Tidig lördagsmorgon

Frukosten avklarad, snart ska jag bege mig på julklappsjakt med syster. Har inga idéer alls, men kanske hittar vi nåt bra!

Hade en mysig gårdag. Pluggade, följde med på brudklänningsprovning och firade sen köp av (en annan) klänning med lite flyx. Sen pysslade vi lite inför lussegasquen ikväll; slog in paket, klädde granen, gjorde snö(!) osv. Riktigt mysigt. Kvällen avslutades sen med pizza och Vänner uppe hos paret G. Och sen gick jag och la mig, själv, och påmindes om hur skönt det är att få vara just själv ibland. Måste bli bättre på det.

Måndag

Helgen flög förbi, som just helger brukar göra. Fredagskvällen slutade med bokläsning i ett skumbad, en tupplur framför tv:n, storhandling och plock. I lördags tittade jag förbi en vän som fyllt 25, trevligt folk, gott fika och bebisunderhållning erbjöds. Hem några timmar, sen öl och vin med några här innan vi gick ner till nationen för att se Daniel Adams-Ray spela. Se och se förresten, han var skitkort så jag såg honom knappt alls. Fick slänga en blick när han gick in i köket sen - nu har jag iallafall sett honom.

Gårdagen bestod av en ineffektiv förmiddag uppföljd av några timmar med Kaspian. Trots att jag fick läppen söndersparkad av sagda barn (av misstag, oroa er inte) var det svårt att inte le när han härjade runt. Jag lyckades fånga en del av hans fina orgelkonsert på film. Skruttunge.

... fick just sms av mor, som vill ha en önskelista. Ja, en sån ska jag väl orka åstadkomma ikväll? En önskelista, piffning av en födelsedagspresent som ska ges bort imorn innan Daniel Adams-Ray på Live, och nån form av middag. Ja, tametusan, det låter överkomligt!

Uppa

Sen sist:

Vernissage av vår utställning på Biotopia. Allting blev klart i god tid och vi lyckades klara oss på 10' kronor under budget. Som tack fick hela utställningsgruppen äta på Jay-Fu, graaaatis. 5,5 timmar spenderade vi där, med gemensam matorgasm.

Sportlovsaktiviteten Mysteriet på museet planerades och genomfördes på Gustavianum. Iklädd Stadsteaterns kläder och en framtidsstrumpa av aluminiumfolie lotsade jag runt barngrupper under två dagar. Stressigt, svettigt och väldigt roligt.

Följt med fina H till storstan för att hjälpa till att välja brudklänning. Fantastisk sak att få vara med på, och både jag och J blev aningens rörda när vi såg vår vän stå med brudklänning, slöja och ett stort leende.

Bondat med diverse folk, bland annat på damsupén. Fylla, borttappade (och efter hemgång även upphittade) nycklar och skönt folk leder lätt till förtroenden och blottanden.

Varit på höstblot i Lund över en helg. Även detta med H. Väldigt roligt med många nya ansikten. Kanske kommer några av dem återses på vårbalen här!

Blivit kär i Lovikka-Conversen och tittat på bilder av dem varje dag i några veckor. Dreglat och ibland behövt påminna mig själv om att jag faktiskt inte har råd. Eller plats.

Borde jag hitta på nåt med min lediga, oplanerade kväll?

Njä. Tror inte det. Lite sims, lite film, något gott. Duger finfint. Myser!

Vinterglans

Kom på mig själv med att sitta och läsa över axeln när han kollade sin mail. Scannade efter något som var fel. Men vad skulle det vara? Vilken avsändare? Jag vet att det är så fel. Han skulle inte göra så. Känner mig paranoid och galen.

Där står han, ständigt leende, ögonen tindrande av bus och känslor. Full av komplimanger, med mjuka snälla händer och kramar. Redo att göra allt för mig om jag bara tillåter det. Sprängfärdig av uppskattning, presenter och överraskningar. Hör det jag själv inte ens märker att jag uttrycker.

Ändå denna tvekan.

Ge sig in i något igen? Jag trivs ju själv. Myser i min fina härliga lägenhet, kämpar på med mastern, spenderar min fritid med vänner, nationen mm.

Vad sysslar jag med? (Letar fel. Överanalyserar. Provocerar. Velar)

... kanske är jag mest av allt rädd för att för sent inse att det inte är rätt. Rädd för att slösa bort någon annans tid, känslor och engagemang. Istället försöker jag hitta felen redan nu.

Det är liksom inte på samma sätt den här gången. Inte den där spänningen, pirret i magen eller den diskreta men ständigt närvarande oron - vad kommer han tycka, vill han träffa mig om han kan, kommer jag på nåt sätt bli ledsen av den kommande kvällen, etc.

Nu är det mer lugn, trygghet, värme. Vetskap om vad jag erbjuds, och att allt är på mina villkor, att även min vilja spelar stor roll.

Funderar på hur mycket som beror på mig själv. Vad jag tillåter mig själv att vilja, känna, tycka. Låter jag ens mig själv känna efter? Och - hur skiljer man på gott och ont pirr?

Velar från dag till dag. Saknar, längtar. Ses, får smått panik. Söker närhet, bryr mig, är förtjust och faller alltmer. Drar mig undan, provocerar och känner inte igen mig själv.