Jag orkar inte riktigt bry mig. Ingenting förvånar mig längre, och jag orkar som sagt inte bli varken arg, upprörd eller ledsen. Eller glad för den delen.
Nu tänker jag isolera mig här ute i ingenstans. Fika med Filippa och promenera och bada med Hanna. Försöka träffa Fanny och Michaela lite, det var ungefär ett år sen vi sågs sist tror jag. Bara stänga av allt annat runt om. Tills jag orkar, eller åtminstone känner mig det minsta sugen. För nu känns det mesta som en axelryckning.
Det är inte min förlust.
... Men varför upprepas mitt liv hela tiden?
tisdag, juni 19, 2007
måndag, juni 18, 2007
Inte bra
Jag hittar inte min internetdosa. Jag undrar verkligen hur mycket pengar jag har kvar på kontot. Idag köpte jag ett regnställ för 750 spänn (det var faktiskt det billigaste) att ha när jag jobbar. Ska ju knata runt en hel del oavsett väder. Jag behöver en ryggsäck, bekväma skor och ett par shorts också, men efter det dyra regnstället blev det inget mer.
Mer obra saker på en gång: jag kommer omöjligt få med mig ens hälften av grejerna som är här hos syster. Trippen hem känns genast fem gånger så lång. Jag stannar här istället. Hm, kanske inte.
Måste ringa och fråga några saker om jobbet också, det får nog bli imorgon.
En bra sak - nu ska jag äta pizza!
Mer obra saker på en gång: jag kommer omöjligt få med mig ens hälften av grejerna som är här hos syster. Trippen hem känns genast fem gånger så lång. Jag stannar här istället. Hm, kanske inte.
Måste ringa och fråga några saker om jobbet också, det får nog bli imorgon.
En bra sak - nu ska jag äta pizza!
Morr
Nu är linsskyddet på kameran paj igen. En vecka efter att jag gick (läs: åkte två bussar i dundervärme, sammanlagt 1,5 timme fram o tillbaka med väntetid i solen) till Siba och fick höra att det inte var nåt fel på den. Jävla skitaffär! Ingen service alls.
"Nej jag ser inget fel. Jag kan skicka in den, men om dom inte hittar nåt fel får du betala 500 spänn. Vissa kameror är väldigt skak-känsliga... jaha, har du haft den i två år utan några problem med det? Men är det fel är det säkert pga yttre påverkan, och då gäller inte försäkringen. Har du försäkring förresten, då inkluderas ju allt även yttre påverkan. Men du det finns inget att göra. Den verkar funka bra. Ta hem den och putsa linsen med en putsduk, utan putsmedel. Nej, jag har ingen putsduk tyvärr, den enda jag har är smutsig. Kom tillbaka imorgon om kameran inte fungerar."
Självklart funkade linsluckan som den skulle de sista dagarna som försäkringen gällde. Och nu är det för sent. Inte undra på att kameran inte kan ta skarpa bilder på vissa avstånd när linsen är helt oskyddad.
Aldrig handlar jag på Siba igen. De låga priserna har sin förklaring.
"Nej jag ser inget fel. Jag kan skicka in den, men om dom inte hittar nåt fel får du betala 500 spänn. Vissa kameror är väldigt skak-känsliga... jaha, har du haft den i två år utan några problem med det? Men är det fel är det säkert pga yttre påverkan, och då gäller inte försäkringen. Har du försäkring förresten, då inkluderas ju allt även yttre påverkan. Men du det finns inget att göra. Den verkar funka bra. Ta hem den och putsa linsen med en putsduk, utan putsmedel. Nej, jag har ingen putsduk tyvärr, den enda jag har är smutsig. Kom tillbaka imorgon om kameran inte fungerar."
Självklart funkade linsluckan som den skulle de sista dagarna som försäkringen gällde. Och nu är det för sent. Inte undra på att kameran inte kan ta skarpa bilder på vissa avstånd när linsen är helt oskyddad.
Aldrig handlar jag på Siba igen. De låga priserna har sin förklaring.
söndag, juni 17, 2007
Nostalgikollage
För ett år sedan satt jag med sand under tårna och sippade på en alltför dyr men ack så svalkande läsk när jag såg ut över ett turkost hav som steglöst blandades med den blåa himlen. Grävde ner tårna lite djupare i sanden, skrattade åt en pillemarisk krabba som sprang upp och ner ur sitt uppgrävda hål, njöt av värmen och lugnet fortfarande ovetandes om vad vistelsen på Grenada och Carriacou skulle medfara. Kvällarna på the Horni Baboon's Wateringhole, fuzzball, strandutflykter och våglekar med Kansashunkarna Mike och Brandon, dykning bland färgsprakande fiskar vid revet bredvid Sandy Island, midsommarklubbandet med de amerikanska läkarna och efterföljande hemgång, Yacht View Guesthouse, whale watching med bland annat en liten liten bebisval (i valstorlek mätt dvs) som dök bredvid sin mamma, rom o cola på äkta sjörövarvis, sjöstjärnor, födelsedagsfirande, fotbolls-VM i bakfyllerus...
Så enkelt
Efter att med två hängiga paraplyer ha inhandlat en foundation begav jag mig mot mina kvarlämnade tillhörigheter i Davids tomma rum samt en hängsugen Emilia. Under trottoarmarkiserna upplevde jag en kort stund av klarhet. Jag ska volontära, den gamla drömmen som av någon anledning har blivit förbisedd under några år. En sådan självklarhet egentligen, det är en av få saker jag kan se mig själv syssla med och vara nöjd med tillvaron, inte känna att livet lever utan mig. En annan tanke och förhoppning som inte kan släppas är att jobba och resa runt i Australien och Nya Zeeland, samt att plugga italienska eller spanska på plats.
Dags att skaffa extrajobb, och fokusera lite mindre på studierna. Tills jag hittar något vettigt att plugga det vill säga. Om det nu är plugga jag ska göra. Det är kanske ingen idé om det inte förverkligar mig och ger mig lycka och lugn i själen.
Dags att skaffa extrajobb, och fokusera lite mindre på studierna. Tills jag hittar något vettigt att plugga det vill säga. Om det nu är plugga jag ska göra. Det är kanske ingen idé om det inte förverkligar mig och ger mig lycka och lugn i själen.
Wobidiho
... jag fick VG på kursen!
Det ska firas med köttfärssås och pasta sen... fast inte än på ett tag. Har i princip ätit konstant sen igår..
Det ska firas med köttfärssås och pasta sen... fast inte än på ett tag. Har i princip ätit konstant sen igår..
lördag, juni 16, 2007
fredag, juni 15, 2007
Grässyskling
Imorse åkte syster med familj till en årfyllande släkting på Gotland, de blir där till måndag eftermiddag. Det är lugnt och tyst, precis vad jag längtat efter, men redan ovant trots att jag inte bott här länge.
Dagen har inte varit så konstruktiv, snarare tvärtom. Förmiddagen spenderades i solen (eller ja, bara benen och senare fötterna nådde till solskenet, resten av mig satt i skuggan) med en ny bok av Jonas Gardell. Passionsspelet, inte lika bra som Frestelsernas Berg, men den funkade. Igår läste jag för övrigt Sandor/slash/Ida, den gillade jag, sträckläsning blev det.
En promenad för promenerandets skull hanns även med, något jag inte gjort på länge. Jag tog lite nya vägar och hittade t.o.m. en liten skogsstig. Av nån konstig anledning försökte jag komma lite lagom vilse insåg jag. Skogarna här är runt Årsta dock inte stora nog att kallas skogar, så den lilla stigen ledde snart ut till en ny gångväg, och de nya oprovade gångvägarna tog mig ganska lätt tillbaka hem. Nåväl, vilse eller inte var det skönt med en riktig promenad. I mina för små 900-kronors skor, hehe.
God köttfärssås lagades och åts, och åts gjordes även en chokladkaka.
Har utöver det sett på tre avsnitt av Nile City. Det hör liksom till min generations allmänbildning att känna till detta fenomen, så jag måste ta igen min totala okunskap om ämnet. Det jag såg var ganska kul, men nådde inte riktigt till mina upphajpade förväntningar.
Spelat singstar med mig själv, sett en film på teve, fixat lite i badrummet (där orkanen Kaspian virvlat fram), och ordnat med disken.
Ja, där ser man, helt okonstruktiv var ju inte dan.
Dagen har inte varit så konstruktiv, snarare tvärtom. Förmiddagen spenderades i solen (eller ja, bara benen och senare fötterna nådde till solskenet, resten av mig satt i skuggan) med en ny bok av Jonas Gardell. Passionsspelet, inte lika bra som Frestelsernas Berg, men den funkade. Igår läste jag för övrigt Sandor/slash/Ida, den gillade jag, sträckläsning blev det.
En promenad för promenerandets skull hanns även med, något jag inte gjort på länge. Jag tog lite nya vägar och hittade t.o.m. en liten skogsstig. Av nån konstig anledning försökte jag komma lite lagom vilse insåg jag. Skogarna här är runt Årsta dock inte stora nog att kallas skogar, så den lilla stigen ledde snart ut till en ny gångväg, och de nya oprovade gångvägarna tog mig ganska lätt tillbaka hem. Nåväl, vilse eller inte var det skönt med en riktig promenad. I mina för små 900-kronors skor, hehe.
God köttfärssås lagades och åts, och åts gjordes även en chokladkaka.
Har utöver det sett på tre avsnitt av Nile City. Det hör liksom till min generations allmänbildning att känna till detta fenomen, så jag måste ta igen min totala okunskap om ämnet. Det jag såg var ganska kul, men nådde inte riktigt till mina upphajpade förväntningar.
Spelat singstar med mig själv, sett en film på teve, fixat lite i badrummet (där orkanen Kaspian virvlat fram), och ordnat med disken.
Ja, där ser man, helt okonstruktiv var ju inte dan.
Terminens sämsta...
... raggreplik av en pubgäst är: "Vill du föda mina barn?"
Fulla människor kan vara ganska underhållande även när man själv jobbar och är nykter.
Fulla människor kan vara ganska underhållande även när man själv jobbar och är nykter.
onsdag, juni 13, 2007
Något glatt
På lördag kommer nog min Boris hit och hälsar på, det ska bli så härligt att umgås lite med henne i lugn och ro! Jag ska nog ta en tur till systemet innan dess och inhandla något gott vitt vin. Vad ska man äta till det tro? Kinderägg till efterrätt kanske iallafall...
Humor
Jag köpte en Gustaftidning när jag var på ICA idag, jag tror det var för att jag kände mig så semestrig. Dessutom ingick en engånskamera, så då behövde jag inte fundera länge på inköpet. När jag kom hem var det inte alls en engångskamera (det var det såklart inte där i affären heller, men ni hajar) utan en jäkla leksakskamera man kan fylla med vatten som sen sprutas ut när man låtsas ta kort. Pyttsan.
Nu har jag suttit och läst en liten stund, och slås av hur dåliga alla insända roliga historier är. Några smakprov:
- Du, jag fick sju tabletter till hunden av veterinären. Hunden dog redan efter det första.
- Oj då, tänka sig vad som kunde ha hänt om den fått alla tabletterna på en gång!
Familjen Persson bodde under semestern på ett pensionat som bara låg ett stenkast från havet. Det var lätt att hitta dit för inte en enda fönsterruta var hel.
Fredrik lämnade plötsligt den lilla byn för att resa till Amerika och tjäna pengar. Beslutet kom plötsligt och föranledde kommentarer i byn.
- Tänk att han gav sig iväg sådär utan att tala om det i förväg.
- Ja, sa hans bror Nisse, vi misstänkte alla att det skulle bli nåt särskilt, för kvällen innan han stack iväg tog han fram handfatet och tvätta bägge fötterna... samtidigt!
- Skönt att det äntligen blivit höst, så man slipper gå och frysa i sommarkläder!
- Vad gör du för att hålla dina mattor så rena och fina?
- Jag har provat allt möjligt, men jag tror min man är bäst!
- Jag är officer i musikkåren!
- Vilken grad har du?
- Flöjtnant!
Och sist men inte minst *trumvirvel*:
Den finske timmerhuggaren hade varit i slagsmål och motståndaren hade huggit honom i huvudet med en yxa. Och där satt den. Den skadade måste till sjukhus, men yxan gick inte att rubba. En läkare tillkallades:
- Det här var mycket illa. Han måste omedelbart skjutsas till sjukhuset för operation.
- Gärna det, sa finnen. Men skulle ni vilja såga av skaftet först så att jag får på mig mössan?
Är det jag som har dålig humor? Eller är dum och helt enkelt inte fattar skämten? Ja jag säger då det, suckar jag för mig själv och känner mig som min farmor.
Nu har jag suttit och läst en liten stund, och slås av hur dåliga alla insända roliga historier är. Några smakprov:
- Du, jag fick sju tabletter till hunden av veterinären. Hunden dog redan efter det första.
- Oj då, tänka sig vad som kunde ha hänt om den fått alla tabletterna på en gång!
Familjen Persson bodde under semestern på ett pensionat som bara låg ett stenkast från havet. Det var lätt att hitta dit för inte en enda fönsterruta var hel.
Fredrik lämnade plötsligt den lilla byn för att resa till Amerika och tjäna pengar. Beslutet kom plötsligt och föranledde kommentarer i byn.
- Tänk att han gav sig iväg sådär utan att tala om det i förväg.
- Ja, sa hans bror Nisse, vi misstänkte alla att det skulle bli nåt särskilt, för kvällen innan han stack iväg tog han fram handfatet och tvätta bägge fötterna... samtidigt!
- Skönt att det äntligen blivit höst, så man slipper gå och frysa i sommarkläder!
- Vad gör du för att hålla dina mattor så rena och fina?
- Jag har provat allt möjligt, men jag tror min man är bäst!
- Jag är officer i musikkåren!
- Vilken grad har du?
- Flöjtnant!
Och sist men inte minst *trumvirvel*:
Den finske timmerhuggaren hade varit i slagsmål och motståndaren hade huggit honom i huvudet med en yxa. Och där satt den. Den skadade måste till sjukhus, men yxan gick inte att rubba. En läkare tillkallades:
- Det här var mycket illa. Han måste omedelbart skjutsas till sjukhuset för operation.
- Gärna det, sa finnen. Men skulle ni vilja såga av skaftet först så att jag får på mig mössan?
Är det jag som har dålig humor? Eller är dum och helt enkelt inte fattar skämten? Ja jag säger då det, suckar jag för mig själv och känner mig som min farmor.
tisdag, juni 12, 2007
Jahaja
Det var ju typiskt. Nu har datorn pajat. Min nya fina duktiga dator har helt plötsligt blivit sjukt långsam och hackig. Allt på grund av den där jävla SonyEricsson-skivan. Och ändå installerade jag ju inte ens skiten.
Jag tror att Johan ska kolla på datorn imorgon kväll iallafall. Hoppas han kommer på nåt bra, för fortsätter datorn att bete sig så här kommer jag börja gråta.
Imorgon blir det till att ta sig upp och in till nationen för att flytta möbler och så ur ett rum som ska bli målat. Är inte så sugen, men engagemanget i allmänhet verkar lågt så jag åker dit.
Det blixtrar långt bort, men ingen åska hörs.
Nu ska jag borsta tänderna och sen sova.
Oj jisses vilken spännande och informativ blog jag har ^^
Jag tror att Johan ska kolla på datorn imorgon kväll iallafall. Hoppas han kommer på nåt bra, för fortsätter datorn att bete sig så här kommer jag börja gråta.
Imorgon blir det till att ta sig upp och in till nationen för att flytta möbler och så ur ett rum som ska bli målat. Är inte så sugen, men engagemanget i allmänhet verkar lågt så jag åker dit.
Det blixtrar långt bort, men ingen åska hörs.
Nu ska jag borsta tänderna och sen sova.
Oj jisses vilken spännande och informativ blog jag har ^^
För övrigt...
Är det jag som sommarvickar på hemtjänsten därhemma om några veckor. Inte helt kul gissar jag, men ett jobb är alltid ett jobb. Jag som skickade utan att tro att jag skulle få jobbet, mest för att stilla mitt dåliga panka samvete. Nu får jag stå mitt kast, i sex och en halv vecka.
Skor, ett gissel
Alltid lyckas jag köpa för små eller för stora skor. Det slår inte fel. Jag tror att jag borde ha en storlek just däremellan, så skulle alla skor sitta perfekt. Nu står jag iallafall här med ett par snygga men för små snordyra jumpadojor, som inte blev återlämnade i tid. Jag har bara två tips: 1) var ute i god tid, och 2) kolla alltid upp att den affär du letar efter finns på det ställe dit du åker.
Både kameran och snygga-men-dyra-skorna får vara lärande exempel för mig själv om dessa två punkter.
Både kameran och snygga-men-dyra-skorna får vara lärande exempel för mig själv om dessa två punkter.
Rolös
Visst ja, så var det. Rolösheten. Den är svår att förklara på ett bra sätt så att det inte missförstås av syster, som jag ju för tillfället bor hos.
Här bor jag (tränger jag mig på) i en familj, en familj med egna rutiner, vanor, normer, känslor, uttryckssätt osv. Det känns som att jag hamnar i mitten av saker jag inte vill hamna i mitten av, jag smyger om jag behöver gå på toa när någon sover, jag blir väckt när dom andra vaknar oavsett när jag kommit i säng kvällen innan. Vidare blir det ett stort projekt så fort man ska göra nåt utanför lägenheten eftersom det inte finns så mycket utrymme för mina saker (och jag dessutom har alldeles för mycket av dom), så allt jag äger och har ligger på två hyllor och i min ryggsäck så jag hittar aldig det jag ska ha...
Ja, ni ser, små sketna problem. Men jag vande mig snabbt vid att bo själv och bara behöva ta hänsyn till mig själv.
Och det är ju roligt med sällskap och mat som lagas till mer än en person. Någon att se på teve med. En liten en som följer en vart man än går och skiner upp så fort man ger den lite uppmärksamhet. Faktiskt.
Men det är svårt att sitta ner i lugn och ro och bara se till sig själv. Och så kommer det nog bli när jag bor hos föräldrarna i sommar också, så det är bara att vänja sig. Där kommer jag vara längre och ha mer plats än här, så då kanske pincetten och det randiga linnet och allt annat finns där det ska finnas.
Här bor jag (tränger jag mig på) i en familj, en familj med egna rutiner, vanor, normer, känslor, uttryckssätt osv. Det känns som att jag hamnar i mitten av saker jag inte vill hamna i mitten av, jag smyger om jag behöver gå på toa när någon sover, jag blir väckt när dom andra vaknar oavsett när jag kommit i säng kvällen innan. Vidare blir det ett stort projekt så fort man ska göra nåt utanför lägenheten eftersom det inte finns så mycket utrymme för mina saker (och jag dessutom har alldeles för mycket av dom), så allt jag äger och har ligger på två hyllor och i min ryggsäck så jag hittar aldig det jag ska ha...
Ja, ni ser, små sketna problem. Men jag vande mig snabbt vid att bo själv och bara behöva ta hänsyn till mig själv.
Och det är ju roligt med sällskap och mat som lagas till mer än en person. Någon att se på teve med. En liten en som följer en vart man än går och skiner upp så fort man ger den lite uppmärksamhet. Faktiskt.
Men det är svårt att sitta ner i lugn och ro och bara se till sig själv. Och så kommer det nog bli när jag bor hos föräldrarna i sommar också, så det är bara att vänja sig. Där kommer jag vara längre och ha mer plats än här, så då kanske pincetten och det randiga linnet och allt annat finns där det ska finnas.
måndag, juni 11, 2007
Uppvaknande; en detalj från tidigare inlägg
När jag vaknade upp dagen efter pubjobbarsexan förstod jag inte var jag var någonstans. Illamående stapplade jag till toaletten, där jag i spegeln mötte mitt sämre jag. Iklädd en svart långärmad t-shirt jag måste ha tagit ur Davids garderob för att den verkade vara en sovtröja. Sminket kvar, linserna i - men glasögonen låg bredvid sängen så dom hade jag uppenbarligen haft på mig på kvällen samtidigt som liserna. Röntgensyn eller? Vidare var mina läppar alldeles vita av intorkad tandkräm - jag tror det var en följd av att jag hade glömt min tandborste hemma och bara borstat med ett finger och den tandkräm jag fick av den förbarmande Emilia. Frågan återstår väl kanske om jag tandkrämade tänderna eller läpparna. Jag mindes bestämt att jag tagit fram min kvällsnecessär (om man kan kalla det så) på kvällen, men på morgonen insåg jag att det enda jag tagit fram var sminknecessären.
Nåväl, tillbaka till sängen, det var fortfarande länge kvar tills städningen skulle sätta igång.
En stund senare vaknade jag igen av att ha sträckt på mig och som följd fått en ohygglig kramp i ena vaden. Smärta, smärta, gråten var nära. Jag som aldrig tidigare haft kramp annat än i fötterna visste inte vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta vägen, så i ren desperation ställde jag mig upp (vadå, det funkar ju när man har fotkramp). Smärtan blandades med en svimningsattack som kom smygande, och jag blev illamående och tunnelseende precis som på Donken i Brasilien innan jag svimmade. För att få tillbaka lite blod till huvudet slängde jag mig baklänges ner i sängen igen, där jag låg medan universum snurrade både ovanför och under mig och kallsvetten fick mitt ansikte att krympa.
Efter uppvaknandet, och en jobbig bakisbrunch, beslutade jag mig för att ha en vit vecka.
När vi städade fick jag massa olika utslag, som dagarna efter bara blev värre.
Igår drack jag igen. Men jag drack måttligt, så jag tycker mig iallafall ha åstadkommit en beige vecka. Än så länge det vill säga, men det blir nog inga problem.
Nåväl, tillbaka till sängen, det var fortfarande länge kvar tills städningen skulle sätta igång.
En stund senare vaknade jag igen av att ha sträckt på mig och som följd fått en ohygglig kramp i ena vaden. Smärta, smärta, gråten var nära. Jag som aldrig tidigare haft kramp annat än i fötterna visste inte vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta vägen, så i ren desperation ställde jag mig upp (vadå, det funkar ju när man har fotkramp). Smärtan blandades med en svimningsattack som kom smygande, och jag blev illamående och tunnelseende precis som på Donken i Brasilien innan jag svimmade. För att få tillbaka lite blod till huvudet slängde jag mig baklänges ner i sängen igen, där jag låg medan universum snurrade både ovanför och under mig och kallsvetten fick mitt ansikte att krympa.
Efter uppvaknandet, och en jobbig bakisbrunch, beslutade jag mig för att ha en vit vecka.
När vi städade fick jag massa olika utslag, som dagarna efter bara blev värre.
Igår drack jag igen. Men jag drack måttligt, så jag tycker mig iallafall ha åstadkommit en beige vecka. Än så länge det vill säga, men det blir nog inga problem.
Resumé av den senaste tiden
Sitter här och lyssnar på diskmaskinen. Jag känner mig aningens rolös och har gjort det den sista tiden, bland annat därför det inte blivit mycket skrivet här.
Flytten och uppsatsen var ju de två största hindren att klara av. Flytten har gått etappvis, och är fortfarande inte helt avklarad. En hög med grejer står inne i Davids rum tills vidare, medan han själv jobbar på en båt i ett hav. Uppsatsen kom in i tid, men jag skrev på den in i det sista. Torsdag satt jag och skrev hela dan tills jag la mig vid fyra. Upp igen klockan åtta på fredag, och inskickning tio minuter innan deadline klockan 10. På eftermiddan och kvällen jobbade klubbverket en sista gång i puben, något som följdes av en lugn men lång pöl. Lördag, efter fem timmars sömn, var det ämbetsmannaavslutning till sisådär klockan två. Söndag var det packning, städning, flyttning av det mesta, läsning av alla andras uppsatser, samt genomgång av min egen. Där klämdes även in ett hejdå-bull-fika med korridoren.
Måndag och tisdag, opponering. Min uppsats saknade egna åsikter, och när jag själv skulle opponera blev jag efter några meningar stoppad av läraren för att jag pratade jättefort och man var tvungen att försöka tyda på läpparna vad jag sa. Det var ju snällt att hon berättade det så att jag kunde försöka lugna ner mig lite, men ack så jobbigt det är med sånt där. Nej, talare kommer jag aldrig bli.
Tisdag kväll var det utgång med klassen, vi hamnade på Bryggan. Det var trevligt, men jag fick väldiga slängar av jag-är-ensam-och-jag-passar-inte-in-här-jag-borde-gå-hem-men-jag-stannar-bara-ett-litet-litet-tag-till-och-ger-det-hela-en-chans-till-kanske-blir-jag-snart-huvudperson-och-nån-vill-prata-med-just-mig-och-jag-kan-komma-på-nåt-både-smart-och-roligt-och-intressant-att-säga-känslor.
På onsdagen var det dags för terminens pubjobbarsexa. Det var roligt och jag hade min fina sommarklänning på mig. Kvällen slutade dock med illamående och jag gick hem (till Davids tomma rum, han låser aldrig, man får ju utnyttja sina vänner) och sov. Dåligt samvete dagen efter då jag insåg att jag inte hjälpt till att städa efter festen, men nån måste ju vara den som är den och det har jag lite halvofficiellt åtagit mig, vad saken än gäller.
Torsdag slutstäd på nationen, från klockan 13 till 21:30.
Och sen dess... ja, inte så mycket. Det får nog bli ett eget inlägg.
Flytten och uppsatsen var ju de två största hindren att klara av. Flytten har gått etappvis, och är fortfarande inte helt avklarad. En hög med grejer står inne i Davids rum tills vidare, medan han själv jobbar på en båt i ett hav. Uppsatsen kom in i tid, men jag skrev på den in i det sista. Torsdag satt jag och skrev hela dan tills jag la mig vid fyra. Upp igen klockan åtta på fredag, och inskickning tio minuter innan deadline klockan 10. På eftermiddan och kvällen jobbade klubbverket en sista gång i puben, något som följdes av en lugn men lång pöl. Lördag, efter fem timmars sömn, var det ämbetsmannaavslutning till sisådär klockan två. Söndag var det packning, städning, flyttning av det mesta, läsning av alla andras uppsatser, samt genomgång av min egen. Där klämdes även in ett hejdå-bull-fika med korridoren.
Måndag och tisdag, opponering. Min uppsats saknade egna åsikter, och när jag själv skulle opponera blev jag efter några meningar stoppad av läraren för att jag pratade jättefort och man var tvungen att försöka tyda på läpparna vad jag sa. Det var ju snällt att hon berättade det så att jag kunde försöka lugna ner mig lite, men ack så jobbigt det är med sånt där. Nej, talare kommer jag aldrig bli.
Tisdag kväll var det utgång med klassen, vi hamnade på Bryggan. Det var trevligt, men jag fick väldiga slängar av jag-är-ensam-och-jag-passar-inte-in-här-jag-borde-gå-hem-men-jag-stannar-bara-ett-litet-litet-tag-till-och-ger-det-hela-en-chans-till-kanske-blir-jag-snart-huvudperson-och-nån-vill-prata-med-just-mig-och-jag-kan-komma-på-nåt-både-smart-och-roligt-och-intressant-att-säga-känslor.
På onsdagen var det dags för terminens pubjobbarsexa. Det var roligt och jag hade min fina sommarklänning på mig. Kvällen slutade dock med illamående och jag gick hem (till Davids tomma rum, han låser aldrig, man får ju utnyttja sina vänner) och sov. Dåligt samvete dagen efter då jag insåg att jag inte hjälpt till att städa efter festen, men nån måste ju vara den som är den och det har jag lite halvofficiellt åtagit mig, vad saken än gäller.
Torsdag slutstäd på nationen, från klockan 13 till 21:30.
Och sen dess... ja, inte så mycket. Det får nog bli ett eget inlägg.
Frestelsernas berg
av Jonas Gardell. Den läser jag nu, läser och gråter. Det är något speciellt med det av honom jag har läst, han skriver så sorgligt men samtidigt vackert och träffar verkligen mitt i prick. Jag hoppas bara att boken har ett lyckligt slut så att jag inte sjunker ner i nåt slags sommardepression.
lördag, juni 09, 2007
Kanaka
Nu tänkte jag skriva lite och uppdater om vad jag har haft för mig och varför jag inte har skrivit här på länge. Men det kom en liten Kaspian som inte alls vill sova, så jag skriver senare eller imorgon istället. Nu fick ni iallafall en liten hint om varför jag är så frånvarande i internetväg på sistone.
Hm, liten fot sparkar mig på armen. Nu ska jag nog ta bort datorn härifrån. Nyss var både den och barnet på väg ner i golvet från soffan.
Hm, liten fot sparkar mig på armen. Nu ska jag nog ta bort datorn härifrån. Nyss var både den och barnet på väg ner i golvet från soffan.
fredag, juni 01, 2007
Naiv
Jag har en förmåga att hela tiden tänka "bara det här kvar så är jag klar sen". Nästan alltid är det fel; när det man har kvar att göra tar slut måste man ju ta tag i det man inte hunnit göra tidigare.
Tio minuter innan deadline skickade jag in min uppsats. Kan jag slappna av nu? Nej. Tidigast klockan tre idag ska jag gå till skolan och hämta uppsatser. Det vill säga, alla kursares uppsatser. Okej, vi är bara typ tolv eller tretton, men ändå. Uppsatserna ska läsas, och så ska man opponera på en. Och samtidigt planera en presentation av sin egen. Detta ska göras under helgen (får man ens göra så, hrmf), och sen är opponeringen på måndag 10-16 och tisdag 10-13.
Jag vet inte riktigt hur det hela ska hinnas med. Ikväll jobbarjag i puben, imorgon är det avslutning för alla ämbetsmän på nationen, och på söndag borde jag flytta. Och sen är det måndag ja. Hm, jag får väl stå och stampa otåligt strax innan tre, och sen försöka läsa några uppsatser innan jag börjar jobba vid 16.
Tio minuter innan deadline skickade jag in min uppsats. Kan jag slappna av nu? Nej. Tidigast klockan tre idag ska jag gå till skolan och hämta uppsatser. Det vill säga, alla kursares uppsatser. Okej, vi är bara typ tolv eller tretton, men ändå. Uppsatserna ska läsas, och så ska man opponera på en. Och samtidigt planera en presentation av sin egen. Detta ska göras under helgen (får man ens göra så, hrmf), och sen är opponeringen på måndag 10-16 och tisdag 10-13.
Jag vet inte riktigt hur det hela ska hinnas med. Ikväll jobbarjag i puben, imorgon är det avslutning för alla ämbetsmän på nationen, och på söndag borde jag flytta. Och sen är det måndag ja. Hm, jag får väl stå och stampa otåligt strax innan tre, och sen försöka läsa några uppsatser innan jag börjar jobba vid 16.
Sovdags
Nu är klockan 03:39. Jag är nästan i princip helt klar med uppsatsen. Jävla perfektionistdrag som får mig att sitta uppe så här länge. Vid 8 bör jag gå upp, så att jag kan finslipa på finslipet jag finslipat nu precis. Sen när jag skickat in uppsatsen lagom till deadline klockan 10 ska jag nog sova ett tag igen.
Det dumma är att jag antagligen bara kan få G på kursen, oavsett hur det går med uppsatsen. Varför anstränger jag mig? Varför är det så svårt att medvetet göra något halvbra?
Det dumma är att jag antagligen bara kan få G på kursen, oavsett hur det går med uppsatsen. Varför anstränger jag mig? Varför är det så svårt att medvetet göra något halvbra?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
