Trasig

Naae inte okej

Vad är det här?

Plötsligt sitter själv jag här hemma, självvalt för att kämpa med hemtentan, och den senaste halvtimmen har en ledsamhet smugit sig på. Varför då? Var då ifrån? Är det för att jag är ledsen över att inte vara på nåt special-Velvet-jippo ikväll som jag gärna hade velat? Är det en försenad reaktion på alla kläder jag shoppade idag? Är det för att det är jobbigt att plugga? Är det för att jag är sjuk? Det känns lite som en kroppslig ledsnad, utan konkret orsak.

Dessutom har tankar på G också kommit smygande, nu nyss. Nej, jag saknar honom inte och jag vill inte ha honom nu, jag tycker att andra är mer intressanta, och jag är inställd på att spana som fan imorn. Både idag och igår ville mina shoppingsällskap gärna dras till affärer i närheten av Macoteket; igår lyckades jag undvika det, men idag gick vi förbi. Varpå jag konstlat glatt fokuserade blicken överallt utom mot de som stod bakom kassan där när vi passerade. Varför är det så? Jag kan inte påstå att jag har samma känslor längre, men det är väl kanske det att jag tillät honom komma väldigt nära och därför känns det konstigt nu; det är en person som påverkade mig men som jag sen inte träffat mer. Underligt indeed. Varför kunde jag inte bara titta ditåt, som en normal människa, och vinka lite glatt (eller iaf artigt) om han såg mig?

F.ö. har mina hångel börjat hinna ifatt mig. På ICA, meddelanden på fejan osv. Uppsala är en liten stad.

Hur ska jag muntra upp mig själv? Skita i att plugga och gå ut? Nej, det vore dumt. Gå och lägga mig och gå upp 6 imorn? Möjligen. Läsa mera om Nisa från !Kungfolket? Ja, det är väl klokast. Bort, bort dumma ledsamhetskänsla! Jag har ju till och med ätit glass!

Kom in

Vårdgaranti?

Efter att ha röntgat knät fick jag några veckor senare ett brev. I det stod något i stil med "Du har rätt till behandling inom 90 dagar. Det kommer du inte få." Eh, jaha. Jaja, har jag haft paj knä sen jag var 12 kan jag väl vänta lite till.

Var för övrigt och kollade upp halsen också. Jag får ta bort halsmandlarna om jag vill, men läkaren tyckte jag skulle låta bli eftersom de såg bra ut. Jag får bestämma själv. Där kommer den där beslutsångesten (se föregående inlägg) in.

Långa listan

Allt för att slippa skriva hemtenta. (Dvs skjuta upp att skriva hemtenta för att sen få magsår dagen innan inlämning.) Tog listan från syrran som tog den nån annanstans ifrån.

BRUKAR DU:
Titta på dig själv i spegeln: Ja. Ofta pratar jag till mig själv, eller låtsas prata med någon annan, samtidigt.
Gnälla: Ja. Hur ska folk annars veta hur eländigt jag har det? Hehe.
Skrika: Nej. Ytterst sällan faktiskt. Till skillnad från dom där på Top Model.
Sova: Ja, har ett väldigt stort sömnbehov.
Ha ångest: Ja, ibland. Ofta gällande beslut, eller framtiden.
Skada dig själv med flit: Nej. Fast en gång när jag var deppig bankade jag huvudet i väggen. Men det gjorde ont, så det blev ingen vana.
Ta mediciner du inte borde ta: Nej.
Drömma mardrömmar: Nej, väldigt sällan. Fast nu kommer jag väl göra det konstant bara för det *peppar peppar*
Drömma sexdrömmar: Det händer.
Ta droger: Nej.
Försöka vara annorlunda: Njaej? Menas annorlunda än mig själv, eller annorlunda än alla andra? Jag är jag. Eftersträvar dock inte heller att vara som alla andra.
Klä dig i svart: Nästan alltid svart linne.
Gå i skolan: Ja.
Ha sex: Jag är i princip nunna, jajemän.

VEM:
Saknar du: Jag vet inte... ingen direkt?
Vill du döda: Ingen.
Rörde dig sist: Oj, ingen på hela dan tror jag. Vad gjorde jag igår? Kanske då, men vet inte alls vem.
Vill du slå: Ingen.
Kysste dig sist: Oh det tänker jag väl inte skriva här heller, det har jag fortfarande lite ångest över.
Vill du kittla: Kaspian kanske?
Kramade du sist: Eh, jag vet inte? Lite samma som med rörde-sist-punkten. Inte mycket närhet här inte :p
Vill du prata med: Vem som helst nästan. Jag skriver ju hemtenta.
Skrek du på sist: Jag vet inte...?
Vill du vara som: Pass.
Sårade dig sist: Senast var nog han G gissar jag.
Vill du bli galet full med: Helena. Eller Lisen. Eller, alla jag känner nästan.
Gjorde dig riktigt glad senast: Vem? Annars vad: att jag får csn imorn.
Fick du sms från senast: KG. Vi ska shoppa på fredag och ladda inför lördagens utgång.
Ringde dig senast: Lillasyster.
Är vackrast på jorden: Får härma storasyster och skriva Kaspian.

HAR DU:
För många vänner: Nej. Men inte för få heller.
Förföljelsemani: Nej.
Tvångstankar: Njae. Har fått höra att jag tvättar mig för ofta, det kanske räknas? Eller att jag inte kan röra vid disktrasan utan diskhandskar? Eller att jag alltid bokstaverar ord i tankarna? Nää. Inte jag inte.
Någon annan psykisk sjukdom: Nej.
Någon fysisk sjukdom: Inte utöver min tillfälliga förkylning. Vad jag vet. Och hoppas.
Någon skada: Ett stort blåmärke av okänt ursprung på låret, gills det?
Färgat håret: Nej. Fast tidigare har det varit både rött och rosa.
Brutit några ben: Nej.
Några piercings: Nej.
Egen dator: Ja.
Bra självförtroende: Jovars, blir allt bättre.
Kysst någon: Trot eller ej.
Haft sex: Jo.
Sagt jag älskar dig till någon idag: Haha nej.
Varit kär: Ja.
Dumpat någon: Ja.
Stulit någonting: Ja, några lösgodisbitar.
Lämnat landet: Ja. Men bara kortare vändor.
Tuttat eld på nåt: Ljus?
Gjort något olagligt: Jag har väl säkert druckit innan rätt ålder o sånt.

HUR:
Går du: För det mesta framåt?
Svarar du i telefonen: Aare Pernilla.
Fördriver du tiden: Görandes så lite viktigt som möjligt, tyvärr.
Tjänar du pengar: Passar barn ibland.
Ofta diskar du: Kanske varannan dag.
Ofta städar du: När det börjar bli äckligt, eller när jag ska få besök.
Många stör du dig på: Det är nog några stycken. Fast kommer inte på någon konkret person nu.
Ofta träffar du din familj: Syrrorna bor i Uppsala så dom ser man då och då. Föräldrarna mer sällan. Farföräldrarna väldigt sällan.

TROR DU:
Att du kommer bli något: Det är jag inte säker på. Men jag försöker undvika karriärshetset. Bättre att leva och vårda sig själv och sin omgivning?
På gud: Njaej.
Att folk tycker om dig: De flesta jag omger mig med tror jag gillar mig. Men alla kan ju inte gilla alla.
På ett liv efter detta: Kanske?
Att du kommer leva länge: Man förutsätter väl på något sätt det. Och det är dumt. Skjuta upp och hämma sig istället för att tuta och köra här och nu. Slutsats: Ingen aning.

Jabbadabbado!

Imorn får jag pengar! Två månaders härliga studiebidrag PLUS lån! Här ska levas loppan!
(Dvs betala räkningar, köpa mat och medicin... och skor!)

Nähäpp

Inga pengar idag heller. De där två bankdagarna från det att dom fått studieförsäkran blir väl förmodligen längre om man samtidigt ändrar och vill ha lån också. Vilket jag hade kryssat i redan för nån månad sen när jag ansökte, men som dom tydligen valde att missa.

Jag vill ha ipren, bafucin och nyponsoppa!

Nejmen? Vilket neggo

Efter att inte ha skrivit här på länge och sedan lämna föregående inlägg som det första livstecknet inser jag att det är ganska missledande om mig och mitt liv just nu. Jag har, trots den negativa tonen, den senaste tiden haft ett genomgående positivt välmående flow. Positiva tankar skapar uppåtgående cirklar, det egna värdet ökar i andras ögon samtidigt som i mina, uppskattning av och fokus på det fina i omgivningen och bortfösande av negativa upprepningar i tankarna skapar välmående.

Jag. mår. bra.

För första gången på väldigt länge kan jag säga så. Jag vet inte riktigt hur det kom sig, men det började förmodligen med konfrontationen med G. Jag sa precis allt det jag hade på hjärtat, han lyssnade och tog till sig och bad om ursäkt för att han sårat mig och betett sig illa. Antagligen hade det mycket med saken att göra; jag fegade inte, jag stod upp för mig själv, och på det viset tog jag själv tag i mitt liv för första gången på väldigt länge.

Sen hittade jag någon trevlig gosse ute i vimlet (eller ja, det gjorde jag ju faktiskt innan vi hade pratet också... och under tågluffen...), och sedan ytterligare någon, och jag insåg att det finns så otroligt många människor! Rent allmänt. Men även intressanta, fina, spännande, goa osv. Och att jag faktiskt har en större möjlighet än jag någonsin insett att faktiskt välja. Det jag vill ha. Och om han inte är intresserad? Ja, då finns det ju fler - och var inte menat att bli något. Det får inte vara så väldigt seriöst eller ångestframkallande; det är roligt och intressant att träffa folk ute. Det är bättre att gå rakt på och få direkta responser, och bra mycket roligare, än att bara vänta och se vad man erbjuds. Jag insåg nog även någonstans det som flera av mina vänner sagt redan innan - att om det hade blivit jag och G hade jag nöjt mig. Och sånt leder aldrig till något gott.

Jag har även haft fullt upp på nationen; tillsammans med H som jag var på Roskilde + tågluff med har jag välkomnat reccar och verkligen fått plocka fram alla sociala delar av min personlighet som existerar. Vi har kontaktat folk, planerat aktiviteter, genomfört aktiviteter, pratat inför många människor, dansat fuldans till E-Type inför ännu fler människor, osv osv osv. Ännu en gång ett platstagande och självbejakande, som ökar tron på självet.

Därtill har jag börjat läsa kulturantropologi i en skön klass.

Mycket i rullning nu, det mesta är roligt och jag är för det mesta väldigt tillfreds. Det var bara förkylning + hemtenta + pengabrist som talade mest i det förra inlägget.

Fattig som en kyrkoråtta?

Nu börjar jag bli rejält trött på att inte ha några pengar. Efter att ha lånat först 300 av vänner för utgång med mera lånade jag sedan 600 av mor min för att köpa kursböcker och betala terminsavgift till kår och nation. Samma dag hittade jag ett brev i postfacket där det stod att man försökt dra autogiro av mitt konto men att det inte gått. Tro fan det när jag hade 18 kronor på kontot. Där rök någon kursbok, men å andra sidan fick SATS sina pengar och jag hamnade inte i något trist trubbel.

Det verkar som att csn-pengarna är på gång iallafall. Det blir spännande att se om dom förstått nu att jag vill ha både bidrag och lån. Av någon anledning stod det på min belopps- och utbetalningsplan att jag bara ska ha bidrag i år; det ligger på 2572 kr i månaden. Att jämföra med min rumshyra som är 2925 per månad. Ehm, jag vill gärna ha lån också, tack.

Jag är förkyld men har inte råd att köpa varken febernedsättande/huvudvärkstabletter eller halstabletter. Ett i-landsproblem förvisso, men ack så bittert.