Schlagerkvällen var rolig, och rätt låt vann. Så, nu var det avklarat.
Efter att övertalat G, S och L om att gå ut i solen och plugga idag begav vi oss till Botaniska. Väl där började det dock regna, så vi förflyttade oss ganska snart till HumC. Det var fullt av folk där! På en söndag... det märks att det är tentatider.
Efter några timmars plugg avslutade vi med pizza på en uteservering.
Imorgon blir det mer plugg, sen möte och på kvällen ämbetsmannaavslutning. På tisdag och onsdag väntar ventilering av examensarbete. Längtar tills allt är slut! Då har jag en magisterexamen, yay.
söndag, maj 30, 2010
lördag, maj 29, 2010
Kvällning
Ska nog bege mig till en kursare för att titta på schlager. Egentligen vill jag nog vara hemma och ta det lugnt, men rummet ger mig klaustrofobi och ensamhet ger mig ångest - även om jag någonstans vill vara själv. Invecklat. Förstår inte riktigt själv. En sväng förbi lite glada själar är nog ett bra alternativ!
Igår råkade fredagslyx, som vanligt, leda till en helkväll. Lite förfest med didgeridoo och näverlur innan ÖG, sen svängde jag och M förbi O'Learys där Cs band spelade. Efter det mötte jag upp de andra igen på Bryggan - något som inte kändes helt lätt. Det var där vi träffades. Jag hade gärna låtit det vara det stället, det man kunde minnas hela livet. "Det var där vi började bli vi." Men mer akut svårt igår var att jag knappt vågade gå dit, av rädsla för att han skulle vara där. Det är lättare att helt förlora den man håller mest av om man aldrig behöver eller kan träffas igen. Då kan man nästan låtsas att det aldrig varit. Att det var en fantasi. Men att se honom, han som valt bort mig och gått vidare... Det kommer förstås gå med tiden, men inte än. Jag skulle vara tvungen att gå därifrån. Han har vunnit det mesta, han skulle vinna även den "striden".
Jag skulle vara den som återigen slutade ihopkrupen i tårar.
Igår råkade fredagslyx, som vanligt, leda till en helkväll. Lite förfest med didgeridoo och näverlur innan ÖG, sen svängde jag och M förbi O'Learys där Cs band spelade. Efter det mötte jag upp de andra igen på Bryggan - något som inte kändes helt lätt. Det var där vi träffades. Jag hade gärna låtit det vara det stället, det man kunde minnas hela livet. "Det var där vi började bli vi." Men mer akut svårt igår var att jag knappt vågade gå dit, av rädsla för att han skulle vara där. Det är lättare att helt förlora den man håller mest av om man aldrig behöver eller kan träffas igen. Då kan man nästan låtsas att det aldrig varit. Att det var en fantasi. Men att se honom, han som valt bort mig och gått vidare... Det kommer förstås gå med tiden, men inte än. Jag skulle vara tvungen att gå därifrån. Han har vunnit det mesta, han skulle vinna även den "striden".
Jag skulle vara den som återigen slutade ihopkrupen i tårar.
Familj
Har spenderat några timmar hos den ena systern. Pannkakslunch och sedan lite bus med finaste Kaspian. Han har blivit så stor! Samtidigt som han är så väldigt liten. Efter att ha konstaterat "Mitt rum är nästan lika stökigt som mammas och pappas" sprang han och stängde dörren till både sitt och deras sovrum. För så gör man när man har gäster, haha. Sen hjälptes vi åt att städa lite allihop, eftersom de skulle få en gäst över natten. Underligt att jag lyckas städa hos andra, men inte hos mig själv. Har ingen lust att göra nåt alls i mitt rum.
September 2008
September 2008
fredag, maj 28, 2010
Trasar
Den här låten kan jag inte längre lyssna på. Gör jag det går något i mig sönder, hjärtat exploderar av tårar. Det är synd, för den är bra.
I loved you
I loved you
I made you
I hate you
I hate you
I miss you
I loved you
I loved you
I made you
I hate you
I hate you
I miss you
Lundakarnevalen
Långhelgen i Lund ja... vad ska jag säga om den? Roligt var det i alla fall!
En liten sammanfattning:
Dans till mellanstadiediscomusik på Kalmars och liveband på ÖG
Pölsemannen
Konstiga alkoholregler
Efterfest på våran balkong
Sju personer i ett 19 kvm korridorsrum
Karnevöl i öltälten
Ondskans hoppborg
Karnevalståget
Grillning i Botaniska
Spex
Sittning med tema Snabba Cash, med inlevelse i rollerna
Okej, inte så spännande inlägg. Men så får det vara.
En liten sammanfattning:
Dans till mellanstadiediscomusik på Kalmars och liveband på ÖG
Pölsemannen
Konstiga alkoholregler
Efterfest på våran balkong
Sju personer i ett 19 kvm korridorsrum
Karnevöl i öltälten
Ondskans hoppborg
Karnevalståget
Grillning i Botaniska
Spex
Sittning med tema Snabba Cash, med inlevelse i rollerna
Okej, inte så spännande inlägg. Men så får det vara.
Förhindrad glädje
Det är positivt att exjobbet är inlämnat. Men negativt att jag helt plötsligt börjat tänka mycket mer. Jag har inte riktigt haft tid innan. Fan. Det stör mig något otroligt att jag inte kunnat gå vidare mer än jag gjort, när han ju gick vidare redan när vi var tillsammans. Jag vill ju inte ha honom, varför har han ändå en så stor plats i mina tankar? Om jag skulle träffa någon annan nu, skulle jag kunna göra det helhjärtat? Eller skulle tankar på honom och K fortsätta kretsa? Skulle det vara ett försök till hämnd? Självförsvar? Rebound?
Något som jag märker att jag verkligen inte bearbetat färdigt är Ks mail till mig. Hennes vidriga, elaka mail som bara var till för att såra mig. Jag svarade aldrig, jag tyckte inte att hon skulle få det nöjet, men åh vad jag har svar! Varje gång jag får ett nytt mail hoppar det till nånstans i mig och jag blir för en sekund orolig att det är ett nytt mail från henne, att mitt ofrivilliga fjortissåpedeltagande ska behöva fortsätta. Samtidigt som jag vet att jag inte kommer behöva höra mer från henne, eftersom jag ju brutit helt med N och de kan träffas officiellt nu. Fan, jag kanske borde skriva ner ett svar på mailet, för att få det ur systemet. Så kanske det slutar gnaga. Men utan att skicka det, naturligtvis.
Något som jag märker att jag verkligen inte bearbetat färdigt är Ks mail till mig. Hennes vidriga, elaka mail som bara var till för att såra mig. Jag svarade aldrig, jag tyckte inte att hon skulle få det nöjet, men åh vad jag har svar! Varje gång jag får ett nytt mail hoppar det till nånstans i mig och jag blir för en sekund orolig att det är ett nytt mail från henne, att mitt ofrivilliga fjortissåpedeltagande ska behöva fortsätta. Samtidigt som jag vet att jag inte kommer behöva höra mer från henne, eftersom jag ju brutit helt med N och de kan träffas officiellt nu. Fan, jag kanske borde skriva ner ett svar på mailet, för att få det ur systemet. Så kanske det slutar gnaga. Men utan att skicka det, naturligtvis.
tisdag, maj 25, 2010
Hinner int
Fullt upp med exjobb och diverse möten. Återkommer med uppdatering om helgens Lundakarneval. Tills vidare bjuder jag på bilder av mina fina klänningar. Med risk för att påminna om en sån där blogg som har "dagens outfit". Förvisso råkade jag ha på mig en av klänningarna idag... men... nej. Ni hajar.
onsdag, maj 19, 2010
Kändis i Köping!
Exjobbet
Efter en gårdag där kreativiteten och effektiviteten flödade är det nu ebb. Kanske beror det på att M, som jag skriver exjobbet med, är hemma sjuk idag. Utan hennes övervakande verkar jag inte lika kapabel att skriva.
Skärpning tametusan. Skriv!
Skärpning tametusan. Skriv!
tisdag, maj 18, 2010
Bal och kalas
Ögonen är trötta och varma efter några långa dagar med lite sömn. Men desto mer skratt. Mellan exjobb och en dammig källare fylls dagarna av vänskap och en alltmer oblyg vårsol.
I fredags förvandlades fredagslyx till förfest till utgång. Utvecklingen gick som av sig själv. En härlig kväll, som dessvärre avslutades med ett missförstånd - vilket (i utvecklingens tecken) ledde till att jag blev låg, och helt plötsligt storgrät i säkert två timmar över allt som hänt på sistone. Trots att jag ju mår bra nu. Irriterande med dessa bakslag, men jag antar att de med tiden avtar i både antal och styrka.
De två ska inte få såra mig mer. Jag gör mitt bästa för att stå emot och skärma av, fokusera på allt det i mitt liv som faktiskt är härligt, bra och spännande.
På lördagen saknade solen all tidigare blyghet och gav oss en riktig sommardag. Efter fika på gården och en vända på stan avslutades kvällen med en rolig vårbal. Härligt sällskap, fantastisk mat, vacker klänning och enorma förväntningar hos samtliga i sällskapet. Efter styrdans runt midnatt och en mellanfest därefter begav vi oss sedan till Göteborgs, där vi dansade in soluppgången. Morgonens regn som sedan väntade (råkade vi dansa en regndans istället? Minnet är lite suddigt...) gav humöret en törn, men jag höll mig åtminstone vaken till pannkaksfrukosten klockan sju. Dagen avslutades (eller, påbörjades?) sedan fint med att jag hittade min borttappade nyckel i soffan jag just tänkt bädda åt mig på. Då gick jag hem och sov istället.
Återstår att se om kommande helg, med karneval i Lund, kan klå den här.
I fredags förvandlades fredagslyx till förfest till utgång. Utvecklingen gick som av sig själv. En härlig kväll, som dessvärre avslutades med ett missförstånd - vilket (i utvecklingens tecken) ledde till att jag blev låg, och helt plötsligt storgrät i säkert två timmar över allt som hänt på sistone. Trots att jag ju mår bra nu. Irriterande med dessa bakslag, men jag antar att de med tiden avtar i både antal och styrka.
De två ska inte få såra mig mer. Jag gör mitt bästa för att stå emot och skärma av, fokusera på allt det i mitt liv som faktiskt är härligt, bra och spännande.
På lördagen saknade solen all tidigare blyghet och gav oss en riktig sommardag. Efter fika på gården och en vända på stan avslutades kvällen med en rolig vårbal. Härligt sällskap, fantastisk mat, vacker klänning och enorma förväntningar hos samtliga i sällskapet. Efter styrdans runt midnatt och en mellanfest därefter begav vi oss sedan till Göteborgs, där vi dansade in soluppgången. Morgonens regn som sedan väntade (råkade vi dansa en regndans istället? Minnet är lite suddigt...) gav humöret en törn, men jag höll mig åtminstone vaken till pannkaksfrukosten klockan sju. Dagen avslutades (eller, påbörjades?) sedan fint med att jag hittade min borttappade nyckel i soffan jag just tänkt bädda åt mig på. Då gick jag hem och sov istället.
Återstår att se om kommande helg, med karneval i Lund, kan klå den här.
tisdag, maj 11, 2010
I soliga Barcelona
Sista dagen i Barcelona. Hade definitivt kunnat stanna längre! Fast nu ska jag väl inte säga så, för då ställs nog mitt flyg in pga askmolnet. Jag vill stanna längre, men jag måste komma hem och hinna med allt där också! Så kan vi säga.
Solen skiner och jag tänkte snart promenera till en park i närheten. Göra sällskap med George Orwells 1984 och lite vatten. Sen tar jag nog en strosning ner till gallerian som är byggd på vatten, vad den nu kan tänkas heta. Det var gudomligt god cheesecake på Starbucks där!
Igår spenderade jag förmiddagen på takterrassen, mina försök att utjämna den katastrofala brännan misslyckades dock. Efter en sen lunch med Fanny efter hennes jobb tog vi sedan en långpromenad. Vi gick genom massa små kvarter upp till Sagrada Familia, sedan fortsatte vi till stranden och gick längs med den. (Parallellt med oss gick hela tiden en naken man, exotiskt!) Efter en liten fruktstund på terrassen med vattenmelon och nypressad apelsinjuice tog jag en till liten promenad. På kvällen kom Fannys vänner förbi för lite häng.
Det är najs här!
...
Och angående nedanstående inlägg: happeninget i Köping när jag var där var EM i tynglyftning. Otippat.
Solen skiner och jag tänkte snart promenera till en park i närheten. Göra sällskap med George Orwells 1984 och lite vatten. Sen tar jag nog en strosning ner till gallerian som är byggd på vatten, vad den nu kan tänkas heta. Det var gudomligt god cheesecake på Starbucks där!
Igår spenderade jag förmiddagen på takterrassen, mina försök att utjämna den katastrofala brännan misslyckades dock. Efter en sen lunch med Fanny efter hennes jobb tog vi sedan en långpromenad. Vi gick genom massa små kvarter upp till Sagrada Familia, sedan fortsatte vi till stranden och gick längs med den. (Parallellt med oss gick hela tiden en naken man, exotiskt!) Efter en liten fruktstund på terrassen med vattenmelon och nypressad apelsinjuice tog jag en till liten promenad. På kvällen kom Fannys vänner förbi för lite häng.
Det är najs här!
...
Och angående nedanstående inlägg: happeninget i Köping när jag var där var EM i tynglyftning. Otippat.
onsdag, maj 05, 2010
Bråda tider
Imorgon bär det av till Köping för att göra klart praktiken. Jag hade tänkt sova på vandrarhemmet där en natt, men det är fullbokat imorgon! Vad är det för happening i Köping som jag har missat? Nu blir det till att åka hem till Uppsala igen, två timmar åt ett håll. Fy bövelen. Bussen går 6.40 härifrån imorn, känns sådär. Men det kanske är bra förberedning inför lördag! Om allt går som det ska åker jag härifrån fyra på morgonen för att ta mig till Arlanda och sedan vidare mot Fanny i Barcelona! Köping, Barcelona, exotiska ställen!
Ett år senare
För nästan två månader sedan blev jag krossad. Förstörd, förnedrad, sviken och sårad så att hjärtat gick sönder och själen värkte. Världen rasade runt om mig, eller om det var jag som rasade. Världens minsta, ihopkrupen på marken. Smärta. Oförmögen att äta, att umgås, att göra någonting.
Oförmögen att göra ingenting.
Att bli sviken och bedragen, av den man litar mest på. Den man älskar av hela sitt hjärta och är villig att göra allt för.
Den man inte kan föreställa sig livet utan.
Vi tittade på soffor till vår gemensamma lägenhet vi skulle få till sommaren.
- Jag älskar dig, du är mitt allt! sa du en natt då vi hade bråkat.
Några veckor senare var någon annan ditt allt, men du vågade inte erkänna det för mig. Medan jag bodde hos dig träffade du henne i smyg. På dagen låg du i din säng och hade hennes huvud på din mage, på kvällen låg du i samma säng med mig på din arm. Och hela tiden hävdade du att allt var bra, att jag inte behövde känna mig hotad av henne. Ni var bara vänner.
(En vänskap du smög med. Min magkänsla visste det redan från början. Magkänslor kan man inte lura.)
Krossad.
Trasig och sårad så att jag trodde att jag aldrig skulle bli hel igen. Varje gång jag långsamt började resa mig upp slog du omkull mig igen. Sparkade på mig. Jag väntade på det sista slaget, det som skulle få mig att sluta vara. För slagen verkade ju aldrig sluta. Lögn efter lögn. Respektlösheten, kylan. Hur kunde du älska mig en månad och behandla mig med sådant hat nästa? När den enda som hade befogenhet att hata, vara elak och arg var jag.
Jag som var upptagen med att försöka överleva.
Överleva och förstå.
Vi älskar inte varandra. Vi ska inte flytta ihop i sommar. Vi ska inte ha barn om tre år. Vi kommer inte dela varandras liv. Vi kommer inte ha fler kittelkrig. Vi kommer inte dela fler kyssar. Förstå. Det är ingen dröm att vakna upp ur. Det är sanningen. Vi är inte vi längre.
Sorgen gick slutligen över i ilska. Befriande känsla! Tomheten jag var rädd för uteblev till viss del, varje dag fylls med så mycket annat.
Jag blev påmind om min blogg igår. När jag nu tittat igenom den väcks många minnen. För ett år sedan övervägde jag att göra slut på grund av obalansen i förhållandet. Om du bara hade släppt mig fri då! Istället för att övertyga och lugna mig. Då hade smällen inte blivit lika hård. Då hade jag inte kommit till den fas där jag till slut kände mig fullständigt trygg i oss och litade fullkomligt på dig. Hade du släppt mig fri redan då skulle mitt hjärta inte ha gått sönder lika mycket. Du borde ha känt efter redan för ett år sedan. Då hade vi sluppit lögnerna, Henne, och att kapa alla band.
Jag avskyr dig nu, men du var ändå en viktig del av mitt liv. Du gav mig inget val, och det vet du. Det här var vad du ville, att vi helt skulle raderas ur varandras liv.
Efter det som hänt, och fortsätter hända, gör jag det med en suck av lättnad.
But you owe me a heart.
Oförmögen att göra ingenting.
Att bli sviken och bedragen, av den man litar mest på. Den man älskar av hela sitt hjärta och är villig att göra allt för.
Den man inte kan föreställa sig livet utan.
Vi tittade på soffor till vår gemensamma lägenhet vi skulle få till sommaren.
- Jag älskar dig, du är mitt allt! sa du en natt då vi hade bråkat.
Några veckor senare var någon annan ditt allt, men du vågade inte erkänna det för mig. Medan jag bodde hos dig träffade du henne i smyg. På dagen låg du i din säng och hade hennes huvud på din mage, på kvällen låg du i samma säng med mig på din arm. Och hela tiden hävdade du att allt var bra, att jag inte behövde känna mig hotad av henne. Ni var bara vänner.
(En vänskap du smög med. Min magkänsla visste det redan från början. Magkänslor kan man inte lura.)
Krossad.
Trasig och sårad så att jag trodde att jag aldrig skulle bli hel igen. Varje gång jag långsamt började resa mig upp slog du omkull mig igen. Sparkade på mig. Jag väntade på det sista slaget, det som skulle få mig att sluta vara. För slagen verkade ju aldrig sluta. Lögn efter lögn. Respektlösheten, kylan. Hur kunde du älska mig en månad och behandla mig med sådant hat nästa? När den enda som hade befogenhet att hata, vara elak och arg var jag.
Jag som var upptagen med att försöka överleva.
Överleva och förstå.
Vi älskar inte varandra. Vi ska inte flytta ihop i sommar. Vi ska inte ha barn om tre år. Vi kommer inte dela varandras liv. Vi kommer inte ha fler kittelkrig. Vi kommer inte dela fler kyssar. Förstå. Det är ingen dröm att vakna upp ur. Det är sanningen. Vi är inte vi längre.
Sorgen gick slutligen över i ilska. Befriande känsla! Tomheten jag var rädd för uteblev till viss del, varje dag fylls med så mycket annat.
Jag blev påmind om min blogg igår. När jag nu tittat igenom den väcks många minnen. För ett år sedan övervägde jag att göra slut på grund av obalansen i förhållandet. Om du bara hade släppt mig fri då! Istället för att övertyga och lugna mig. Då hade smällen inte blivit lika hård. Då hade jag inte kommit till den fas där jag till slut kände mig fullständigt trygg i oss och litade fullkomligt på dig. Hade du släppt mig fri redan då skulle mitt hjärta inte ha gått sönder lika mycket. Du borde ha känt efter redan för ett år sedan. Då hade vi sluppit lögnerna, Henne, och att kapa alla band.
Jag avskyr dig nu, men du var ändå en viktig del av mitt liv. Du gav mig inget val, och det vet du. Det här var vad du ville, att vi helt skulle raderas ur varandras liv.
Efter det som hänt, och fortsätter hända, gör jag det med en suck av lättnad.
But you owe me a heart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
