När jag plockade blåbär imorse tänkte jag lite på ormar, kanske berodde det på att jag såg en precis bredvid mig när jag plockade smultron igår. Med tankarna någon helt annanstans hörde jag plötsligt prasslande steg bakom mig. Jag vände mig om och skrek, samtidigt som jag insåg att det var Tusse. Han flög iväg och satte sig på ett säkert anstånd, med ryggen vänd mot mig. Jag ropade och knäppte med fingrarna, men han såg inte ens åt mig. När jag plockat klart började jag gå mot honom och då flög han iväg igen. Till slut verkade han dock lugna ner sig, så då gick han med mig in. Åt några tuggor, och ville sedan direkt ut igen.
Jag tror att kattstackarn fick sig en smärre chock =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar