Pinsamma SMS

Jag ligger hopkurad under en filt i soffan hos föräldrarna. TV:n står på, väggklockan tickar, Tusse sover snusandes bredvid. Föräldrarna gör... nånting, i den blivande vinterträdgården. Det är nåt med det nylagda klinkergolvet.

För att mysa till det till max började jag läsa i en bok på tv-bordet, Pinsamma SMS. Det är ju en kul idé, och vissa är lustiga. Men skrämmande många göra mig bara olustig till mods. Ett flertal är bara onödiga elakheter, och många är sms som varit menade till en älskare/älskarinna men kommit till maken/frun av misstag. Är det vanligt? Är det roligt? Otrohet och snuskiga sms till andra, är det kärlek? Är det det man ger sig in i? En värld där hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässor. Inte konstigt att man blir rädd. Varför finns kärleken inte längre? Varför är otrohet och skilsmässor så självklart?

Är det nån idé att alls ge sig in i det hela igen?

Å andra sidan, finns det något sätt att mostå?

Kan man någonsin leva fullt ut, älska fullt ut, när rädslan och oddsen alltid finns i bakhuvudet? När andra människors olycka - bedragna och att få veta det via felskickade sexiga sms - fungerar som underhållning? Hur kan sånt vara roligt? Usch, jag ryser.

H agerar alltid kärlekscoach, och sa till mig senast idag att jag måste våga chansa, att jag måste tro på kärleken och att någon jag träffar kan vara mannen i mitt liv. Att jag måste prova. Men statistiskt sett känns det inte hållbart. Jag vill inte få ett sånt sms i framtiden. Jag vill aldrig aldrig aldrig någonsin behöva känna att den jag är med träffar någon annan. Aldrig. Aldrig mer vill jag bli bortvald och maktlös behöva stå och se på när känslorna vänds mot någon annan och de inleder ett förhållande.

Jag ska vara helt ärlig. Jag känner absolut inget för min man längre. I morgon kan vi träffas, då går han i skolan. Vill verkligen göra något snuskigt med dig :)

eller

Jag vill också vara med dig hela tiden. Och jag kommer att ta ut skilsmässa, men inte just nu. Det är inte läge för det. Det kommer att knäcka honom totalt.

Nu kom mamma förbi och uttryckte liknande besvikelse över boken. De är ju bara elaka i den. Några få sms är roligt pinsamma, men resten är inget som får mig varken att le eller att vilja läsa mer. Usch. Elaka, elaka människor!