Lättretlig.

Det är många saker jag tänkt skriva om de senaste veckorna, men det har liksom inte blivit av. Efter en period med mycket att göra har jag nu kommit in i en lugnare fas, där jag till och med tar mig tid att vara social, träna, och laga mat. Känns bra måste jag säga.

Har varit hyfsat lättretlig, eller så har jag umgåtts med för underliga människor. En person jag samarbetade med övergick från att bara vara besserwissrig och utflippad till att även ljuga, för att på så sätt få mig att göra mer av det gemensamma arbetet. Seriöst, ska jag bli ljugen för får man väl tamejfan ljuga trovärdigt? Vad är det annars för mening? Det optimala är ju inte att, för att få mig att ringa ett jobbigt samtal som var den personens uppgift, ringa mig från sin hemtelefon för att säga "Jag kan inte ringa för jag har inga pengar på mobilen, så du kan väl ringa istället?". Eller, ja, kanske ändå. Jag hade gett upp striderna by then och ringde faktiskt samtalet. Helt fel egentligen med tanke på att jag kommit två timmar tidigare och gått två timmar senare varje gång vi setts, och dessutom suttit en heldag själv och jobbat, och detta alltså var vad den andra personen skulle göra. Suck.

En annan irriterande grej var att likt ett dumt barn, alternativt en efterbliven dreglande person, bli tillsagd att jag tappat bort nationens uthyrningsnycklar. "Det är en väldigt viktig nyckel". No shit, jag är inte DUM i huvet. Min första fråga var "Vadå, hade jag inte lagt dom i brevlådan?" (som jag gjort alla andra gånger jag lånat nyckeln för att jobba med tidningen efter att alla på nationen gått hem). "Nää." Hela dan letade jag och våndades. Möttes av en leende fd kurator som lugnt konstaterade att det skulle kosta mig 1500. Fortsatte att letas och våndas. Var ju säker på att jag hade lagt den i brevlådan, så började ana att någon fått tag i den på något sätt - skulle då jag få betala för att byta ut alla lås och så?
På kvällen fick jag veta att de inte kollat i brevlådan under dagen. Där låg nyckeln.

På seminariet om feministisk etik igår diskuterade vi pornografi och prostitution. Efter mycket förvirring kom vi fram till att erotika är sånt där förhållandena och sexet som visas är jämställt, där ingen dominerar osv, och att porr är det motsatta - och nog även det vanligaste. Det skulle i såna fall vara just porren man vill bli av med, eftersom den sänder ut en bild av kvinnor som undergivna osv. I vår klass finns en snubbe som antingen gillar att provocera, eller som är dum i huvet - det är lite oklart. Även i denna diskussion skulle han säga emot allt som stod i artiklarna vi läst, allt vi andra sa, och allt som läraren sa. I slutet av diskussionen klämde han ur sig: "Men vadå, nåt vi inte får glömma bort i diskussionen är ju att många faktiskt njuter av porr. Det är likadant som att vissa njuter av glass, och det är det ingen som vill förbjuda". Här kunde jag inte bita mig i tungan längre, utan kontrade något om att det väl inte går att jämföra glass med något som får ungefär hälften av jordens människor (syftar på kvinnor) att förminskas, förnedras osv, och som den halvan av befolkningen inte tycker är acceptabel... mer hann jag inte säga innan han med ett stort leende började prata om en undersöööökning han sett där både kvinnor och män fick se porrfilm, och där mätningar visade att bägge könen njöt av det men kvinnorna sa att de inte gjorde det. (Nu är det där nåt jag själv känner igen, men jag tänker väl att kroppen kan reagera på något även om hjärnan säger att det är fel och det egentligen är nåt man tar avstånd från.)

Ja, nej, nu kom jag av mig. Ska borsta tänderna och klä på mig för en promenad. Hej!