Storm, bad, fjös, bedjan

Det blåser storm ute, kall storm! Jag vill ta ett långt varmt bad, och så vill jag äta något gott... Eller krypa tillbaka till sängen och sova nån timme till, trots att jag nyss gjorde det. Det är ju lättare än att bada eftersom jag inte har något badkar. Jag är sugen på kladdkaka med grädde också, men det har jag inte heller hemma. Orken att baka? Nä, inte det heller.

Jag känner mig fjössjuk! Trött hela tiden, smyghuvudvärk bakom pannan/vid tinningen lite till och från varje dag, frusen och skruttig. Jag tänkte att tröttheten kanske hade något med pollen att göra, så då tog jag en pollentablett. Nån timme senare sov jag. Så jag vet inte.

För övrigt verkar jag vara lite bortglömd idag. Hallå världen här är jag! Säg hej! Snälla.

Morgon

Jag verkar ha köpt en morgonpigg säng. Jag har vaknat runt 7 varje dag sen jag fick hem den. Med det inte sagt att jag faktiskt går upp då, men ändå. Jag kanske blir mer utvilad i den och därför vaknar tidigare? Eller så är det motsatsen. Eller så är det solen utanför! Jag läste att det ska bli snö idag, huh? Jag tror inte jag går med på det. Dags för dusch, sen skriva hemtenta i skolan.

Och ja, jag var nog mest trött igår. Även om jag inte kan förneka att jag har det där draget, det tittar fram då och då. Frågan är väl hur man tar itu med det.

Tankevirr

Ja, nej, bläsch, jag vet inte vad jag tänker ens. Jag känner mig på något sätt i underläge. Som att jag vill, känner och behöver mer. Mest. Jag vill inte vara så. Därför börjar jag pendla. Dels försöker jag backa tillbaka så att jag känner och behöver mindre - jag avskyr att känna mig efterhängsen, något jag gör väldigt lätt. Dels är jag på ändå; trots att jag känner mig efterhängsen tar jag initiativ efter initiativ. Inget av alternativen är väl direkt optimalt. Antingen får jag mindre än jag vill ha, eller så känner jag mig efterhängsen. Kanske blir det särskilt jobbigt för att jag själv har svårt att sträcka ut, be om närhet, blotta mig - jag behöver få samma sak tillbaka om jag själv inte ska backa. Eller, förmodligen behöver jag ännu mer, och ser det jag själv ger mycket tydligare än det jag får.

Jag vill inte backa, höra av mig mer sällan osv. Samtidigt tycker jag det är jobbigt. Jag har kanske för stora krav och förväntningar? Jag vill vara svår att vara utan, jag vill bli uppringd, jag vill vara någon man behöver en daglig dos av, jag vill få höra att jag betyder mycket, är fin etc.
Krävande och efterhängsen var det...

Åh jag vet varken ut eller in. Inget av de två sätten jag pendlar mellan mår jag helt bra av. Om jag ska vara mig själv och få ut det jag vill ha fortsätter jag att ge, höra av mig, säga fina saker. Samtidigt gör det lite ont i mig när det känns som att jag drar. Jag vill inte dra. Jag vill inte be om något. Jag vill inte vara för på eller efterhängsen. Ja, jag vill väl kanske känna mig behövd, som någon som man frivilligt sträcker ut handen för att klappa. Som någon som är värd att lägga lite tid, pengar, fokusering - eller vad det nu är - på.

Eller så är jag mest trött. Lång dag med hemtenta, barnpassning och möten. Äsch. Jag önskar att jag inte var så känslig, brydde mig mindre.

Svammel

Min nya säng är alldeles, alldeles underbar! Jag vill ligga där hela dygnet. Synd bara att hemtentan vill bli skriven.

Sol och klarblå himmel ute, hoppas att våren är här på riktigt nu. Det är dags att få lite fräknar och livslust. Ja alltså, jag menar inte att jag inte vill leva som det är, men ni hajar. Doo yooou shaaark?

Ja, hemtenta var det. Igår var jag så sjukt taggad och fick massa gjort, var är tagget idag? Hos nån annan kanske.

Studentbokhandeln har tagit betalt för två ex av Kurtz Donald à 279 kronor. Men jag köpte en Kurtz Donald för 215 och en Wilk Richard för 239. Jag ska gå dit och kräva mina pengar tillbaka goddam! Iallafall lite av dom, en hundralapp eller så.

Snart påsk, sista april, och sommar. Najs.

Goda men dåliga nyheter

Jag hittade äntligen ett program jag vill läsa! Snudd på otroligt. Kulturentreprenörskap heter det, och är på 180 poäng. Hela grejen med programmet är att det består av såna ämnen jag läst hittills, alltså tänkte jag tillgodoräkna mig det jag läst och sen bara ha ungefär ett år kvar av programmet. Önskemålet var sen att även läsa till en annan examen av nåt slag, eller kanske läsa journalistik.

I programmet ska man läsa 90 poäng (tre terminer) i ett huvudämne och 60 i ett biämne, och sedan läsa 30 poäng verktygskurser (typ entreprenörskap) där även en liten praktik ingår.

Igår var jag och pratade med nån ansvarig. Då fick jag veta att jag inte kan ha antiken som huvudämne, eftersom jag redan läst 90 poäng i det ämnet och man MÅSTE läsa C-kursen den allra sista terminen i programmet. Jag kan inte heller välja kulturantropologi som huvudämne, för det är bara biämne. Om jag vill läsa programmet får jag istället välja etnologi, arkeologi, konstvetenskap eller textilkunskap som huvudämne. Det positiva är att jag redan har ett års biämnesstudier klart eftersom jag har 60 poäng i antropologi, det negativa är att mina 90 poäng i antiken inte kan tas med alls.

Jag har läst 30 poäng i etnologi tidigare. Så om jag fortfarande vill läsa programmet (hon jag pratade med varnade mig för att det kanske kostar mer än det smakar) ser det ut så här:
HT 09 - Etnologi B
VT 10 - Inget? Valfritt? Annat?
HT 10 - Verktygskurser (det är första terminen dom ges)
VT 11 - Etnologi C

Då har jag en tom termin där.

Sånt jag har läst men som inte kan tas med i programexamen:
Socialpsykologi 30 p
Antikens kultur och samhällsliv 90 poäng
Grekisk mytologi 7,5 poäng
Etik ur feministiskt perspektiv 7,5 poäng
= 135 hp
Då behöver jag 45 poäng till (dvs 1,5 termin) för att få ihop en kandidatexamen i antiken.

Ett annat alternativ är att läsa något på avancerad nivå:
Masterprogram i ABM (då väljer jag mellan biblioteks- och informationsvetenskaplig och musei- och kulturvetenskaplig inriktning)
Masterprogram i humaniora (inriktning antikens kultur och samhällsliv, eller kulturantropologi om jag läser C-kursen också)
Masterprogram i mångfaldsstudier.

Vad som gäller för journalistik vid Uppsala universitet hittar jag inte ens i katalogen, men jag har för mig att man ska ha en kandidatexamen (som jag ju har efter den här terminen) och då skulle jag bli journalis med inriktning på antiken, typ.

Det finns även två utbildningar inom bildjournalistik jag är intresserad av. En KY i Bålsta, den är på 1,5 år tror jag, och en på Mittuniversitetet på 3 år. Men jag trivs ju i Uppsala och mitt rum. Och det är intagningsprov.

Kulturentreprenör + kandidat i antiken?
Kulturentreprenör + journalistik?
Kandidat i antiken (eller antropologi, känns bredare och mer användbart) som leder till journalistik?
Kandidat i antiken + bildjornalistik?

Hjälp!

Borde sluta sova

Men alltså vad är det här? Varenda natt drömmer jag jobbiga drömmar! Inte mardrömar, eller jo det kanske det kan kallas, men det är mer vardagliga hemska saker än monster eller att bli jagad. Jag vaknar likväl med samma olustiga känsla i hela mig. Allting handlar om ungefär samma sak; jag blir sviken eller sårad av samma person. Allt i drömmarna kretsar dessutom om saker som har snuddat mina tankar men som jag aldrig tagit på allvar eller brytt mig så mycket om. Betyder det att de visst spelar roll? Eftersom mitt undermedvetna uppenbarligen kämpar väldigt mycket med det och har gjort det varje natt i mer än en vecka. Jag vill drömma fina och mysiga drömmar, inte såna jag gråter eller blir orolig av! Känslan jag har när jag vaknar, oavsett om det är åka-bergochdalbane-pirr eller nån-jag-älskar-har-gått-bort-sorg, sitter i hela dagen sen, liksom i bakgrunden av allt annat.

Blä

Jag såg att jag skrivit Italien två gånger men missat att skriva Kroatien i inlägget en bit ner. När jag försöker ändra kommer det upp en sida där det står typ Bad Request, och så kan jag inte göra mer. Gah. Blir likadant när jag försöker kommentera på andra bloggar, och igår blev det så när jag skrev ett inlägg - fast det las visst upp ändå. Bah, fattar ingenting.

Morgon

Jag tänker för mycket. I många fall är det en ganska dålig egenskap. Men det är ju svårt, för att inte säga omöjligt, att låta bli.

Vad är mätbart? Kan man nånsin ställa upp en människa mot en annan och jämföra rakt av? Ett beteende, en egenskap, ett engagemang. Eller går det inte eftersom varje människa har ett eget förhållande till sin omvärld, en egen historia och så vidare? Om Kalle ger mycket mer än Pelle, är det verkligen så? Pelle kanske ger lika mycket, men på sitt sätt?

Idag blir det lunch med E från Stockholm och på eftermiddagen ska jag jobba. Sen är det ju nästan helg igen, återstår att se hur den blir.

Tydligen är det även idag kanonväder i Västerås. Inte här. Orättvist, ge mig mer sol! Speciellt idag när jag ska passa barn, då vill jag ha sol vid lekplatsen ju.

Tydligen har jag pälsängrar i rummet. För att få bort dom ska man tvätta allt man har (och, antar jag, göra ordentligt rent där kläder och tyger förvaras). Hur det ska gå till när man bara får tvätta i tre timmar vet jag inte riktigt. På en höft blir det nog tio maskiner, minst. På tvättiden hinner man med tre eller fyra om man vill att allt blir torrt också. För att ytterligare bättra på min fräschör har jag inte diskat på hela veckan, så rummet är belamrat.

Ung och fräsch kvinna finnes. Kom och ta mig!

Min framtid i ett brev

Jag fick just ett kuvert från KPA pension. I det fanns lite info om där jag tydligen har några pengar. Dessutom står det

Sparandet till och med den 31 december 2008 ger dig en pension från den 1 januari 2050 och livet ut med ett garanterat pensionsbelopp: 4 kr/mån

Gött.

Rättelse

Det är tur att andra (läs: Hanna) tänker när min egen hjärnverksamhet lagt ner. Jag har ju visst varit utomlands efter Sydamerika. I somras var jag i Danmark, Tyskland, Italien, Italien, Österrike, Tjeckien, Polen och Malmö (Malmö gills som utomlands. Jag väntade på bussen till Stockholm där).

Och i helgen bär det av till Västerås, det känns som att jag ska på utflykt!

Längtan

Jag vill iväg! Ta lite semester, få ett litet äventyr i vardagen. Var som helst; New York, London, Amsterdam, Köpenhamn... fan, Flen would do. Nästan. Kanske någonstans där det hunnit bli lite varmt och där man kan äta gott på ett utekafé.
Jag har inte varit utomlands sen Sydamerika. Det är snart tre år sen. Oj.

Snö

Idag har det snöat till och från hela dan. Det är mysigt med snö, men nu är det väl nästan dags för vår va? Jag längtar efter sol, värme och vårkläder! Här har inte varit sol och klar himmel sen förra söndagen, alltså mer än en vecka sen. Jag har koll.

Något positivt är att jag har pluggat massor idag, säkert åtta timmar. Nu har jag läst det som ska läsas inför seminariet på fredag(!) och det mesta i distanskursen. Innan fredag ska jag få klart ett diskussionsinlägg till den senare, så att jag sen kan ta helg med gott samvete. Planen är att dra till Stockholm direkt efter seminariet för att träffa brudarna, och sen åka vidare till Västerås. Eventuellt blir det Västerås direkt, utan mellansvängen till Stockholm, men iväg ska jag ju hur som helst.

Imorgon blir det plugg och sen stipendiemöte hela kvällen, och på torsdag ska det passas barn på eftermiddagen. Idag har jag inte haft något alls inplanerat, och det var så otroligt skönt! Det behövs dessutom för att jag ska lyckas plugga; jag har sjukt svårt att koncentrera mig och få något gjort när jag har saker inplanerade. (Allså är det ingen hit för mig att gå i skolan 14-16 måndag, tisdag, fredag och jobba torsdagseftermiddagar...)

Leker

Fnul

Nån gång framåt midnatt i fredags tror jag att deppet släppte. Skönt. Halvvägs igenom festen märkte jag att jag faktiskt hade trevligt och faktiskt inte alls ville gå hem. Lördagen fortsatte på samma sätt. Tandläkarbesök, en vända på stan med syster, lite mackor och häng hos några polare, tv-spel och klädprovning med Lisen, och sen myskväll med pojken. Nu saknas bara solen och värmen!

Från och med nu har jag ett distansförhållande. Jag tror att det kan bli jävligt bra, om vi kommer in i ett flyt. Och tycker om varandra tillräckligt mycket, isåfall går nästan allt. Men det är läskigt. Bara att tycka om någon annan är läskigt, man blir utsatt och sårbar. Men att tycka-om-et utsätts för prövningar på grund av avstånd och ekonomi är ännu läskigare. Jag har självklart funderat en del på hur man bäst får det att funka rent praktiskt och så, men hela tiden känt mig övertygad om att det kommer gå bra. Jag ser det inte som att uppoffra mina helger; snarare som något roligt och mysigt att längta efter under veckorna i skolan. Och det ekonomiska vägs ju upp, man får göra det värt det. Att sen märka att han verkar lite fundersam gör mig självklart alldeles nojig på en gång.

Men jag tycker fortfarande att jag har en vettig inställning, ödmjuk som jag är. Att bo 1,5 timme ifrån varann är ju ingenting egentligen; det är så långt jag nästan alltid haft till skola och vänner (innan Uppsala dvs). Att ses ungefär en gång i veckan känns rimligt; om man gör det till kvalitetstid - men inte påtvingat att man ska vara bara med varandra under hela helgen. Vem som åker till vem får avgöras av vem som har nån fest eller så den vill gå på, och man måste inte sitta ihop under tiden man ses. Att hans familj bor här borde väl också vara något som underlättar.

Låter det vettigt? Eller är jag bara kär och naiv? Jag är värd lite planering, restid, och typ 600 kronor extra i månaden. Väl? För det är ju han.

___________________________
Uppdaterat:

Ja, klart jag är värd det! Jag är en himla bra tjej faktiskt. Snäll, busig, söt, kittlig, rolig, liten och bärbar, rapig... om han nån gång lyckas rapa får han beröm eller en high five, det om något är väl en bra flickvän!?

Morr

Någon har tagit ett glas apelsinjuice av mig. Det finns fyra glas i en förpackning, nu blir det fel i min planering! Köp egen juice snåljävel.

Jag har inte mycket tålamod nu alltså, det märks så tydligt. Igår satte jag en arg lapp på en juiceförpackning som låg ovanför min hylla och droppade ner på min mat.
När jag sen gick till jobbet blev jag arg för allt som gick fel, jag som inte ens blir arg! Det slutade med att jag skickade ett sms till min stackars vän, nåt i stil med "Jag hatar att det är slask på marken, hatar att ha ont i axeln, hatar väskan som bara glider ner, hatar snö i skorna, hatar långsamma människor som går framför mig, hatar bilar som kör fort i pölar så det stänker, hatar mobilens ordlista, och HATAR att jag är på ett sånt humör att jag använder ordet hatar!" Himla pepp sms att få, hrm.

Imorse när jag vaknade mindes jag lite av drömmen. Det var fest, alla tjejer hade på sig vita spetsklänningar, lite bröllopsaktigt, och så skulle sällskapen ta sig över en bred å i stan vi var i. Jag hade kommit efter dom andra och sprang över bron för att möta dom, och försökte viskande fråga var jag skulle gå och i vilket led jag skulle ställa mig. Det var publik och folk filmade, så det var jättejobbigt att hamna fel. Alla ignorerade mina frågor så jag gick fram till ett led på måfå. En tjej grät, hon trodde att vi skulle gå i vattnet, och jag klappade lite på henne och sa nåt snällt men hon tittade inte ens på mig. Sen skulle mitt led gå på den osynliga vattenvägen (som tjejen inte sett, det var därför hon trodde sådär) men dom andra gick ifrån mig och jag fick inte plats på det som nu blivit nåt slags flotte. Jag hörde nån bekant röst i folkmassan säga "Stackars Pernilla får du inte plats/nte vara med". Sen tänkte, eller kanske skrek, jag "Jag hatar det här!", vände mig om och sprang storgråtandes iväg i den främmande staden. Med min vita spetsklänning.

Nån som är bra på drömtydning?

Irrationell

Det är vad jag är. Det är underligt hur man kan tänka och känna saker, samtidigt som man egentligen vet att det är helt fel och irrationellt. Typ ett objektivt och ett subjektivt utgångsläge. Eller ett känslomässigt och ett intellektuellt? Eller ett vettigt och ett fånigt? Som båda finns i huvudet samtidigt och slåss mot varandra.

Väldigt underligt känns det också när jag kommer på mig själv med att förvänta mig så väldigt mycket mer av någon jag tycker mycket om än vad jag gör av andra. Kom och ta hand om mig när jag säger att jag är nere, krama bort det ledsna, bara för en timme, visa att jag är värd det, visa att du faktiskt tycker om mig, visa det, bevisa! Och varför förstår du inte automatiskt hur jag mår och känner och vad jag önskar att du skulle göra? Va? Ska det vara så svårt?

... samtidigt som den vettiga och intellektuella delen av hjärnan rynkar på näsan (hjärnnäsa, lustig syn) åt alla irrationella och fåniga tankar och känslor. För jag vet ju faktiskt bättre.

Torsdag

Idag var en spännande dag.

Jag har läst om mattabun och sextabun (att ha sex med sin syster är som att äta sitt sällskapsdjur) och om maskulinitet i politiken.
Jag har ringt till Folktandvården och har fått tid redan på lördag.
Jag har rensat handfatet. Det luktade sjukt illa och jag hoppas slippa göra om det på ett bra tag.
Jag har ätit kyckling som smakade ägg.
Jag har varit på banken och betala en faktura. Stenålder!

Nu försöker jag, lite sådär i sista sekunden, hitta någon som vill göra mig sällskap ikväll, men det har inte gått bra än så länge. Har folk liv? Utan mig? Tänka sig.

Hårfärg i handfat.

Kvällning

... Insåg just att det kanske var sagoslott som hanna ville ha bildbevis av och inte mig. Jaja.

För övrigt har jag helt plötsligt fått några låga dagar. Kanske var kosmos tvunget att jämna ut allt lite nu när jag mått så bra under en lång tid?

Imorn blir det nya tag! Allt är ju faktiskt bra. Lite solsken på det kanske?
Torsdag, det är ju nästan helg det. Då blir det kalas och mys, najs.

Bildbevis till Hanna

Livstecken

Jag är simduglig och simmar på som fan. Just nu känns det som att jag kan simma länge till, det är en ovan känsla.

Jag letar sommarjobb som varken kräver att man har körkort, att man ska jobba hela sommaren, eller att man har fem års arbetslivserfarenhet. Hittills går det inte strålande.

Plugget är som det brukar, kanske något intressantare än förra terminen, men fortfarande ger jag mig själv mycket mer fritid än jag borde. Jag gillar fritid.

Jag kommer sluta träna nu. Eftersom jag ändå aldrig går till gymmet känns det som ett väldigt slöseri med pengar. Heja heja vardagsmotionen! (Heter det så?)

Jag tycker som vanligt att de som är med i melodifestivalen har för lite kläder på sig, och att programmet säljer ut sig med fånigt många delprogram och omröstningar.

Jag har köpt två växter. Och många skor. En ny säng är nästa planerade inköp, men jag väntar fortfarande på IKEA-sällskap. Att besöka IKEA är traumatiskt, och situationen blir värre av att jag även ska fatta vettiga beslut. Alltså klarar jag det inte själv.

Jag blir alltid lika arg när jag bestämt mig för att rita men efter en minut kommer ihåg att jag verkligen inte kan rita. Hur svårt kan det vara liksom?

Så, nu har ni fått efterfrågade livstecken. Fint!