När jag kom hem idag var Tusse först den enda jag hittade. Allrafinaste katten som kom till oss för 17 år sedan. Lite senare hittade jag min far uppe på taket, där chillade han tillsammans med massa getingbon. Han håller på att byta ut virke eller vad det är. Och slåss med getingar då då. Jag avundas honom inte. Med min getingpanik hade jag garanterat ramlat, eller hoppat. Pappa har fått getingstick istället.
Pappa uppmanade mig att ta fika i kylen, från farmor. Med ett uppgivet leende berättade han att hon gett honom sex färdigbredda mackor, en ostkaka och en skål med vispad grädde. Jag åt en macka, men gav skinkan till Tusse.
Att sitta barbent på gårdsplanen, med tårna nedgrävda i gruset och med solen värmande i ryggen, kändes så rogivande. Med vinden och gräsklipparen som enda ljud, tillsammans med en brusande radio på verandan och en spinnande katt i knät.
Men som vanligt vet jag inte vad som är hem. Här? Där? Nån annanstans? Där jag lägger min hatt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Man kan ju ha flera hem =) Samma för mig, hemma är här OCH hos mina föräldrar i den stad jag växte upp. Det är ju alltid hemma!! =)
Kram Filippa
Skicka en kommentar