Så enkelt

Efter att med två hängiga paraplyer ha inhandlat en foundation begav jag mig mot mina kvarlämnade tillhörigheter i Davids tomma rum samt en hängsugen Emilia. Under trottoarmarkiserna upplevde jag en kort stund av klarhet. Jag ska volontära, den gamla drömmen som av någon anledning har blivit förbisedd under några år. En sådan självklarhet egentligen, det är en av få saker jag kan se mig själv syssla med och vara nöjd med tillvaron, inte känna att livet lever utan mig. En annan tanke och förhoppning som inte kan släppas är att jobba och resa runt i Australien och Nya Zeeland, samt att plugga italienska eller spanska på plats.

Dags att skaffa extrajobb, och fokusera lite mindre på studierna. Tills jag hittar något vettigt att plugga det vill säga. Om det nu är plugga jag ska göra. Det är kanske ingen idé om det inte förverkligar mig och ger mig lycka och lugn i själen.