Ynklig

I fredags hjälpte jag syster att jourstänga på Kaspians dagis eftersom hennes karl var magsjuk. På lördagen träffade jag den andra redaktören och spånade på saker till nästa nummer. Väl hemma på eftermiddagen blev det vila eftersom jag tyckte mig alltmer känna av fjösförkylningen jag haft minst en vecka.

Middag med Hanna, sen var det meningen att det skulle bli fest. Jag konstaterade att jag inte orkade, men bestämde mig sedan för att följa med henne dit och lämna tårtor hon bakat (svårt att åka buss själv med två tårtor) och sen åka direkt hem.

När vi kom hem igen framåt tio på kvällen (bra mycket senare än planerat pga att vi inte hittade till lägenheten, och sen missade bussen hem och fick gå) bröt helvetet ut. Magsjuka. Fy fan säger jag bara. Hela natten spenderades nästan i badrummet.
Igår morse började magen stabilisera sig och jag kunde behålla det lilla jag fick i mig, trots att jag mådde illa.

Idag är första lektionen i InDesign. Jag mår ju bättre, men är fortfarande hyfsat utmattad eftersom jag inte lyckats fylla på så bra med varken vätska eller mat. Fick dessutom höra att man smittar iaf i två dygn efter att man senast kräkts, vilket innebär att jag kan smitta folk till imorgon bitti ungefär.
Jag hörde av mig till den andra redaktören och frågade om det verkligen var omöjligt för honom att ta min plats ikväll, vilket det var eftersom han har en obligatorisk lektion. Suck. Vad innebär det liksom? Att man får rest om man missar den, antar jag.

För honom var alternativen att ingen av oss går på kursen, eller att jag går på den. Och eftersom ingen av oss kan programmet och vår första tidning snart ska göras kan vi ju inte bara skita i det, så nu får jag gå trots allt. Vet inte om jag är mest orolig för att jag inte kommer orka en kurs mellan 16-20 (jag var tvungen att vila efter duschen förut) eller för att jag kommer smitta alla.

Slutsats: Hjälp inte till att jourstänga eller bära tårtor. Det slår tillbaka.
Alternativ slutsats: den andra redaktören är dum :p