Aldrig tidigare har jag fått så många frågor om varför jag inte har körkort. Det verkar vara det första samtalsämnet kollegorna kommer på när dom är på tu man hand med mig. Det värsta är att jag får en känsla av att dom dömer mig för det. Suck.
Alla har inte samma möjligheter. Och dom pengarna jag jobbat ihop valde jag att resa för istället för att ta körkort. Så det så. Hmf. Sen var det en tant (kollega dvs) som ifrågasatte att mina föräldrar inte hjälpt till ekonomiskt eller praktiskt när det gäller körkort. Vad svarar man på det? Jävla subba. Fast det gjorde jag inte.
Varför ska jag behöva ursäkta att jag inte har körkort, eller ens planer på att snart skaffa det? Det var inte jag som anställde mig, och dom som gjorde det var väl medvetna om att jag inte kör - för dom var det inga problem.
I övrigt har dagen varit bra. Morgonbestyr, städ och umgänge.
Snart ska jag gå till Hanna. Kanske kan vi få ner båten i sjön? Vore mysigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Meh, puckon. Hälsa dem att för oss som bor i städer behövs inget jävla körkort. OCH att kollektivtrafik och samåkning är bra för miljön och att du vill att dina barnbarn ska ha en jord att bo på.
Och hör sen!
RekogniZe!! Aprumpor kan de vara allihopa! Alla gör olika val i livet, det får de faktiskt försöka acceptera. Ska du å jag sakta om siders åldras in till ett par busstanter? som sitter på bussen och småspråkar med punkiga tonårsindivider. Det är nåt jag ser fram emot^^
Veronika: Jamen ellerhurvisst? Usch, att man ska behöva försvara sina val i livet oavsett vad det är för några.. morr.
Lisen: M-hm! Busstant - ja kanske. Fast jag har en dröm om en cab tror jag... eller en buss som tar mig och alla mina tuffa tantpolers runt i världen! Gubbpolers får också följa med förstås.
Skicka en kommentar