Grässyskling

Imorse åkte syster med familj till en årfyllande släkting på Gotland, de blir där till måndag eftermiddag. Det är lugnt och tyst, precis vad jag längtat efter, men redan ovant trots att jag inte bott här länge.

Dagen har inte varit så konstruktiv, snarare tvärtom. Förmiddagen spenderades i solen (eller ja, bara benen och senare fötterna nådde till solskenet, resten av mig satt i skuggan) med en ny bok av Jonas Gardell. Passionsspelet, inte lika bra som Frestelsernas Berg, men den funkade. Igår läste jag för övrigt Sandor/slash/Ida, den gillade jag, sträckläsning blev det.

En promenad för promenerandets skull hanns även med, något jag inte gjort på länge. Jag tog lite nya vägar och hittade t.o.m. en liten skogsstig. Av nån konstig anledning försökte jag komma lite lagom vilse insåg jag. Skogarna här är runt Årsta dock inte stora nog att kallas skogar, så den lilla stigen ledde snart ut till en ny gångväg, och de nya oprovade gångvägarna tog mig ganska lätt tillbaka hem. Nåväl, vilse eller inte var det skönt med en riktig promenad. I mina för små 900-kronors skor, hehe.

God köttfärssås lagades och åts, och åts gjordes även en chokladkaka.

Har utöver det sett på tre avsnitt av Nile City. Det hör liksom till min generations allmänbildning att känna till detta fenomen, så jag måste ta igen min totala okunskap om ämnet. Det jag såg var ganska kul, men nådde inte riktigt till mina upphajpade förväntningar.

Spelat singstar med mig själv, sett en film på teve, fixat lite i badrummet (där orkanen Kaspian virvlat fram), och ordnat med disken.

Ja, där ser man, helt okonstruktiv var ju inte dan.