Ibland funderar jag allvarligt på att aldrig vara med på nånting, aldrig ha några commitments. Komma och gå som det passar mig, glida.
På lördag är det herrmiddag, det är roligt. Men tidskrävande; förutom massa förberedelser och möten veckor innan försvinner ju hela lördag och söndag också.
Jag är med i spexgruppen som ska göra en film. Idag sågs vi för att filma, två personer försvann, vi gjorde ändringar och fixade så att det till slut löste sig trots att vi var för få för rollerna.
Efter att sista scenen var inspelad kände jag mig lätt om hjärtat, tills jag tog upp den kommande klippningen och ljudpåläggningen. Helt plötsligt verkar det som att ingen hinner sitta med det imorgon eller på fredag. Resultat: Jag sitter här själv, men massor av kursboken kvar att läsa inför morgondagens seminarium, utan att ha hunnit träna eller nåt sånt. Bredvid mig ligger kameran, på datorn finns ett filmprogram jag aldrig förut sett. Jag hittar inte ens nån öppning i kameran där usb-sladden ska sitta! Aaah frustration!!
Kursboken med trobrianderna tittar argt på mig, men jag måste ju göra den här filmen nu eftersom det känns som att den annars inte kommer att bli gjord alls. Och nu är jag så arg och trött och frustrerad att jag ändå inte kan få ro att läsa mer! Läste 7-12 idag, filmade 12-16, pluggade, köpte etiketter och grejer inför lördagen, lagade mat, åt mat, filmade, och nu är jag här.
Och jag kan inte med att vara arg på att de andra inte hinner klippa, eftersom jag verkligen förstår dem. Jag har ju egentligen inte heller tid, och borde också säga "Stopp å belägg, jag hinner faktiskt inte det här, det ska vara roligt att vara med och då måste jag ha tid för mina studier också". Men om alla gör så blir det ju inget?
Jag är tillochmed för off för att dela upp det här i stycken eller läsa igenom vad jag just skrivit. Det är säkert bra.
Imorn blir det plugga och tvätta 6-11, sen seminarium 12-14, sen försöka fixa film (om jag hittat usb-uttaget till dess!!), och på kvällen tänkte jag faktiskt göra något roligt. Och dom planerna tänker jag INTE ändra på.
Glad Pernilla har blivit trött, gnällig och ledsen Pernilla. Lovely.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar