Alltså hallå va

Jag fick en åthutning av min vän, tillika nationens 2q. Han sa bestämt (eller skrev, på msn) att jag inte ska gå utanför dörren om jag fortfarande kan smitta. Det var nog precis vad jag behövde höra. Man försöker ju gärna ignorera problem för att kunna klara saker man förväntas göra. Men nu sa han till mig. Och jag stannade hemma från kursen, trots att ingen annan kunde gå.
Och se! Minuter efteråt gav den halva portion spagetti och köttbullar jag fått i mig ett rejält uttryck. Jag säger bara kramp i magen och stor förbrukning av toalettpapper. Det blir nog till att stanna hemma imorgon också. Ska nog höra av mig och säga att jag inte kan hämta E och G på dagis imorgon...

Suck

Alltså, jag är verkligen trött! Fan fan fan.

Min kompis läser f.ö. samma kurs som den andra redaktören. Hon säger att det är en föreläsning idag, så den är inte lika obligatorisk som om det varit ett seminarium. Jag blir irriterad.

Ynklig

I fredags hjälpte jag syster att jourstänga på Kaspians dagis eftersom hennes karl var magsjuk. På lördagen träffade jag den andra redaktören och spånade på saker till nästa nummer. Väl hemma på eftermiddagen blev det vila eftersom jag tyckte mig alltmer känna av fjösförkylningen jag haft minst en vecka.

Middag med Hanna, sen var det meningen att det skulle bli fest. Jag konstaterade att jag inte orkade, men bestämde mig sedan för att följa med henne dit och lämna tårtor hon bakat (svårt att åka buss själv med två tårtor) och sen åka direkt hem.

När vi kom hem igen framåt tio på kvällen (bra mycket senare än planerat pga att vi inte hittade till lägenheten, och sen missade bussen hem och fick gå) bröt helvetet ut. Magsjuka. Fy fan säger jag bara. Hela natten spenderades nästan i badrummet.
Igår morse började magen stabilisera sig och jag kunde behålla det lilla jag fick i mig, trots att jag mådde illa.

Idag är första lektionen i InDesign. Jag mår ju bättre, men är fortfarande hyfsat utmattad eftersom jag inte lyckats fylla på så bra med varken vätska eller mat. Fick dessutom höra att man smittar iaf i två dygn efter att man senast kräkts, vilket innebär att jag kan smitta folk till imorgon bitti ungefär.
Jag hörde av mig till den andra redaktören och frågade om det verkligen var omöjligt för honom att ta min plats ikväll, vilket det var eftersom han har en obligatorisk lektion. Suck. Vad innebär det liksom? Att man får rest om man missar den, antar jag.

För honom var alternativen att ingen av oss går på kursen, eller att jag går på den. Och eftersom ingen av oss kan programmet och vår första tidning snart ska göras kan vi ju inte bara skita i det, så nu får jag gå trots allt. Vet inte om jag är mest orolig för att jag inte kommer orka en kurs mellan 16-20 (jag var tvungen att vila efter duschen förut) eller för att jag kommer smitta alla.

Slutsats: Hjälp inte till att jourstänga eller bära tårtor. Det slår tillbaka.
Alternativ slutsats: den andra redaktören är dum :p

Väntan...

Snart är det dags för möte med den andra redaktören och 1q...

Tre dagar i slutet av januari går en intensiv InDesignkurs, det ska bli riktigt roligt att få lära sig programmet lite, det är ju i det tidningen görs. Vi har för övrigt spånat fram en hel del idéer, och jag tror att slutprodukten (dvs tidningen) kommer bli bra! Dessutom är en ny, bra, ämbetsmannadator inköpt, och InDesign är inlagt där. Känns hoppfullt.

Sol

Sömn?

Jag förstår att man måste bryta upp asfalt och lägga på nytt, även om jag inte riktigt är med på varför. Jag förstår även att det är praktiskt att göra detta under den tid på dygnet då det är minst trafik. Men... hur blir det med sömnen för de som bor precis bredvid? Jag bor två trappor upp och kunde inte sova ordentligt från klockan ett till klockan fem (då började dom fylla upp ny asfalt, det är tystare) - jag undrar då hur det gått med skönhetssömnen för de som bor längre ner...




Det skrapande ljudet av skopa mot asfalt har inte lämnat mig än...

Och hur var det med...

... den däringa hemtentan?
Klockan fem somnade jag i torsdags. Upp 9 på fredagen, direkt till datorn och hemtentan. Klockan tre var jag färdig med själva texten (skit i eget exempel, skit i slutsats, kör kör kör!), tjugo i fyra hade jag skrivit ut och korrigerat fel i språket mm. På med kläder, maila dokumentet till urkund, in med ett gäng tuggummin i käften, printa ut dokumentet, och sen kuta till skolan där jag lämnade in strax innan deadline. Dvs strax innan klockan fyra. Då hade jag varken ätit lunch, duschat eller borstat tänderna. Fräsching.

Suck

De senaste dagarna har hjärnan lätt snurrat iväg på diverse självdestruktiva banor, bland annat har jag insett att om jag dog inne på mitt rum skulle det ta väldigt lång tid innan någon märkte det. Desperat har jag kastat ut metlinor, men får inga napp. Folk är upptagna med sitt. Jag vänder mig till internet för att uppfylla lite av tomheten, men varenda meddelande har jag svarat på, varje blogg har jag läst senaste uppdateringen på. Till och med tidningarnas nätversioner verkar stå stilla.

Inget händer. Jag vill ta sats och kasta mig igenom fönsterrutan, för att blodig men levande sväva - uppåt, inte nedåt - bort och iväg. Det är dock en fysisk omöjlighet.
Att inte ha något mål i livet ger en känsla av överblivenhet. Jag finns till för mina egna grubblerier, ingenting annat. Det finns ingen som är beroende av mig.
Jag har ingen lust med någonting, men klättrar på väggarna av tristess. Vad gör jag av mitt liv? Vad har jag åstadkommit hittills? Vad ska jag göra?

Plugget är åt h*e. Efter att ha lämnat in hemtentan en kvart före deadline har jag knappt orkat titta åt det hörn där böckerna inför c-uppsatsen ligger. Jag har inte skrivit någon forskningshistorik, och kommer inte gå på lektionen ikväll.
Jag skulle ansöka om nytt studiebidrag idag, men mitt bankID har gått ut och efter en snabbkoll upptäckte jag att jag inte förstår hur man skaffar ett nytt. Och istället för att ta reda på det gick jag och la mig igen, efter min brunch.

Jag måste agna mina krokar bättre. Skrika ut "Jag vill känna mig behövd!", krampartat hålla fast vid personer som i all hast råkar snudda eller hålla om mig.

Igår flydde jag ut i mörkret. Ensam, med musiken. Halvsprang tills jag inte visste var jag var. Det var så skönt att komma vilse. Plötsligt andas man lite, lever man lite.

Kompletterande lägesrapport

Klockan är 04.35. Jag blöder näsblod. Haha.

Lägesrapport

Klockan är halv fem, natt mellan torsdag och fredag.

Fråga ett är nästan färdig. Fråga två är halvfärdig, och fråga tre är nog klar till en tredjedel... eller fjärdedel.

Nu ger jag upp för kvällen (natten, morgonen?).

Planen var att gå upp åtta imorgon. Jag tror vid närmare eftertanke att jag ger mig själv sovmorgon till 9. Fast tänk om jag inte hinner klart med allt innan klockan tre..? Halv nio kanske.

Godnatt. Eller godmogon. Och säkert godmiddag någonstans också.

Hemtentan från Helvetet

Det som nog stör mig allra mest är inte att vi inte förstått något under kursmomentet, inte heller att vi bara haft en bok som kurslitteratur - som dessutom varit obegriplig. Det skulle kunna vara att läraren verkar arg på oss (kanske för att vi klagade på kursens upplägg där seminarierna gick ut på att alla skulle läsa en sida man skrivit om ett begrepp i boken, och det hela kändes mer som en skriv- och retorikkurs... men efter att vi klagat ändrade de upplägg, och det kom mer än två personer till seminarierna), men det är det inte.

Nej, det som stör mig allra mest är att läraren till synes helt godtyckligt valt ett skumt format. Istället för att skriva med Times, tolv punkter, 1,5 radavstånd (som jag trodde var det allmänt vedertagna) ska vi skriva i Garamond med enkelt radavstånd.

Fyi kan jag meddela att en rad skriven i Garamond blir mindre än en i Times. Och enkelt radavstånd är bra mycket mindre än 1,5. Eftersom jag redan tänker negativa tankar om om hela kursen, blir det så väldigt lätt att tänka att läraren bara vill göra det så svårt som möjligt för oss. Varje fråga ska besvaras med 2,5-3 sidor, och de kursare jag har pratat med har alla problem att få ihop det.

Alltså hallå. Garamond, enkelt radavstånd. Varför?

Förtydligande

Eftersom jag inte vill verka helt lat kan ett litet förtydligande vara på plats: Jag har verkligen försökt jobba med hemtentan sedan i söndags, men det har varit omöjligt. Jag somnade hela tiden, eller satt och stirrade framför ett tomt dokument på datorn. Nu däremot, nu går det, och nu somnar jag inte i boken. Förstår ni? Hjärnan vet att jag behöver börja i tid, och försöker verkligen, men min kropp går inte med på det. Förrän det är ont om tid kvar.
Kniven mot strupen.
Blåslampan mot arslet.

Gör om gör rätt

Jag är skaplig sugen på att ändra utseende här. Men jag vet inte hur man gör. Kanske borde jag även byta mig bort från blogspot - har fått veta att de som inte har några konton inte kan lämna kommentarer...

På tal om utseende har mitt paket från h&m blivit försenat. Typiskt. Är det nån gång jag behöver uppmuntran är det nu. Förresten måste jag ju ha något att ha på mig på fredag. Just nu strejkar jag de flesta av mina plagg eftersom de sitter åt över min numera utbuktande mage. Nu lät det nästan som jag är gravid, men så är inte fallet. Jag är bara... rund å go. På magen. Ingen annanstans.

Varför kan man inte punktbränna fett när man uppenbarligen kan punktsamla det?

Nya vanor?

Jag var nyttig. Hela förra veckan. Jag åt inte godis, kakor, bullar eller nåt alls åt det hållet förrän till helgen. Då köpte jag en godispåse. Och drack vin.

Men under själva veckan, nada. Däremot mycket potatis, grönsaker, frukt, fisk och kyckling. Dessutom joggade jag två gånger (jag! jogga!? man skulle förvisso kunna kalla det Rask Promenad med Inslag av Jogging, men nu ska vi inte vara såna), spinnade en gång, och var iväg på långpromenad två dagar. Helt okej måste jag säga, och det gick så lätt! Mitt nya liv, here I come!

Jag var nyttig. Sen kom Hemtentan från Helvetet.

Det är inte konstigt att jag brukar bli sjuk efter att ha skrivit tentor och hemtentor. Jag tränar inte - jag går knappt utomhus, jag äter slarvig mat och mängder av godsaker, jag sover alldeles för lite...
Igår t.ex. satt jag uppe till framåt tre, men när jag väl la mig för att somna gick det inte. Runt fyra somnade jag, och sen ringde klockan vid åtta och då var det dags att sätta igång igen.

Det kanske dummaste är att jag aldrig verkar lära mig. Om man jobbar hälften så hårt i dubbelt så många dagar måste det väl bli behagligare? Men sånt förstår inte jag.

Nu är klockan snart halv ett på natten. Jag ska skriva upp några saker till, sen är det dags för sängen. Hoppas jag kan somna inatt bara. Sen blir det skriva av imorgon. Hittills har jag bara samlat fakta om begreppen som tas upp, och organiserat och strukturerat lite. Återstår alltså texten, relfektioner, samt egna exempel. I can do that. Hoppas jag. Klockan 16 på fredag är det deadline. Sen är det fylleslag - det är sista kvällen med kk! Efter det måste jag stå i kö och betala inträde till nationerna som vanliga dödliga. Gubevars.

... och på lördag ska jag bakis sätta igång med nästa 7,5poängsuppgift som ska in senast söndag kväll. En forskningshistorik, där jag ser på vilket material som finns om det ämne jag valt för min c-uppsats. Det gäller alltså att välja ett ämne snart. Gubevars.

Jag längtar till måndag klockan 20, då allt är över.

Efterklok

Alltså hörni. Om min syster frågar mig igen om jag vill vaxa min mustasch, påminn mig då om att inte göra det! Hellre några osynliga fjun över läppen än massa små röda infekterade pluttar. Haha. Men jag var ifs både fjun- och pluttfri på nyår!

Musik

Det är Prince va, som sjunger "Tonight I'm gonna party like it's 1999"? Den spelas på radion nu, och jag tänker leende tillbaka på en natt för många år sen då den låten gick på repeat i ett halv dygn iallafall. En radiofrekvens skulle tas över av någon annan kanal, och fram till dess att den nya kanalen startade upp spelades den låten. Igen. Och igen. Och igen. Och jag mitt nöt bestämde mig envetet för att lyssna tills det tog slut. Vilket resulterade i att jag kan den låten än idag.

Äntligen!

Snö, snö, massor av snö! Jag är alldeles euforisk och extatisk, och det känns som att min kropp har rensats på ungefär tio kilo slaggprodukter. Jag ber på mina mjukbyxklädda knän att kan bli ännu lite kallare och kanske lite mer snö, och att den försenade vintern får stanna ett tag trots att så många i landet protesterar så snart de första flingorna börjar dala. Snö är bra! Snö är naturligt! Snö är tammefan nåt som hör vintern till!

Direkt när jag kom ner i köket och drog igång radion fick jag det dessutom bekräftat. "En buss har kört i diket mellan Sånga Säby och Nora Bruk, så vägen är avstängd för trafik i båda riktningarna". Ja då jävlar i min låda är det vinter! Så även om jag skulle få för mig att jag vill iväg på utflykt idag, är jag obönhörligen fast. Men det är ju snö! Snö snö snö!


Snöig tomt(e), höhö

God Jul och Gott Nytt År

Det har jag bestämt missat att önska.

Håller tummarna för att 2008 blir ett riktigt lyckat år på alla sätt och vis!

Hipp hurra tralala :)