Arla

Jag gick upp 6.20 för att hinna ut och fota soluppgången. I minusgrader stampade jag runt på en frostig åker för att hålla värmen. Tårna riskerade att ramla av, näsan likaså. En timme gick jag runt. Och så var det världens kanske minst dramatiska soluppgång ever. Onödigt. Blir till att sova lunch idag!