lördag, mars 26, 2011
Utvärdering
Gs mamma var trevlig och pratglad och skämtade mycket. Och hon tyckte att G har fått det så fint i sin lägenhet och sa att det helt och håller är min förtjänst. Hihi.
onsdag, mars 23, 2011
Dialekter
Det där med Bob Hund-sångarens grova skånska. Han sjöng och sjöng på en refräng, och jag förstod ju att jag hörde fel men hörde verkligen inte vad det egentligen var för ord. Blev till sist tvungen att fråga:
- Sjunger han om stolpiller?
- Nej, om stumfilm...
- Sjunger han om stolpiller?
- Nej, om stumfilm...
tisdag, mars 22, 2011
Nu
Sitter och försöker läsa The heritage of European universities. Meditationsmusik och tyda.se på ena datorn, dokumentet (och nu bloggen) på den andra. När som helst kommer G över med sallad och cheesecakeingredienser. Sen blir det paj och öl, och efter det fortsätter vi till Katalin för att se Bob Hund. Har knappt nån koll på det bandet, men såg dom på Roskilde 2008 och då var sångaren väldigt medryckande. Även om han är skånsk och jag inte förstår vad han säger.
Cheesecakeingredienser undrar ni? Ja, vi ska baka. Eller, jag, för G har akutjour imorn. Hans mamma ska komma över på fika på torsdag, det blir första gången vi träffas ordentligt. Spännande. Och nog bra, för jag har drömt en del jobbiga drömmar om Gs föräldrar. I en av dom frågade hans mamma ut mig, om bland annat mitt ex, varför det tagit slut, om jag letat efter en ny kille efter det (då svarade jag nej, och hon undrade varför jag då var med G, det var tydligen ett tecken på att jag inte var äkta med mina känslor). Ångest. Men jag är övertygad om att både hon och pappan är snälla, när man träffar dom på riktigt istället för i sina drömmar.
Det här med familj är dessutom ett jobbigt ämne. G vet redan om att jag trivdes bra med och saknar mitt exs familj, det är en känslig tå. Jag drömmer och tänker oftare på familjen än på mitt ex. Hur ska någon annan familj kunna leva upp till det ideal dom satt för mig som svärfamilj? Efter diskussioner med H insåg jag sen att det kanske har mer mer min egen familj att göra, i grunden. Och av allt att döma, av det jag hittills sett och hört, är Gs familj väldigt ordentlig, de bryr sig om varandra, visar känslor, pratar, osv. Och som G beter sig, hur han är en mogen, ärlig och fin människa, är bevis på att han är bra uppfostrad. Och det blir man av bra föräldrar. (Även om det tar ett tag för vissa att mogna dit...)
Cheesecakeingredienser undrar ni? Ja, vi ska baka. Eller, jag, för G har akutjour imorn. Hans mamma ska komma över på fika på torsdag, det blir första gången vi träffas ordentligt. Spännande. Och nog bra, för jag har drömt en del jobbiga drömmar om Gs föräldrar. I en av dom frågade hans mamma ut mig, om bland annat mitt ex, varför det tagit slut, om jag letat efter en ny kille efter det (då svarade jag nej, och hon undrade varför jag då var med G, det var tydligen ett tecken på att jag inte var äkta med mina känslor). Ångest. Men jag är övertygad om att både hon och pappan är snälla, när man träffar dom på riktigt istället för i sina drömmar.
Det här med familj är dessutom ett jobbigt ämne. G vet redan om att jag trivdes bra med och saknar mitt exs familj, det är en känslig tå. Jag drömmer och tänker oftare på familjen än på mitt ex. Hur ska någon annan familj kunna leva upp till det ideal dom satt för mig som svärfamilj? Efter diskussioner med H insåg jag sen att det kanske har mer mer min egen familj att göra, i grunden. Och av allt att döma, av det jag hittills sett och hört, är Gs familj väldigt ordentlig, de bryr sig om varandra, visar känslor, pratar, osv. Och som G beter sig, hur han är en mogen, ärlig och fin människa, är bevis på att han är bra uppfostrad. Och det blir man av bra föräldrar. (Även om det tar ett tag för vissa att mogna dit...)
måndag, mars 21, 2011
tisdag, mars 15, 2011
Blandade känslor
För en vecka sen fick både jag och M (som jag skriver uppsats med) besked om att vi har fått jobb i sommar. Han visste inte än i vilken utsträckning, men jobb skulle vi få. G kom förbi med en stor och en liten skumpa och flera chokladpraliner. Oj vad vi firade. Ett jobb!
Igår fick jag schemat. Jag ska jobba juni-augusti. Hela. Plus lite mer. Luften gick liksom ur mig lite. Det är ju värsta bra jobbet, och inom mitt ämne. Och i stan! Men...
Helt plötsligt känns allting lite övermäktigt.
April och maj är fullproppade redan som det är. Nu tillkommer 8 heldagar med utbildning för jobbet i slutet av april. 10 maj ska masteruppsatsen in. Vi läser en annan kurs parallellt där vi ska jobba i projektgrupper och göra ett projektarbete. Utöver det föreläsningar och seminarier. Och ventileringsförberedning. OCH jobb fredag till söndag alla veckor. Den första av de tre ventileringsdagarna (26 maj) ska vi lämna in projektarbetet i den andra kursen. Efter den tredje ventileringsdagen är det redovisning av projektarbetet två dagar. Sen drar jobbet igång på riktigt.
Jag är stressad, G är ledsen. Allting krockar. Vi ville resa. Vi ville resa redan i vintras, men jag sköt upp det till sommaren för att inte lämna M ensam med uppsatsen. Vi vill gå på vårbal, jag har redan en lånad klänning i garderoben, men jag jobbar hela den helgen. Vi struntade i att gå på höstbalen, för att istället gå på vårbalen. Dessutom ska jag jobba 16-21 augusti. H & S gifter sig 20e. Jag är brudtärna. Jag tror att jag kommer behöva finnas till hands åtminstone några dagar innan själva bröllopet. För att inte tala om möhippan. Hur ska jag hinna planera den? Och genomföra?
När schemat börjar glesna, med bara en vecka och två helger bokade för jobb, är det redan september. Och då ska jag jobba eller plugga igen.
Det känns som att det alltid tuffar på i galen fart, 150%, och det är okej så länge jag har något att se fram emot. Är det två helvetesmånader framför mig klarar jag det, eftersom jag siktar på det som finns bakom. Då när jag får vila. Men, när blir det nästa gång? I jul? Nästa sommar?
Och när jag är stressad går det ut över mig själv och därmed även G. Jag sitter och jobbar med olika saker när vi ses om kvällarna. Jag ber honom att inte komma över för att jag måste koncentrera mig. Jag blir arg om vi inte kommer upp ur sängen i tid. Osv osv osv.
Och han. Han kan inte låtsas. Kan inte slå på pepp-knappen och leendet. Istället utstrålar hela han uppgivenhet. Pratar om hur han verkligen ville resa. Att han inte vet vad han ska göra hela sommaren. Pratar om hur han ville att jag skulle få se deras ställe i Kroatien. Att jag skulle bli solbränd och glad som jag pratat om. Och säger att han är orolig för mig. Att han har sett mitt schema redan innan och oroat sig. Och att han inte förstår hur jag nu ska få det att gå ihop och hur jag ska orka.
Pepp och leende tack, pepp och leende. Annars blir jag ju ännu mer uppgiven och trött.
Men det finns ju inga alternativ. Det känns som att jag inte kommer klara att köra så fullt ös konstant. Som att jag inte kommer klara att jobba så mycket mer än vad jag hade väntat mig. Samtidigt kan jag ju inte avsäga mig jobbet.
Igår fick jag schemat. Jag ska jobba juni-augusti. Hela. Plus lite mer. Luften gick liksom ur mig lite. Det är ju värsta bra jobbet, och inom mitt ämne. Och i stan! Men...
Helt plötsligt känns allting lite övermäktigt.
April och maj är fullproppade redan som det är. Nu tillkommer 8 heldagar med utbildning för jobbet i slutet av april. 10 maj ska masteruppsatsen in. Vi läser en annan kurs parallellt där vi ska jobba i projektgrupper och göra ett projektarbete. Utöver det föreläsningar och seminarier. Och ventileringsförberedning. OCH jobb fredag till söndag alla veckor. Den första av de tre ventileringsdagarna (26 maj) ska vi lämna in projektarbetet i den andra kursen. Efter den tredje ventileringsdagen är det redovisning av projektarbetet två dagar. Sen drar jobbet igång på riktigt.
Jag är stressad, G är ledsen. Allting krockar. Vi ville resa. Vi ville resa redan i vintras, men jag sköt upp det till sommaren för att inte lämna M ensam med uppsatsen. Vi vill gå på vårbal, jag har redan en lånad klänning i garderoben, men jag jobbar hela den helgen. Vi struntade i att gå på höstbalen, för att istället gå på vårbalen. Dessutom ska jag jobba 16-21 augusti. H & S gifter sig 20e. Jag är brudtärna. Jag tror att jag kommer behöva finnas till hands åtminstone några dagar innan själva bröllopet. För att inte tala om möhippan. Hur ska jag hinna planera den? Och genomföra?
När schemat börjar glesna, med bara en vecka och två helger bokade för jobb, är det redan september. Och då ska jag jobba eller plugga igen.
Det känns som att det alltid tuffar på i galen fart, 150%, och det är okej så länge jag har något att se fram emot. Är det två helvetesmånader framför mig klarar jag det, eftersom jag siktar på det som finns bakom. Då när jag får vila. Men, när blir det nästa gång? I jul? Nästa sommar?
Och när jag är stressad går det ut över mig själv och därmed även G. Jag sitter och jobbar med olika saker när vi ses om kvällarna. Jag ber honom att inte komma över för att jag måste koncentrera mig. Jag blir arg om vi inte kommer upp ur sängen i tid. Osv osv osv.
Och han. Han kan inte låtsas. Kan inte slå på pepp-knappen och leendet. Istället utstrålar hela han uppgivenhet. Pratar om hur han verkligen ville resa. Att han inte vet vad han ska göra hela sommaren. Pratar om hur han ville att jag skulle få se deras ställe i Kroatien. Att jag skulle bli solbränd och glad som jag pratat om. Och säger att han är orolig för mig. Att han har sett mitt schema redan innan och oroat sig. Och att han inte förstår hur jag nu ska få det att gå ihop och hur jag ska orka.
Pepp och leende tack, pepp och leende. Annars blir jag ju ännu mer uppgiven och trött.
Men det finns ju inga alternativ. Det känns som att jag inte kommer klara att köra så fullt ös konstant. Som att jag inte kommer klara att jobba så mycket mer än vad jag hade väntat mig. Samtidigt kan jag ju inte avsäga mig jobbet.
onsdag, mars 02, 2011
Så gick det
Det kändes bra på intervjun ändå. Han sa att de var i slutfasen av rekryteringen, men att han ändå ville träffa mig. Att jag stod ut från övriga med liknande utbildning genom min erfarenhet med barn och för att jag deltog i Gustavianums höstlovsaktiviteter. Det var roligt. Kul att träffa människor och se vad dom har att säga liksom! Sen om jag får jobbet eller inte är en annan sak. Oavsett vilket är jag övertygad om att jag gjorde ett gott första intryck.
Tack men nej tack
För någon vecka sen skickade jag iväg en hel bunt med spontana ansökningar om sommarjobb på olika museer, slott och liknande. En del tack-men-nej-tack har jag hunnit få, varav det här är det finaste:
Fina meriter och massa utropstecken, jojomen, det känns liksom positivt.
Jag har även fått en intervju nu om en timme. Någon annanstans alltså. Så det är inte bara direkta nej! Just nu ser jag intervjun mest som ett övningstillfälle, eftersom jag inte har alltför stora förhoppningar. Min vän och kursare var där på intervju i måndags och hade fått veta att de har en ledig tjänst men många olika kandidater.
Jag sökte inte till samma ställe som henne trodde jag, just för att jag helst undviker sån "rivalitet", det känns mest jobbigt. Men någon där ringde upp mig igår, efter att ha fått mitt brev "på omvägar". Jag visste inte riktigt vilka olika delar som hör till samma företag, eller vad det kan tänkas heta. Så nu får vi se hur det går!
Hej Pernilla,
Tack för ditt brev och ansökan!
Tyvärr har vi inte något arbete att erbjuda inför sommaren eller senare!
Lycka till! Du skall hitta med dina fina meriter!
Med vänliga hälsningar
XXX (fint franskt namn som jag kanske inte borde skriva ut här)
Fina meriter och massa utropstecken, jojomen, det känns liksom positivt.
Jag har även fått en intervju nu om en timme. Någon annanstans alltså. Så det är inte bara direkta nej! Just nu ser jag intervjun mest som ett övningstillfälle, eftersom jag inte har alltför stora förhoppningar. Min vän och kursare var där på intervju i måndags och hade fått veta att de har en ledig tjänst men många olika kandidater.
Jag sökte inte till samma ställe som henne trodde jag, just för att jag helst undviker sån "rivalitet", det känns mest jobbigt. Men någon där ringde upp mig igår, efter att ha fått mitt brev "på omvägar". Jag visste inte riktigt vilka olika delar som hör till samma företag, eller vad det kan tänkas heta. Så nu får vi se hur det går!
fredag, februari 25, 2011
För övrigt
är det inte alls lika skönt att skriva inlägg på pc-n som på macen, för det är mycket fulare typsnitt här! Jag kanske borde gå till macen i köket istället, så blir inläggen längre...
Kortfattat
Igår var vi på Katalin och såg Säkert! Fantastiskt precis som vanligt. Och om en månad blir det Robyn på Circus!
Idag jobbar jag med uppsatsen, som alla andra dagar. Och har skavsår på hälen efter morgonpromenaden.
I helgen, med start i eftermiddag, blir det ämbetsmannahelg. Jag ska packa varma kläder. Och ett pigghetspiller!
Idag jobbar jag med uppsatsen, som alla andra dagar. Och har skavsår på hälen efter morgonpromenaden.
I helgen, med start i eftermiddag, blir det ämbetsmannahelg. Jag ska packa varma kläder. Och ett pigghetspiller!
onsdag, februari 23, 2011
Huvudbry
Ja, igår var jag trött. Inte till en början, vi gick upp tidigt utan problem och påbörjade våra respektive pluggdagar i god tid, jag hos mig och G hos sig. Sen... jag vet inte. Jag blev bara alltmer trött och apatisk och ledsen ju längre dagen gick. Men utan anledning. Jag avskyr när jag blir låg utan anledning, då är det så svårt att veta hur man ska motverka det. Efter ett möte på nationen, som jag med nån påhittad halvtam ursäkt lämnade i förtid för att jag helt enkelt inte orkade sitta kvar där, kom jag hem till en nästan färdiglagad middag. Och med ork menar jag mer mental och själslig ork, det är ju klart att man rent fysiskt orkar sitta på ett möte. Men jag var bara less.
Tog ett långt varmt bad. Kände mig dum för att jag inte släpper in G, eller ger honom nån som helst uppmuntran när jag mår på det sättet.
Gick och la oss vid tio, jag ville bara sova och påbörja en ny dag. Tyvärr tror jag att min sinnesstämning smittade av sig rätt mycket på G. Sen uppstod missförstånd på grund av min känslighet. Han blir sårad för att jag tror att han gjorde ett elakt skämt mot mig. Vi säger godnatt, kramas och ska somna. Men han somnar inte, han märker att jag är ledsen, ännu mer än innan. Glömmer bort att jag just gjort honom ledsen och är klarvaken. Vad är fel? Kan jag göra något? Är det något mer du vill prata om? osv.
Och han är så fin och snäll.
Och jag är så dum, och det är så svårt, för när jag mår på det sättet kan jag inte släppa in honom. För att jag i mitt huvud får upp oroliga tankar om att han, vi, kanske har något med allt att göra. Kanske blir jag låg utan anledning för att vi inte är rätt? Eller är det tvärtom? Är det när jag har låga dagar som jag ifrågasätter oss? Och allt annat i min omgivning.
Det är ovant för mig. Att när jag bli ledsen över något, så finns det faktiskt någon som vill förstå, som vill höra, som vill hålla om. Men då har jag själv inget svar.
Idag är hur som helst det vanliga humöret tillbaka efter gårdagens semester. Och alla såna tankar kring oss är som bortblåsta. Skönt!
Tog ett långt varmt bad. Kände mig dum för att jag inte släpper in G, eller ger honom nån som helst uppmuntran när jag mår på det sättet.
Gick och la oss vid tio, jag ville bara sova och påbörja en ny dag. Tyvärr tror jag att min sinnesstämning smittade av sig rätt mycket på G. Sen uppstod missförstånd på grund av min känslighet. Han blir sårad för att jag tror att han gjorde ett elakt skämt mot mig. Vi säger godnatt, kramas och ska somna. Men han somnar inte, han märker att jag är ledsen, ännu mer än innan. Glömmer bort att jag just gjort honom ledsen och är klarvaken. Vad är fel? Kan jag göra något? Är det något mer du vill prata om? osv.
Och han är så fin och snäll.
Och jag är så dum, och det är så svårt, för när jag mår på det sättet kan jag inte släppa in honom. För att jag i mitt huvud får upp oroliga tankar om att han, vi, kanske har något med allt att göra. Kanske blir jag låg utan anledning för att vi inte är rätt? Eller är det tvärtom? Är det när jag har låga dagar som jag ifrågasätter oss? Och allt annat i min omgivning.
Det är ovant för mig. Att när jag bli ledsen över något, så finns det faktiskt någon som vill förstå, som vill höra, som vill hålla om. Men då har jag själv inget svar.
Idag är hur som helst det vanliga humöret tillbaka efter gårdagens semester. Och alla såna tankar kring oss är som bortblåsta. Skönt!
tisdag, februari 22, 2011
torsdag, februari 17, 2011
Hjälp
Jag har börjat spela med ett nytt hushåll i Sims. Paret ville ha barn, de fick barn, de ville ha barn igen - en flicka. Nu har dom försökt flera gånger, men ingen flicka så långt ögat kan nå. Däremot sju små pojkar. Nu är det ett riktigt gissel att spela med familjen. Nåja, skam den som ger sig. Nu ska de sju pojkarna uppfostras och bli lite äldre, så blir det nog lättare.
Eftersom barnen brukar se ut som ovan, var det en sjukt obehaglig upplevelse när jag plötsligt märker att ett av dom ser ut så här:
Kolla in överbettet!
Det verkar ha varit nån bugg, för sen blev Oliver som vanligt igen. Tur det, annars hade han varit svår att tycka om.
Hjärtedagen
Jag kände mig så missnöjd med mig själv och med hela världen i måndags. Krystat och trögt uppsatsplugg med M från 10 till 18, sen iväg direkt till G. Hade ingen tid för mig själv att hinna ordna nån liten hjärtansdagpresent eller så. Hade pratat innan om att det inte känns så viktigt med alla hjärtans dag i år, eftersom vi gör små fina saker för varann ganska ofta.
Slängde trots allt ner våffelingredienser, våffeljärn, elvisp och bunkar i en påse för att kunna överraska med nåt - hjärtformat dessutom.
Halkade iväg till ica för att köpa lite ingredienser till middan vi skulle laga. Blomaffären var till min förvåning öppen, och en kort sekund höll jag på att gå in, sen kände jag att jag inte ville stötta jippot. Jag ville ge nåt eget, när jag vill, vad jag vill, hur jag vill. Det är roligare att ge en ros när det inte förväntas. Såg inombords nästan lite ner på kön av människor inne i blomaffären och gick vidare.
Utanför ica stapplade en gammal farbror fram, med en inslagen blomma i famnen. Då ångrade jag mig. Det är fint! Åh så fint det är! Fina fina farbrorn, vem skulle få din blomma?
Inne på ica visade det sig att hela Uppsala bestämt sig för att handla just där, just då. Hämtade mina fyra varor och fick sen snällt ställa mig i en lång, vanlig kassakö eftersom det inte gick att hitta den ekologiska gurkan på väg-själv-vågen. Helvete!
Efter en sån kö brukar en bergochdalbana vänta, men icke. Halkade vidare med tunga påsen, in genom porten, trött och sur och ville bara vara själv. Tog för en gångs skull hissen de två våningarna upp, fan heller att jag tänkte gå ett enda steg till. Puffade med knapp ork upp hissdörren
och ser
En ros på dörren. Och en lapp "Det är ju trots allt måndag".
In i hallen. Vid öppningen in till vardagsrummet sitter den vita filten uppe. Genom den syns tända ljus. Drar undan filten, hittar en busig G och det här.
Jag har tjatat om white russians i evigheter. Och att fazerchokladen var slut på ica var Gs förtjänst, han hade plockat på sig ett halvkilo. Fint! Och att han hade köpt en ros till mig kändes inte alls fel eller som ett kommersiellt jippo...
Mitt sura humör återsågs inte resten av den dan.
Slängde trots allt ner våffelingredienser, våffeljärn, elvisp och bunkar i en påse för att kunna överraska med nåt - hjärtformat dessutom.
Halkade iväg till ica för att köpa lite ingredienser till middan vi skulle laga. Blomaffären var till min förvåning öppen, och en kort sekund höll jag på att gå in, sen kände jag att jag inte ville stötta jippot. Jag ville ge nåt eget, när jag vill, vad jag vill, hur jag vill. Det är roligare att ge en ros när det inte förväntas. Såg inombords nästan lite ner på kön av människor inne i blomaffären och gick vidare.
Utanför ica stapplade en gammal farbror fram, med en inslagen blomma i famnen. Då ångrade jag mig. Det är fint! Åh så fint det är! Fina fina farbrorn, vem skulle få din blomma?
Inne på ica visade det sig att hela Uppsala bestämt sig för att handla just där, just då. Hämtade mina fyra varor och fick sen snällt ställa mig i en lång, vanlig kassakö eftersom det inte gick att hitta den ekologiska gurkan på väg-själv-vågen. Helvete!
Efter en sån kö brukar en bergochdalbana vänta, men icke. Halkade vidare med tunga påsen, in genom porten, trött och sur och ville bara vara själv. Tog för en gångs skull hissen de två våningarna upp, fan heller att jag tänkte gå ett enda steg till. Puffade med knapp ork upp hissdörren
och ser
En ros på dörren. Och en lapp "Det är ju trots allt måndag".
In i hallen. Vid öppningen in till vardagsrummet sitter den vita filten uppe. Genom den syns tända ljus. Drar undan filten, hittar en busig G och det här.
Jag har tjatat om white russians i evigheter. Och att fazerchokladen var slut på ica var Gs förtjänst, han hade plockat på sig ett halvkilo. Fint! Och att han hade köpt en ros till mig kändes inte alls fel eller som ett kommersiellt jippo...
Mitt sura humör återsågs inte resten av den dan.
lördag, februari 12, 2011
The more the merrier
Vi fick höra att Ben & Jerrys kostar typ 30 spänn på Lutis nu, på grund av deras 40-årsjubileum. Max tre per hushåll. Vi skämtade om att köpa tre var, så skulle vi ha sex olika sorter. Igår skulle vi handla lite. Det slutade med att skämtet blev sant. Nu har vi sex paket glass hemma hos G. Gott!
måndag, januari 31, 2011
Effektiv ineffektiv effektiv dag
Trots att vi gick upp tidigt idag, och jag baxade upp G varje gång han försökte reträttera till sängen, och vi var på plats hemma respektive på sjukhuset strax efter tio, har ingen av oss lyckats komma igång. Jag för att jag är dålig, han för att systemet på datorn där inte funkar. Så, nu ska han skynda hem och mäta lite och sen skyndar vi vidare mot IKEA för korv med bröd-lunch och lite shopping. Förhoppningsvis hinner vi köpa färg till de tre pinnstolarna han köpte förra veckan också. Undrar om vi kommer överens om färgerna. Och kanske kanske hittar vi nån billig liten kompaktkamera också! Vad jag ska göra? Ja, medan han mäter sin lägenhet tänker jag sminka mig här hemma. Och på ikea ska jag köpa ett skohorn och en dörrmatta. Det var det, ungefär. Och äta varmkorv! Och ge goda råd och argumentera för mina åsikter när G väljer möbler. Hehe.
torsdag, januari 27, 2011
Jobbe
En av dagens två intervjuer för masteruppsatsen är nu avklarad. Det går bra trots att M varit sjuk hela veckan och jag får intervjua själv, men jag var lite orolig först. Åh, det är så intressant, vi kommer ha så mycket att skriva! Men det verkar som att vi med våra möten och vår undersökning har satt saker lite i rullning, hoppas att vi hinner först bara så att eventuella förändringar faktiskt erkänns som ett resultat av vårt arbete...
Lite framtidsångest. Både jobbigt och lite spännande att inte ha en aning om vad som väntar efter sommaren, eller vart jag kan hamna. Vi hoppas ju att skapa en jobbmöjlighet till oss själva i och med exjobbet, men vem vet. Dags att börja kolla upp kurser till hösten också, måste ha en fallskärm liksom. Och en bostadssäkerhet, får bo kvar i lägenheten så länge jag pluggar. Och det är ju så fint och mysigt här!
Lite framtidsångest. Både jobbigt och lite spännande att inte ha en aning om vad som väntar efter sommaren, eller vart jag kan hamna. Vi hoppas ju att skapa en jobbmöjlighet till oss själva i och med exjobbet, men vem vet. Dags att börja kolla upp kurser till hösten också, måste ha en fallskärm liksom. Och en bostadssäkerhet, får bo kvar i lägenheten så länge jag pluggar. Och det är ju så fint och mysigt här!
måndag, januari 24, 2011
Fyllig
Jag tänker ha på mig slappa kläder idag, sa jag imorse och satte på mig mina säckiga jeans. De var tajta.
söndag, januari 23, 2011
Schizo
Allt är fint och flyter på. Sen på fyllan kom det plötsligt smygande. Bland öl, drinkar, liv och stoj hör jag mig själv fråga
Gillar du asiatiska tjejer? Är du lika svag för dom som alla andra killar? Typ hon där vid garderoben.
Babblar på om yellow feber.
Han tittar förvirrat på mig, vad pratar jag om?
Och orden fortsätter forsa. Att jag bara vill veta redan nu vilken min största konkurrens är. Vilka jag ska vara mest rädd för och ha koll på, hur jag inte vill att nåt ska komma plötsligt som en blixt från klar himmel.
Nej, han har ingen grej för asiatiska tjejer. Ser mig i ögonen.
Det är dig. Det är dig jag är svag för. Sluta oroa dig, du behöver inte tänka sådär. Det är dig, okej?
Och istället för att nöja mig och avsluta min idiotiska diskussion
Det är vad du tror nu. Sånt kan förändras. Jag tror dig när du säger att det är så nu, men det kan också vara bara vad du tror, just nu. Jag vill vara förberedd, till senare. osv osv.
Om jag såg en film där någon sa sånt skulle jag hata den karaktären lite, viska åt den att skärpa sig och önska att den skulle hålla tyst så att den inte sabbade nånting. Jag som ofta är ganska vettig, vad tar det åt mig? Om inte annat kommer han ju snart börja dras till andra, om jag fortsätter att få såna här psykihopbryt.
Jag som aldrig varit svartsjuk eller direkt oroat mig för sånt. Nu utsätter jag honom för det där, något som han verkligen inte förtjänar. Usch, tur att man inte är full jämt.
Gillar du asiatiska tjejer? Är du lika svag för dom som alla andra killar? Typ hon där vid garderoben.
Babblar på om yellow feber.
Han tittar förvirrat på mig, vad pratar jag om?
Och orden fortsätter forsa. Att jag bara vill veta redan nu vilken min största konkurrens är. Vilka jag ska vara mest rädd för och ha koll på, hur jag inte vill att nåt ska komma plötsligt som en blixt från klar himmel.
Nej, han har ingen grej för asiatiska tjejer. Ser mig i ögonen.
Det är dig. Det är dig jag är svag för. Sluta oroa dig, du behöver inte tänka sådär. Det är dig, okej?
Och istället för att nöja mig och avsluta min idiotiska diskussion
Det är vad du tror nu. Sånt kan förändras. Jag tror dig när du säger att det är så nu, men det kan också vara bara vad du tror, just nu. Jag vill vara förberedd, till senare. osv osv.
Om jag såg en film där någon sa sånt skulle jag hata den karaktären lite, viska åt den att skärpa sig och önska att den skulle hålla tyst så att den inte sabbade nånting. Jag som ofta är ganska vettig, vad tar det åt mig? Om inte annat kommer han ju snart börja dras till andra, om jag fortsätter att få såna här psykihopbryt.
Jag som aldrig varit svartsjuk eller direkt oroat mig för sånt. Nu utsätter jag honom för det där, något som han verkligen inte förtjänar. Usch, tur att man inte är full jämt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
