tisdag, oktober 28, 2008
Även solen...
Det kroniska hålet i Sysslomansgatan är självklart kvar, nu större än någonsin. Igår stängdes varmvattnet återigen av, varpå jag bestämde mig för att duscha på gymmet för en gångs skull. Efter träningen (som inte alls var så roligt - vad har dom gjort med coreprogrammet egentligen?) bestämde vi att liten syster skulle äta lunch hemma hos mig. Hon hade dock inga duschgrejer med sig. Vi kom då på den briljanta idén att hon skulle åka i förväg och duscha hemma hos mig. Så det gjorde hon - cyklade hem till mig och duschade i det kalla vattnet. Haha, vi är inte så smarta alltid.
onsdag, oktober 08, 2008
Skärpning
Nej nej NEJ!
På en gång de första negativa tankarna kom förökade de sig snabbt. Jag kom just på mig själv med att argt sitta och tänka att jag borde ha högre kapacitet, jag borde vara smartare, min kropp borde orka mer, min entusiasm borde vara större, jag borde räcka till bättre och klara av allt bättre. Likadant började jag fundera på att ställa in morgondagens kvällsplaner, kan inte sätta ord på varför men det finns nog paralleller till Säkerts låt Det kommer bara leda till nåt ont.
Men NEJ! Det är inte mig det är fel på! Mitt största fel just nu är att jag konstant har dåligt samvete för allt jag inte hinner eller kan, och just det tänket är något jag vill försöka ändra på. Och angående det andra måste jag tuta och köra, annars står jag kvar vid rödljuset och blir påkörd... eller nåt.
På en gång de första negativa tankarna kom förökade de sig snabbt. Jag kom just på mig själv med att argt sitta och tänka att jag borde ha högre kapacitet, jag borde vara smartare, min kropp borde orka mer, min entusiasm borde vara större, jag borde räcka till bättre och klara av allt bättre. Likadant började jag fundera på att ställa in morgondagens kvällsplaner, kan inte sätta ord på varför men det finns nog paralleller till Säkerts låt Det kommer bara leda till nåt ont.
Men NEJ! Det är inte mig det är fel på! Mitt största fel just nu är att jag konstant har dåligt samvete för allt jag inte hinner eller kan, och just det tänket är något jag vill försöka ändra på. Och angående det andra måste jag tuta och köra, annars står jag kvar vid rödljuset och blir påkörd... eller nåt.
Gaah
Ibland funderar jag allvarligt på att aldrig vara med på nånting, aldrig ha några commitments. Komma och gå som det passar mig, glida.
På lördag är det herrmiddag, det är roligt. Men tidskrävande; förutom massa förberedelser och möten veckor innan försvinner ju hela lördag och söndag också.
Jag är med i spexgruppen som ska göra en film. Idag sågs vi för att filma, två personer försvann, vi gjorde ändringar och fixade så att det till slut löste sig trots att vi var för få för rollerna.
Efter att sista scenen var inspelad kände jag mig lätt om hjärtat, tills jag tog upp den kommande klippningen och ljudpåläggningen. Helt plötsligt verkar det som att ingen hinner sitta med det imorgon eller på fredag. Resultat: Jag sitter här själv, men massor av kursboken kvar att läsa inför morgondagens seminarium, utan att ha hunnit träna eller nåt sånt. Bredvid mig ligger kameran, på datorn finns ett filmprogram jag aldrig förut sett. Jag hittar inte ens nån öppning i kameran där usb-sladden ska sitta! Aaah frustration!!
Kursboken med trobrianderna tittar argt på mig, men jag måste ju göra den här filmen nu eftersom det känns som att den annars inte kommer att bli gjord alls. Och nu är jag så arg och trött och frustrerad att jag ändå inte kan få ro att läsa mer! Läste 7-12 idag, filmade 12-16, pluggade, köpte etiketter och grejer inför lördagen, lagade mat, åt mat, filmade, och nu är jag här.
Och jag kan inte med att vara arg på att de andra inte hinner klippa, eftersom jag verkligen förstår dem. Jag har ju egentligen inte heller tid, och borde också säga "Stopp å belägg, jag hinner faktiskt inte det här, det ska vara roligt att vara med och då måste jag ha tid för mina studier också". Men om alla gör så blir det ju inget?
Jag är tillochmed för off för att dela upp det här i stycken eller läsa igenom vad jag just skrivit. Det är säkert bra.
Imorn blir det plugga och tvätta 6-11, sen seminarium 12-14, sen försöka fixa film (om jag hittat usb-uttaget till dess!!), och på kvällen tänkte jag faktiskt göra något roligt. Och dom planerna tänker jag INTE ändra på.
Glad Pernilla har blivit trött, gnällig och ledsen Pernilla. Lovely.
På lördag är det herrmiddag, det är roligt. Men tidskrävande; förutom massa förberedelser och möten veckor innan försvinner ju hela lördag och söndag också.
Jag är med i spexgruppen som ska göra en film. Idag sågs vi för att filma, två personer försvann, vi gjorde ändringar och fixade så att det till slut löste sig trots att vi var för få för rollerna.
Efter att sista scenen var inspelad kände jag mig lätt om hjärtat, tills jag tog upp den kommande klippningen och ljudpåläggningen. Helt plötsligt verkar det som att ingen hinner sitta med det imorgon eller på fredag. Resultat: Jag sitter här själv, men massor av kursboken kvar att läsa inför morgondagens seminarium, utan att ha hunnit träna eller nåt sånt. Bredvid mig ligger kameran, på datorn finns ett filmprogram jag aldrig förut sett. Jag hittar inte ens nån öppning i kameran där usb-sladden ska sitta! Aaah frustration!!
Kursboken med trobrianderna tittar argt på mig, men jag måste ju göra den här filmen nu eftersom det känns som att den annars inte kommer att bli gjord alls. Och nu är jag så arg och trött och frustrerad att jag ändå inte kan få ro att läsa mer! Läste 7-12 idag, filmade 12-16, pluggade, köpte etiketter och grejer inför lördagen, lagade mat, åt mat, filmade, och nu är jag här.
Och jag kan inte med att vara arg på att de andra inte hinner klippa, eftersom jag verkligen förstår dem. Jag har ju egentligen inte heller tid, och borde också säga "Stopp å belägg, jag hinner faktiskt inte det här, det ska vara roligt att vara med och då måste jag ha tid för mina studier också". Men om alla gör så blir det ju inget?
Jag är tillochmed för off för att dela upp det här i stycken eller läsa igenom vad jag just skrivit. Det är säkert bra.
Imorn blir det plugga och tvätta 6-11, sen seminarium 12-14, sen försöka fixa film (om jag hittat usb-uttaget till dess!!), och på kvällen tänkte jag faktiskt göra något roligt. Och dom planerna tänker jag INTE ändra på.
Glad Pernilla har blivit trött, gnällig och ledsen Pernilla. Lovely.
onsdag, oktober 01, 2008
Fel fokus?
Kanske har jag fel syn på världen, eller åtminstone fokus på fel saker?
Ganska talande exempel:
En snygg kille går över ett övergångsställe en bit ifrån mig och H. Snett bakom killen försöker en äldre farbror med rullator skakigt skynda sig över. Jag säger tyst "Skynda skynda farbrorn!" eller nåt i den stilen och tittar oroligt på hur han ska klara sig. H tittar på den snygga killen, på farbrorn, och sen på mig och undrar hur jag prioriterar.
Ja, jag registrerade den snygga killen, självklart, men min fokus hamnade ändå på farbrorn som jag tyckte synd om när han haltandes försökte skynda över innan det blev rött.
Ganska talande exempel:
En snygg kille går över ett övergångsställe en bit ifrån mig och H. Snett bakom killen försöker en äldre farbror med rullator skakigt skynda sig över. Jag säger tyst "Skynda skynda farbrorn!" eller nåt i den stilen och tittar oroligt på hur han ska klara sig. H tittar på den snygga killen, på farbrorn, och sen på mig och undrar hur jag prioriterar.
Ja, jag registrerade den snygga killen, självklart, men min fokus hamnade ändå på farbrorn som jag tyckte synd om när han haltandes försökte skynda över innan det blev rött.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
