Don't drink and dial

Skriv inte här när du är full. Skriv inte om personliga saker i en blogg. Många självklarheter, men just nu orkar jag inte bry mig. Ett av de främsta sätten för mig att bearbeta saker är ju att skriva, så har det alltid varit. Sen är det inte så många som hittar hit, och de som gör det får antagligen veta det mesta oavsett.

Han var där jag var ikväll. Ruckade min världsbild, påverkade hela min kväll - och mitt sällskap. Och hon var eventuellt också där, hon var iallafall med och blev presenterad för hans vänner tidigare under kvällen. En av dom kom fram och pratade med mig, frågade massa saker, och fick mig att bli väldigt ledsen. Shit. Hur länge ska det vara så här? Jag vill ju inte ha honom, vill inte vara med honom, är allmänt nyfiken på andra killar jag springer på, funderar på vad det är JAG verkligen vill ha... Ändå sitter jag här och gråter. Har fasat för att träffa honom så länge. Och nu händer det. Och hon var här. K. Den jävla K. Som fått mig(!) att få en klump i magen varje gång jag ser en asiatisk tjej som är det minsta lik henne.

Fina vänner, hans fina vänner, mitt nya spännande liv. Måste fokusera. Han får inte göra mig ledsen mer. Det räcker nu. Det blir snart bättre. Allt blir snart bättre. Allt blir bra. Allt är bra.

Men det var hårt att se dig. Att veta att jag inte kan hälsa på dig,

för det är inte du.

Och att sen få höra att hon kanske var där, smärta.
Att din vän försökte kyssa mig lindrar inte, hämnden är inte ljuv - det hela gör istället ont i mig. För om man vill pussa någon annan ska man först reda ut det man redan har. Ingen pojk- eller flickvän förtjänar något sånt.

Jag vill inte hämnas på dig.

Jag vill bara gå hel ur det här.

Och det gör jag, jag är hel och större än förut. Men bara åsynen av dig smärtade i hela mig, och krympte mig. Försvinn, snälla försvinn. Tills jag är helt lagad.

Försvinn...