Eftersom jag inte vill verka helt lat kan ett litet förtydligande vara på plats: Jag har verkligen försökt jobba med hemtentan sedan i söndags, men det har varit omöjligt. Jag somnade hela tiden, eller satt och stirrade framför ett tomt dokument på datorn. Nu däremot, nu går det, och nu somnar jag inte i boken. Förstår ni? Hjärnan vet att jag behöver börja i tid, och försöker verkligen, men min kropp går inte med på det. Förrän det är ont om tid kvar.
Kniven mot strupen.
Blåslampan mot arslet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar