Ja jösses, förnekelse var det ja. Nu borde jag ju verkligen försöka börja med mitt pm, så att jag kan pöla lite sen me gott samvete. Istället sitter jag här.
(Men oroa dig inte mamma, jag hinner nog ska du se)
onsdag, mars 28, 2007
Apropå papegoja och njuta...
... så hittade jag en annan bild jag gillar som jag tog hos familjen i Amazonas. Njuta var ordet.
(Hade dock tyck bilden var mycket bättre om Matt med sina skrikiga badbrallor inte suttit i bakgrunden, men man kan ju inte få allt.)
(Hade dock tyck bilden var mycket bättre om Matt med sina skrikiga badbrallor inte suttit i bakgrunden, men man kan ju inte få allt.)
tisdag, mars 27, 2007
Vår
Vår, värme, sol, fågelkvitter, blå himmel. Jag blir alldeles till mig, jag vill inte sitta inne i mitt unkna rum och se på dagen som passerar utanför. Jag känner mig som en brunstig tjur, jag vill ut ur hagen! Eller alltså, inte brunstig som i att jag vill hoppa på kossor och leka oanständiga lekar med dem, snarare att jag vill hoppa ut ur hagen och springa i det gröna gräset under den blåa himlen bort bort, till en kulle där jag kan sitta ifred och lukta på blommorna.
Den här papegojan träffade vi i Amazonas. Den vet hur solen ska njutas.
Förnekelse
Halv elva ungefär gick jag över till puben för att köpa ett lass glass att trösta mig med i min studieångest. Det blev ett stort lass, och lass ska helst avnjutas i sällskap. Så jag stannade där och åt. Sen märkte jag att det var stressigt i puben, och att det inte fanns några rena glas, så jag ställde mig i disken. Nu kom jag tillbaka. Är det förnekelse det kallas? Jag ska ju skriva mitt pm på fem sidor som ska in på torsdag. Då ska man inte hjälpa till med disk. Men det värsta är att jag helt seriöst funderar på att gå ner och pöla med dom som jobbar. Jag får se om jag är pigg om en timme när dom har städat klart, och om mitt samvete tillåter det.
Hur långt jag har hunnit på mitt pm? Jag har inte börjat. Men jag har läst allt som ska läsas, och jag har färglagt olika delar av mina anteckningar i olika färger.
För övrigt känner jag mig som en bitterfitta, men har som tur är schyssta människor runt omkring som orkar lyssna. Och kanske har jag tom rätt ibland.
För övrigt, igen, såg jag lite halvt på nåt program på Discovery igår, om världens skitigaste jobb eller nåt liknande, där dom skulle fixa hundar. En tant visade hur man ska raka hundens stjärt, och det filmades - men det "känsliga" området blurrades! Jag blev så häpen. Ska sånt blurras? Va är det för pervon som ser på teve? Jag menar, det måste ju ha blurrats av en anledning. Underligt.
För övirgt, för tredje och sista gången för ikväll, har nån glömsk jävel lämnat sin öl i frysen. I hyllan ovanför min. Så jag hade helt plötsligt massa fryst ölskum i mitt frysfack och över min mat. Öl luktar även i fryst tillstånd, kunde jag konstatera.
Hur långt jag har hunnit på mitt pm? Jag har inte börjat. Men jag har läst allt som ska läsas, och jag har färglagt olika delar av mina anteckningar i olika färger.
För övrigt känner jag mig som en bitterfitta, men har som tur är schyssta människor runt omkring som orkar lyssna. Och kanske har jag tom rätt ibland.
För övrigt, igen, såg jag lite halvt på nåt program på Discovery igår, om världens skitigaste jobb eller nåt liknande, där dom skulle fixa hundar. En tant visade hur man ska raka hundens stjärt, och det filmades - men det "känsliga" området blurrades! Jag blev så häpen. Ska sånt blurras? Va är det för pervon som ser på teve? Jag menar, det måste ju ha blurrats av en anledning. Underligt.
För övirgt, för tredje och sista gången för ikväll, har nån glömsk jävel lämnat sin öl i frysen. I hyllan ovanför min. Så jag hade helt plötsligt massa fryst ölskum i mitt frysfack och över min mat. Öl luktar även i fryst tillstånd, kunde jag konstatera.
Val och kval
Surfade in på Lisens blog imorse (eller var det igår?) och fick då se en lista på utbildningar hon väljer mellan, och dessutom en otrevlig påminnelse om att ansökan för hösten ska vara inlämnad om två veckor. Panik. Det slutade med att jag kollade igenom hela Uppsalas utbildningskatalog ordentligt, och nu härmar jag Lisen genom att skriva upp vad jag kan tänka mig. Har hittat både småkurser och såna som sträcker sig över hela terminen, men vet inte alls vad jag ska välja... Minst 30 poäng ska det vara iallafall.
Etik 7,5 p
Feministisk filosofi och estetik 30
Introduktion till feministisk filosofi 7,5
Genusvetenskap A 30
Krogen, marknaden och äktenskapet: kulturhistoriska aspekter av det tidigmoderna Europa 7,5
Idéhistoria, inriktning filosofi och religion 30
Kulturantropologi A 30
Musikteori 15
Orienteringskurs i astronomi 7,5
Global miljöhistoria 7,5
Klimatet, energin och det moderna samhället 7,5
Människan och naturen 7,5
Pedagogik A 30
Psykologi A 30
Hjärna och beteende 7,5
Socialpsykologi 30
Religionsvetenskap A 30
Några tips... nån?
Etik 7,5 p
Feministisk filosofi och estetik 30
Introduktion till feministisk filosofi 7,5
Genusvetenskap A 30
Krogen, marknaden och äktenskapet: kulturhistoriska aspekter av det tidigmoderna Europa 7,5
Idéhistoria, inriktning filosofi och religion 30
Kulturantropologi A 30
Musikteori 15
Orienteringskurs i astronomi 7,5
Global miljöhistoria 7,5
Klimatet, energin och det moderna samhället 7,5
Människan och naturen 7,5
Pedagogik A 30
Psykologi A 30
Hjärna och beteende 7,5
Socialpsykologi 30
Religionsvetenskap A 30
Några tips... nån?
söndag, mars 25, 2007
Zombie
Nu är det baskemej sovdags. Hela igår var en intensiv dag, följd av en intensiv natt, följd av sexa och pizza. Nu är det på tiden att jag får lite sömn.
Gonatt gott folk.
Gonatt gott folk.
fredag, mars 23, 2007
Åh jag blir så arg på mig själv. Jag gick ner till qx för att fråga två snabba frågor om kvällen, men Mari pratade i telefon så jag väntade. När hon lagt på sa vi typ hej, men jag hann inte fråga det jag undrade innan det kom in nån dj och då ignorerades jag direkt. Dom försvann iväg, och kvar stod jag som ett fån. Satte mig i soffan utanför och väntade på att hon skulle komma tillbaka, men när hon gjorde det följde han med in för att boka nån spelning. Och då sitter jag där, och väntar, i kanske tio minuter, på att få ställa mina två snabba frågor: tid och klädsel för kvällen.
Mattias och Sabina kom in, och jag frågade dom om dom visste. Det gjorde dom inte, men dom gick helt enkelt in och frågade. Kvar satt jag, ännu mer som ett fån. Varför kan inte jag göra så? Jag väntar alltid tills folk har pratat klart och så. Så fånigt ibland. Men det sitter väl så pass djupt rotat; man ska inte avbryta, man ska inte ta plats, man ska inte försöka få över uppmärksamhet på sig själv.
Men jag blir så arg på mig själv. Varför är jag socialt efterbliven?
Uppdatering en dusch senare:Och så blir jag arg på mig själv för att jag bryr mig! Vad ska jag vara så jävla känslig för? Det gör ju inte nån gott.
Mattias och Sabina kom in, och jag frågade dom om dom visste. Det gjorde dom inte, men dom gick helt enkelt in och frågade. Kvar satt jag, ännu mer som ett fån. Varför kan inte jag göra så? Jag väntar alltid tills folk har pratat klart och så. Så fånigt ibland. Men det sitter väl så pass djupt rotat; man ska inte avbryta, man ska inte ta plats, man ska inte försöka få över uppmärksamhet på sig själv.
Men jag blir så arg på mig själv. Varför är jag socialt efterbliven?
Uppdatering en dusch senare:Och så blir jag arg på mig själv för att jag bryr mig! Vad ska jag vara så jävla känslig för? Det gör ju inte nån gott.
Helgplanering
När helgen ofta fungerar som avkoppling och ledighet, är det snarare motsatsen för mig. Ikväll jobbar jag på husets födelsedagskalas, fem till tio och sen städning tror jag, men jag måste kolla upp det.
På lördag är det husfestgasque. Då börjar vi i klv jobba tio på morgonen (hädelse!), runt 17.30 kommer gästerna och då serverar vi på sittningen. Sedan avslutas deras middag, och då ska vi snabbt som satan duka av och sen duka upp nån annanstans - det är nämligen en sittande sexa. Det positiva med detta är att även vi får vara med och äta och dricka på den. Klockan två skickas gästerna hem, och då ska vi städa. Vår stackars hovmästare Sofia är nog den enda som måste vara nykter. Efter det är det sexa för oss som jobbar, och planen är att hålla ut till 12 ungefär på sönag - för då ska vi äta våfflor på Göteborgs.
Helgen kommer bli intensiv. Kanske bra att jag ställt om min dygnsrytm något nu när jag tänker efter.
På lördag är det husfestgasque. Då börjar vi i klv jobba tio på morgonen (hädelse!), runt 17.30 kommer gästerna och då serverar vi på sittningen. Sedan avslutas deras middag, och då ska vi snabbt som satan duka av och sen duka upp nån annanstans - det är nämligen en sittande sexa. Det positiva med detta är att även vi får vara med och äta och dricka på den. Klockan två skickas gästerna hem, och då ska vi städa. Vår stackars hovmästare Sofia är nog den enda som måste vara nykter. Efter det är det sexa för oss som jobbar, och planen är att hålla ut till 12 ungefär på sönag - för då ska vi äta våfflor på Göteborgs.
Helgen kommer bli intensiv. Kanske bra att jag ställt om min dygnsrytm något nu när jag tänker efter.
Uppsats-pm, glass, dygnsrytm, effektivitet, d-knapp mm
Sådär, två minuter innan deadline skickae jag in min uppsats-pm till läraren och till gruppen. Färdig!
Fördelen med att bo dörr i dörr med puben och pubköket:
Min dygnsrytm är inte som den ska. Även när jag tänker se till att komma i säng i vettig tid, dvs innan midnatt, blir det senare. Igår satt jag uppe länge med mitt pm, fast jag skrev knappt på det, och ungefär så var det hela gårdagen. Det skulle vara en pluggdag, men istället såg jag till att städa, diska, tvätta, hitta bruksanvisning till tvättmaskinen på internet och skriva ut den, se på Medium, äta glass (se ovan), snacka blandskivor och andra viktigheter på msn, laga mat, gå till affären, lämna tillbaka byxor på KappAhl (är det ett namn? det ser ju konstigt ut), köpa tvättpåsar, mm mm. Jag bestämde mig även för att byta gardin, efter att för länge sen ha tröttnat på det blåa lilla höftskynket som satt i fönstret när jag flyttade in. Aldrig förr har jag behövt hjälp av en vän, en polygrip och en hel del våld för att byta gardin. Men så går det tydligen till här. Min världsbild vad gäller gardiner och gardinstänger fick sig även en omskakande törn - inte visste jag att det fanns flera olika sätt att hänga upp gardinen i stången.
Framåt ett igårkväll, inatt, imorse, kalla et vad ni vill, börjae det bli läggdags, men först gick jag ut i köket för att hämta vatten. Då var min rumsgranne där, som jag samma dag sagt var väldigt anonym och inte så pratgla. Det fick jag äta upp. Babblade på om massa olika saker, och snart var klockan tre.
D-knapp, undrar ni nu. Ja, d-tangenten på min ator har bestämt sig för att bara fungera ibland, och helst vill den bli tryckt på ett speciellt sätt. Då jag inte alltid tänker på det uteblir bokstaven d ur vissa ord. Jag hoppas ni har översyn med detta.
Fördelen med att bo dörr i dörr med puben och pubköket:
Min dygnsrytm är inte som den ska. Även när jag tänker se till att komma i säng i vettig tid, dvs innan midnatt, blir det senare. Igår satt jag uppe länge med mitt pm, fast jag skrev knappt på det, och ungefär så var det hela gårdagen. Det skulle vara en pluggdag, men istället såg jag till att städa, diska, tvätta, hitta bruksanvisning till tvättmaskinen på internet och skriva ut den, se på Medium, äta glass (se ovan), snacka blandskivor och andra viktigheter på msn, laga mat, gå till affären, lämna tillbaka byxor på KappAhl (är det ett namn? det ser ju konstigt ut), köpa tvättpåsar, mm mm. Jag bestämde mig även för att byta gardin, efter att för länge sen ha tröttnat på det blåa lilla höftskynket som satt i fönstret när jag flyttade in. Aldrig förr har jag behövt hjälp av en vän, en polygrip och en hel del våld för att byta gardin. Men så går det tydligen till här. Min världsbild vad gäller gardiner och gardinstänger fick sig även en omskakande törn - inte visste jag att det fanns flera olika sätt att hänga upp gardinen i stången.
Framåt ett igårkväll, inatt, imorse, kalla et vad ni vill, börjae det bli läggdags, men först gick jag ut i köket för att hämta vatten. Då var min rumsgranne där, som jag samma dag sagt var väldigt anonym och inte så pratgla. Det fick jag äta upp. Babblade på om massa olika saker, och snart var klockan tre.
D-knapp, undrar ni nu. Ja, d-tangenten på min ator har bestämt sig för att bara fungera ibland, och helst vill den bli tryckt på ett speciellt sätt. Då jag inte alltid tänker på det uteblir bokstaven d ur vissa ord. Jag hoppas ni har översyn med detta.
torsdag, mars 22, 2007
Sommaren
Det är inte så långt kvar nu, bara några månader. Har i princip gett upp hoppet om att få jobba på dagiset i sommar, så nu måste jag börja söka annat. Ska höra med Hanna om hur hon ska göra i sommar också, får jag chansen att jobba i handelsträgårn säger jag ju inte nej.
Vad gör jag om jag inte får något jobb??
För övrigt tycker jag det är dumt att folk får jobba som pluggar för att bli något helt annat, men fortfarande är anställda och har tagit tjänsteledigt bara för att ha trygghet. Blä. Då får ju jag inte jobba.
Vad gör jag om jag inte får något jobb??
För övrigt tycker jag det är dumt att folk får jobba som pluggar för att bli något helt annat, men fortfarande är anställda och har tagit tjänsteledigt bara för att ha trygghet. Blä. Då får ju jag inte jobba.
onsdag, mars 21, 2007
Sorgligt
I skogen bakom huset finns en sänka där solen knappt når igenom träden och där alla ljud dämpas. Det känns som en liten trollskog, just där.
När jag var hemma i helgen tog jag en promenad genom skogen, men märkte att den inte längre finns kvar. Allt det mörka och mysiga (och ibland lite läskiga) har blivit nedhugget. Kvar är ett kalt fält med stubbar, rishögar och uppsliten jord. Stigarna som jag följt hela mitt liv finns inte längre.
När jag var hemma i helgen tog jag en promenad genom skogen, men märkte att den inte längre finns kvar. Allt det mörka och mysiga (och ibland lite läskiga) har blivit nedhugget. Kvar är ett kalt fält med stubbar, rishögar och uppsliten jord. Stigarna som jag följt hela mitt liv finns inte längre.
Nä nu...
Jag tror bestämt att nån i nåt närliggande rum spelar Ducktales! Ni vet, åttabitars, där Joakim von Anka hoppar runt på sin käpp och samlar bakelser och pengar, räddar knattar, får lift av nån jag inte minns namnet på i en helikopter, och dödar bossar... Åh, jag vill också!
En nostalgitripp hittar ni här.
tisdag, mars 20, 2007
fredag, mars 16, 2007
Hem över helgen
Jag ska åka hem till Färingsö imorgon och stannar nog till på söndag tror jag. Jag ska vara kattvakt. Åh så mysigt tänker ni, att vara alldeles ensam, lugn och ro. Nej! Jag har enorma behov av ensamhet då och då, men den ska vara självvald. Det är grymt skönt att gå till rummet ibland, bort från korrarna och allt ståhej (sen kanske det inte är så jävla mycket ståhej i just min korridor, men ni fattar poängen), men att vara ensam i ett stort, tomt hus mitt ute i ingenting, det känns inte så avslappnande. Eller jo, under dagtid. Men rädd för mörkret, det är jag mest därute insåg jag nyss under en diskussion med Tom och Emilia.
Jag vill inte sova själv i ett stort tomt hus. Låt oss hoppas på att Tusse helt plötsligt lägger av med sina kattfasoner, och istället stannar inomhus och sover på natten.
Sen är det kluret kring vart jag ska sova. I mitt rum är numera föräldrarnas sängar, eftersom de gör om i sitt rum, och min säng är flyttad och står på syrrans gamla säng i hennes gamla rum. Så antingen får jag sova i den smala sängen i datarummet, eller i dubbelsängen uppe i Gränslandet. Jag vet vad ni tänker, dubbelsäng woho, men jag får så dåliga vibbar i det sovrummet att jag inte kunnat sova själv där. Och jag är 22 år fyllda.
För övrigt kom jag för ungefär en timme på att jag får packa det lagom lilla jag ska ha med mig i antingen en stor vandringsryggsäck, eller i plastpåsar. Så jag gjorde en räd hos både Tom och Emilia. Och nu har jag en väska över helgen :)
Jag vill inte sova själv i ett stort tomt hus. Låt oss hoppas på att Tusse helt plötsligt lägger av med sina kattfasoner, och istället stannar inomhus och sover på natten.
Sen är det kluret kring vart jag ska sova. I mitt rum är numera föräldrarnas sängar, eftersom de gör om i sitt rum, och min säng är flyttad och står på syrrans gamla säng i hennes gamla rum. Så antingen får jag sova i den smala sängen i datarummet, eller i dubbelsängen uppe i Gränslandet. Jag vet vad ni tänker, dubbelsäng woho, men jag får så dåliga vibbar i det sovrummet att jag inte kunnat sova själv där. Och jag är 22 år fyllda.
För övrigt kom jag för ungefär en timme på att jag får packa det lagom lilla jag ska ha med mig i antingen en stor vandringsryggsäck, eller i plastpåsar. Så jag gjorde en räd hos både Tom och Emilia. Och nu har jag en väska över helgen :)
torsdag, mars 15, 2007
Äcklad
På nian visades nyss en dokumentär, Skinheads USA: Soldiers of the race war. Jag blev liksom alldeles paff och kunde inte riktigt tro att det var sant. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men jag kan inte låta bli att försöka.
Det var en förening som utsett Alabama till ett vitt hemland, där alltså bara vita människor ska bo. Mörka, judar, och folk som försvarar dom, ska lämna staten. De börjar där, och sedan ska fler vita hemland utses. Att ta över hela fastlandet på en gång vore ju orealistiskt, sa dom.
En demonstration skulle hållas, en fredlig sådan. Med ss-flaggor, och vissa demonstranter iklädda kkk-klädsel, tågade de fram på gatan skrikandes bland annat
"Sex miljoner till!" och "Nigger nigger nigger!" (och så nåt svar jag är hyfsat säker på var minst sagt ovänligt), och självklart även "$Sieg Heil" med tillhörande hälsning. Eftersom man i en demokrati har yttrandefrihet och allt vad det är beskyddades demonstranterna av poliser. Eller ja, dom var väl där för att förhindra bråk överhuvudtaget. Åtminstone hälften av poliserna hade olika nyanser av mörkare hy, och de kunde bara stå där och lyssna på allt som skreks.
Jag mådde, helt allvarligt, illa. Vad är det för fel på människor? Hur kan man ha så mycket hat inom sig?
De i dokumentären pratade om att år 2025 kommer det finnas fler svarta än vita, jag är osäker på om de menade i staten eller i landet. Eftersom de själva då skulle vara i minoritet var deras "soldater" extra viktiga. För då kommer det bli krig.
Det är nästan så att det gör ont i själen när man ser sånt där. Hur skulle någonsin fred och lycka kunna uppnås genom hat och dödande? Och hur kan man, en levande männsika som både kan känna och tänka, ens tänka tanken att skada - eller ännu värre, döda, en annan människa?
De människor som dras till sådant är de som är trasiga redan från början, de som försöker bli hela igen. Genom acceptans, genom samhörighet. Vilket de får där. Äntligen får den trasiga människan en plats i en gemenskap. Och tror sig vara hel. Men jag tror att det bara är som en dålig fyllning i en trasig tand.
Det var en förening som utsett Alabama till ett vitt hemland, där alltså bara vita människor ska bo. Mörka, judar, och folk som försvarar dom, ska lämna staten. De börjar där, och sedan ska fler vita hemland utses. Att ta över hela fastlandet på en gång vore ju orealistiskt, sa dom.
En demonstration skulle hållas, en fredlig sådan. Med ss-flaggor, och vissa demonstranter iklädda kkk-klädsel, tågade de fram på gatan skrikandes bland annat
"Sex miljoner till!" och "Nigger nigger nigger!" (och så nåt svar jag är hyfsat säker på var minst sagt ovänligt), och självklart även "$Sieg Heil" med tillhörande hälsning. Eftersom man i en demokrati har yttrandefrihet och allt vad det är beskyddades demonstranterna av poliser. Eller ja, dom var väl där för att förhindra bråk överhuvudtaget. Åtminstone hälften av poliserna hade olika nyanser av mörkare hy, och de kunde bara stå där och lyssna på allt som skreks.
Jag mådde, helt allvarligt, illa. Vad är det för fel på människor? Hur kan man ha så mycket hat inom sig?
De i dokumentären pratade om att år 2025 kommer det finnas fler svarta än vita, jag är osäker på om de menade i staten eller i landet. Eftersom de själva då skulle vara i minoritet var deras "soldater" extra viktiga. För då kommer det bli krig.
Det är nästan så att det gör ont i själen när man ser sånt där. Hur skulle någonsin fred och lycka kunna uppnås genom hat och dödande? Och hur kan man, en levande männsika som både kan känna och tänka, ens tänka tanken att skada - eller ännu värre, döda, en annan människa?
De människor som dras till sådant är de som är trasiga redan från början, de som försöker bli hela igen. Genom acceptans, genom samhörighet. Vilket de får där. Äntligen får den trasiga människan en plats i en gemenskap. Och tror sig vara hel. Men jag tror att det bara är som en dålig fyllning i en trasig tand.
onsdag, mars 14, 2007
Röj
Vi skulle köra en kort men intensiv pöl efter jobbet igår, men det blev istället en lång och oeffektiv. (Ungefär så kan man även beteckna mitt pluggande tror jag.) Så vid fem hade jag kommit hem och $skulle lägga mig och sova. Ute på gården röjs det som bara faen, skrik och gormande om vartannat. Jag kikade ut, och visst var det Kleptotanten.
Jag tycker hon är läskig. Och att det är synd om henne. Varför får hon ingen hjälp?
Mårran ni vet, i Mumin, hon är också läskig men det är synd om henne. Fast hon är tecknad.
Jag tycker hon är läskig. Och att det är synd om henne. Varför får hon ingen hjälp?
Mårran ni vet, i Mumin, hon är också läskig men det är synd om henne. Fast hon är tecknad.
Vår
Det är så härligt att se människorna gå förbi på gården utanför fönstret. Solsken och kortärmat! Jag är ifs övertygad om att dom är lite väl hurtiga, jag kommer ha vinterjacka ett tag till, men ändå. Det är vår nu! Himlen är blå, solen skiner på trädet utanför (Toms juck-träd ;) )...
Strax efter två kommer Veronika och lämnar Kaspian här några timmar, jag funderar på att möta dom vid bussen och köpa en magnum nånstans, som jag sen kan äta ute i solen. Helst sittandes på marken, eller en bänk, eller något liknande. För att hylla våren lite.
Strax efter två kommer Veronika och lämnar Kaspian här några timmar, jag funderar på att möta dom vid bussen och köpa en magnum nånstans, som jag sen kan äta ute i solen. Helst sittandes på marken, eller en bänk, eller något liknande. För att hylla våren lite.
Tandläkarbesök
Igår var jag hos tandläkaren. Tidigare har jag ju alltid gått hos Folktandvården, förutom tandställningstandläkaren (så heter det nog alldeles säkert inte), där tandläkarna känt igen mig sen jag var liten och vetat exakt hur mycket bedövning jag behöver och så (visste ni förresten att rödhåriga ofta behöver mer bedövning än andra?). Även om välbekant och tryggt på många sätt är bra, kan det ibland även vara mindre bra. Mindre bra kan man väl säga det var att jag inte vågade be att få byta tandläkare, trots att jag fått veta att min polare blev förlamad i halva ansiktet i ett halvår efter en bedövningsspruta hos tandläkaren - min tandläkare. Bara för att jag inte ville såra tandläkarens känslor.
Men nu alltså, nytt och obundet. Omklädningsrummet var litet och mysigt, och luktade inte direkt tandläkare så som det brukar göra. Fräscha möbler, ljust, utsikt över stadstak i vårsol, musik på i bakgrunden. Vidare in i undersökningsrummet, samma sak där. Jag gillar speciellt det där med musik hos tandis, det borde alla ha. Minuset var väl att den här tandisen inte hade nån rolig affisch ovanför stolen man kan kolla i när man ligger där på rygg. Men hon hygienmänniskan tog bilder, undersökte, och sa att jag (håll i hatten!) inte hade några hål. Wiha! Så skönt att höra. Ingen tandsten eller så hittade hon, och jag såg minsann att hon kryssade i alternativet "god munhygien" efter undersökningen. (I början fick jag svara på om jag led av olika saker, där bland annat "fingersugare" var ett alternativ. What??)
Dock berättade hon att mina tänder var lite missfärgade, så hon skulle rengöra dom. Sekunden efter ger hon mig ett par enorma skyddsglasögon (igen, what??). Sen sprutar hon nåt bikarbonattjosan på mina tänder, och saltkornen (eller vad det nu var) la sig i ett tunt fint damm över mitt ansikte, som jag märkte efteråt. Då märkte jag även att jag när jag skulle skölja spottade ut massor av blod. Då sa hon nåt om nån liten infektion i tandköttet, som skulle gå över på en vecka om jag använder tandtråd varje dag. Jag försökte förhandla mig till varannan dag, men hon var inte helt med på det. Där satt jag iaf, saltdammstäckt och med ett blodigt leende, och hade planerat att gå till skolan. Som tur var hann jag hem och äta däremellan, och då kunde jag tvätta av ansiktet lite och tandköttet fick lite lugn och ro.
Nu har jag hur som helst fått för mig att jag nästan gjort en tandblekning, så jag står framför spegeln titt som tätt och beundrar mina nya(?!) vita(?) tänder. Det kändes ju iallafall som jag fick ut något för mina 360 kronor.
Men nu alltså, nytt och obundet. Omklädningsrummet var litet och mysigt, och luktade inte direkt tandläkare så som det brukar göra. Fräscha möbler, ljust, utsikt över stadstak i vårsol, musik på i bakgrunden. Vidare in i undersökningsrummet, samma sak där. Jag gillar speciellt det där med musik hos tandis, det borde alla ha. Minuset var väl att den här tandisen inte hade nån rolig affisch ovanför stolen man kan kolla i när man ligger där på rygg. Men hon hygienmänniskan tog bilder, undersökte, och sa att jag (håll i hatten!) inte hade några hål. Wiha! Så skönt att höra. Ingen tandsten eller så hittade hon, och jag såg minsann att hon kryssade i alternativet "god munhygien" efter undersökningen. (I början fick jag svara på om jag led av olika saker, där bland annat "fingersugare" var ett alternativ. What??)
Dock berättade hon att mina tänder var lite missfärgade, så hon skulle rengöra dom. Sekunden efter ger hon mig ett par enorma skyddsglasögon (igen, what??). Sen sprutar hon nåt bikarbonattjosan på mina tänder, och saltkornen (eller vad det nu var) la sig i ett tunt fint damm över mitt ansikte, som jag märkte efteråt. Då märkte jag även att jag när jag skulle skölja spottade ut massor av blod. Då sa hon nåt om nån liten infektion i tandköttet, som skulle gå över på en vecka om jag använder tandtråd varje dag. Jag försökte förhandla mig till varannan dag, men hon var inte helt med på det. Där satt jag iaf, saltdammstäckt och med ett blodigt leende, och hade planerat att gå till skolan. Som tur var hann jag hem och äta däremellan, och då kunde jag tvätta av ansiktet lite och tandköttet fick lite lugn och ro.
Nu har jag hur som helst fått för mig att jag nästan gjort en tandblekning, så jag står framför spegeln titt som tätt och beundrar mina nya(?!) vita(?) tänder. Det kändes ju iallafall som jag fick ut något för mina 360 kronor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
