Fnul

Nån gång framåt midnatt i fredags tror jag att deppet släppte. Skönt. Halvvägs igenom festen märkte jag att jag faktiskt hade trevligt och faktiskt inte alls ville gå hem. Lördagen fortsatte på samma sätt. Tandläkarbesök, en vända på stan med syster, lite mackor och häng hos några polare, tv-spel och klädprovning med Lisen, och sen myskväll med pojken. Nu saknas bara solen och värmen!

Från och med nu har jag ett distansförhållande. Jag tror att det kan bli jävligt bra, om vi kommer in i ett flyt. Och tycker om varandra tillräckligt mycket, isåfall går nästan allt. Men det är läskigt. Bara att tycka om någon annan är läskigt, man blir utsatt och sårbar. Men att tycka-om-et utsätts för prövningar på grund av avstånd och ekonomi är ännu läskigare. Jag har självklart funderat en del på hur man bäst får det att funka rent praktiskt och så, men hela tiden känt mig övertygad om att det kommer gå bra. Jag ser det inte som att uppoffra mina helger; snarare som något roligt och mysigt att längta efter under veckorna i skolan. Och det ekonomiska vägs ju upp, man får göra det värt det. Att sen märka att han verkar lite fundersam gör mig självklart alldeles nojig på en gång.

Men jag tycker fortfarande att jag har en vettig inställning, ödmjuk som jag är. Att bo 1,5 timme ifrån varann är ju ingenting egentligen; det är så långt jag nästan alltid haft till skola och vänner (innan Uppsala dvs). Att ses ungefär en gång i veckan känns rimligt; om man gör det till kvalitetstid - men inte påtvingat att man ska vara bara med varandra under hela helgen. Vem som åker till vem får avgöras av vem som har nån fest eller så den vill gå på, och man måste inte sitta ihop under tiden man ses. Att hans familj bor här borde väl också vara något som underlättar.

Låter det vettigt? Eller är jag bara kär och naiv? Jag är värd lite planering, restid, och typ 600 kronor extra i månaden. Väl? För det är ju han.

___________________________
Uppdaterat:

Ja, klart jag är värd det! Jag är en himla bra tjej faktiskt. Snäll, busig, söt, kittlig, rolig, liten och bärbar, rapig... om han nån gång lyckas rapa får han beröm eller en high five, det om något är väl en bra flickvän!?