Barnvakt

Efter tentan igår gick jag hem och dammsög, skurade golv och fixade innan det var dags att knata till Rickomberga igen. Trött, frysande, dunkande huvud, trött efter att ha sovit max fem timmar två nätter i rad, och dessutom hungrig eftersom aptiten försvunnit... jag trodde verkligen att jag hade några fruktansvärda timmar framför mig, då jag var trött och otålmodig och det skulle få sina effekter. Men det första som mötte mig var ett strålande leende från Gabriel och en mängd klappar och kramar. När vi hämtat Elsa också gick vi som vanligt till lekplatsen och gungade innan vi gick hem. Middagen var den här gången mer inom min kulinariska ram; falukorv och makaroner (samma som jag förgäves försökt få i mig som lunch).

- Åh! Vi måste öppna lucka 5 i våra kalendrar!
- Brukar ni göra det innan ni ätit?
- Jaa, det brukar vi.
sekunder senare, när chokladbiten intagits:
- Hhihihihihihihihi, choklad INNAN maten!! *hopp och studs*
Skitungar, haha.

Dom ville inte leka utan mig så jag lät dom hjälpa till med maten. Det var ju en fin ambition, men... plötsligt låg det falukorvsskivor på golvet, i pastavattnet, på en kruka mm. Den andra halvan av den oskivade falukorven som skulle in i kylen igen plockade en liten näve bestämt upp, och snabbare än Lucky Luke's skugga hade en stor tugga tagits. De okokta makaronerna som inte blev uppätna hamnade i stekpannan. Kaos, allt detta inom max en minut! Sen fick dom skära (är lika med äta) gurka och tomat vid köksbordet istället.

När föräldrarna kom hem skrek Elsa nej och sprang iväg, och Gabriel sa att han ville att jag skulle vara där jämt. Det är sånt som värmer, de verkar ju ha accepterat mig iallafall.

Jag fick en egen nyckel igår, och idag har jag fått in pengar från november. Nu kan jag köpa lite julklappar trots allt!

Nästa onsdag ska jag hämta vid 15 och sen stanna hela kvällen, tills föräldrarna kommer hem från en julfest på deras jobb. Kan bli spännande.