Jobbe

Snart är det dags att dra på mig kläderna igen och påbörja vandringen till Rickomberga för att vara barnvakt. Första gången jag var där var det riktigt liv i luckan, minstingen både skrek och rev nästan hela tiden, barnen bråkade och gnabbade. Andra gången var båda som små rara änglar, tysta och lugna och utan minsta tillstymmelse till bråk. Tredje gången var det mer rörigt igen och de muckade gräl med varandra och var allmänt trötta och gnälliga, till slut fick jag placera dom framför teven för att kunna göra iordning mat till dom.

Vad tror ni jag kan förvänta mig av fjärde gången?

Det där med maten förresten. Det är pinsamt. Jag kan ju verkligen inte laga mat. En gång skulle jag värma köttfärssås och koka spagetti, det gick galant. Men både kyckling i ugn plus ris och stora köttbitar plus ris plus svampsås kände jag mig helt rådvill inför. Hur skär man i kycklingbitar? Det var ju ben och skit. Och ris, jag fattar itne grejen, det är ju så komplicerat - det finns en anledning till att jag käkar pasta till min korvstroganoff. Och köttet! Halledudanemej! Det var såna där hemmagjorda köttbitar... alltså, från nån som varit ute och jagat... ben och skit i, och dom var kalla och jag frös om fingrarna... blod och slamsor... jag har seriöst ALDRIG tillagat så "riktig" mat.

Svempsåsen var för övrigt sån där färdigköpt som bara skulle värmas med köttet nån minut. Men ändå.

Lätta middagar trodde jag innebar typ... pasta med korv eller köpta köttbullar... Ack så jag bedrog mig.

Nu ska jag vara iväg om 30 minuter!