Jag, ett spån eller modig?

Som om det inte räckte med att bli dumpad en gång ser jag till att bli det en gång till, av samma person. Maken till dumhet får man leta efter. Med en månads (och en resas) mellanrum. Dock fick jag ett mer definitivt svar denna gång, det är en förbättring.

Jaja, nu kommer jag inte behöva se tillbaka och undra, eller känna att jag inte vågat och försökt. Och det är ju ganska fantastiskt att jag efter så lång tid vågade låta någon komma nära. Förvisso sket det sig även den här gången, så för tillfället ser jag inte riktigt det positiva i mitt vågande och försökande, men i det långa loppet är det säkert bra. På nåt sätt. Frågan är väl kanske om det här kommer få mig att stänga ute känslor och kärlek ännu mer, eller om dörren är lättare att öppna när någon redan varit framme och gläntat på den? Smort gångjärnen. Det får visa sig.

Tänk att jag faktiskt hittade någon som lever ännu mindre i nuet än jag själv. Vad är det man säger, "funderar man alltför mycket över nästa steg blir man stående på ett ben resten av livet", eller nåt sånt. Jag undrar om Han hört det?

Jag får vara lite semiledsen (mer än så får Han inte vara värd för då känner jag mig för ynklig) resten av veckan, men sen är det nya tag.

Jag tror att jag ska beställa lite fotoförstoringar, såg att korthuset har sommarrea, då blir jag nog glad. Och mina två fazerblå ligger inom räckhåll. Det här går bra, allt är bra. Tralala.

--------

Tillägg:
Hur mysigt vi än hade det här ute på landet, önskar jag nånstans att han inte hade hälsat på farmor och farfar. Nu kanske det är fler än jag som får sina förhoppningar krossade.
Vad är förresten grejen med att det alltid skitit sig med killar jag intresserat mig för efter att dom varit här ute och hälsat på nån i min familj? Jag ser ett samband. En annan, förmodligen mer relevant, gemensam nämnare är förstås jag själv.

Finns det verkligen kärlek för alla? Kvoten av kärlek på jorden kanske inte räcker till alla miljarder människor? Eller så kanske det är några som övertrakasserar sina kärlekskonton, så att det inte räcker till alla andra...

För övrigt önskar jag att Han inte var en sån good guy, hade han varit en skitstövel kunde jag åtminstone få vara lite arg. Suck.