Anledningen till att man får en så mysig känsla i kroppen av Amelie-filmen måste ju vara musiken. Dragspel gör susen.

Huva

Snacka obehagligt när jag under lunchen på jobbet snabbläser dagens Metro (dvs kollar bara rubriker, bilder och bildtexter om inte något extra intressant dyker upp) och plöstsligt ser en liten notis om en motorcykelolycka. Ett svenskt par i 50-årsåldern på semester i Norge hade avlidit omedelbart i någon krock. De anhöriga hade igår kväll ännu inte kunnat nås. (Bakgrundsfakta: Mina (svenska) föräldrar, ca 50år, är på motorcykelsemester i Norge.)

Fy vad många tankar som hann flyga genom mitt huvud innan jag någon timme senare fick tag på föräldrarna - som verkade rejält levande, fikandes i solen vid Holmenkollen i Norge.

Jag kände en sån oerhörd lättnad. Hur går man vidare när något sådant faktiskt händer i ens liv? Jag känner verkligen med det avlidna parets anhöriga. Det hade lika gärna kunnat vara jag.

Rummet

En orolig Morgan ringde nyss till mig och undrade vilket rum jag har fått, för det jag trodde att jag fått har han redan skrivit kontrakt på. Så antagligen bor jag i nån av korridorerna under k3:an - jag tog bara för givet att det var den när Styrbjörn sa "Jag har två rum i Stormen och ett i korridoren under" eller vad det var. Så nu får jag försöka luska ut vilka som bor i dom två korridorerna under!

Glasogur

Mina bågar är lite skeva på ena sidan, jag tror att det har sin början i nåt möte med den starke Kaspian, ökänd för sin förmåga att förinta glasögon. Igårkväll såg jag att skruven på den högra skalmen (heter det så?) inte är ordentligt iskruvad, så imorse letade jag rätt på en liten liten skruvmejsel och började skruva. Läget för skruven är dock oförändrat, jag tror det kan vara så att skruven är sned. Undrar om det går att fixa själv? Det är lite frustrerande med glasögon som knarrar när man går, äter etc. Fast dom sitter ju fortfarande ihop, det är kanske viktigast.

Härlig dag vid sjön

Igår kom två glada pinglor hit på förmiddagen. Vi fixade matsäck och lektyr och varsin cykel, och så tog vi oss ner till stranden (dvs den lilla strandplätten vid sjön) där större delen av dagen spenderades. Årets första dopp blev det för min del, och det var faktiskt inte så fasligt kallt som jag hade trott. Riktigt härligt var det, en skön sommardag vid sjön är så otroligt avkopplande. Vågbrus, fåglar, båtar som knarrar... underbart!

Framåt sextiden blev det molnigare så då begav vi oss slutligen hemåt igen. Där väntade spel, god middag, chokladig glass och några dåliga brittiska program.

En härlig lördag!

(Fast jag fotade inget alls - jag kanske är sjuk?)

Den här bilden (och många andra) tog dock Lisen.

Kom just ihåg

Haha, efter att ha fått lite reaktioner (eller ja, snarare medhåll) på det där med kvinns och män och studier och bidrag och allt vad det var (se några inlägg ner) och sen ha snurrat in på traditionella kvinnoyrken i svaret på inlägget innan detta, fick jag just en minnesbild från den där kursen "Kön och identitet" på gymnasiet. Jag gick väl i trean tror jag, och var den älsta som tog den kursen. På nåt sätt blev jag den där Olga, hon som var äldre och kunde och förstod allt i Textkommunikation, hon som vi verkligen ogillade. Plötsligt förstod jag hur hon måste ha känt, för dom andra som läste kursen var inte smarta nånstans (dom visade det iallafall inte där), och nån måste ju svara på frågorna och vara med i diskussionerna. (Tänk vad lätt det är att ta plats när ingen annan gör anspråk på den!)

Några tjejer, typiska "jag är snygg så jag behöver inte vara smart, bäst att jag stoppar in några fler tuggummin", fick i uppgift att fundera över en klädreklam. Läraren (störtsköna Margareta) gick ut ett tag, så att man kunde fundera på sin uppgift, jag tror att alla hade en bild eller reklam. Tjejerna var alldeles till sig över den enligt dem dåliga uppgiften, de tyckte inte att bilden förmedlade något alls och att läraren var dum i huvudet, eller nåt åt det hållet.

Reklamen de hade var en med kvinnliga modeller, som exponerades maximalt och hade väldigt sexuellt menande ansiktsuttryck och kroppsspråk. Jag tröttnade på att höra deras dumma kommentarer, så jag tipsade att de kunde tänka på hur bilden av kvinnor förmedlas genom deras reklambild. Till slut tror jag att de något sånär hajade vad uppgiften handlade om.

Jag undrar om de var exceptionellt dumma eller om de bara var så otroligt vana vid att se den bilden av kvinnor att de inte längre funderade över den.

Jobbtankar

Nu är den första riktiga jobbveckan slut. Veckan innan jobbade jag bara två dagar, och veckan innan det provjobbade jag fyra dagar, dvs gick bredvid en ordinarie personal. Tre veckor plus tre dagar kvar att jobba, sen är det en eller två veckor kvar innan det är dags att stoppa näsan i böckerna igen, phew.

Jag fick så många negativa reaktioner när jag berättade att jag fått sommarvick inom hemtjänsten. Främst mot yrket i sig, men även mot min personliga lämplighet. Som det känns hittills kan jag säga till dom alla att screw you ni hade fel. Det är ju ett schysst jobb! Under en vanlig dag hjälper jag några med morgonbestyr, kokar kaffe och fixar frukost, diskar och tar ut sopor, bäddar och sätter på stödstrumpor, går hem till nån eller bara ringer för att kolla läget, kanske hjälper nån att duscha eller bara tvätta sig lite, har en schemalagd pratstund med nån. Tillbaka för lunch, sen iväg igen i två eller fyra timmar beroende på när jag slutar. Lämna mat hos folk, fixa inköp, diska och koka kaffe igen, ta ut sopor, gå på promenad runt konsum med nån, städa hos nån annan... osv. Man hjälper verkligen folk och ser hur tacksamma de är, man dyker upp och det betyder faktiskt nåt (sen spelar det ingen roll vem som dyker upp, men jag hjälper till att få människor att känna sig mindre ensamma och hjälplösa).

Det är en otrolig erfarenhet i livet att få se äldre på nära håll, det är en del av samhället och livet som annars är gömd och glömd - men den finns alltid där.

Och vad angår min personliga lämplighet - återigen, screw you. Jag är som gjord för det här. Likadant som när jag jobbade på förskola, jag var bra för att jag bryr mig om människor. Exakt vad var det jag inte skulle klara? Att laga mat? Att hjälpa folk med hygienen? Att byta blöjor? Att koka kaffe? Va?

Filmkväll

Nu har jag sett på först Amelie från Montmartre, och sen Corpse Bride. Gillade båda. Fast oj vad jag grät till den sistnämnda.

Fredag den trettonde

Jag har aldrig trott så värst mycket på det där att kombinationen fredag plus tretton ska innebära otur, och för att liksom demonstrera denna rörelse mot strömmen planerade jag att köpa en trisslott just idag. Fast det blev aldrig av. Men jag lyckades komma ihåg att köpa tandkräm iallafall, det finns ingen kvar här hemma sen syster stack till Visby och föräldrar rymde på hojen. Nåja, åter till saken, fredag den trettonde var det. Kanske stämmer det där med otur ändå för vissa?

För några timmar sen ringde pappa från Västerås. Han berättade att när de kom till Södertälje kunde de inte fortsätta längre, för det var punka på bakdäcket. Skojfrisk som jag är (hehe ellerhurvisst va) frågade jag om mamma är så tung, varpå pappa svarar att nej, det satt en halv borr i däcket. Det hela slutade med att de blev bärgade än hit, än dit, innan de till slut hamnade inne i stan igen där det äntligen var nån som kunde fixa problemet. Som tur var täcker försäkringen lite av kostnaden, men självrisk och ett nytt däck får dom visst betala själva.

Nåväl, nu kanske dom har haft sin beskärda del av dåligheter på semester, får vi hoppas.

Jag tror att dom ska till Norge, men dom vill aldrig riktigt berätta vad dom gör. Kanske får dom känna sig lite obundna och snudd-på-rebelliska då, vem vet. Parents go wild, yea.

Planeringslista för idag

Jag gjorde listan tidigare, jag lovar.

Vakna - check
Äta frukost - check
Cykla i solsken till jobbet - check
Nästan få en farbror att ramla i duschen - check
Göra messmörsmacka med avocado och tomat på - check
Koka en kopp kaffe på spisen - check
Träffa en 104,5-åring - check
Prata om scouter - check
Få en flytande handtvål - check
Äta riktig lunch - check
Dela ut matlådor - check
Lyfta en farbor i en hiss - check
Dammsuga upp två blåa skoskydd - check
Äta en bulle och dricka en apelsinmer - check
Cykla hem från jobbet i spöregn - check

Tillägg 60 min senare:
Få en myra i örat när jag plockar körsbär åt farmor och farfar - check.

Studiemedel

I Aftonbladet har 169 inlägg skrivits som svar på frågan "Klarar du att leva på studiemedlen?" Jag läste igenom den första sidan svar, och blev förvånad över vad jag hittade. Det verkar i samhället (eller bland ab:s läsare?) finnas en ganska stark motvilja mot studenter, framför allt bland de som själva inte studerar/har studerat. Några åsikter som verkade vanliga var att studenter ekonomiskt har det mycket bättre än många andra, att studenter inte ska klaga, att studenter ska skylla sig själva, att studenter helt enkelt får jobba och göra vad som krävs för att få det att gå ihop, och att studenter ska sluta leva i lyx och tro att de ska bli ompysslade hela livet.

Visst finns de grupper i samhället som har det svårare ekonomiskt än studenter, men vad många verkar glömma bort eller förbise är att mindre än hälften av de cirka 7000 kronorna man får i månaden är ett verkligt bidrag - den största delen är ju ett lån som ska börja avbetalas strax efter att man slutat plugga. Och visst får man skylla sig själv, men anledningen till att de flesta pluggar är väl att man vill nå ett speciellt yrke - som kanske förhoppningsvis ger mer i lön än om man inte haft sin utbildning. Dessutom är nog studenter överlag inställda på att snåla, det är en uppoffring man gör för att nå sina mål. Däremot ska man inte behöva sluta leva helt, man behöver göra annat än att plugga - vilket man gör 40 timmar i veckan, dvs som ett heltidsjobb - och jobba. Och när det kommer till jobbande vet ju alla att man, även om man har möjlighet och vilja, inte får jobba för mycket om man inte vill riskera mindre studiemedel. Att många talar för ett höjt studiemedel kanske har mer att göra med att det inte har höjts de senaste xx åren trots att kostnader, löner mm har ökat än med det faktum att studenter vill leva i lyx och vara ompysslade.

Alkoholen och festandet nämner många som det stora problemet. Jag skulle väl snarare säga att hyra och kurslitteraturen är vad det mesta av pengarna går till.

Sen ska vi inte glömma det faktum att många trots sin långa utbildning och sin stora studieskuld sen får nöja sig med något skitjobb trots allt.

I samma tidning läste jag även att 63% av alla antagna på högskolor till nästa termin är tjejer. Och för några dagar sen hörde jag att kvinnor ofta är överutbildade för sina jobb. Så konstigt ändå att männen ändå fortfarande får högre lön än kvinnor som har samma yrke och arbetsuppgifter.

Ja, nej, jag vet inte vad jag ska säga eller komma fram till. Men lite förvånad blev jag ändå över tonen på inläggen i diskussionsforumet. Och så kan vi återigen konstatera att om ens namn råkar sluta på bokstaven "a" (à la Margareta, min kön- och identiteslärare på gymnasiet) kan man räkna med att få kämpa lite mer för framgång och rättvisa. Eller nåt.

Det här blev längre än planerat. Jag ber om ursäkt för det och tackar för mig.

Överraskning

När en inte ont anande Cissi gick från jobbet till bussen igår möttes hon av ett rosaklätt pack. Med ögonbindel på kidnappades hon, och efter en svajig taxifärd blev hon inknuffad i ett badrum. Där fick hon duscha och fixa till sig, och sen klä sig i en rosa outfit som väntade på henne. När hon kom ut ur badrummet möttes hon av en lägenhet som var helt rosapyntad. Kvällen firades med glassdrinkar, god mat, rosa tårta, spel och lekar, öl- och ciderfiskedamm, med mera med mera.

Trevlig tillställning för vår Cissi som snart ska förlova sig =)

Sugen!

Är helt otroligt sugen på att beställa hem en hel massa mönster, främst på klänningar. Här hos föräldrarna finns ju faktiskt en symaskin. Jag vill sy en balklänning! Har hittat en massa mönster, bland annat från Vogue och Butterick, men de kostar ungefär 100 kronor styck och dessutom måste man ju köpa tyg och grejer.

Ååh vilket pysselsug jag har!

Vill även köpa ett sånt där photopearl-set, men klädmönster lockar trots allt lite mer.

Galen

Men söt.



Bilden hittade jag på Kaspians fotoblogg.

Hemma

När jag kom från Uppsala var huset tomt. Mor och far var på kryssning, och syster på jobbet. Direkt när jag kom in möttes jag av en lapp på köksbordet.


Jag förstod inte alls, jag såg inga jordgubbar, bordet framför mig var tomt. Kanske var det en gammal lapp helt enkelt?
När jag lite senare råkade titta mot diskbänken förstod jag.

Oberäknelig lillmatte

När jag plockade blåbär imorse tänkte jag lite på ormar, kanske berodde det på att jag såg en precis bredvid mig när jag plockade smultron igår. Med tankarna någon helt annanstans hörde jag plötsligt prasslande steg bakom mig. Jag vände mig om och skrek, samtidigt som jag insåg att det var Tusse. Han flög iväg och satte sig på ett säkert anstånd, med ryggen vänd mot mig. Jag ropade och knäppte med fingrarna, men han såg inte ens åt mig. När jag plockat klart började jag gå mot honom och då flög han iväg igen. Till slut verkade han dock lugna ner sig, så då gick han med mig in. Åt några tuggor, och ville sedan direkt ut igen.

Jag tror att kattstackarn fick sig en smärre chock =)

Hipp hurra!

För att ni inte ska tro att jag helt grävt ner mig i ett surt dike (?) kan jag berätta att min lilla lilla syster fyller 19 idag! Herrejösses vad vi alla blir gamla snabbt.

Stackarn fick en brakfrukost på sängen av mig, à la hotel, men jag tror hon åt upp allt. Omelett med tomat, paprika och basilika, varm baguette, njalla med leverpastej, vindruvor, filmjölk med nyplockade hallon och blåbär, mjölk, vatten, och nån liten äppelbakelse. (Med ett stearinljus på, det fick symbolisera en tårta.) Jag tror att hon till slut fick i sig allt.

Ikväll kommer Kaspian med familj för att gratta Anneli, skoj skoj. Jag hoppas på fint väder så att jag kan gå ner till sjön med honom...

Imorgon ska jag träffa tjejerna, ska bli skoj.

Nu borde jag kanske sätta igång och röja i rummet. Alla gamla kläder borde jag åtminstone hinna gå igenom idag. LÄsa lite i Den lille vännen bör också hinnas med.

Ytterligare ett...

... för mig oangeläget samtalsämne:

Mina matvanor. Ibland kan det kännas som att folk njuter av och vältrar sig i allt som för dom är ovanligt, annorlunda eller fel. Nästan som att jag var en skäggig kvinna eller något liknande på cirkus - Se här gott folk, något annorlunda och konstigt, kom och titta och låt dig häpnas! Enbart fem riksdaler för att se på missfostret, ytterligare två för att peta på det!

Morr fräs grr.

Det finns vissa saker som irriterar mig. Ett urplock av dessa följer nedan:

När folk om och om igen informerar mig om att jag ser yngre ut än jag är, yngre ut än jämnåriga, eller helt enkelt ser yngre än de som är yngre än mig. Ja, hallå, jag förstod första gången - kul att folk kan skämta och ha kul men måste det vara på min bekostnad? Mitt leende når inte ett dugg längre än min yta kan jag informera om.
Till denna punkt hör även övriga negativa kommentaret om mitt utseende (tro mig, den som hittar flest fel är jag själv) samt dylika om min mognad.

Ifrågasättande och tyckande om mitt pluggande, mina framtidsplaner och liknande. Mina val, mina misstag, mitt liv.

Ifrågasättande och tyckande om mitt oexisterande körkort. Återigen, mitt liv och mina val.

Jamen, ojsan, anar jag ett samband? Dra på trissor, den röda tråden verkar vara... jag själv! Summa summarum: säg inget till mig om det bara är elakt eller nedlåtande. Konstruktiv kritik javisst, men försök undvika att trycka ner mig ännu mer för annars kommer jag snart inte upp mer.

Det är baskemej omöjligt att växa om omvärlden bara förminskar en.

Morr fräs grr.

Lugn sommargrönska

Tillägnas...

Lisen, som såg till att min kavaj kom tillrätta. Tack!

(Ja nu vet jag inte just vad jag menar att jag tillägnar Lisen. Inlägget? Tacket? Men tillägnar gör jag hur som haver.)

Men kom igen

Om ingen vill svara i telefon kan dom väl åtminstone ha en telefonsvarare...?!

Bitter

Fortfarande inget svar när man ringer till puben där min kavaj blev kvar. Oavsett vilken tid på dygnet jag ringer är det ingen som svarar. Inget svar på mitt mail heller.

Helvetes jävla skit jag blir så arg. Morr.

Jag får väl åka in till stan imorn och se efter om jag får tag på nån. Det är nu jag avskyr att bo 1,5 timmar från stan. Kul att åka buss hela ens lediga dag. Mutter mutter.

Ska jag köpa en ny kavaj (likadan för jag gillar den ju) får jag lämna tillbaka minst hälften av de nya kläderna jag köpte i lördags. Så mycket glädje gav dom. Jippijej.

Åh jag är så bitter.

Avreagering

Aldrig tidigare har jag fått så många frågor om varför jag inte har körkort. Det verkar vara det första samtalsämnet kollegorna kommer på när dom är på tu man hand med mig. Det värsta är att jag får en känsla av att dom dömer mig för det. Suck.

Alla har inte samma möjligheter. Och dom pengarna jag jobbat ihop valde jag att resa för istället för att ta körkort. Så det så. Hmf. Sen var det en tant (kollega dvs) som ifrågasatte att mina föräldrar inte hjälpt till ekonomiskt eller praktiskt när det gäller körkort. Vad svarar man på det? Jävla subba. Fast det gjorde jag inte.

Varför ska jag behöva ursäkta att jag inte har körkort, eller ens planer på att snart skaffa det? Det var inte jag som anställde mig, och dom som gjorde det var väl medvetna om att jag inte kör - för dom var det inga problem.

I övrigt har dagen varit bra. Morgonbestyr, städ och umgänge.

Snart ska jag gå till Hanna. Kanske kan vi få ner båten i sjön? Vore mysigt.

Oengagerad uppdatering i punktform

Har varit utan internet i tio dagar, leverantören har gått i konkurs. Till slut tröttnade föräldrarna så nu surfar vi mobilt via 3. Funkar.

Jag har fått rum på K3:an (Smålandsgården) till hösten. Inte i tredje hand, inte i andra, utan i första.

Jobbet verkar än så länge bra. Pantertanter och sötfarbrorar. Kaffekokning, disk, dusch och hygien, påklädning, inköp mm.

Gårdagen var rolig. Creperia och vin med Fanny och Michaela (vi ses för sällan!) och sen några rockiga öl med Lisen och Tessan. Slutade dock mindre bra då min kavaj försvann. Den var dyr och jag gillar den, så jag hoppas att den låg kvar när dom stängde iallafall. Argheten över kavajen och att jag inte lyssnade på mig själv, tillsammans med det upprörande faktum att det inte fanns någon korv i huset (den var inlåst uppe hos Anneli) resulterade i ett raseriutbrott med svordomar och bankande i allt som bankas kunde tills en sömndrucken mor kom ner och undrade vad som hände.
Damn it, jag vill ha min kavaj. Och korvvattnet var redan kokande och färdigt.

Jag vet inte vad jag ska ge min syster i födelsedagspresent.

Jag saknar Kaspian. Han kan dammsuga nu. Han tar nog efter mig.