Otursdag?

Det där med fredag den trettonde, det vete katten alltså. Jag märkte inte av någon otur. Den läskige vitryssige tandläkaren kanske var vitryss, men inte läskig. Lagningen gick snabbt och enkelt och jag var klar på mindre än den planerade halvtimmen. Jag hittade till doktorn och kom dessutom dit i god tid. Jag fick recept på p-piller (dumt att sluta för att finnarna försvunnit, efter bara nån månad var de ju tillbaka igen... ska man aldrig slippa??), remiss till röntgen och sen knädoktor samt öron-näsa-hals-doktor för att kolla upp halsmandeln. Tjupp tjupp tjupp! Och så undrade hon om jag inte hade nåt mer när jag ändå var där, det ni. Brukar ju snarare kännas som att läkare vill bli av med en så fort som möjligt.

Kvällen med antikarna blev rolig och full med efterföljande utgång.

Otur? Njaä..?