vet jag knappt vad som händer längre. Vad jag själv gör eller vad som händer runt om. Ganska skönt ändå. Glider liksom med. Tar ingenting alltför allvarligt, orkar inte tänka, fundera, undra, planera. Bara är. Rent allmänt alltså. Till många andras stora förtret. Men så är det. Fint.
Dessutom har jag helt tappat tålamodet. Har blivit ombedd att behärska mig när jag under ett möte förra veckan blev lite FÖR mycket möteshitler. Men jag orkar inte med obetydligt skitsnack. Sånt vill jag ta när jag är ledig, och har tid. Då vill jag gärna höra om illern på Stora Torget, någons uppväxthistoria fram till 65 års ålder, om vilka hemorter i Jämtland som är bäst osv. Då, när jag kanske t.o.m. bedövat mig med lite alkohol. Då är jag all ears, välkomna.
Det är rätt najs faktiskt att bli arg. Jag har mycket ilska insparat tror jag, som nu börjar pysa ut allt oftare. Skönt. Minskar på de inre spänningarna och oron som annars lätt kan uppstå. Jag har lärt mig mycket det senaste året. Najs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar