Jag tror att min förkylning börjar ge med sig nu. Jag hoppas det iallafall.
Efter att ha jobbat i puben i torsdags mådde jag verkligen uselt, och när jag väl somnade framåt tre kunde jag sova i två timmar innan en kombination av Kleptoskrik på gården och halsont/snuvighet/hosta väckte mig. Förbrukning av servetter och en hel del självömkan följde innan jag sen somnade igen, och den gången fick sova ytterligare två timmar, då jag vaknade av att jag försökte snyta mig i sömnen. I luften. Upp och trumpeta som en arg elefant, mera självömkan, längtan efter nässpray. Till slut somnade jag igen, nästan sittandes i sängen för att kunna andas ordentligt. Trots att det nog knappast var ergonomiskt riktigt verkade det funka, för sen kunde jag sova i tre timmar till.
Igår försökte jag fåfängt hitta en ersättare till mitt jobbpass på kvällen, men det är kanske ännu svårare än vanligt på en fredag. Så istället blev det en tupplur mitt på dagen, och sen när jag väl började jobba kändes det redan bättre. Kanske funkar kroppen så att den sätter på alla krafter när det väl gäller? Likadant var det dan innan när jag jobbade, men då mådde jag också riktigt dåligt från klockan tio eller elva ungefär, och natten blev ju inte så utvilande.
Hursomhelst. Mari, som är 3q och tillika min chef, var en ängel och hoppade in istället för mig från klockan sju, så jag kunde gå hem och vila. Just där och då kände jag mig ju inte så sjuk, men det var nog klokt ändå. Så fort jag kommit hem och lugnat ner mig lite kom huvudvärken och tröttheten tillbaka. (Det kanske är mitt rum det är fel på?)
För övrigt måste jag erkänna att jag tycker det är riktigt roligt att jobba, speciellt vanliga pubkvällar. Jag kommer sakna mitt klubbverk när terminen är över!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar