Stadie två(?)

Efter lite betänketid insåg jag att jag visst kan vara arg! Det är skönt, på något sätt känns det lite bättre att vara arg än att vara ledsen.
När jag är tillbaka i Uppsala ska vi träffas och Prata. Först tänkte jag säga att vadfandåför? men nu har jag insett att jag har flera frågor han ska få svara på. Han har skickat mycket dubbla signaler den senaste tiden, och jag har gett honom flera tillfällen att prata om ifall nåt är fel, men han har alltid nekat. Hur länge har han tänkt som han gör om oss? Varför har han inte sagt nåt? Varför kom han hit till landet och hälsade på? Skulle han ha sagt nåt om inte jag, av en olyckshändelse, tog upp det?

Ja, det ska bli intressant att se vad han svarar på allt jag undrar. Eftersom jag vet att han inte är en dålig människa kan jag utesluta att han medvetet "ljugit" för att kunna träffa mig när han känt för det, men däremot kanske jag kan få honom att inse att han inte skött situationen så smidigt. Och få veta varför.

Nu ska jag ut i solen och läsa! Böcker är ett sjukt effektivt medel för att fly från verkligheten.