Nejmen? Vilket neggo

Efter att inte ha skrivit här på länge och sedan lämna föregående inlägg som det första livstecknet inser jag att det är ganska missledande om mig och mitt liv just nu. Jag har, trots den negativa tonen, den senaste tiden haft ett genomgående positivt välmående flow. Positiva tankar skapar uppåtgående cirklar, det egna värdet ökar i andras ögon samtidigt som i mina, uppskattning av och fokus på det fina i omgivningen och bortfösande av negativa upprepningar i tankarna skapar välmående.

Jag. mår. bra.

För första gången på väldigt länge kan jag säga så. Jag vet inte riktigt hur det kom sig, men det började förmodligen med konfrontationen med G. Jag sa precis allt det jag hade på hjärtat, han lyssnade och tog till sig och bad om ursäkt för att han sårat mig och betett sig illa. Antagligen hade det mycket med saken att göra; jag fegade inte, jag stod upp för mig själv, och på det viset tog jag själv tag i mitt liv för första gången på väldigt länge.

Sen hittade jag någon trevlig gosse ute i vimlet (eller ja, det gjorde jag ju faktiskt innan vi hade pratet också... och under tågluffen...), och sedan ytterligare någon, och jag insåg att det finns så otroligt många människor! Rent allmänt. Men även intressanta, fina, spännande, goa osv. Och att jag faktiskt har en större möjlighet än jag någonsin insett att faktiskt välja. Det jag vill ha. Och om han inte är intresserad? Ja, då finns det ju fler - och var inte menat att bli något. Det får inte vara så väldigt seriöst eller ångestframkallande; det är roligt och intressant att träffa folk ute. Det är bättre att gå rakt på och få direkta responser, och bra mycket roligare, än att bara vänta och se vad man erbjuds. Jag insåg nog även någonstans det som flera av mina vänner sagt redan innan - att om det hade blivit jag och G hade jag nöjt mig. Och sånt leder aldrig till något gott.

Jag har även haft fullt upp på nationen; tillsammans med H som jag var på Roskilde + tågluff med har jag välkomnat reccar och verkligen fått plocka fram alla sociala delar av min personlighet som existerar. Vi har kontaktat folk, planerat aktiviteter, genomfört aktiviteter, pratat inför många människor, dansat fuldans till E-Type inför ännu fler människor, osv osv osv. Ännu en gång ett platstagande och självbejakande, som ökar tron på självet.

Därtill har jag börjat läsa kulturantropologi i en skön klass.

Mycket i rullning nu, det mesta är roligt och jag är för det mesta väldigt tillfreds. Det var bara förkylning + hemtenta + pengabrist som talade mest i det förra inlägget.