Okej. Det suger att vara förkyld. Man är liksom inte döende, så det är inte synd om en, men samtidigt får man ju absolut ingenting gjort. Snor, slem, harkel, snyt, feber, svett, köld... Höjden av osexighet. Nu har jag mått såhär i två dagar, så imorgon tänker jag vara frisk. Jag har faktiskt väldigt mycket att göra! Idag har det dock varit lite bättre, och jag har snart läst en av fem böcker jag vill hinna få lite koll på innan jag gör utställningen om och på nationen. Igår gjorde det för ont i ögonhålorna. Jag menar, vad är det för mesig grej? Få ont både här och där så fort man är lite förkyld. Kli i öronen dessutom.
Det är inte alls som på film. Då kommer det alltid över någon söt pojkvän och tar hand om en. Det har då aldrig hänt mig, och för den delen vill jag nog inte ha hit nån när jag är i höjden av äcklighet.
Ungefär som med svimningar. På film är dom superromantiska och vackra. Så var det inte när jag svimmade. I kön till donken nånstans i Brasilien. Då sjönk jag först ihop mot kassan (darn! vad långsam betjäning det var!) för att sedan falla raklång bakåt och slå huvudet i golvet. Och inte var det slut där, nej, som kronan på verket började jag dessutom skaka massor och man såg bara mina ögonvitor. Romantiskt, ey. Ungefär som nu när jag sitter och ömsom kliar öronen, ömsom snyter mig. Hot mama, kom och ta mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar