Att

Att få frustrerande och omöjliga ledtrådar dagen innan. Bokstavschiffer med sifferkoder.

Att vakna upp till födelsedagssång, paket och en chokladkaka. Att chokladkakan är urgröpt i mitten dan innan för att få plats med ett värmeljus där, så att det blir som en tårta. En kalleblåtårta. Att få ett spel jag pratat om länge men sen glömt bort lite.

Att efter dagens pluggerier få en ros och ett facit till ledtråden. Att den fina lilla dikten läst på rätt sätt bokstaverar JAY FU.

Att hand i hand kliva in i det blåa skenet på restaurangen. Att äta och prata i timmar. Att aldrig vilja sluta röra vid varandra när vi kommer hem.

Att

att

att

att han när jag en vecka senare tackar igen för en så fin födelsedag, säger tack själv.

"Tack för att för att för att du är så fin att det får mig att vilja göra sånt för dig. Och för att jag också tyckte att kvällen var underbar."

Att han protesterar när jag vill gå ner några kilon, men lovar att stötta mig att äta nyttigare om det är viktigt för mig. Att han när jag är mitt i pluggstressen och deppar över att jag trots allt inte köpte någon choklad på affären slänger fram en kexchoklad ur jackfickan. Som han haft där hela kvällen. För att han hade misstänkt att jag skulle ångra mig.

Att han tycker att jag är fin. Och bra. Och finbra.

Och att han berättar det för mig med både ord, blickar och leenden.

Igen, igen, och igen.

Att

att

att

att han tycker att det är självklart.