Nattliga bravader inkluderande alkohol, en lekplats och en longboard har lämnat tydliga spår på min ack så bräckliga lekamen i form av bland annat blåmärken och skrapsår...
Plötsligt känner jag mig som förflyttad till en tid då vår vänskap var så stark och vi var varandras allt, då 50-timmars arbetsveckor på en instängd fabrik varvades med helger fyllda av fester, kläder, lekplatser och dumheter. Då telefonen gick varm och tiden aldrig räckte till för det som ville sägas. Efterfester med ställa-upp-hångel och morotsbongar. Även nattliga vilsegångar, höga klackar, bakismat och en nymfparakits operatongångar flimrar förbi i minnet. Och så ständigt dessa lekplatser. Inte bara lekplatser förresten, alla former av kundvagnar eller andra föremål med hjul användes flitigt. Jag klarar mig utan tonårsångesten, finnarna, klädhysterin med nya plagg till varje utgång och framförallt klarar jag mig utan de ofta ganska underliga efterfesterna. Lekplatserna däremot, dom saknar jag. En varmare telefonlinje vore förmodligen inte så dumt heller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar