Rolös

Visst ja, så var det. Rolösheten. Den är svår att förklara på ett bra sätt så att det inte missförstås av syster, som jag ju för tillfället bor hos.

Här bor jag (tränger jag mig på) i en familj, en familj med egna rutiner, vanor, normer, känslor, uttryckssätt osv. Det känns som att jag hamnar i mitten av saker jag inte vill hamna i mitten av, jag smyger om jag behöver gå på toa när någon sover, jag blir väckt när dom andra vaknar oavsett när jag kommit i säng kvällen innan. Vidare blir det ett stort projekt så fort man ska göra nåt utanför lägenheten eftersom det inte finns så mycket utrymme för mina saker (och jag dessutom har alldeles för mycket av dom), så allt jag äger och har ligger på två hyllor och i min ryggsäck så jag hittar aldig det jag ska ha...

Ja, ni ser, små sketna problem. Men jag vande mig snabbt vid att bo själv och bara behöva ta hänsyn till mig själv.

Och det är ju roligt med sällskap och mat som lagas till mer än en person. Någon att se på teve med. En liten en som följer en vart man än går och skiner upp så fort man ger den lite uppmärksamhet. Faktiskt.

Men det är svårt att sitta ner i lugn och ro och bara se till sig själv. Och så kommer det nog bli när jag bor hos föräldrarna i sommar också, så det är bara att vänja sig. Där kommer jag vara längre och ha mer plats än här, så då kanske pincetten och det randiga linnet och allt annat finns där det ska finnas.