Vad var det som just hände?
Med inköpslista och påsar i väskan gick jag mot ica för att inhandla mat, som jag är i desperat behov av. Som av en osynlig hand knuffades jag vänligt in i Studentbokhandeln. Nu är jag hemma igen, utan någon mat. Däremot äger jag numera:
Antikens historier, Alf Henrikson
Harry Potter and the half-blood prince, J.K. Rowling
Pilgrimsresan, Paulo Coelho
Fröken Smillas känsla för snö, Peter Hoeg
Den osynliga väggen, Harry Bernstein
Tills jag finner dig, John Irving
Liftarens guide till galaxen, Douglas Adams
Det var 40% rabatt på alla böcker. Det kanske förklarar det underliga fenomenent som nyss skedde.
Nu ska jag tvätta för andra gången idag, sen blir det lunch. Vad jag nu ska äta? Potatisbullar kanske. Och sen alltså IKEA. Igen.
fredag, februari 29, 2008
Ämbetsmannakonferens
Förra helgen var det ämbetsmannakonferens, den första jag kunnat vara med på sen jag tog ett ämbete på nationen. I samlad tropp promenerade vi ut till Lurbo där helgen skulle spenderas. Och med samlad tropp menas alla utom två som åkte buss istället.
Vår miljöförman, som arbetar för att förbättra nationens och ämbetsmännens yttre och inre miljö, hade planerat promenaden. Vi gick längs med Linnéstigen, och längs med vägen fick vi diverse frågor och uppgifter att lösa. Leriga men glada kom vi efter drygt två timmar fram till Lurbo. Kvällen ägnades åt middag, öl, brädspel, bastu mm.
På lördagen lekte vi lekar (jag vann Evolutionen, woho!), gick på tipspromenad, hade musikquiz och ölprovning. Innan middagen tänkte vi duscha, men då var varmvattnet avstängt. Det är smärtsamt att duscha i kallt vatten måste jag säga.
Trerätters middag med snaps och sång följdes av en lång och underlig natt med bland annat turer i skogen och feminismdiskussioner.
Några timmar efter att jag drack min sista öl och gick och la mig var det dags för frukost, följt av städning, för att sedan ta bussen in mot stan klockan 12. Det var en spännande helg.
Ibland får man för sig saker. T.ex att man kan hoppa igenom en öppning i en vägg utan att nudda någonstans, och sedan landa på andra sidan. Det gick dock inte. Men det var väldigt många som försökte. Med (iaf i mitt fall) stora blåmärken på framsidan av låren nästa dag.
Det SKA gå!
Vår miljöförman, som arbetar för att förbättra nationens och ämbetsmännens yttre och inre miljö, hade planerat promenaden. Vi gick längs med Linnéstigen, och längs med vägen fick vi diverse frågor och uppgifter att lösa. Leriga men glada kom vi efter drygt två timmar fram till Lurbo. Kvällen ägnades åt middag, öl, brädspel, bastu mm.
På lördagen lekte vi lekar (jag vann Evolutionen, woho!), gick på tipspromenad, hade musikquiz och ölprovning. Innan middagen tänkte vi duscha, men då var varmvattnet avstängt. Det är smärtsamt att duscha i kallt vatten måste jag säga.
Trerätters middag med snaps och sång följdes av en lång och underlig natt med bland annat turer i skogen och feminismdiskussioner.
Några timmar efter att jag drack min sista öl och gick och la mig var det dags för frukost, följt av städning, för att sedan ta bussen in mot stan klockan 12. Det var en spännande helg.
Ibland får man för sig saker. T.ex att man kan hoppa igenom en öppning i en vägg utan att nudda någonstans, och sedan landa på andra sidan. Det gick dock inte. Men det var väldigt många som försökte. Med (iaf i mitt fall) stora blåmärken på framsidan av låren nästa dag.
Det SKA gå!
The never ending ikea-besök
I tisdags åkte jag och Emilia till IKEA. Det var spännande. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men vi kom inte därifrån förrän fem och en halv timme senare. Först var planen att åka buss hem, men efter lite eftertanke insåg vi att vi hade för mycket saker att bära. Vi ringde ett taxibolag som sa att det inte var någon fara. Vi närmade oss slutet av IKEA-banan när vi stötte på Fyndhörnan. Där gjorde Emilia ett fynd. Tyvärr(?) ett ihopmonterat sådant, i form av en byrå. Glada i hågen betalade vi våra inköp. Jag ringde återigen taxibolaget för att fråga vad en större bil skulle kosta, och fick då veta att de inte hade något större än en kombi. Emilia ringde då sin moder som jobbar i närheten och lovade att komma och hämta upp oss och våra nya tingestar en halvtimme senare.
I min plan för denna tisdag ingick ett besök på onoff för införskaffande av en kamera. Vi bestämde därför att dela på oss, så i ösregnet gick Emilia mot varuutlämningen för att hämta mitt skrivbord medan jag begav mig på jakt efter onoff. Jag skyller på utmattningen, stressen och det piskande vädret; jag hittade inte onoff. Jag ville ju inte att modern skulle få vänta på mig, så jag vände. På varuutlämningen träffade jag Emilia som konstaterade att min bordsskiva inte skulle få plats i bilen, men jag kunde lämna den där till nästa dag. Vi lastade in bordsben- och ram i bilen och körde tillbaka till IKEA, där vi på nåder fått parkera två fulla kundvagnar. Inlastning av vagnsinnehåll i regnet följde. Allt fick plats i bilen utom jag, så jag plumsade till busshållplatsen. När jag kom hem hade Emilia, med hjälp av Tom, burit in alla saker. Återstoden av dagen ägnades åt febrilt
letande efter någon som kunde skjutsa hem bordsskivan nästa dag, ett letande utan framgång. Enda lösningen som kvarstod var att köpa IKEAS hemkörning för fyrahundra kronor, vilket kändes jäkligt surt då vi lika gärna kunde ha gjort det tillsammans på en gång - att själv betala 400 för att skjutsa hem en borsskiva som kostade 350 kändes inte roligt. Snabbt bestämde jag mig för att köpa en soffa, något som jag tänkt vänta åtminstone en månad med.
Onsdag morgon tog jag återigen bussen till Boländerna. Klockan 10:45 gick jag av vid onoff för att köpa kameran först innan någon annan hann ta något av de "enstaka exemplar" som enligt hemsidan fanns där. Onoff öppnade dock inte förrän 11, så jag gick till IKEA istället. Där valde och beställde jag soffa och hemkörning av både den och bordsskivan. Tillbaka till onoff, där kameran inte längre fanns i lager. I en genomträngande lukt av bajs (eller sopor, tror det finns nåt sånt där) fick jag vänta tio minuter på bussen hem. Soffan och bordsskivan skulle köras ut dagen därpå.
Mellan 8 och 12 på torsdagen skulle IKEA komma och dumpa sakerna hos mig. Jag drog mig upp ur sängen vid 8, men först klockan 10 kom bilen. Efter hjälp av olika vänliga själar att bära upp sakerna till korridoren kunde monteringen äntligen sätta igång! Glad i hågen började jag skruva ihop bordsben, bara för att märka att det bara fanns två stycken när det skulle finnas tre. Emilias väna moder letade i sin bil och jag fick senare leta i Emilias röda rum, men inget ben fanns nånstans. Jag tänkte åka in till IKEA direkt och hämta det tredje benet, men hann inte - och tur var det. När jag ringde kundservice konstaterade de att jag fått fel ram till bordet, och därav ett ben för lite. Jag blev informerad om att jag skulle åka tillbaka till IKEA med ramen, så skulle jag byta den och få med mig det tredje benet också.
Idag ringde jag återigen till kundservice för att höra om det fanns någon möjlighet att få den rätta bordsramen hemkörd gratis istället, eftersom jag inte har någon bil och redan har betalat hemkörning en gång, och framförallt för att det var IKEA som gjort fel och inte jag. Det gick. Men det skulle dröja upp till 10-14 dagar. Och jag hade tänkt flytta idag. Så det blir till att släpa det ganska stora, tunga och otympliga paketet till och på bussen, och sen ett lika stort och otympligt (eller större?) paket hem igen.
Jag börjar bli trött på IKEA och Boländerna nu. Överdos.
För att min tredje resa dit denna vecka inte ska kännas lika värdelös ska jag köpa kameran idag. På pc city. Om den finns kvar i lager dvs. Ibland ändras sånt snabbt har jag märkt.
I min plan för denna tisdag ingick ett besök på onoff för införskaffande av en kamera. Vi bestämde därför att dela på oss, så i ösregnet gick Emilia mot varuutlämningen för att hämta mitt skrivbord medan jag begav mig på jakt efter onoff. Jag skyller på utmattningen, stressen och det piskande vädret; jag hittade inte onoff. Jag ville ju inte att modern skulle få vänta på mig, så jag vände. På varuutlämningen träffade jag Emilia som konstaterade att min bordsskiva inte skulle få plats i bilen, men jag kunde lämna den där till nästa dag. Vi lastade in bordsben- och ram i bilen och körde tillbaka till IKEA, där vi på nåder fått parkera två fulla kundvagnar. Inlastning av vagnsinnehåll i regnet följde. Allt fick plats i bilen utom jag, så jag plumsade till busshållplatsen. När jag kom hem hade Emilia, med hjälp av Tom, burit in alla saker. Återstoden av dagen ägnades åt febrilt
letande efter någon som kunde skjutsa hem bordsskivan nästa dag, ett letande utan framgång. Enda lösningen som kvarstod var att köpa IKEAS hemkörning för fyrahundra kronor, vilket kändes jäkligt surt då vi lika gärna kunde ha gjort det tillsammans på en gång - att själv betala 400 för att skjutsa hem en borsskiva som kostade 350 kändes inte roligt. Snabbt bestämde jag mig för att köpa en soffa, något som jag tänkt vänta åtminstone en månad med.
Onsdag morgon tog jag återigen bussen till Boländerna. Klockan 10:45 gick jag av vid onoff för att köpa kameran först innan någon annan hann ta något av de "enstaka exemplar" som enligt hemsidan fanns där. Onoff öppnade dock inte förrän 11, så jag gick till IKEA istället. Där valde och beställde jag soffa och hemkörning av både den och bordsskivan. Tillbaka till onoff, där kameran inte längre fanns i lager. I en genomträngande lukt av bajs (eller sopor, tror det finns nåt sånt där) fick jag vänta tio minuter på bussen hem. Soffan och bordsskivan skulle köras ut dagen därpå.
Mellan 8 och 12 på torsdagen skulle IKEA komma och dumpa sakerna hos mig. Jag drog mig upp ur sängen vid 8, men först klockan 10 kom bilen. Efter hjälp av olika vänliga själar att bära upp sakerna till korridoren kunde monteringen äntligen sätta igång! Glad i hågen började jag skruva ihop bordsben, bara för att märka att det bara fanns två stycken när det skulle finnas tre. Emilias väna moder letade i sin bil och jag fick senare leta i Emilias röda rum, men inget ben fanns nånstans. Jag tänkte åka in till IKEA direkt och hämta det tredje benet, men hann inte - och tur var det. När jag ringde kundservice konstaterade de att jag fått fel ram till bordet, och därav ett ben för lite. Jag blev informerad om att jag skulle åka tillbaka till IKEA med ramen, så skulle jag byta den och få med mig det tredje benet också.
Idag ringde jag återigen till kundservice för att höra om det fanns någon möjlighet att få den rätta bordsramen hemkörd gratis istället, eftersom jag inte har någon bil och redan har betalat hemkörning en gång, och framförallt för att det var IKEA som gjort fel och inte jag. Det gick. Men det skulle dröja upp till 10-14 dagar. Och jag hade tänkt flytta idag. Så det blir till att släpa det ganska stora, tunga och otympliga paketet till och på bussen, och sen ett lika stort och otympligt (eller större?) paket hem igen.
Jag börjar bli trött på IKEA och Boländerna nu. Överdos.
För att min tredje resa dit denna vecka inte ska kännas lika värdelös ska jag köpa kameran idag. På pc city. Om den finns kvar i lager dvs. Ibland ändras sånt snabbt har jag märkt.
torsdag, februari 21, 2008
Lättretlig.
Det är många saker jag tänkt skriva om de senaste veckorna, men det har liksom inte blivit av. Efter en period med mycket att göra har jag nu kommit in i en lugnare fas, där jag till och med tar mig tid att vara social, träna, och laga mat. Känns bra måste jag säga.
Har varit hyfsat lättretlig, eller så har jag umgåtts med för underliga människor. En person jag samarbetade med övergick från att bara vara besserwissrig och utflippad till att även ljuga, för att på så sätt få mig att göra mer av det gemensamma arbetet. Seriöst, ska jag bli ljugen för får man väl tamejfan ljuga trovärdigt? Vad är det annars för mening? Det optimala är ju inte att, för att få mig att ringa ett jobbigt samtal som var den personens uppgift, ringa mig från sin hemtelefon för att säga "Jag kan inte ringa för jag har inga pengar på mobilen, så du kan väl ringa istället?". Eller, ja, kanske ändå. Jag hade gett upp striderna by then och ringde faktiskt samtalet. Helt fel egentligen med tanke på att jag kommit två timmar tidigare och gått två timmar senare varje gång vi setts, och dessutom suttit en heldag själv och jobbat, och detta alltså var vad den andra personen skulle göra. Suck.
En annan irriterande grej var att likt ett dumt barn, alternativt en efterbliven dreglande person, bli tillsagd att jag tappat bort nationens uthyrningsnycklar. "Det är en väldigt viktig nyckel". No shit, jag är inte DUM i huvet. Min första fråga var "Vadå, hade jag inte lagt dom i brevlådan?" (som jag gjort alla andra gånger jag lånat nyckeln för att jobba med tidningen efter att alla på nationen gått hem). "Nää." Hela dan letade jag och våndades. Möttes av en leende fd kurator som lugnt konstaterade att det skulle kosta mig 1500. Fortsatte att letas och våndas. Var ju säker på att jag hade lagt den i brevlådan, så började ana att någon fått tag i den på något sätt - skulle då jag få betala för att byta ut alla lås och så?
På kvällen fick jag veta att de inte kollat i brevlådan under dagen. Där låg nyckeln.
På seminariet om feministisk etik igår diskuterade vi pornografi och prostitution. Efter mycket förvirring kom vi fram till att erotika är sånt där förhållandena och sexet som visas är jämställt, där ingen dominerar osv, och att porr är det motsatta - och nog även det vanligaste. Det skulle i såna fall vara just porren man vill bli av med, eftersom den sänder ut en bild av kvinnor som undergivna osv. I vår klass finns en snubbe som antingen gillar att provocera, eller som är dum i huvet - det är lite oklart. Även i denna diskussion skulle han säga emot allt som stod i artiklarna vi läst, allt vi andra sa, och allt som läraren sa. I slutet av diskussionen klämde han ur sig: "Men vadå, nåt vi inte får glömma bort i diskussionen är ju att många faktiskt njuter av porr. Det är likadant som att vissa njuter av glass, och det är det ingen som vill förbjuda". Här kunde jag inte bita mig i tungan längre, utan kontrade något om att det väl inte går att jämföra glass med något som får ungefär hälften av jordens människor (syftar på kvinnor) att förminskas, förnedras osv, och som den halvan av befolkningen inte tycker är acceptabel... mer hann jag inte säga innan han med ett stort leende började prata om en undersöööökning han sett där både kvinnor och män fick se porrfilm, och där mätningar visade att bägge könen njöt av det men kvinnorna sa att de inte gjorde det. (Nu är det där nåt jag själv känner igen, men jag tänker väl att kroppen kan reagera på något även om hjärnan säger att det är fel och det egentligen är nåt man tar avstånd från.)
Ja, nej, nu kom jag av mig. Ska borsta tänderna och klä på mig för en promenad. Hej!
Har varit hyfsat lättretlig, eller så har jag umgåtts med för underliga människor. En person jag samarbetade med övergick från att bara vara besserwissrig och utflippad till att även ljuga, för att på så sätt få mig att göra mer av det gemensamma arbetet. Seriöst, ska jag bli ljugen för får man väl tamejfan ljuga trovärdigt? Vad är det annars för mening? Det optimala är ju inte att, för att få mig att ringa ett jobbigt samtal som var den personens uppgift, ringa mig från sin hemtelefon för att säga "Jag kan inte ringa för jag har inga pengar på mobilen, så du kan väl ringa istället?". Eller, ja, kanske ändå. Jag hade gett upp striderna by then och ringde faktiskt samtalet. Helt fel egentligen med tanke på att jag kommit två timmar tidigare och gått två timmar senare varje gång vi setts, och dessutom suttit en heldag själv och jobbat, och detta alltså var vad den andra personen skulle göra. Suck.
En annan irriterande grej var att likt ett dumt barn, alternativt en efterbliven dreglande person, bli tillsagd att jag tappat bort nationens uthyrningsnycklar. "Det är en väldigt viktig nyckel". No shit, jag är inte DUM i huvet. Min första fråga var "Vadå, hade jag inte lagt dom i brevlådan?" (som jag gjort alla andra gånger jag lånat nyckeln för att jobba med tidningen efter att alla på nationen gått hem). "Nää." Hela dan letade jag och våndades. Möttes av en leende fd kurator som lugnt konstaterade att det skulle kosta mig 1500. Fortsatte att letas och våndas. Var ju säker på att jag hade lagt den i brevlådan, så började ana att någon fått tag i den på något sätt - skulle då jag få betala för att byta ut alla lås och så?
På kvällen fick jag veta att de inte kollat i brevlådan under dagen. Där låg nyckeln.
På seminariet om feministisk etik igår diskuterade vi pornografi och prostitution. Efter mycket förvirring kom vi fram till att erotika är sånt där förhållandena och sexet som visas är jämställt, där ingen dominerar osv, och att porr är det motsatta - och nog även det vanligaste. Det skulle i såna fall vara just porren man vill bli av med, eftersom den sänder ut en bild av kvinnor som undergivna osv. I vår klass finns en snubbe som antingen gillar att provocera, eller som är dum i huvet - det är lite oklart. Även i denna diskussion skulle han säga emot allt som stod i artiklarna vi läst, allt vi andra sa, och allt som läraren sa. I slutet av diskussionen klämde han ur sig: "Men vadå, nåt vi inte får glömma bort i diskussionen är ju att många faktiskt njuter av porr. Det är likadant som att vissa njuter av glass, och det är det ingen som vill förbjuda". Här kunde jag inte bita mig i tungan längre, utan kontrade något om att det väl inte går att jämföra glass med något som får ungefär hälften av jordens människor (syftar på kvinnor) att förminskas, förnedras osv, och som den halvan av befolkningen inte tycker är acceptabel... mer hann jag inte säga innan han med ett stort leende började prata om en undersöööökning han sett där både kvinnor och män fick se porrfilm, och där mätningar visade att bägge könen njöt av det men kvinnorna sa att de inte gjorde det. (Nu är det där nåt jag själv känner igen, men jag tänker väl att kroppen kan reagera på något även om hjärnan säger att det är fel och det egentligen är nåt man tar avstånd från.)
Ja, nej, nu kom jag av mig. Ska borsta tänderna och klä på mig för en promenad. Hej!
tisdag, februari 05, 2008
Panik panik panik, hyperventilation!
Framtidsplaner? Mening med livet? Bli när jag blir stor?
Aaaaaaaaaah! Borde resa. Skita i att plugga. Blir ju ändå ingenting.
Lillasyster pratar om polmag, storasyster är snart lärare, kusin läser till civilingenjör, lillkusin kan rita. Jag är inte bra på nåt och inte intresserad av nåt.
Kusinernas mamma som skrattade åt mig när jag sa att jag ev kommer läsa mer antiken och sen lägga till museologi.
Snart har jag läst i två år, har då fyra år kvar med csn. Ska jag läsa en ordentlig utbildning tar det nog fyra år. Så jag måste bestämma mig nu.
Gosh, tryck över bröstet, jobbigt att andas.
Jag måste bort. Vafan gör jag här egentligen???
Framtidsplaner? Mening med livet? Bli när jag blir stor?
Aaaaaaaaaah! Borde resa. Skita i att plugga. Blir ju ändå ingenting.
Lillasyster pratar om polmag, storasyster är snart lärare, kusin läser till civilingenjör, lillkusin kan rita. Jag är inte bra på nåt och inte intresserad av nåt.
Kusinernas mamma som skrattade åt mig när jag sa att jag ev kommer läsa mer antiken och sen lägga till museologi.
Snart har jag läst i två år, har då fyra år kvar med csn. Ska jag läsa en ordentlig utbildning tar det nog fyra år. Så jag måste bestämma mig nu.
Gosh, tryck över bröstet, jobbigt att andas.
Jag måste bort. Vafan gör jag här egentligen???
fredag, februari 01, 2008
Strul
Sen 11 i förmiddags har jag fört över innehållet på datorn till syrrans externa hårddisk. Bara fotona tog över fyra timmar. Nu är allting äntligen överfört.
Problemet nu är dock att datorn stänger av sig. Poff. Medan den startar upp. Till slut fick syrran igång den ändå, och då andades vi ut. Nu har hon och Kaspian blivit hämtade av vår pappa och skjutsade ut till landet, kvar är jag och Johan som kommit hem från jobbet.
När allting överförts till externa hårddisken skulle vi omformatera datorn, det var hela målet. Dock hände samma sak igen, datorn stängde av sig. Igen. Och igen. Till slut gick omformateringen klart, men återigen stängde den av sig. Nu sitter Johan och bråkar med den, och konstaterar att ljudet iallafall funkar i nåt uppstartsprogram. Sen poff igen. Nu vet jag inte vad som händer riktigt.
-----------
Den verkar ha startat. Återstår dock att se. Jag hoppar inte över skogen än på ett tag iallafall.
Problemet nu är dock att datorn stänger av sig. Poff. Medan den startar upp. Till slut fick syrran igång den ändå, och då andades vi ut. Nu har hon och Kaspian blivit hämtade av vår pappa och skjutsade ut till landet, kvar är jag och Johan som kommit hem från jobbet.
När allting överförts till externa hårddisken skulle vi omformatera datorn, det var hela målet. Dock hände samma sak igen, datorn stängde av sig. Igen. Och igen. Till slut gick omformateringen klart, men återigen stängde den av sig. Nu sitter Johan och bråkar med den, och konstaterar att ljudet iallafall funkar i nåt uppstartsprogram. Sen poff igen. Nu vet jag inte vad som händer riktigt.
-----------
Den verkar ha startat. Återstår dock att se. Jag hoppar inte över skogen än på ett tag iallafall.
måndag, januari 28, 2008
Alltså hallå va
Jag fick en åthutning av min vän, tillika nationens 2q. Han sa bestämt (eller skrev, på msn) att jag inte ska gå utanför dörren om jag fortfarande kan smitta. Det var nog precis vad jag behövde höra. Man försöker ju gärna ignorera problem för att kunna klara saker man förväntas göra. Men nu sa han till mig. Och jag stannade hemma från kursen, trots att ingen annan kunde gå.
Och se! Minuter efteråt gav den halva portion spagetti och köttbullar jag fått i mig ett rejält uttryck. Jag säger bara kramp i magen och stor förbrukning av toalettpapper. Det blir nog till att stanna hemma imorgon också. Ska nog höra av mig och säga att jag inte kan hämta E och G på dagis imorgon...
Och se! Minuter efteråt gav den halva portion spagetti och köttbullar jag fått i mig ett rejält uttryck. Jag säger bara kramp i magen och stor förbrukning av toalettpapper. Det blir nog till att stanna hemma imorgon också. Ska nog höra av mig och säga att jag inte kan hämta E och G på dagis imorgon...
Suck
Alltså, jag är verkligen trött! Fan fan fan.
Min kompis läser f.ö. samma kurs som den andra redaktören. Hon säger att det är en föreläsning idag, så den är inte lika obligatorisk som om det varit ett seminarium. Jag blir irriterad.
Min kompis läser f.ö. samma kurs som den andra redaktören. Hon säger att det är en föreläsning idag, så den är inte lika obligatorisk som om det varit ett seminarium. Jag blir irriterad.
Ynklig
I fredags hjälpte jag syster att jourstänga på Kaspians dagis eftersom hennes karl var magsjuk. På lördagen träffade jag den andra redaktören och spånade på saker till nästa nummer. Väl hemma på eftermiddagen blev det vila eftersom jag tyckte mig alltmer känna av fjösförkylningen jag haft minst en vecka.
Middag med Hanna, sen var det meningen att det skulle bli fest. Jag konstaterade att jag inte orkade, men bestämde mig sedan för att följa med henne dit och lämna tårtor hon bakat (svårt att åka buss själv med två tårtor) och sen åka direkt hem.
När vi kom hem igen framåt tio på kvällen (bra mycket senare än planerat pga att vi inte hittade till lägenheten, och sen missade bussen hem och fick gå) bröt helvetet ut. Magsjuka. Fy fan säger jag bara. Hela natten spenderades nästan i badrummet.
Igår morse började magen stabilisera sig och jag kunde behålla det lilla jag fick i mig, trots att jag mådde illa.
Idag är första lektionen i InDesign. Jag mår ju bättre, men är fortfarande hyfsat utmattad eftersom jag inte lyckats fylla på så bra med varken vätska eller mat. Fick dessutom höra att man smittar iaf i två dygn efter att man senast kräkts, vilket innebär att jag kan smitta folk till imorgon bitti ungefär.
Jag hörde av mig till den andra redaktören och frågade om det verkligen var omöjligt för honom att ta min plats ikväll, vilket det var eftersom han har en obligatorisk lektion. Suck. Vad innebär det liksom? Att man får rest om man missar den, antar jag.
För honom var alternativen att ingen av oss går på kursen, eller att jag går på den. Och eftersom ingen av oss kan programmet och vår första tidning snart ska göras kan vi ju inte bara skita i det, så nu får jag gå trots allt. Vet inte om jag är mest orolig för att jag inte kommer orka en kurs mellan 16-20 (jag var tvungen att vila efter duschen förut) eller för att jag kommer smitta alla.
Slutsats: Hjälp inte till att jourstänga eller bära tårtor. Det slår tillbaka.
Alternativ slutsats: den andra redaktören är dum :p
Middag med Hanna, sen var det meningen att det skulle bli fest. Jag konstaterade att jag inte orkade, men bestämde mig sedan för att följa med henne dit och lämna tårtor hon bakat (svårt att åka buss själv med två tårtor) och sen åka direkt hem.
När vi kom hem igen framåt tio på kvällen (bra mycket senare än planerat pga att vi inte hittade till lägenheten, och sen missade bussen hem och fick gå) bröt helvetet ut. Magsjuka. Fy fan säger jag bara. Hela natten spenderades nästan i badrummet.
Igår morse började magen stabilisera sig och jag kunde behålla det lilla jag fick i mig, trots att jag mådde illa.
Idag är första lektionen i InDesign. Jag mår ju bättre, men är fortfarande hyfsat utmattad eftersom jag inte lyckats fylla på så bra med varken vätska eller mat. Fick dessutom höra att man smittar iaf i två dygn efter att man senast kräkts, vilket innebär att jag kan smitta folk till imorgon bitti ungefär.
Jag hörde av mig till den andra redaktören och frågade om det verkligen var omöjligt för honom att ta min plats ikväll, vilket det var eftersom han har en obligatorisk lektion. Suck. Vad innebär det liksom? Att man får rest om man missar den, antar jag.
För honom var alternativen att ingen av oss går på kursen, eller att jag går på den. Och eftersom ingen av oss kan programmet och vår första tidning snart ska göras kan vi ju inte bara skita i det, så nu får jag gå trots allt. Vet inte om jag är mest orolig för att jag inte kommer orka en kurs mellan 16-20 (jag var tvungen att vila efter duschen förut) eller för att jag kommer smitta alla.
Slutsats: Hjälp inte till att jourstänga eller bära tårtor. Det slår tillbaka.
Alternativ slutsats: den andra redaktören är dum :p
tisdag, januari 22, 2008
Väntan...
Snart är det dags för möte med den andra redaktören och 1q...
Tre dagar i slutet av januari går en intensiv InDesignkurs, det ska bli riktigt roligt att få lära sig programmet lite, det är ju i det tidningen görs. Vi har för övrigt spånat fram en hel del idéer, och jag tror att slutprodukten (dvs tidningen) kommer bli bra! Dessutom är en ny, bra, ämbetsmannadator inköpt, och InDesign är inlagt där. Känns hoppfullt.
Tre dagar i slutet av januari går en intensiv InDesignkurs, det ska bli riktigt roligt att få lära sig programmet lite, det är ju i det tidningen görs. Vi har för övrigt spånat fram en hel del idéer, och jag tror att slutprodukten (dvs tidningen) kommer bli bra! Dessutom är en ny, bra, ämbetsmannadator inköpt, och InDesign är inlagt där. Känns hoppfullt.
Sömn?
Jag förstår att man måste bryta upp asfalt och lägga på nytt, även om jag inte riktigt är med på varför. Jag förstår även att det är praktiskt att göra detta under den tid på dygnet då det är minst trafik. Men... hur blir det med sömnen för de som bor precis bredvid? Jag bor två trappor upp och kunde inte sova ordentligt från klockan ett till klockan fem (då började dom fylla upp ny asfalt, det är tystare) - jag undrar då hur det gått med skönhetssömnen för de som bor längre ner...
Det skrapande ljudet av skopa mot asfalt har inte lämnat mig än...
Det skrapande ljudet av skopa mot asfalt har inte lämnat mig än...
måndag, januari 21, 2008
Och hur var det med...
... den däringa hemtentan?
Klockan fem somnade jag i torsdags. Upp 9 på fredagen, direkt till datorn och hemtentan. Klockan tre var jag färdig med själva texten (skit i eget exempel, skit i slutsats, kör kör kör!), tjugo i fyra hade jag skrivit ut och korrigerat fel i språket mm. På med kläder, maila dokumentet till urkund, in med ett gäng tuggummin i käften, printa ut dokumentet, och sen kuta till skolan där jag lämnade in strax innan deadline. Dvs strax innan klockan fyra. Då hade jag varken ätit lunch, duschat eller borstat tänderna. Fräsching.
Klockan fem somnade jag i torsdags. Upp 9 på fredagen, direkt till datorn och hemtentan. Klockan tre var jag färdig med själva texten (skit i eget exempel, skit i slutsats, kör kör kör!), tjugo i fyra hade jag skrivit ut och korrigerat fel i språket mm. På med kläder, maila dokumentet till urkund, in med ett gäng tuggummin i käften, printa ut dokumentet, och sen kuta till skolan där jag lämnade in strax innan deadline. Dvs strax innan klockan fyra. Då hade jag varken ätit lunch, duschat eller borstat tänderna. Fräsching.
Suck
De senaste dagarna har hjärnan lätt snurrat iväg på diverse självdestruktiva banor, bland annat har jag insett att om jag dog inne på mitt rum skulle det ta väldigt lång tid innan någon märkte det. Desperat har jag kastat ut metlinor, men får inga napp. Folk är upptagna med sitt. Jag vänder mig till internet för att uppfylla lite av tomheten, men varenda meddelande har jag svarat på, varje blogg har jag läst senaste uppdateringen på. Till och med tidningarnas nätversioner verkar stå stilla.
Inget händer. Jag vill ta sats och kasta mig igenom fönsterrutan, för att blodig men levande sväva - uppåt, inte nedåt - bort och iväg. Det är dock en fysisk omöjlighet.
Att inte ha något mål i livet ger en känsla av överblivenhet. Jag finns till för mina egna grubblerier, ingenting annat. Det finns ingen som är beroende av mig.
Jag har ingen lust med någonting, men klättrar på väggarna av tristess. Vad gör jag av mitt liv? Vad har jag åstadkommit hittills? Vad ska jag göra?
Plugget är åt h*e. Efter att ha lämnat in hemtentan en kvart före deadline har jag knappt orkat titta åt det hörn där böckerna inför c-uppsatsen ligger. Jag har inte skrivit någon forskningshistorik, och kommer inte gå på lektionen ikväll.
Jag skulle ansöka om nytt studiebidrag idag, men mitt bankID har gått ut och efter en snabbkoll upptäckte jag att jag inte förstår hur man skaffar ett nytt. Och istället för att ta reda på det gick jag och la mig igen, efter min brunch.
Jag måste agna mina krokar bättre. Skrika ut "Jag vill känna mig behövd!", krampartat hålla fast vid personer som i all hast råkar snudda eller hålla om mig.
Igår flydde jag ut i mörkret. Ensam, med musiken. Halvsprang tills jag inte visste var jag var. Det var så skönt att komma vilse. Plötsligt andas man lite, lever man lite.
Inget händer. Jag vill ta sats och kasta mig igenom fönsterrutan, för att blodig men levande sväva - uppåt, inte nedåt - bort och iväg. Det är dock en fysisk omöjlighet.
Att inte ha något mål i livet ger en känsla av överblivenhet. Jag finns till för mina egna grubblerier, ingenting annat. Det finns ingen som är beroende av mig.
Jag har ingen lust med någonting, men klättrar på väggarna av tristess. Vad gör jag av mitt liv? Vad har jag åstadkommit hittills? Vad ska jag göra?
Plugget är åt h*e. Efter att ha lämnat in hemtentan en kvart före deadline har jag knappt orkat titta åt det hörn där böckerna inför c-uppsatsen ligger. Jag har inte skrivit någon forskningshistorik, och kommer inte gå på lektionen ikväll.
Jag skulle ansöka om nytt studiebidrag idag, men mitt bankID har gått ut och efter en snabbkoll upptäckte jag att jag inte förstår hur man skaffar ett nytt. Och istället för att ta reda på det gick jag och la mig igen, efter min brunch.
Jag måste agna mina krokar bättre. Skrika ut "Jag vill känna mig behövd!", krampartat hålla fast vid personer som i all hast råkar snudda eller hålla om mig.
Igår flydde jag ut i mörkret. Ensam, med musiken. Halvsprang tills jag inte visste var jag var. Det var så skönt att komma vilse. Plötsligt andas man lite, lever man lite.
fredag, januari 18, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
