Snacka obehagligt när jag under lunchen på jobbet snabbläser dagens Metro (dvs kollar bara rubriker, bilder och bildtexter om inte något extra intressant dyker upp) och plöstsligt ser en liten notis om en motorcykelolycka. Ett svenskt par i 50-årsåldern på semester i Norge hade avlidit omedelbart i någon krock. De anhöriga hade igår kväll ännu inte kunnat nås. (Bakgrundsfakta: Mina (svenska) föräldrar, ca 50år, är på motorcykelsemester i Norge.)
Fy vad många tankar som hann flyga genom mitt huvud innan jag någon timme senare fick tag på föräldrarna - som verkade rejält levande, fikandes i solen vid Holmenkollen i Norge.
Jag kände en sån oerhörd lättnad. Hur går man vidare när något sådant faktiskt händer i ens liv? Jag känner verkligen med det avlidna parets anhöriga. Det hade lika gärna kunnat vara jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vilken tur att de inte var dina föräldrar!! Usch vad tragiskt för de drabbade!!
Skicka en kommentar