Stadie tre(?)

Tänk att dagar kan kännas så här meningslösa. Jag solar, svettas, läser, äter, sover, promenerar, ser på tv. Kanske känns det så till stor del på grund av att jag vet att jag borde ta tag i artikeln och restuppgiften, något som jag gjort några misslyckade försök till.

Igår kom föräldrarna hem, och idag kommer brudarna ut för att bada, så jag är inte själv längre iallafall.

Pratade med en vän igår, som väckte något slags hopp i mig. Han verkade tolka det som att vi ska Prata för att se om vi kan reda ut nåt, och att vi båda gillar varandra och att jag därför inte ska ge upp. Samtidigt som jag inser hur extremt liten möjligheten för att det ska hända är kan jag inte släppa taget om hoppet, jag tror att det är ungefär som en myra högst upp på ett grässtrå i storm.

Det känns så tomt att inte prata, att inte få några sms. Borde jag höra av mig? Får jag göra det? Vill han vara ifred? Det var ju han som bestämde vad vi ska göra (med bifall från mig förstås), och jag som skickade det sista sms:et. Som förvisso var väldigt kort i tonen. Åh jag vet ingenting. Bara att jag fortfarande känner mig ensam, trots att jag inte är själv. Och att jag är arg för att jag är så mjäkig! Låta sig påverkas av någon annan sådär, då får man ju skylla sig själv liksom. Och samtidigt funderar jag på om han är ens hälften så ledsen som jag, eller om jag finns i hans tankar alls under dygnet. Antagligen inte, måste jag tyvärr säga.

Ja hörni, sommar och sol, tjo och tjim! Nu ska jag ladda upp humöret lite innan brüdesen kommer!

Min vän Leonard

Jag har just avslutat Min vän Leonard av James Frey. I författarens tack nämns karaktärerna ur boken, och jag insåg att berättelsen är äkta. För att kolla upp det lite mer googade jag, och fick då via Wikipedia reda på att vissa viktiga saker i boken ändrats, något Frey erkände efter en viss tid. Efter det erbjöds läsare pengarna tillbaka, och det har tillkommit lite diskret i början: "Vissa namn och identifierbara egenskaper har ändrats. Vissa händelselförlopp och detaljer har ändrats."

Där ser man. Vad ska jag läsa nu?

För övrigt var boken helt okej, trots att jag kan bli riktigt störd när språket är fel. Kommatecken och punkter är till för att användas. Enda tillfället där jag tycker språket stärkte boken är då huvudpersonen känner rejäl sorg, då ett språk som inte håller sig till reglerna stämmer väl överens med hur tankarna far.

Semiledsen

Det svämmar över och maten smakar lätt av salt.

Salt tar fram alla andra smaker i maten, sa du när vi lagade mat tillsammans. Fan då, måste du finnas i varenda tanke??

Jisses så ensam jag känner mig!

Att vara helt ensam ute på landet kanske inte är det smartaste just nu.

Stadie två(?)

Efter lite betänketid insåg jag att jag visst kan vara arg! Det är skönt, på något sätt känns det lite bättre att vara arg än att vara ledsen.
När jag är tillbaka i Uppsala ska vi träffas och Prata. Först tänkte jag säga att vadfandåför? men nu har jag insett att jag har flera frågor han ska få svara på. Han har skickat mycket dubbla signaler den senaste tiden, och jag har gett honom flera tillfällen att prata om ifall nåt är fel, men han har alltid nekat. Hur länge har han tänkt som han gör om oss? Varför har han inte sagt nåt? Varför kom han hit till landet och hälsade på? Skulle han ha sagt nåt om inte jag, av en olyckshändelse, tog upp det?

Ja, det ska bli intressant att se vad han svarar på allt jag undrar. Eftersom jag vet att han inte är en dålig människa kan jag utesluta att han medvetet "ljugit" för att kunna träffa mig när han känt för det, men däremot kanske jag kan få honom att inse att han inte skött situationen så smidigt. Och få veta varför.

Nu ska jag ut i solen och läsa! Böcker är ett sjukt effektivt medel för att fly från verkligheten.

Jag menar, hallå, inte kan det vara så svårt att gilla mig?
Haha, jag har åtminstone humor.

Jag, ett spån eller modig?

Som om det inte räckte med att bli dumpad en gång ser jag till att bli det en gång till, av samma person. Maken till dumhet får man leta efter. Med en månads (och en resas) mellanrum. Dock fick jag ett mer definitivt svar denna gång, det är en förbättring.

Jaja, nu kommer jag inte behöva se tillbaka och undra, eller känna att jag inte vågat och försökt. Och det är ju ganska fantastiskt att jag efter så lång tid vågade låta någon komma nära. Förvisso sket det sig även den här gången, så för tillfället ser jag inte riktigt det positiva i mitt vågande och försökande, men i det långa loppet är det säkert bra. På nåt sätt. Frågan är väl kanske om det här kommer få mig att stänga ute känslor och kärlek ännu mer, eller om dörren är lättare att öppna när någon redan varit framme och gläntat på den? Smort gångjärnen. Det får visa sig.

Tänk att jag faktiskt hittade någon som lever ännu mindre i nuet än jag själv. Vad är det man säger, "funderar man alltför mycket över nästa steg blir man stående på ett ben resten av livet", eller nåt sånt. Jag undrar om Han hört det?

Jag får vara lite semiledsen (mer än så får Han inte vara värd för då känner jag mig för ynklig) resten av veckan, men sen är det nya tag.

Jag tror att jag ska beställa lite fotoförstoringar, såg att korthuset har sommarrea, då blir jag nog glad. Och mina två fazerblå ligger inom räckhåll. Det här går bra, allt är bra. Tralala.

--------

Tillägg:
Hur mysigt vi än hade det här ute på landet, önskar jag nånstans att han inte hade hälsat på farmor och farfar. Nu kanske det är fler än jag som får sina förhoppningar krossade.
Vad är förresten grejen med att det alltid skitit sig med killar jag intresserat mig för efter att dom varit här ute och hälsat på nån i min familj? Jag ser ett samband. En annan, förmodligen mer relevant, gemensam nämnare är förstås jag själv.

Finns det verkligen kärlek för alla? Kvoten av kärlek på jorden kanske inte räcker till alla miljarder människor? Eller så kanske det är några som övertrakasserar sina kärlekskonton, så att det inte räcker till alla andra...

För övrigt önskar jag att Han inte var en sån good guy, hade han varit en skitstövel kunde jag åtminstone få vara lite arg. Suck.

Semester

Nu drar jag!

Roskilde till 6 juli, sen tågluff i Europa 7-30 juli ungefär.

Ha en skön månad!

Blääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää

Visshet

Jahaja nu vet jag iallafall, det är alltid skönt. Och jag bryr mig ju inte. Men varför har jag då en klump i halsen som vill smyga ut genom ögonen som tårar?

Bah, dumheter. Idag ska jag köpa en kamera, och träffa tjejerna. Och sen blir det Roskilde och tågluff. Jag lever ju livet!

Nu stänger jag den dörren igen, den har stått på glänt på tok för länge. Säkert en månad. Drag är aldrig bra.

Förvirring

Jag vet varken ut eller in. Vad är det som händer? Jag måste ta reda på det innan jag åker, definitivt. En dag är jag övertygad åt ena hållet, och nästa åt andra. Idag är det åt det andra hållet. Vilket får mig att tro att jag vill åt det första. Lite insikt är ju alltid trevligt förstås.
(Kryptiskt? Icke. Gå in på syrrans blogg och läs det nya inlägget om WoW, DET är kryptiskt.)

Jag har så mycket att göra innan resan! Stress och panik. Har glömt att fixa EU-kort som visar att jag har rätt till sjukvård och sådär, och det hinner inte komma på posten innan jag åker, bummer. Ska vi slå vad om att jag bara därför kommer att behöva uppsöka sjukhus? :p

Sommar

Midsommarreview och spännande packning

Långhelgen i skårgården blev helt klart över förväntan. Två fina små stugor på en egen udde precis vid vattnet (är det sjö eller hav när vattnet är bräckt?), vedeldad bastu, världens mysigaste utedass (det är sant!), sällskapsspel (plockepinn är f.ö. ett underskattat spel, vilken koncentration, vilken spänning!), bara snälla och roliga människor, snapsvisor, morgondopp i iskallt vatten... på det hela helt bra alltså. Kom tillbaka till Uppsala vid 18 igår, och som bevis på att vi inte tröttnat på varandra än såg jag, Gustav och Olle på film sen på kvällen.

Nu försöker jag packa, men det är inte helt lätt måste jag säga. Packningen ska funka för en vecka hos föräldrarna, en vecka på Roskilde, tre veckor på tågluff, och sen ytterligare två veckor hos föräldrarna. Knepigt I'm telling you.

Om tiden och pengarna räckte till skulle jag så hjärtans gärna vilja åka till Irland en sväng i augusti också, men det ser mörkt ut. Har ju inte träffat Hendrik sen jag var där 2005, och dessutom är det ett mysigt land som jag ju har lovat mig själv att ge fler chanser...

Hm, dags att ta tag i packandet igen kanske. Bara några timmar kvar tills snäll förälder kommer hit för att skjutsa hem mig, och innan dess bör den giganta högen med grejer och kläder på sängen vara nedpackad, jag vara duschad, kylskåpet rensat och sopor, återvinning och pant itutagna med (dumt att vara den sista att lämna korridoren)...

Tyvärr fick min kamera inte åka med till skärgården, så hä bli inga bilder int.

Midsommarplaner

Nu åker jag snart till skärgården för att spendera midsommar där i någon liten stuga med utedass. Vi ska vara drygt tio personer tror jag, varav jag känner en. Men det blir nog bra, Gustav får se efter mig så ordnar det sig. Har med mig en bok också, heh.
Åker tillbaka till Uppsala på lördag eller söndag (eller tidigare om människorna är dumma, hehe), och planerar att åka hem till föräldrarna på söndag. Oj, vad tajt det blir om jag åker från skärgården på söndag också. Kanske får åka på måndag istället? Sen blir jag hos föräldrarna till nästa lördag, 28e, då tar jag o Sven tåget ner till Småland för att sedan åka vidare till Roskilde. Direkt efter Roskilde åker jag och Helena ut i Europa för tre veckors tågluff. Ujuj, det börjar dra ihop sig.

Trevlig midsommar!

Otursdag?

Det där med fredag den trettonde, det vete katten alltså. Jag märkte inte av någon otur. Den läskige vitryssige tandläkaren kanske var vitryss, men inte läskig. Lagningen gick snabbt och enkelt och jag var klar på mindre än den planerade halvtimmen. Jag hittade till doktorn och kom dessutom dit i god tid. Jag fick recept på p-piller (dumt att sluta för att finnarna försvunnit, efter bara nån månad var de ju tillbaka igen... ska man aldrig slippa??), remiss till röntgen och sen knädoktor samt öron-näsa-hals-doktor för att kolla upp halsmandeln. Tjupp tjupp tjupp! Och så undrade hon om jag inte hade nåt mer när jag ändå var där, det ni. Brukar ju snarare kännas som att läkare vill bli av med en så fort som möjligt.

Kvällen med antikarna blev rolig och full med efterföljande utgång.

Otur? Njaä..?

Snart...

... är det dags för vin med antikarna.

Uppsatsen. Process och resultat del 2

Opponering på uppsatsen var i tisdags. Till min stora fasa, jag hade fått för mig att den skulle vara på onsdagen. Måndagen ägnades åt att läsa de andras uppsatser, främst den jag skulle opponera på förstås men även de andra eftersom vi skulle ha minst en fråga var på varje uppsats. Den jag skulle opponera på var som tur var välskriven och intressant, då blir det lättare. Det han kom fram till i sin uppsats var för övrigt att de kvarlevor som hittats i Pompeji till största del torde härstamma från betjänter och/eller slavar, eftersom det finns många fler fynd i de större bostadsenheterna. Intressant.

Opponeringen var förvånansvärt odramatisk och inte alls blodig. Höjdpunkten var när vår handledare plötsligt, på tal om engelska namn och Homeros/Homer, sa "Spider pig spider pig". Lågpunkten var nog när jag fick en smart och uttänkt fråga och bara sa "Det har jag inget svar på". Eller så var det när en person hela tiden ursäkta sig, skrattade nervöst, och pratade om hur dålig hon var. Stackars människa, så som hon verkar döma sig själv blir hon förmodligen automatiskt dömd av omvärlden. Stå på dig människa! Jag borde ha sagt nåt, typ "Nej, du är inte dålig, sluta", men det gjorde jag inte. Jag bara satt tyst och väntade på att det skulle ta slut.

Efter opponeringen firade vi med lite glass i blåsten. Väl hemma hade jag fått mail från handledaren:

"Hej Pernilla,

Tack ska du ha för en mycket intressant uppsats. Lars och jag har nu summerat våra intryck och har beslutat att du får betyget VG för din uppsats. Den är välskriven och väldisponerat och du ger dig i kast med ett ämne som ännu ej är så väl uforskad eller som det finns speciellt mycket skrivet kring. Du har visat att genom en studie av källorna kan man diskutera de frågeställningar du lyfter fram."

Så otroligt, obeskrivligt gott. Det som ju kändes som det sämsta jag någonsin skickat in, jag hade inte ens hunnit korrekturläsa. Fast, som någon konstaterade, säger det mest om mig eller om kursen? Men jag väljer att vara glad för betyget och inte se ner på kursen, så det så.

Uppsatsen. Process och resultat del 1

Den där c-uppsatsen jag förbannade, hur har det gått med den? Jag satt och skrev från klockan 6 tisdag morgon till 10.30 onsdag morgon, utan att sova. Med avbrott för en stärkande kvällspromenad och intag av diverse föda. Deadline var 08, men både Open Office och den webbaserade databasen för vasmålningar krånglade. Nödlösningar och lån av datorer. Jag skrev världens kanske kortaste och dåligaste abstract, en förvirrad diskussion och en kortfattad sammanfattning de sista timmarna. Läste inte ens igenom hela innan jag skickade in, och vid det laget visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, sova eller vara vaken.

Det löste sig när jag blev medbjuden på lite häng i parken. Tänkte sova där, men det gick inte. Istället blev det osammanhängande samtal, mys, sallad och musik. Klockan fyra hade jag tid hos tandhygienisten. I väntrummet sov jag i princip, och tänkte att jag kunde fortsätta göra det i tandläkarstolen. Men icke. Att ta bort tandsten är inte så avkopplande. Men jäklar vad vita tänderna blir efteråt!

När jag kom hem, fortfarande utan att ha sovit mer än nån minut här och där, hittade jag vänner som skulle äta middag i puben. Alltså blev det pubmat för mig med. Sen letade vi outfits till torsdagens Clap to This, och efter det tv-mys hos Hanna med Men in Trees och Grey's Anatomy. Där nånstans började jag känna att det kanske var dags att sova, så jag gick in till mig. Då hade nog sov-tåget gott, för jag såg på dubbelavsnitt av Sex and the City innan jag till slut tvingade ner mig själv i sängen. Efter ungefär sisådär 40 vakna timmar, lite drygt. Men fan så gott jag sov.

Kloka ord

Ni vet Karin, den kloka vännen som hjälpte mig att översätta lite ur Iliaden? Nu har hon varit klok igen:

"människor som hakar upp sig på att andra är små har något problem i sig själva... är du på en fest med äldre människor kommer för det första de flesta inte reflektera över din ålder o de som eventuellt gör det på ett negativt sett är de med problem. du är ung, läcker och har ett längre liv framför dig. du är den med fördelar! tjooho. oövervinnerlig!"

Fredag

Idag ska jag till tandläkaren 08:00 och doktorn 09:00. Möjlig kombination? Lagningen ska ta 30 minuter, och sen tar det cirka 25 att gå till Kåbohälsan. Wish me luck! Ska nog ta med mig numret till doktorn iallafall, om jag blir lite sen kanske det är lite mer okej om jag ringer?

Tror ni förresten det är svårt att hitta folk som vill göra tandläkar/läkarbesök fredag den trettonde?