Kaspian drar ner mitt behåband, för att sen med en väldigt förvånad och oskyldig min säga "Ojj, jamla neej!".
Som sagt, det ska börjas i tid. Han kan säkert använda samma fras, kanske med ett något förfinat uttal, när han uppnått raggningsålder.
måndag, augusti 18, 2008
tisdag, augusti 05, 2008
Regn i sinne?
Jag går runt runt i huset, fram och tillbaka, men vart jag än tittar är det som att få ihåliga slag av tomhet som tar andan ur mig, ett efter ett. Tomheten är i mig också, fyller mig. Jag är ledsen och tom, men utan någon direkt anledning. Det bara är. Tomheten har suttit i mig sen jag vaknade, eller kanske redan sen inatt då jag inte kunde somna.
Igår konstaterade jag att de känslor jag hade för honom är borta - de går så mycket fortare att förkasta än att utveckla - och att jag ju faktiskt inte vill ha någon som beter sig så som han gör nu, och egentligen har gjort ett ganska bra tag bara det att jag inte förstått varför. Så det borde inte vara honom jag går i cirklar och gråter för. Kanske är det över mig själv?
Vädret ackompanjerar min sinnesstämning väldigt fint, ute är grått, regnigt och kallt. I mig är det grått, regnigt och kallt. Eller kanske mest eko.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra. I eftermiddag ska jag åka in till stan och träffa vänner, imorgon ska jag till Solna och träffa vänner, och på torsdag och fredag har jag promenad respektive fika inplanerat. Förmodligen precis vad jag behöver, men just nu är jag inte sugen på något alls. Möjligtvis en regnig promenad med barndomsvännen. Äsch, det kommer såklart kännas annorlunda snart, eller åtminstone när jag väl är där.
Igår konstaterade jag att de känslor jag hade för honom är borta - de går så mycket fortare att förkasta än att utveckla - och att jag ju faktiskt inte vill ha någon som beter sig så som han gör nu, och egentligen har gjort ett ganska bra tag bara det att jag inte förstått varför. Så det borde inte vara honom jag går i cirklar och gråter för. Kanske är det över mig själv?
Vädret ackompanjerar min sinnesstämning väldigt fint, ute är grått, regnigt och kallt. I mig är det grått, regnigt och kallt. Eller kanske mest eko.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra. I eftermiddag ska jag åka in till stan och träffa vänner, imorgon ska jag till Solna och träffa vänner, och på torsdag och fredag har jag promenad respektive fika inplanerat. Förmodligen precis vad jag behöver, men just nu är jag inte sugen på något alls. Möjligtvis en regnig promenad med barndomsvännen. Äsch, det kommer såklart kännas annorlunda snart, eller åtminstone när jag väl är där.
söndag, augusti 03, 2008
Velande
En svart himmel med tillhörande muller inramar mina tankar. Dom är fånigt enkelriktade, och jag inser att ordet älta har fått en ny innebörd för mig. Idag kom jag åtminstone fram till något konkret, jag tänker trots allt inte träffa honom och prata. Tror jag. Att han vill vara schysst och avsluta det hela ansikte mot ansikte kanske är en fin tanke, men han har haft sina chanser att vara uppriktig tidigare och det blir snarare motsatt effekt - att skjuta upp en sådan sak två veckor, utan att ha någon kontakt alls, är inte heller så schyst.
Jag är trött på att stirra på en mobil som ingen ringer eller sms:ar till, jag är trött på att att vi båda är online på msn utan att skriva till varandra. Jag måste få ut honom, helt och hållet, ur min värld. Så kanske mina tankar blir mindre enkelriktade.
Sägs det inte ofta att man är sin egen värsta fiende? Tro fan det. Tankarna på hur jag ska var bestämd och oledsen om vi pratar blandas med tankar på hur det skulle kunna bli om livet var som en film. Hur han berättar att han faktiskt vill vara med mig, eller hur han helt plötsligt dyker upp utanför dörren och säger "Förlåt, vill du fortfarande ha mig?" Saknas bara smörig musik i bakgrunden. Tyvärr har jag redan tidigare i mitt liv tvingats konstatera och (nästan) acceptera att jag lever i verkliga livet, inte någon romantiskt skimrande roman eller film.
Nu gäller bara att gå vidare i det verkliga, mullrande livet på det sätt som åsamkar mig själv minsta möjliga skada. Det jag är osäker på just nu är väl vilket sätt det egentligen är: att strunta i att träffa honom och prata - då slipper jag stå ansikte mot ansikte med honom utan att få krama och mysa och prata och skratta, och behöver dessutom inte visa att jag är ledsen och har låtit mig påverkas av honom. Eller är det bättre att faktiskt träffa honom så att jag får ett ordentligt samtal och kan få svar på de saker jag undrar, även om det innebär ännu en veckas väntetid och sen ovan nämnda kval med närhet och ledsamhet?
Jag är trött på att stirra på en mobil som ingen ringer eller sms:ar till, jag är trött på att att vi båda är online på msn utan att skriva till varandra. Jag måste få ut honom, helt och hållet, ur min värld. Så kanske mina tankar blir mindre enkelriktade.
Sägs det inte ofta att man är sin egen värsta fiende? Tro fan det. Tankarna på hur jag ska var bestämd och oledsen om vi pratar blandas med tankar på hur det skulle kunna bli om livet var som en film. Hur han berättar att han faktiskt vill vara med mig, eller hur han helt plötsligt dyker upp utanför dörren och säger "Förlåt, vill du fortfarande ha mig?" Saknas bara smörig musik i bakgrunden. Tyvärr har jag redan tidigare i mitt liv tvingats konstatera och (nästan) acceptera att jag lever i verkliga livet, inte någon romantiskt skimrande roman eller film.
Nu gäller bara att gå vidare i det verkliga, mullrande livet på det sätt som åsamkar mig själv minsta möjliga skada. Det jag är osäker på just nu är väl vilket sätt det egentligen är: att strunta i att träffa honom och prata - då slipper jag stå ansikte mot ansikte med honom utan att få krama och mysa och prata och skratta, och behöver dessutom inte visa att jag är ledsen och har låtit mig påverkas av honom. Eller är det bättre att faktiskt träffa honom så att jag får ett ordentligt samtal och kan få svar på de saker jag undrar, även om det innebär ännu en veckas väntetid och sen ovan nämnda kval med närhet och ledsamhet?
torsdag, juli 31, 2008
Stadie tre(?)
Tänk att dagar kan kännas så här meningslösa. Jag solar, svettas, läser, äter, sover, promenerar, ser på tv. Kanske känns det så till stor del på grund av att jag vet att jag borde ta tag i artikeln och restuppgiften, något som jag gjort några misslyckade försök till.
Igår kom föräldrarna hem, och idag kommer brudarna ut för att bada, så jag är inte själv längre iallafall.
Pratade med en vän igår, som väckte något slags hopp i mig. Han verkade tolka det som att vi ska Prata för att se om vi kan reda ut nåt, och att vi båda gillar varandra och att jag därför inte ska ge upp. Samtidigt som jag inser hur extremt liten möjligheten för att det ska hända är kan jag inte släppa taget om hoppet, jag tror att det är ungefär som en myra högst upp på ett grässtrå i storm.
Det känns så tomt att inte prata, att inte få några sms. Borde jag höra av mig? Får jag göra det? Vill han vara ifred? Det var ju han som bestämde vad vi ska göra (med bifall från mig förstås), och jag som skickade det sista sms:et. Som förvisso var väldigt kort i tonen. Åh jag vet ingenting. Bara att jag fortfarande känner mig ensam, trots att jag inte är själv. Och att jag är arg för att jag är så mjäkig! Låta sig påverkas av någon annan sådär, då får man ju skylla sig själv liksom. Och samtidigt funderar jag på om han är ens hälften så ledsen som jag, eller om jag finns i hans tankar alls under dygnet. Antagligen inte, måste jag tyvärr säga.
Ja hörni, sommar och sol, tjo och tjim! Nu ska jag ladda upp humöret lite innan brüdesen kommer!
Igår kom föräldrarna hem, och idag kommer brudarna ut för att bada, så jag är inte själv längre iallafall.
Pratade med en vän igår, som väckte något slags hopp i mig. Han verkade tolka det som att vi ska Prata för att se om vi kan reda ut nåt, och att vi båda gillar varandra och att jag därför inte ska ge upp. Samtidigt som jag inser hur extremt liten möjligheten för att det ska hända är kan jag inte släppa taget om hoppet, jag tror att det är ungefär som en myra högst upp på ett grässtrå i storm.
Det känns så tomt att inte prata, att inte få några sms. Borde jag höra av mig? Får jag göra det? Vill han vara ifred? Det var ju han som bestämde vad vi ska göra (med bifall från mig förstås), och jag som skickade det sista sms:et. Som förvisso var väldigt kort i tonen. Åh jag vet ingenting. Bara att jag fortfarande känner mig ensam, trots att jag inte är själv. Och att jag är arg för att jag är så mjäkig! Låta sig påverkas av någon annan sådär, då får man ju skylla sig själv liksom. Och samtidigt funderar jag på om han är ens hälften så ledsen som jag, eller om jag finns i hans tankar alls under dygnet. Antagligen inte, måste jag tyvärr säga.
Ja hörni, sommar och sol, tjo och tjim! Nu ska jag ladda upp humöret lite innan brüdesen kommer!
onsdag, juli 30, 2008
Min vän Leonard
Jag har just avslutat Min vän Leonard av James Frey. I författarens tack nämns karaktärerna ur boken, och jag insåg att berättelsen är äkta. För att kolla upp det lite mer googade jag, och fick då via Wikipedia reda på att vissa viktiga saker i boken ändrats, något Frey erkände efter en viss tid. Efter det erbjöds läsare pengarna tillbaka, och det har tillkommit lite diskret i början: "Vissa namn och identifierbara egenskaper har ändrats. Vissa händelselförlopp och detaljer har ändrats."
Där ser man. Vad ska jag läsa nu?
För övrigt var boken helt okej, trots att jag kan bli riktigt störd när språket är fel. Kommatecken och punkter är till för att användas. Enda tillfället där jag tycker språket stärkte boken är då huvudpersonen känner rejäl sorg, då ett språk som inte håller sig till reglerna stämmer väl överens med hur tankarna far.
Där ser man. Vad ska jag läsa nu?
För övrigt var boken helt okej, trots att jag kan bli riktigt störd när språket är fel. Kommatecken och punkter är till för att användas. Enda tillfället där jag tycker språket stärkte boken är då huvudpersonen känner rejäl sorg, då ett språk som inte håller sig till reglerna stämmer väl överens med hur tankarna far.
Semiledsen
Det svämmar över och maten smakar lätt av salt.
Salt tar fram alla andra smaker i maten, sa du när vi lagade mat tillsammans. Fan då, måste du finnas i varenda tanke??
Salt tar fram alla andra smaker i maten, sa du när vi lagade mat tillsammans. Fan då, måste du finnas i varenda tanke??
Stadie två(?)
Efter lite betänketid insåg jag att jag visst kan vara arg! Det är skönt, på något sätt känns det lite bättre att vara arg än att vara ledsen.
När jag är tillbaka i Uppsala ska vi träffas och Prata. Först tänkte jag säga att vadfandåför? men nu har jag insett att jag har flera frågor han ska få svara på. Han har skickat mycket dubbla signaler den senaste tiden, och jag har gett honom flera tillfällen att prata om ifall nåt är fel, men han har alltid nekat. Hur länge har han tänkt som han gör om oss? Varför har han inte sagt nåt? Varför kom han hit till landet och hälsade på? Skulle han ha sagt nåt om inte jag, av en olyckshändelse, tog upp det?
Ja, det ska bli intressant att se vad han svarar på allt jag undrar. Eftersom jag vet att han inte är en dålig människa kan jag utesluta att han medvetet "ljugit" för att kunna träffa mig när han känt för det, men däremot kanske jag kan få honom att inse att han inte skött situationen så smidigt. Och få veta varför.
Nu ska jag ut i solen och läsa! Böcker är ett sjukt effektivt medel för att fly från verkligheten.
När jag är tillbaka i Uppsala ska vi träffas och Prata. Först tänkte jag säga att vadfandåför? men nu har jag insett att jag har flera frågor han ska få svara på. Han har skickat mycket dubbla signaler den senaste tiden, och jag har gett honom flera tillfällen att prata om ifall nåt är fel, men han har alltid nekat. Hur länge har han tänkt som han gör om oss? Varför har han inte sagt nåt? Varför kom han hit till landet och hälsade på? Skulle han ha sagt nåt om inte jag, av en olyckshändelse, tog upp det?
Ja, det ska bli intressant att se vad han svarar på allt jag undrar. Eftersom jag vet att han inte är en dålig människa kan jag utesluta att han medvetet "ljugit" för att kunna träffa mig när han känt för det, men däremot kanske jag kan få honom att inse att han inte skött situationen så smidigt. Och få veta varför.
Nu ska jag ut i solen och läsa! Böcker är ett sjukt effektivt medel för att fly från verkligheten.
tisdag, juli 29, 2008
Jag, ett spån eller modig?
Som om det inte räckte med att bli dumpad en gång ser jag till att bli det en gång till, av samma person. Maken till dumhet får man leta efter. Med en månads (och en resas) mellanrum. Dock fick jag ett mer definitivt svar denna gång, det är en förbättring.
Jaja, nu kommer jag inte behöva se tillbaka och undra, eller känna att jag inte vågat och försökt. Och det är ju ganska fantastiskt att jag efter så lång tid vågade låta någon komma nära. Förvisso sket det sig även den här gången, så för tillfället ser jag inte riktigt det positiva i mitt vågande och försökande, men i det långa loppet är det säkert bra. På nåt sätt. Frågan är väl kanske om det här kommer få mig att stänga ute känslor och kärlek ännu mer, eller om dörren är lättare att öppna när någon redan varit framme och gläntat på den? Smort gångjärnen. Det får visa sig.
Tänk att jag faktiskt hittade någon som lever ännu mindre i nuet än jag själv. Vad är det man säger, "funderar man alltför mycket över nästa steg blir man stående på ett ben resten av livet", eller nåt sånt. Jag undrar om Han hört det?
Jag får vara lite semiledsen (mer än så får Han inte vara värd för då känner jag mig för ynklig) resten av veckan, men sen är det nya tag.
Jag tror att jag ska beställa lite fotoförstoringar, såg att korthuset har sommarrea, då blir jag nog glad. Och mina två fazerblå ligger inom räckhåll. Det här går bra, allt är bra. Tralala.
--------
Tillägg:
Hur mysigt vi än hade det här ute på landet, önskar jag nånstans att han inte hade hälsat på farmor och farfar. Nu kanske det är fler än jag som får sina förhoppningar krossade.
Vad är förresten grejen med att det alltid skitit sig med killar jag intresserat mig för efter att dom varit här ute och hälsat på nån i min familj? Jag ser ett samband. En annan, förmodligen mer relevant, gemensam nämnare är förstås jag själv.
Finns det verkligen kärlek för alla? Kvoten av kärlek på jorden kanske inte räcker till alla miljarder människor? Eller så kanske det är några som övertrakasserar sina kärlekskonton, så att det inte räcker till alla andra...
För övrigt önskar jag att Han inte var en sån good guy, hade han varit en skitstövel kunde jag åtminstone få vara lite arg. Suck.
Jaja, nu kommer jag inte behöva se tillbaka och undra, eller känna att jag inte vågat och försökt. Och det är ju ganska fantastiskt att jag efter så lång tid vågade låta någon komma nära. Förvisso sket det sig även den här gången, så för tillfället ser jag inte riktigt det positiva i mitt vågande och försökande, men i det långa loppet är det säkert bra. På nåt sätt. Frågan är väl kanske om det här kommer få mig att stänga ute känslor och kärlek ännu mer, eller om dörren är lättare att öppna när någon redan varit framme och gläntat på den? Smort gångjärnen. Det får visa sig.
Tänk att jag faktiskt hittade någon som lever ännu mindre i nuet än jag själv. Vad är det man säger, "funderar man alltför mycket över nästa steg blir man stående på ett ben resten av livet", eller nåt sånt. Jag undrar om Han hört det?
Jag får vara lite semiledsen (mer än så får Han inte vara värd för då känner jag mig för ynklig) resten av veckan, men sen är det nya tag.
Jag tror att jag ska beställa lite fotoförstoringar, såg att korthuset har sommarrea, då blir jag nog glad. Och mina två fazerblå ligger inom räckhåll. Det här går bra, allt är bra. Tralala.
--------
Tillägg:
Hur mysigt vi än hade det här ute på landet, önskar jag nånstans att han inte hade hälsat på farmor och farfar. Nu kanske det är fler än jag som får sina förhoppningar krossade.
Vad är förresten grejen med att det alltid skitit sig med killar jag intresserat mig för efter att dom varit här ute och hälsat på nån i min familj? Jag ser ett samband. En annan, förmodligen mer relevant, gemensam nämnare är förstås jag själv.
Finns det verkligen kärlek för alla? Kvoten av kärlek på jorden kanske inte räcker till alla miljarder människor? Eller så kanske det är några som övertrakasserar sina kärlekskonton, så att det inte räcker till alla andra...
För övrigt önskar jag att Han inte var en sån good guy, hade han varit en skitstövel kunde jag åtminstone få vara lite arg. Suck.
lördag, juni 28, 2008
Semester
Nu drar jag!
Roskilde till 6 juli, sen tågluff i Europa 7-30 juli ungefär.
Ha en skön månad!
Roskilde till 6 juli, sen tågluff i Europa 7-30 juli ungefär.
Ha en skön månad!
fredag, juni 27, 2008
Visshet
Jahaja nu vet jag iallafall, det är alltid skönt. Och jag bryr mig ju inte. Men varför har jag då en klump i halsen som vill smyga ut genom ögonen som tårar?
Bah, dumheter. Idag ska jag köpa en kamera, och träffa tjejerna. Och sen blir det Roskilde och tågluff. Jag lever ju livet!
Nu stänger jag den dörren igen, den har stått på glänt på tok för länge. Säkert en månad. Drag är aldrig bra.
Bah, dumheter. Idag ska jag köpa en kamera, och träffa tjejerna. Och sen blir det Roskilde och tågluff. Jag lever ju livet!
Nu stänger jag den dörren igen, den har stått på glänt på tok för länge. Säkert en månad. Drag är aldrig bra.
Förvirring
Jag vet varken ut eller in. Vad är det som händer? Jag måste ta reda på det innan jag åker, definitivt. En dag är jag övertygad åt ena hållet, och nästa åt andra. Idag är det åt det andra hållet. Vilket får mig att tro att jag vill åt det första. Lite insikt är ju alltid trevligt förstås.
(Kryptiskt? Icke. Gå in på syrrans blogg och läs det nya inlägget om WoW, DET är kryptiskt.)
Jag har så mycket att göra innan resan! Stress och panik. Har glömt att fixa EU-kort som visar att jag har rätt till sjukvård och sådär, och det hinner inte komma på posten innan jag åker, bummer. Ska vi slå vad om att jag bara därför kommer att behöva uppsöka sjukhus? :p
(Kryptiskt? Icke. Gå in på syrrans blogg och läs det nya inlägget om WoW, DET är kryptiskt.)
Jag har så mycket att göra innan resan! Stress och panik. Har glömt att fixa EU-kort som visar att jag har rätt till sjukvård och sådär, och det hinner inte komma på posten innan jag åker, bummer. Ska vi slå vad om att jag bara därför kommer att behöva uppsöka sjukhus? :p
måndag, juni 23, 2008
Midsommarreview och spännande packning
Långhelgen i skårgården blev helt klart över förväntan. Två fina små stugor på en egen udde precis vid vattnet (är det sjö eller hav när vattnet är bräckt?), vedeldad bastu, världens mysigaste utedass (det är sant!), sällskapsspel (plockepinn är f.ö. ett underskattat spel, vilken koncentration, vilken spänning!), bara snälla och roliga människor, snapsvisor, morgondopp i iskallt vatten... på det hela helt bra alltså. Kom tillbaka till Uppsala vid 18 igår, och som bevis på att vi inte tröttnat på varandra än såg jag, Gustav och Olle på film sen på kvällen.
Nu försöker jag packa, men det är inte helt lätt måste jag säga. Packningen ska funka för en vecka hos föräldrarna, en vecka på Roskilde, tre veckor på tågluff, och sen ytterligare två veckor hos föräldrarna. Knepigt I'm telling you.
Om tiden och pengarna räckte till skulle jag så hjärtans gärna vilja åka till Irland en sväng i augusti också, men det ser mörkt ut. Har ju inte träffat Hendrik sen jag var där 2005, och dessutom är det ett mysigt land som jag ju har lovat mig själv att ge fler chanser...
Hm, dags att ta tag i packandet igen kanske. Bara några timmar kvar tills snäll förälder kommer hit för att skjutsa hem mig, och innan dess bör den giganta högen med grejer och kläder på sängen vara nedpackad, jag vara duschad, kylskåpet rensat och sopor, återvinning och pant itutagna med (dumt att vara den sista att lämna korridoren)...
Tyvärr fick min kamera inte åka med till skärgården, så hä bli inga bilder int.
Nu försöker jag packa, men det är inte helt lätt måste jag säga. Packningen ska funka för en vecka hos föräldrarna, en vecka på Roskilde, tre veckor på tågluff, och sen ytterligare två veckor hos föräldrarna. Knepigt I'm telling you.
Om tiden och pengarna räckte till skulle jag så hjärtans gärna vilja åka till Irland en sväng i augusti också, men det ser mörkt ut. Har ju inte träffat Hendrik sen jag var där 2005, och dessutom är det ett mysigt land som jag ju har lovat mig själv att ge fler chanser...
Hm, dags att ta tag i packandet igen kanske. Bara några timmar kvar tills snäll förälder kommer hit för att skjutsa hem mig, och innan dess bör den giganta högen med grejer och kläder på sängen vara nedpackad, jag vara duschad, kylskåpet rensat och sopor, återvinning och pant itutagna med (dumt att vara den sista att lämna korridoren)...
Tyvärr fick min kamera inte åka med till skärgården, så hä bli inga bilder int.
torsdag, juni 19, 2008
Midsommarplaner
Nu åker jag snart till skärgården för att spendera midsommar där i någon liten stuga med utedass. Vi ska vara drygt tio personer tror jag, varav jag känner en. Men det blir nog bra, Gustav får se efter mig så ordnar det sig. Har med mig en bok också, heh.
Åker tillbaka till Uppsala på lördag eller söndag (eller tidigare om människorna är dumma, hehe), och planerar att åka hem till föräldrarna på söndag. Oj, vad tajt det blir om jag åker från skärgården på söndag också. Kanske får åka på måndag istället? Sen blir jag hos föräldrarna till nästa lördag, 28e, då tar jag o Sven tåget ner till Småland för att sedan åka vidare till Roskilde. Direkt efter Roskilde åker jag och Helena ut i Europa för tre veckors tågluff. Ujuj, det börjar dra ihop sig.
Trevlig midsommar!
Åker tillbaka till Uppsala på lördag eller söndag (eller tidigare om människorna är dumma, hehe), och planerar att åka hem till föräldrarna på söndag. Oj, vad tajt det blir om jag åker från skärgården på söndag också. Kanske får åka på måndag istället? Sen blir jag hos föräldrarna till nästa lördag, 28e, då tar jag o Sven tåget ner till Småland för att sedan åka vidare till Roskilde. Direkt efter Roskilde åker jag och Helena ut i Europa för tre veckors tågluff. Ujuj, det börjar dra ihop sig.
Trevlig midsommar!
söndag, juni 15, 2008
Otursdag?
Det där med fredag den trettonde, det vete katten alltså. Jag märkte inte av någon otur. Den läskige vitryssige tandläkaren kanske var vitryss, men inte läskig. Lagningen gick snabbt och enkelt och jag var klar på mindre än den planerade halvtimmen. Jag hittade till doktorn och kom dessutom dit i god tid. Jag fick recept på p-piller (dumt att sluta för att finnarna försvunnit, efter bara nån månad var de ju tillbaka igen... ska man aldrig slippa??), remiss till röntgen och sen knädoktor samt öron-näsa-hals-doktor för att kolla upp halsmandeln. Tjupp tjupp tjupp! Och så undrade hon om jag inte hade nåt mer när jag ändå var där, det ni. Brukar ju snarare kännas som att läkare vill bli av med en så fort som möjligt.
Kvällen med antikarna blev rolig och full med efterföljande utgång.
Otur? Njaä..?
Kvällen med antikarna blev rolig och full med efterföljande utgång.
Otur? Njaä..?
fredag, juni 13, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
