översättningar om Medea och Aeniden på Boye. Kanske promenad med Emilia på dagen, om det hinns. Pallra mig till affären och handla. Ringa runt och trakassera eventuella pubjobbare på kvällen. Ringa Maja och se om jag kan lämna tillbaka hennes balkläder, och om hon vill att jag ska lämna in kjolen till tvätt.

Saker att göra ikväll innan det planerat tidiga sänggåandet:
Diska.
Ta fram mjukt bröd ur frysen.
Röja på rummet.
Söka några jobb till.
Plocka ögonbrynen. (Organiserade ögonbryn - organiserat liv.)
Köa på några böcker till.

Och nu, alldeles precis strax, ska jag kolla bankkontot. Jag tror inte det ser så ljust ut, men det är bättre att veta än att sväva i ovisshet.

Kmk-balen

Balen igår var rolig. Middagen var god, sällskapet trevligt. Jag fick låna en superfin kjol av Maja. Jag fick vitt vin istället för rött. Vi sprang över på mellangroggar. Roligt helt enkelt, kolla min bildsida.

Ett litet moln på himlen var väl kanske att min bordskavaljer väldigt motvilligt frågade mig om jag ville dansa. Och sen spenderade resten av kvällen med att undvika mig. Så hemsk är jag väl inte?

Det blev ingen styrdans för mig. Jag satt vid ett tillfälle t.o.m. ensam i en soffa och försökte se glad och käck ut. Jag avskyr att se glad och käck ut.
Till slut förbarmade iaf Joppe sig över mig, så då fick jag se dansgolvet från mitten. Och alla sidor. Jisses vad det virvlades runt. Men det var roligt.

Inre dialog

Det där du berättade, när jag skrattade lite och sen bytte samtalsämne. Om det jag sagt mellan spagettistuderandet. Det finns alltid med mig, det var inte bara något dumt svammel just då. Det är inget samtalsämne, men även idag flera år senare skulle jag kunna säga samma sak om jag bara släppte på fasaden. För grunden är oförändrad, samma sak fattas fortfarande. Och kommer nog alltid göra det. Du kan protestera, alla kan protestera, protestera så mycket ni vill. Men ni förstår inte. Innerst inne, ständigt undermedvetet, finns övertygelsen där. Tills det vänder, det måste vända någon gång. Den förklaring jag själv ser är ju den gamla, den inlärda. Det jag alltid har fått höra. Vad skulle det annars vara?

Bläup

Jahaja. Det verkar som jag är handlingsförlamad. Även när det gäller att skriva i bloggen.

Jag borde börja med uppsatsen. Hämta böcker på Carolina. Handla mat.

Men nej. Handlingsförlamad var ordet.

torsdag, maj 10, 2007

Grupparbete

Ibland är jag väldigt perfektionistisk. Jag vill gärna göra saker själv, så att de blir så som jag tänkt mig.

Jag hamnade ju i gruppen som ska fräscha till nationens ämbetsmannarum. Det hela har stannat av ganska rejält efter att det hölls ett möte som ingen, inte ens den sammankallade, kom till. Efter det hördes inget mer om saken på några veckor. Av en slump fick jag veta av David att det var möte i tisdags, men jag hade inte fått något mail om det. Jag jobbade ändå när mötet var, så hade ju inte kunnat gå i vilket fall.

Idag fick jag veta att de planerar att måla väggarna vita, utom den tredje som ska vara grå- eller grönaktig. Suck.

Ja, det är kanske inte det som är själva problemet. Det är istället det faktum att jag varit så insnöad på hur jag vill ha det, att hela projektet nu känns helt tråkigt och hopplöst. Snacka om dålig demokrat.

Vill ni veta vad jag var inne på? Okeeej då, jag berättar väl. Jag ville ha tre av väggarna ljusa, men i en lite lite varmare ton än helt vitt. Den fjärde väggen ville jag skulle sticka ut, i någon ganska mörk och stark färg. Eventuellt med något mönster eller liknande. Svarta skinn/lädersoffor, och soffbord, hyllor och annat träigt i en mörkt, nästan svart träslag. Många ljuskällor, bland annat vägglampor. Kuddar och annat, tex tavlor, som matchar den färgglada väggen. Ja, det var väl ungefär så jag har tänkt hittills.

Snacka dålig förlorare, vill inte vara med i planeringsgruppen längre när det inte blir som jag vill :p

En fjärde grå vägg kanske kan funka? Det kanske inte blir så tråkigt som det låter?

Skratt igen

Jobbjagande som jag är tittade jag nyss runt på annonserna på ams. Jag hittade nåt ställe som söker en trivselvärdinna för sommaren. Nyfiken på vad en trivselvärdinna är läste jag annonsen:

Verksamhetsbeskrivning
Ankargården är ett koncept av café, pensionat och konferens. Under våren öppnar vi även restaurang.

Arbetsuppgifter
Efter att våra gäster har checkat ut ska vår/våra trivselvärdinnor se över rummen och övriga allmänna utrymmen så att det ser välkommet ut för de nya gästerna som anländer. Dvs. bädda rent, dammsuga, torka golv och fönsterbrädor samt sängbord.

Utbildning/Erfarenhet
Du bör ha god fysik då det är ett tungt arbete. Erfarenhet är ett måste då vi behöver personer som är snabba men ändå har ögon för vad som behövs.

De sökte alltså en städare, där ser man. Tjusiga ord.

Vännerskratt

Ross: I had a dream I was playing football with my son.
Chandler o Joey: Ah, that's nice.
Ross: No, I was playing football WITH my son.

För övrigt...

... är utsidan på mina stortår som bedövade, och har varit sen valborg. Ytterst underligt. Håller dom på att ramla av? Ömsa skinn? Vem vet?

Inte helt pessimistisk

Jag inser att jag alltför ofta kan uppfattas som klagande. Som i förra inlägget. Men, jag vill försvara mig lite och säga att så är det oftast inte. Faktiskt. Så det så. Hmpf.
(där kom det igen!)

Kan ju snabbt plita ner att jag känner mig mer levande än på länge. Det är tokmycket att göra, men tiden flyger iväg och man känner sig aldrig ensam. När jag tittar på kort från det här året, som vi snart är halvvägs igenom(!) är det så sjukt många roliga tillfällen fångade. Så nej, missnöjd är jag absolut inte. Så att ni vet :)
Jag har haft en bra dag. Efter en alldeles för lång men trevlig pöl efter jobbet igår kom jag i säng typ sex på morgonen. Klockan tolv rastade jag och David varandra genom en promenad ut till Flogsta, där Karins balklänning väntade på att jag skulle komma och prova den. När vi skulle hem tog vi en omväg, runt, Flogsta. Blå himmel, grönt gräs och gröna träd, solsken och fågelkvitter. Stigar, en bro, en and, gröna fält. Matpaus på grill, glass till efterrätt.
Hemma igen, har fått en del viktiga saker gjorda, och även tagit en paus och tittat på Top Model.
Som sagt, det har varit en bra dag. Men allt är ju relativt ;D



Idag för ett år sen.



Idag.

Tråkmåns

Ikväll är mina kursare ute och röjer med singstar och sen karaoke. Själv har jag städat, sorterat, skrivit cv, skrivit personligt brev, och slutligen sökt tre jobb. Fler ska sökas inom kort, både för sommar och höst. Kanske får man nåt napp, chansen är ju större om man försöker iallafall.

Fastnade även nyss en stund på nationen, nu har vi fixat till en snygg drinkmeny.

Det känns otroligt skönt att ha fått lite saker gjorda. Imorgon hoppas jag även hinna börja läsa olika artiklar till uppsatsen. På kvällen blir det eventuellt jobb i puben.

Hjälpes så trött jag är. Sova lite kanske.

måndag, maj 07, 2007

Äh pyttsan

"Det är ett grymt straff"
Återigen har jag mest läst rubrikerna. Tydligen har allas vår Paris Hilton kört rattfull, och nu fått 45 dagars fängelse som straff. Hon lever ju verkligen i sin låtsasvärld på riktigt om hon tycker att straffet är hårt; att köra rattfull är väl ändå något av det dummaste man kan göra? Man riskerar inte bara sitt eget liv, utan även andras. Jag slår vad om att lilla Paris var övertygad om att hennes pengar eller välkända namn skulle hjälpa henne ur hela situationen. Men, någon som har obegränsat med pengar känner väl inte av en saftig böter?
Tyvärr kan man nog ana att hon kommer använda det hela som ett pr-trick...
I'm never ever making korvstroganoff igen! Fy.
Två gånger har jag försökt, med lika vedervärdiga resultat. Den här gången var jag dessutom dum nog att göra massor, så att det räckte till flera matlådor också. Nu har jag definitivt ätit min sista korvstroganoff. Äckligt!

söndag, maj 06, 2007


Frustration

onsdag, maj 02, 2007

Valborg

Det här är alldeles bisarrt. Absurdt. Valborg har flygit förbi, första gången jag upplevde den i Uppsala. Jag har dock inte viftat med nån mössa, bevittnat nån forsränning, eller något annat typiskt valborgigt. Det betyder dock inte att de senaste dagarna varit lugna eller händelselösa. Jag gör ett försök att berätta om det, vi får se hur det går.

Söndag 29/4
Klockan 11 samlades vi för att förbereda i puben och i stora festsalen, bland annat skulle gardinerna, teaterridåerna och alla tavlor plastas in inför champagnegaloppen. Efter all förberedelse jobbade vi i puben på kvällen, det var lite extra skoj eftersom alla klubbverkare jobbade ihop, och dessutom spelade ett band lite senare på kvällen. Vi hade öppet lite extra länge eftersom det var mycket folk och bra stämning, och framåt klockan två(?) hade vi städat klart och kunde gå hem och sova.


Måndag 30/4
Frukost på nationen klockan tio, och sen var det dags att preppa barer och fixa massa saker. Klockan tolv var det lawn-concert på gården, där nationskören och nationsorkestern uppträdde. Strax före tre släppte vakterna in folk till champagnegaloppet, ett fenomen jag aldrig tidigare stött på och inte tycker känns helt... logiskt. Folk köper flaskor med skumpa och sprutar allt innehåll på sin omgivning. En hel del skador hanns med också. En snubbe kom fram med ett jätteleende och berättade att han hade gjort illa sig och undrade om vi hade ett plåster han kunde få, samtidigt som han visade upp en helt nedblodad hand och handled. Lite senare sprang två killar förbi baren och halkade på det skumpadränkta golvet så att de ramlade raklånga bakåt, så att den ena slog i bakhuvudet ganska rejält. Ännu lite senare hoppade en kille förbi, stödd på två kompisar och ledd av vår 2q Kristina, jag tror att han fått en glasbit i foten eller nåt. Dom sista skadade jag såg var Maja och Viktor; hälften av Majas ena framtand hade slagits av mot Viktors näsa, och orsakat ett rejält hack där. Jag förstår inte riktigt hur den krocken kan ha gått till...

Klockan fem körde vakterna ut alla gäster och det var dags att städa undan lagret med skumpa, torka väggarna, städa iordning och förbereda tre barer inför kvällen, samt duka och förbereda en sittning för 114 teknologer - de som varit med i forsränningen hade nämligen sin plaskgasque hos oss. Runt klockan sex kanske, jag minns inte alls, kom gästerna och sittningen började. Vi hade dukat upp på fem långbord, men när alla bänkat sig satt det två personer vid ett av borden. Vi tyckte det vore roligt om dom kört en bordsskål. Lite senare började dock folk droppa in, så bordet (som vi fick berättat för oss var deras honnörs) fylldes upp. Alla som jobbade var överens om att det var en riktigt konstig sittning. Inte så bra organiserad, en full tjej somnade på golvet, folk kom och gick, de som kom nån timme försent var arga för att de inte fick nån förrätt eller första snaps, de sjöng dåligt osv osv. Dessutom drog de ut på tiden så att vi blev försenade, inte helt bra när man har ett släpp som ska börja en viss tid, och en kö redan står och väntar på att få komma in. Det blev mycket improvisation i början för att kunna ta in folk och få igång det hela; jag fick hoppa in i en extragarderob inne på qx. Tyvärr kom jag dit samtidigt som en ordentlig kö, så jag hann knappt orientera mig eller fixa nånting. Och herrejösses så irriterad jag blev på alla tjejer som ska lämna in massa väskor och påsar! Annars är det ju ganska kul. En mindre kul sak var dock att en person sa "Men guuud, dig känner jag igen! Pernilla!". Jag såg förmodligen ut som ett frågetecken, för jag kände inte alls igen henne. Sen började hon prata om att jag bodde där och där och gick i den däringa högstadieskolan. Hon nämnde även att vi varit i Björkliden tillsammans; "och du brände dig på nääääsan, och du brände dig på ööööronen". Ah, okej. Jag insåg att det var S, en person i en parallellklass på högstadiet. En vidrig person som behandlat många människor illa, bland annat mig. En sån där person som valdes till snyggast i skolan. Toppen, precis den person man vill träffa när man står svettig och stressig i en jävla extragarderob. Nåväl, kvällen gick vidare. Jag hade lite tråkiga pass tyvärr, det var synd. Egentligen skulle jag stå i C-bar första passet, men det blev alltså i garderoben istället. Nästa passa skulle jag ha plock, men hamnade vid disken istället, själv. Sista passet stod jag i utebaren, själv, det snöade, nästan inga gäster var ute och de som var det köpte inget. Det enda roliga som hände var väl att en snubbe klättrade över ett högt staket några meter från mig och dunsar i marken. Klockan halv fyra, en halvtimme innan vi stängde. Jag sa att han inte fick komma in, och gick med honom bort till vakterna. Plötsligt sprang han ut på gatan och försvann. Underligt.

Klockan fyra kördes alla människor ut och vi kunde sätta igång med en rejäl städning. Släppet var verkligen lyckat, vi hade hela tiden en stadig kö, och det var tydligen en in en ut som gällde. Jag fick även höra igår att det var kö till oss men inte till Snerkan, det är gaska skoj. Men som sagt, städ. Vi var klara vid sju på morgonen, då var det bums i säng.

Tisdag 1/5
Sova till 10:30, frukost på nationen klockan 11. (Ja, ni läste rätt, ungefär tre timmars sömn blev det.) Vi var som zombies allihop, ömsom fnissiga och ömsom tysta och tillknäppta. Vi förberedde inför majmiddan som hade 26 gäster. Betydligt lättare att både förbereda och servera när det är så få personer, lägligt när vi var som nervvrak och hade skavsår i händerna efter allt skumpaöppnande.

Majmiddan var en betydligt mer tillknäppt sittning än plaskgasquen, med bakfulla gäster i högtidsdräkt och studentmössa. När de ätit försvann de iväg till Gotlands för att hämta nån tavla av nåt slag, kom tillbaka för kaffe och avec, och sedan körde de nån sorts ringdans som verkade riktigt skoj. Next year I'm telling you! När de sen hade styrdans i stora fest ställde vi iordning för en sittande sexa i lilla festsalen. Under den fick även vi dricka och härja, men det var tur att vi tog det lugnt för plötsligt vällde det in folk från andra nationer och det hade varit jobbigt för vår hovis Sofia att få oss att hjälpa till om vi varit fulla... Smålandssittningen förvandlades på bara en liten stund till en kuratelfest och vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta, manodepressiva som vi var av sömnbristen. Halv två, en halvtimme tidigare än planerat, försvann ändå alla gäster och vi kunde börja städa. Det gick hyfsat snabbt, ungefär halv tre var vi färdiga. Då var det dags för vår sexa, äntligen fick vi belöning för vårt slit - och vi fick fira valborg!

In med massa sprit, igång med snapssångerna, varma mackor. Jag och Lotta var som tokig ett tag, jag vet inte riktigt vad vi gjorde haha. Nästan alla tjejer sprang (nästan) nakna runt huset. Jag somnade i en soffa. Jag somnade på två stolar. Jag somnade i soffan i Stormen. Sen gick vi ut i vårsolen och skrålade snapsvisor, något jag redan hunnit få en del pikar för av de som bor här. Men vad tusan, vill man skråla får man göra det, hehe. Till slut gick de flesta till nån sushibar, men jag Emilia och Tom la oss istället ner i gräset och snackade skit och halvsov i solen, så nu är jag rödskimrande i fejan. Vid två tror jag att vi slutligen gick in, då åt jag lite korv med bröd och duschade innan jag somnade. Syrran ringde och frågade om dom skulle komma förbi eller om jag ville sova, och jag antar att jag svarade att jag ville sova. Och det gjorde jag.







Nu har jag käkat pizza och chokladbollar, sett på Top Model, och skrivit det här inlägget. Det sistnämnda har tagit drygt två timmar, för jag är så jäkla disträ.

Skola imorn då. Idag gick jag inte dit, av förklarliga skäl.

Visst ja, på den sittande sexan efter majmiddan sjöng Mari och Scaro en sång till oss klubbverkare, om oss och hur bra vi är, det var gulligt.