lördag, april 28, 2007


Sitta i soluppgången och se små öar flyta förbi. Amazonas.

Promenad

En sån gick jag på nyss. Det blev en kort men intensiv en, för det var kallare än jag hade trott och därmed klätt mig för. Tog en vända vid ån, det är inte klokt vad vatten lugnar ner mig. Där fick jag även en liten försmak av forsränningen (heter det ens så förresten? Det är ju en å, ingen fors...) eftersom många ekipage redan ligger och väntare på dagen D. Min favorit av de jag såg var ett litet vardagsrum utan väggar. Teve, soffa, soffbord, fåtölj. :)

Nä, om man skulle ta och äta chokladbollar och spela lite Sims kanske. Det är ju trots allt min lediga dag. Och imorgon är det bra om jag är pigg och laddad. Jahapp.

Lugnet före stormen

Jisses vad tacksam jag är för denna lördag. Den passade så väldigt bra in där den dök upp liksom.

Den gångna veckan har varit hyfsat intensiv. Från att ha lektion tre timmar i veckan har vi plötsligt skola mer än tre timmar varje dag. Vi håller på med GIS, geografiska informationssystem, där vi bland annat fått göra laborationer för att få fram en karta över hur landskapet såg ut när vattennivån var tio meter högre under järnåldern. Det är ganska kul faktiskt, även om jag inte kan påstå att jag förstår allt vi gör. Nu har vi börjat med ett projektarbete som ska redovisas nästa fredag, det går ut på att vi ska lokalisera och digitalisera alla utgrävda gravar i Asine, som utgrävdes av svenskar på 20- och 30-talet. Det är klurigt men kul, och lite extra roligt blir det när man tänker på att vi inte gör det bara som ett test - det vi får fram kommer användas till nån internetbaserad grej man vill ordna.

Förutom all tid i skolan har det även varit mycket annat.

I måndags var det fest på GH för små nationers klubbverk. Det var riktigt skoj, med lekar och allt vad det var innan middan. Johan friskade upp mitt minne lite för nån dag sen - tydligen fick jag massa vatten på mig när jag hamnade i vägen för nån som nån var sur på. Typiskt min tur. (Själv är jag för övrigt alldeles för feg för att våga kasta ens ett glas vatten på nån...)

Tisdagseftermiddagen spenderades hos syster.

Onsdagskvällen träffade jag kursarna för en karaokekväll på Etage, det var riktigt skoj, speciellt med tanke på att jag så sällan hinner träffa dom utanför skolan...
Direkt efter labbarna på torsdan jobbade jag i puben. Det var en så enormt långsam och tråkig kväll, huvalien, tur att det finns glass.

Igår tog jag en sväng förbi syster igen, denna gång för hennes 25-årsfest. Det var trevligt, men mest var jag trött och hostig. Riktigt skoj var det att följa alla som körde Singstar. Fast själv var jag för feg för att prova förstås.

Så, nu alltså, en ledig lördag. Eller, ledig och ledig, jag har försökt skriva klart artikeln om damsupén, och egentligen ska jag ha skrivit på min straffuppgift i antiken men det har inte blivit av än.

Imorgon tar hur som helst lugnet slut. Vi ska ses i puben på förmiddan och fixa och dona, och sen jobba i puben på kvällen. Efter att ha städat kommer man väl hem vid ett, två kanske, och nästa morgon börjar vi 10. Klockan 12 är det lawn-concert, 15 är det champagnegalopp, och några timmar senare är det plaskgasque här för alla teknologer som ställt upp i forsränningen, och då ska vi alltså servera. Sen är det släpp till 04, och sen tar väl städningen en sådär tre timmar. I säng ca 7 på morgonen alltså. Tisdag, första maj, börjar vi 11 för att börja förbereda för kvällens majmiddag. När den vanliga sittningen är avklarad blir det sittande sexa, då vi som jobbat nästan non-stop i tre dagar får vara med och festa. Och sen ska vi städa. Jag kommer inte vara i skolan på onsdag, trots att vi har obligatorisk närvaro 9-16. Så mycket är säkert.

Torsdag fortsätter vi med projektarbete 9-16, längre om det behövs, och likadant 9-12 på fredag. Sen efter lunch ska våra projekt redovisas, och sen är vi klara med det här momentet på kursen.

Lördag är det landskap, då är det kalas. Och på söndag ska jag vila!


... Nu börjar det bli dags att kicka igång mig själv med b-uppsatsen också...

fredag, april 27, 2007

Prenumerationskval

När jag flyttade hemifrån fick jag plötsligt en tidning från SMC, en motorcykelklubb. Jag har varit med där i nåt familjemedlemskap i flera år eftersom pappa är en såndäringa hojåkare (och mamma är en något motvillig bakpåhojåkare) men aldrig riktigt reflekterat över det. Robert Gustavsson snackade hojar i tidningen, och så var det en massa... hojar. Lite senare fick jag ett inbetalningskort för 2007 från samma avsändare, då letade jag upp nån mejladress på deras hemsida och sa att jag inte ville prenumerera. Sen har jag inte tänkt så mycket mer på saken.

Förra veckan kom en påminnelse om årsavgiften som jag inte betalat. Jag tog mod till mig och ringde SMC, nästan lite småupprörd. Så var det en rar dam som svarade, och när jag förklarat bara jättesnabbt att jag inte ville ha nån egen prenumeration sa hon bara "Jamen, det förstår jag". Och vips var det fixat.

Hon lät så snäll och rar att jag faktiskt blev lite ledsen för att jag inte vill prenumerera på hojtidningen.

tisdag, april 24, 2007

söndag, april 22, 2007

Lunchtrauma

Jag har inte så mycket mat hemma, så jag tänkte fixa några ostmackor till lunch. Snabbt och enkelt tyckte jag. Men tji fick jag, jag skar upp fingret på osthyveln och nu blöder det runt nageln. Suck.

För övrigt såg jag en rubrik om en artikel om jobbintervjuer, den handlade om vilka de vanligaste fällorna är. Och så avslöjade dom, i rubriken då, att nagelbitning försämrar ens chanser. Det är väl klart som fan! Det är faktiskt äckligt. Och dom som gör det, och sen är dumma nog att göra det även under en jobbintervju, får nästan skylla sig själva.

Nu vet jag med mig att säkert några i min bekantskapskrets är nagelbitare. Bara för att nagelbitning är äckligt menar jag inte att ni är det. Okej? All good?

Damnit

Jag fick just ett mail från killen jag hyr mitt rum av; han ska skriva klart sin uppsats i Uppsala så han vill flytta in igen sista maj. Det är det datum som står på kontraktet, men när vi skrev på det lät det ändå som jag skulle få bo kvar lite längre om jag behövde.

Nu måste jag kolla i kalendern.

Ja jo, det kan ju funka. Fredag 25/5 har vi "inlämning av uppsatsmanus". Tisdag 29/5 är det lektion, och fredag 1//6 ska uppsatserna vara färdigredigerade. 4 och 5 juni har vi uppsatsventilering. Sen verkar skolan vara slut.

Så jag får alltså sova i min systersons lek- och djungelrum den sista veckan. I Årsta, en hel evighet bort. Om dom går med på det vill säga, men jag tror att jag redan har förvarnat om att jag kan behöva göra det.

Självklart vill jag ju bo kvar så länge som möjligt; det är väldigt skönt att ha ett helt eget rum, och att bo så nära alla vänner och nationen. Så bäst för min del vore ju att flytta onsdag 30/5 eller torsdag 31/5. Men då får det nog bli flytt via buss, för föräldrarna jobbar. Eller, ifs, jag måste ju flytta hem mina saker till Stockholm sen också när skolan är slut, och det räcker nog med en Uppsalatur för dom.

Åh varför hamnar jag alltid här? Hemlös och arbetslös (och framtidslös känns det som ibland). Jag har ju fortfarande inte lyckats få något jobb till sommaren. Det känns lite illa att parasitera på sina föräldrar en hel sommar när man är 22 år. När dom var i min ålder hade dom typ byggt vårt hus och börjat plantera barn.

Ja, nej, nu är det som det är och det är bara att acceptera med ett leende. Jag är ju trots allt nöjd att jag tackade ja till det här rummet även om det var en begränsad tid. Korren är bra, det är nära till allt, det är lugnare än på Stormen.

Jag kanske ska kolla in på studentstadens sida och se om dom har nåt ledigt snart. Fast jag vill nog hellre bo här, så kanske borde jag ringa Styrbjörn först. Men allra först blir det frukost.

lördag, april 21, 2007

Halvhjärtat festbesök

Jag fick en drink, lyssnade på lite skvaller, diskuterade folkhögskolor, bevittnade ett antal twisteromgångar, försökte delta själv, fick ont i huvudet, och gick hem. Det gick med andra ord ungefär som planerat, men det var skönt att komma iväg från rummet ett tag. Nu väntar sängen, och imorgon ska jag försöka få lite pluggande gjort. Jag har ju fortfarande inte gjort den där straffuppgiften...

Kvällstanke

Är det inte underligt att man aldrig känner sig så ensam som man gör när man är omgedd av mycket folk?


Jag kände att det var dags för en bild. Hamnen i St George, Grenada.
Jamen halledudanemej då vad sensitive jag är. Jag ser på Fab5, och ett par har just gift sig. Och här sitter jag och fånler med tårar i ögonen. Jag säger då det.

Uppdatering två minuter senare: Brudens pappa, en satt äldre italiensk herre, dansar med sin dotter - och bryter ihop. Ah gosh, mitt lilla hjärta brister.

Typiskt

Åh! Så väldigt irriterande.
Utanför skiner solen, och från mitt skrivbord ser jag folk som kommer och går därnere på gården. Många bär på en eller flera systemetkassar, som jag antar är för inflyttningsfesten i en av korridorerna här ikväll. Jag vill också gå! Men det vore nog lite oansvarigt. Kanske bara en snabb visit? Fast, nej. Jag har inte ens köpt nån sprit. Dessutom skulle det kännas moraliskt fel, inte bara för att jag egentligen inte mår bra och borde vila, men även för att jag sedan flera månader lovat att gå på min arkeologpolares födelsedagsfest just ikväll.

Så det blir nog till att sorgesamt titta ut genom fönstret på alla man känner som ska på festen. Kanske ska jag spela lite sorglig musik också, så att jag riktigt dränker mig i självömkan. :p

Ett hyfsat tråkigt inlägg

Jag tror att min förkylning börjar ge med sig nu. Jag hoppas det iallafall.
Efter att ha jobbat i puben i torsdags mådde jag verkligen uselt, och när jag väl somnade framåt tre kunde jag sova i två timmar innan en kombination av Kleptoskrik på gården och halsont/snuvighet/hosta väckte mig. Förbrukning av servetter och en hel del självömkan följde innan jag sen somnade igen, och den gången fick sova ytterligare två timmar, då jag vaknade av att jag försökte snyta mig i sömnen. I luften. Upp och trumpeta som en arg elefant, mera självömkan, längtan efter nässpray. Till slut somnade jag igen, nästan sittandes i sängen för att kunna andas ordentligt. Trots att det nog knappast var ergonomiskt riktigt verkade det funka, för sen kunde jag sova i tre timmar till.

Igår försökte jag fåfängt hitta en ersättare till mitt jobbpass på kvällen, men det är kanske ännu svårare än vanligt på en fredag. Så istället blev det en tupplur mitt på dagen, och sen när jag väl började jobba kändes det redan bättre. Kanske funkar kroppen så att den sätter på alla krafter när det väl gäller? Likadant var det dan innan när jag jobbade, men då mådde jag också riktigt dåligt från klockan tio eller elva ungefär, och natten blev ju inte så utvilande.

Hursomhelst. Mari, som är 3q och tillika min chef, var en ängel och hoppade in istället för mig från klockan sju, så jag kunde gå hem och vila. Just där och då kände jag mig ju inte så sjuk, men det var nog klokt ändå. Så fort jag kommit hem och lugnat ner mig lite kom huvudvärken och tröttheten tillbaka. (Det kanske är mitt rum det är fel på?)


För övrigt måste jag erkänna att jag tycker det är riktigt roligt att jobba, speciellt vanliga pubkvällar. Jag kommer sakna mitt klubbverk när terminen är över!

torsdag, april 19, 2007

Underlig dröm

Det regnar. Det är jul. Jag är på ICA i Stenhamra (i verkligheten nedlagd sen flera år) med mamma och eventuellt några systrar. Vi går mot bilen, men jag kommer på att jag glömt att köpa något och går tillbaka. Längst bort i affären finns ketchupen, Heinz förstås, som jag vill åt. Två små tjejer når inte det dom vill ha, så jag hjälper dom att hitta vit dillketchup till dom. Jag hinner tänka att det är en typisk föräldraketchup innan jag får tag på en flaska som är halvfull och vattnig, den vill dom inte ha, så efter lite letande får dom en full. Sen kommer en affärstant och ska hjälpa mig med den ketchup jag vill ha; den säljs nämligen i lösvikt. När jag säger att jag ju vill ha en hel ketchupflaska tycker hon att det är bra, för då kan hon hälla över olika slattar så att hon blir av med dom. Jag tycker det verkar snuskigt, men säger inget. Sen händer lite grejer jag inte minns, men det innebär hur som helst flera rundor till kassan och sen tillbaka till andra änden av affären. Av nån anledning (ja jag undrar också varför) blir jag av med nästan alla kläder. När jag ska till kassan för att slutgiltigt betala hittar jag inte kläderna och tänker att dom kankse är ute i bilen, så jag lassar upp mina varor iklädd underkläder och flipflop. Kassörskan, som verkar ung och kaxig, viskar något jag inte hör. Sedan upprepar hon, högre, "Vet du om att du inte har några kläder på dig?". Jag skrattar glatt och förklarar att klart jag vet, men jag hade på mig när jag kom in och dom är nog ute i bilen nu. Samtidigt som jag säger det inser jag att dom inte alls kunnat hamna där ute, så jag går än en gång tillbaka in i affären. Mycket riktigt ligger mina kläder där i en frysdisk. Tillbaka till kassan, kommer på att jag vill ha godis, men hittar det inte där jag tror att det ska vara. Ser på klockan och inser att jag varit inne i affären 30 eller 50 minuter sen de andra gick till bilen för att vänta på mig.

Även tidigare under natten florerade den gamla ICAn i min drömvärld; på en tågresa gör vi en kort paus. Jag går in på ICA för att kolla hur det ser ut, plus för att se om det finns nån toa man kan låna. Tåget (eller om det är en buss, det är lite oklart) ska åka igen om tio minuter, så jag vågar inte ta mig tid till ett toabesök. Istället har jag en halv leverpastej i handen, som jag nästan får tillbaka pengar för eftersom mannen bakom disken tror att jag ska reklamera den.

onsdag, april 18, 2007

Menlöst

Dr Phil handlar visst om julmardrömmar idag. I en halvtimme ungefär har det handlat om en tant som har förstört julen för släkten i 28, pga att hon för 28 år sen fick en ful blus av sin man. En halvtimme, om det?? Och nej, jag har inte tittat, däremot har jag zappat förvi när det varit paus i Vänner.

måndag, april 16, 2007

Vad händer med världen? Nog för att man kan ha en jobbig uppväxt, men hur kan människor ha så mycket hat inom sig?

Upptäckt

Men vafan?? Hur blev klockan nio? Den var ju åtta för bara en liten stund sen!

För lite tid

Det händer lite för mycket saker tycker jag. Man vill ju vara med på allt och helst lite till, men dygnet har för få timmar, minuterna för få sekunder osv. Den närmsta framtiden ser än så länge ut som följer:

Måndag (dvs idag) Plugga.
Tisdag: Skola till fyra. Sen grisfest på nationen och eventuell utgång.
Onsdag: Bakis. Ämbetsmannarumsmöte. Plugga. Reggaeklubb på VG.
Torsdag: Bakis? Plugga förmiddag. Jobba eftermiddag.
Fredag: Plugga förmiddag, jobba eftermiddag.
Lördag: Fest ute i Sunnersta och fest här, vill hinna med båda.
Söndag: Bakis? Plugga.

Måndag: Skola. Fest med Gbg och Gotlands.
Tisdag: Skola.
Onsdag: Skola.
Torsdag: Skola förmiddag, jobba eftermiddag.
Fredag: Skola hela dan.
Lördag: Plugga?
Söndag: Jobba från 12 till (tror jag) 01.

Måndag: Jobba från 10 till cirka 06.
Tisdag: Jobba från 11 till den sittande sexan som väl börjar framåt 23. Festa, städa, sen festa lite till.
Onsdag: Skola 9-16. (Kommer dock med största säkerhet inte gå.)
Torsdag: Skola 9-16.
Fredag: Skola 9-15. Redovisa projektarbete, som ger betyget på det här momentet. (Det projektarbetet jobbar vi med fredag till fredag, och som ni förstår går mycket av den plugg- och lektionstiden bort.)
Lördag: Landskap och sen sexa, börjar 17.

Kanske bäst att jag fortsätter plugga på inför morgondagen, har en hel del till att förbereda. Har även en straffuppgift för att jag missade förra veckans lektion, den borde jag börja skriva på. (Jag tror att jag skjuter upp det av rent principiella skäl; jag tycker inte det är rätt att jag ska skriva tre sidor för att jag missat en lektion där halva klassen ändå är tyst, men trots det inte behöver göra nån extragrej.)
När man har en känslig punkt, som får en att krympa och bli mörk och kall, som man gör allt för att dölja. Visa sig känslolös och leende, stark och oberörd. Och sedan öppnar sig, berättar, så att det blir en sannare sanning, trots att det är obehagligt. Och personen man öppnat sig för, fläkt ut sig för (som en jävla fisk på ett rensningsbord) sedan riktar en spark mot denna punkt. Kanske utan att tänka efter, kanske medvetet. Och man sträcker på sig lite extra, ler och försöker skratta ett oansträngt skratt, allt för att visa att man inte är minst i världen. Då är man liten.



Och nej, jag är inte varken arg eller ledsen. Mest grubblande, så som jag har en tendens att bli då och då.

Uppdaterad 22:28
Jag borde kanske understyka en gång till att det är bra med mig och att mina känslor nog blir lite starkare när de kommer ut i skrift. Jag borde börja skriva böcker. Egentligen handlar det hela om en liten fjuttig sak, som enbart är stor och viktig för mig. Som måste ventileras på nåt sätt, och då blir det här. No need to worry, men tack för att ni bryr er, det värmer.

onsdag, april 11, 2007

Apelsinjos

Hemma fick jag för mig att pressa en apelsin så att jag fick mig lite jos, och det var gudomligt gott! När jag hittade en såndär press på Lutis igår slog jag såklart till och köpte den. Men ack, vilken besvikelse som nyss mötte mig. Jag vet inte om det är pressen eller apelsinerna det är fel på. Det verkar bara vara en jävla massa fruktkött! Skitstörigt. Så jag har just ätit ett glas jos. Besvikelse var ordet.