Längtan

Jag vill iväg! Ta lite semester, få ett litet äventyr i vardagen. Var som helst; New York, London, Amsterdam, Köpenhamn... fan, Flen would do. Nästan. Kanske någonstans där det hunnit bli lite varmt och där man kan äta gott på ett utekafé.
Jag har inte varit utomlands sen Sydamerika. Det är snart tre år sen. Oj.

Snö

Idag har det snöat till och från hela dan. Det är mysigt med snö, men nu är det väl nästan dags för vår va? Jag längtar efter sol, värme och vårkläder! Här har inte varit sol och klar himmel sen förra söndagen, alltså mer än en vecka sen. Jag har koll.

Något positivt är att jag har pluggat massor idag, säkert åtta timmar. Nu har jag läst det som ska läsas inför seminariet på fredag(!) och det mesta i distanskursen. Innan fredag ska jag få klart ett diskussionsinlägg till den senare, så att jag sen kan ta helg med gott samvete. Planen är att dra till Stockholm direkt efter seminariet för att träffa brudarna, och sen åka vidare till Västerås. Eventuellt blir det Västerås direkt, utan mellansvängen till Stockholm, men iväg ska jag ju hur som helst.

Imorgon blir det plugg och sen stipendiemöte hela kvällen, och på torsdag ska det passas barn på eftermiddagen. Idag har jag inte haft något alls inplanerat, och det var så otroligt skönt! Det behövs dessutom för att jag ska lyckas plugga; jag har sjukt svårt att koncentrera mig och få något gjort när jag har saker inplanerade. (Allså är det ingen hit för mig att gå i skolan 14-16 måndag, tisdag, fredag och jobba torsdagseftermiddagar...)

Leker

Fnul

Nån gång framåt midnatt i fredags tror jag att deppet släppte. Skönt. Halvvägs igenom festen märkte jag att jag faktiskt hade trevligt och faktiskt inte alls ville gå hem. Lördagen fortsatte på samma sätt. Tandläkarbesök, en vända på stan med syster, lite mackor och häng hos några polare, tv-spel och klädprovning med Lisen, och sen myskväll med pojken. Nu saknas bara solen och värmen!

Från och med nu har jag ett distansförhållande. Jag tror att det kan bli jävligt bra, om vi kommer in i ett flyt. Och tycker om varandra tillräckligt mycket, isåfall går nästan allt. Men det är läskigt. Bara att tycka om någon annan är läskigt, man blir utsatt och sårbar. Men att tycka-om-et utsätts för prövningar på grund av avstånd och ekonomi är ännu läskigare. Jag har självklart funderat en del på hur man bäst får det att funka rent praktiskt och så, men hela tiden känt mig övertygad om att det kommer gå bra. Jag ser det inte som att uppoffra mina helger; snarare som något roligt och mysigt att längta efter under veckorna i skolan. Och det ekonomiska vägs ju upp, man får göra det värt det. Att sen märka att han verkar lite fundersam gör mig självklart alldeles nojig på en gång.

Men jag tycker fortfarande att jag har en vettig inställning, ödmjuk som jag är. Att bo 1,5 timme ifrån varann är ju ingenting egentligen; det är så långt jag nästan alltid haft till skola och vänner (innan Uppsala dvs). Att ses ungefär en gång i veckan känns rimligt; om man gör det till kvalitetstid - men inte påtvingat att man ska vara bara med varandra under hela helgen. Vem som åker till vem får avgöras av vem som har nån fest eller så den vill gå på, och man måste inte sitta ihop under tiden man ses. Att hans familj bor här borde väl också vara något som underlättar.

Låter det vettigt? Eller är jag bara kär och naiv? Jag är värd lite planering, restid, och typ 600 kronor extra i månaden. Väl? För det är ju han.

___________________________
Uppdaterat:

Ja, klart jag är värd det! Jag är en himla bra tjej faktiskt. Snäll, busig, söt, kittlig, rolig, liten och bärbar, rapig... om han nån gång lyckas rapa får han beröm eller en high five, det om något är väl en bra flickvän!?

Morr

Någon har tagit ett glas apelsinjuice av mig. Det finns fyra glas i en förpackning, nu blir det fel i min planering! Köp egen juice snåljävel.

Jag har inte mycket tålamod nu alltså, det märks så tydligt. Igår satte jag en arg lapp på en juiceförpackning som låg ovanför min hylla och droppade ner på min mat.
När jag sen gick till jobbet blev jag arg för allt som gick fel, jag som inte ens blir arg! Det slutade med att jag skickade ett sms till min stackars vän, nåt i stil med "Jag hatar att det är slask på marken, hatar att ha ont i axeln, hatar väskan som bara glider ner, hatar snö i skorna, hatar långsamma människor som går framför mig, hatar bilar som kör fort i pölar så det stänker, hatar mobilens ordlista, och HATAR att jag är på ett sånt humör att jag använder ordet hatar!" Himla pepp sms att få, hrm.

Imorse när jag vaknade mindes jag lite av drömmen. Det var fest, alla tjejer hade på sig vita spetsklänningar, lite bröllopsaktigt, och så skulle sällskapen ta sig över en bred å i stan vi var i. Jag hade kommit efter dom andra och sprang över bron för att möta dom, och försökte viskande fråga var jag skulle gå och i vilket led jag skulle ställa mig. Det var publik och folk filmade, så det var jättejobbigt att hamna fel. Alla ignorerade mina frågor så jag gick fram till ett led på måfå. En tjej grät, hon trodde att vi skulle gå i vattnet, och jag klappade lite på henne och sa nåt snällt men hon tittade inte ens på mig. Sen skulle mitt led gå på den osynliga vattenvägen (som tjejen inte sett, det var därför hon trodde sådär) men dom andra gick ifrån mig och jag fick inte plats på det som nu blivit nåt slags flotte. Jag hörde nån bekant röst i folkmassan säga "Stackars Pernilla får du inte plats/nte vara med". Sen tänkte, eller kanske skrek, jag "Jag hatar det här!", vände mig om och sprang storgråtandes iväg i den främmande staden. Med min vita spetsklänning.

Nån som är bra på drömtydning?

Irrationell

Det är vad jag är. Det är underligt hur man kan tänka och känna saker, samtidigt som man egentligen vet att det är helt fel och irrationellt. Typ ett objektivt och ett subjektivt utgångsläge. Eller ett känslomässigt och ett intellektuellt? Eller ett vettigt och ett fånigt? Som båda finns i huvudet samtidigt och slåss mot varandra.

Väldigt underligt känns det också när jag kommer på mig själv med att förvänta mig så väldigt mycket mer av någon jag tycker mycket om än vad jag gör av andra. Kom och ta hand om mig när jag säger att jag är nere, krama bort det ledsna, bara för en timme, visa att jag är värd det, visa att du faktiskt tycker om mig, visa det, bevisa! Och varför förstår du inte automatiskt hur jag mår och känner och vad jag önskar att du skulle göra? Va? Ska det vara så svårt?

... samtidigt som den vettiga och intellektuella delen av hjärnan rynkar på näsan (hjärnnäsa, lustig syn) åt alla irrationella och fåniga tankar och känslor. För jag vet ju faktiskt bättre.

Torsdag

Idag var en spännande dag.

Jag har läst om mattabun och sextabun (att ha sex med sin syster är som att äta sitt sällskapsdjur) och om maskulinitet i politiken.
Jag har ringt till Folktandvården och har fått tid redan på lördag.
Jag har rensat handfatet. Det luktade sjukt illa och jag hoppas slippa göra om det på ett bra tag.
Jag har ätit kyckling som smakade ägg.
Jag har varit på banken och betala en faktura. Stenålder!

Nu försöker jag, lite sådär i sista sekunden, hitta någon som vill göra mig sällskap ikväll, men det har inte gått bra än så länge. Har folk liv? Utan mig? Tänka sig.

Hårfärg i handfat.

Kvällning

... Insåg just att det kanske var sagoslott som hanna ville ha bildbevis av och inte mig. Jaja.

För övrigt har jag helt plötsligt fått några låga dagar. Kanske var kosmos tvunget att jämna ut allt lite nu när jag mått så bra under en lång tid?

Imorn blir det nya tag! Allt är ju faktiskt bra. Lite solsken på det kanske?
Torsdag, det är ju nästan helg det. Då blir det kalas och mys, najs.

Bildbevis till Hanna

Livstecken

Jag är simduglig och simmar på som fan. Just nu känns det som att jag kan simma länge till, det är en ovan känsla.

Jag letar sommarjobb som varken kräver att man har körkort, att man ska jobba hela sommaren, eller att man har fem års arbetslivserfarenhet. Hittills går det inte strålande.

Plugget är som det brukar, kanske något intressantare än förra terminen, men fortfarande ger jag mig själv mycket mer fritid än jag borde. Jag gillar fritid.

Jag kommer sluta träna nu. Eftersom jag ändå aldrig går till gymmet känns det som ett väldigt slöseri med pengar. Heja heja vardagsmotionen! (Heter det så?)

Jag tycker som vanligt att de som är med i melodifestivalen har för lite kläder på sig, och att programmet säljer ut sig med fånigt många delprogram och omröstningar.

Jag har köpt två växter. Och många skor. En ny säng är nästa planerade inköp, men jag väntar fortfarande på IKEA-sällskap. Att besöka IKEA är traumatiskt, och situationen blir värre av att jag även ska fatta vettiga beslut. Alltså klarar jag det inte själv.

Jag blir alltid lika arg när jag bestämt mig för att rita men efter en minut kommer ihåg att jag verkligen inte kan rita. Hur svårt kan det vara liksom?

Så, nu har ni fått efterfrågade livstecken. Fint!

Tusse inför jul:

more animals

Jag är ute på djupt vatten. Blubb blubb. Är jag simduglig?

Se där

Nyss spatserade 30-40 teletubbies nere på gatan... det var roligt. Och nej, jag är inte full.

Jag borde fanimig bli grodforskare. Äntligen en framtidsplan!

Skeptisk

Nej. Jag tror inte på det här. Är någon förvånad? Inte jag iallafall.

Kallt ute, fullbokad vecka, för mycket plugg. Men grattis Obama. Och jag har en ny t-shirt på mig. Jag får väl välja vad som ska vara viktigt för mig liksom. Nya kläder, yes. Jag behöver shoppa. Kläder är kul. Livet är kul. Jaaa.

Telefonsamtal med Kaspian

- Hej heej
- Hej Kaspian! Ska vi leka imorn?
- Nää...
- Jo, Pernilla och Anneli kommer och leker med dig imorn!
- Pilla, Ann-li...
- Och äter mat!
- Äka maak
...
- Hejgå Pilla!
-Hejdå Kaspian

Dravel

Alltså. Hemtenta. Varför? Och, än värre, koncentrationssvårigheter - varför?? Jag vet varför, men det är ganska olägligt. Bah. Bah bah bah. Fast mysigt. Fast läskigt.

Nä, nu är det skärpning. Nu ska jag på allvar försöka komma på vilka ekonomiska och sociala mekanismer som är viktiga för samlar-jägare, och varför deras villkor är antropologiskt intressanta.

Gurgel.

Walk a mile

Alkolås

För första gången tycker jag att alkolås på mobilen vore en bra idé så att man inte skickar konstiga sms. Det som verkar så sjukt bra och smart när man är kanonfull och klockan är två på natten ses i ett helt annat ljus när man är nykter.

Fan vad dum jag är. Gah.

Don't drink and dial (text).

Hedern i behåll? Vadå, he- he- va? VA? Vad säger du? Heeedern? Vad är det för nåt?

Ett roligare sms jag hittade i skickat började med "Jag är en ko!". Det var kul. Jag är kul när jag är full. Kul och dum. Höhö.