Det här är sorgligt, som alla olyckor

Men jag är lika dum som många andra av den mänskliga rasen och berörs lättare av händelser jag känner till bättre, som känns närmare mig på något sätt. Därför hajade jag till lite extra när jag hörde om flygkraschen, eftersom jag åkte just den sträckan för några månader sen - fast åt andra hållet. Sao Paolo - Brasilia - Manaus.

Tänk om jag och Sara hade störtat vertikalt mot marken. I Amazonas. I tät regnskog så att militären skulle ha svårt att ta sig fram. Om våra familjer och vänner efter lång väntan hade fått ta emot de nyheterna. Om de oroliga och gråtande hade synts i tidningarna.

Det blir liksom verkligare helt plötsligt. Och jag tycker lite illa om mig själv för att jag reagerar just så - hade jag brytt mig lika mycket om jag läst om något som jag inte har nån direkt erfarenhet av?

Nu fick jag syn på flera dregel(?)fläckar i soffan

tillsammans ser de ut som en hund

med ett enormt huvud

:)

Snabb ekonomikoll

Ja, nej. Det blir nog inga av bågarna.
Mina glas kommer kosta 2900. Och så kostar ju bågar en hel del också. Då måste man verkligen tycka om dom man tänker köpa.

Tittade i HMs höstkatalog och hittade kläder för 3000 jag vill ha.

Mina glas kommer kosta 2900. Och så kostar ju bågar en del också.

Måste alltså hitta en dator i rätt prisklass. Kollat ut en, men den kanske är lite för dyr ändå.

Simhallskortet får kanske vänta en månad till.

Jag måste sluta titta på Tradera. Men har gett mig själv köpförbud där.

Herrbesök

Idag delade jag säng med en tandlös kille för första gången. Tunnhårig var han också.
Det senare vägdes emellertid upp av att förutom denne lille kille sov det också en mjuk nallebjörn i sängen. Den var ju hårig. Överallt.

Barnvakt

Sådär nu är jag mitt glada jag igen, jag har kommit över Fantomens tragiska öde :)

Imorse klockan 6 lämnades en pigg och glad liten Kaspian in på min säng. Upp och hoppa! sa han. Men det dröjde inte så länge innan jag hade övertygat honom om att han var trött egentligen och faktiskt ville sova lite till.

Otroligt nog har han hittills varit en liten solstråle, idel leenden. Nu nyss hämtade vi lillmoster (dvs min lillasyster) vid bussen, och nu ska de sova lunch...

Hoppalong!

Strand på Tobago

Sitter återigen inne i mitt rosa lilla rum (symboliskt eller fysiskt, välj själv). Gråter direkt ur hjärtat, bara för att jag just sett på Phantom of the Opera. Ja, ni förstår korrekt, jag är inte längre sur för att vi inte skulle se filmen - istället är sorgsen för att vi sett den. Vad är det med mig och överdrivna känslor? Är det inte det ena är det det andra. Men just den filmen blir jag tårögd av redan i början, jag vet inte vad det beror på. Det är så vackert och mäktigt, men allt försvinner och blir till sorg och katastrof.

Varför existerar skönhet och sorg alltid tillsammans?

Jag känner för Fantomen, denna missförstådda person som blivit bestulen på verkligheten och glädjen och enbart lever för sin kärlek till musiken och till Christine. Som vill väl men gör illa. Som alltid blivit bemött med hat, men ändå är beredd att visa kärlek till någon. Och som sedan ger upp sin dröm, den enda han hade. Till sluttonerna, som är sorgliga så de kramar om hjärtat,

Child of the wilderness

Born into emptiness

Learn to be lonely

Learn to find your way in darkness

Who will be there for you

Comfort and care for you

Learn to be lonely

Learn to be your one companion

Never dreamed out in the world

There are arms to hold you

You’ve always known your heart was on its own

So laugh in your loneliness

Child of the wilderness

Learn to Be lonely

Learn how to love life that is lived alone

Learn to be lonely

Life can be lived life can be loved alone

Sommarkänsla

Trillade in på Hannas, min barndomsväns, blogg. Hittade där en bild på ett av växthusen hennes familj äger - de har en handelsträdgård. Varje sommar (nästan, inte när jag bodde i Irland) jobbade hon och jag. I regn, i lera, i solsken, i hetta. Kom hem med jord i alla skrymslen och vrår av kroppen. Men även om det ibland var lite fysiskt jobbigt så ser jag verkligen på det mer som en sorts sommarhobby. Man knatar runt i friska luften och pratar om allt mellan himmel och jord. Blir det för varmt springer man ner till sjön och svalkar sig. När man ska på toa stannar man i minst tio minuter för att hinna läsa så mycket av alla Hänt Extra som möjligt.
Fast mest ändå just det där med sommar och att prata med Hanna.
Blommor, sol, Hanna och jobba, det doftar gott i tanken.

Det är ett magiskt skimmer över sommaren vid sjön.

Snodde bilden från hennes blogg, http://exante.blogg.se


Herreje, såna här växthus har vi fyllt med plantor. I hettan!

Chokladgris

Sitter inne på mitt rosa rum och kuckilurar. Eller surar. Tur att jag införskaffade Fazer-choklad tidigare idag.

Gårdagens pubrunda var rolig, inga skandaler men trevligt på alla sätt och vis. Sju ställen hann vi med, det är rekord för mig här.

Skulle plugga en hel massa idag hade jag planerat. Och ni vet hur det brukar gå med planerade saker. Jag har pluggat ungefär 30 min idag, allt som allt. Effektivt. Ytterst effektivt. Men jag var ju så trött på förmiddan, och sen hade jag tid hos optikern. Och så var jag tvungen att knata runt på stan också efter det. Och nu kom jag hem.

Anledningen till min surhet då undrar ni nu. Jo det ska jag berätta för er govänner. Efter att ha vänt uppochner på hela bågsortimentet hos optikern i en timme hittade jag då slutligen två bågar jag skulle kunna tänka mig att köpa. Jag fick ta hem dom för att känna efter och bestämma mig. Vad tror ni det första dom jag är inneboende hos säger? "NOOOOOOO!" Och när de båda två säger att båda bågarna är fula så känns det trist.
Får se hur jag gör. Det slutar nog med att jag skiter i glasögon helt och hållet. Varför betala pengar för att nån ska tycka att jag är fulare? *morr fräs grr*

Och så skulle vi se på Phantom of the Opera ikväll. Helt underbar musikal med fantastiska bilder, som jag lånat av en kursare enkom för att Veronika aldrig sett den. Men nej, hon vill inte se på film nu. Nähä då får väl jag dunka huvudet i väggen hela kvällen då så jag håller mig sysselsatt. *morr fräs grr*

Och så köpte jag två tröjor idag som jag inte vet om jag tycker om eller inte.

Menmen, något positivt är ju att vi ska laga pizza ikväll. Det är ju bra att vi är överens om något. Men jag blir inte förvånad om just min pizza råkar teleporteras till ett parallellt universum just när jag ska ta första tuggan.

Dum-Pernilla

Nu ska jag berätta om min dumhet. Den inträffar hyfsat ofta, antagligen på grund av att mina två hjärnceller krockat med varandra och tillfälligt tuppat av.

Nej, det handlar inte om den gången då jag klämde mig i en godis-Ferrari-bil och började blöda.

Nej, det handlar inte heller om de två gånger jag som anledningen till att mjölk känts för varm på fullaste allvar föreslagit att det nog beror på att mjölkpaketen står så nära lampan i kylskåpet. Fyi kan jag berätta att lampan bara lyser när kylskåpsdörren är öppen. Som sagt, hjärncellskrock.

Nej, det handlar inte om det flertal gånger jag sedan jag kom till Uppsala ställt mig på fel sida av Stora Torget och väntat på en buss som går från rätt sida. Men hallå, torget är runt - alltså svårorienterat.

Nej, det handlar inte om när vi var i fjällen och en dum jävla tjej jag inte tyckte om åkt till backarna med stugnyckeln fast vi andra var kvar. Då vi kom på att vi kunde låsa dörren inifrån och sedan klättra ut genom det lilla, men högt placerade, badrumsfönstet. Då en av oss, med pjäxorna på, våghalsigt började klättra ut medan vi andra sprang till utsidan för att hjälpa till. Och sen nästa, och sen nästa. Med dörren öppen. Och oss springande in och ut. Tills vi kom på att det ju räckte om en person klättrade ut genom fönstret.

Nej govänner, inget sådant.

Det första jag ska berätta om är min brasilianske vän Lucas som jag träffade i ett galet regnigt Salvador (bilder därifrån på bilddagboken, länk i tidigare inlägg). Han skrev till mig för ett tag sedan om att de enda svenska ord han kan är "godnatt" och "fi**a". Jag blev bestört över det senare och frågade var han hade lärt sig det. Typiskt lössläppta svenska blondiner att resa runt och förstärka svenska tjejers redan tvivelaktiga yrke i utomlandet genom dylika ord. Lucas berättade att det var jag som lärt honom det ordet. Jag säger det igen, hjärncellskrock. Det här är även ett bevis på att jag måste ha ljugit i det inlägget där jag skrev att jag bara kan tre fula ord. Uppenbarligen är det egentligen minst fyra.

Den andra saken som nästan är mer dum inträffade i tisdags efter föreläsningen. Jag är dålig på att laga mat, så medan de andra har med sig riktiga matlådor med riktig mat som de värmer brukar jag ha med en macka - med pålägg om jag har tur. Jag sa till dom att när jag blir stor, då ska jag minsann också ha med mig riktig mat. Någon undrade om jag menade när jag blir vuxen. Snillet Pernilla svarar "Nej, när jag... väger 70 kilo!" varpå övriga runt mig ler stelt och skruvar lite besvärat på sig innan de byter samtalsämne. Först några timmar senare återhämtade sig hjärncellerna från krocken och då insåg jag hur dumt det måste ha låtit. Jag menade ju att jag, som är och alltid har varit en plutt med maxvikt på 53 kilo, kan skjuta upp kraven på matlagning längre om jag "väntar tills jag blir stor" än om jag "väntar tills jag blir vuxen". För vuxen, det kan folk tycka att jag är om bara några år. Men 20 kilo däremot tar nog ett tag för mig att gå upp! Alltså var det ju inget illa ment mot de som väger kanske 70 eller mer. Det var ju bara en hjärncellskrock. :)

Utökat ord/ljudförråd

Kaspian sa något nytt idag! Han har ju blivit en hejare på att säga "bawawawawawawa" och "brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr" och att spela på läpparna. Men idag sa han helt plötsligt "dododododo". Fantastiskt :D
Ungefär som Tessans fågel (efter diskussioner om fågelarter vågar jag inte påstå att han är något annan än en fågel, för då blir det åtminstone inte fel) Roland. Han har sina vanliga melodier och ljud, men ibland sätter han igång med nån supertjusig opera-aktig låt.

Sötkorven i egen hög person:

Nostalgi: några bilder från djungelturen i Venezuela

Bilder från hela resan hittar ni på http://ppf.bilddagboken.se under april-juni månad
eller på www.resedagboken.se på namnet "sara,nilla". På Resedagboken finns även mer utförliga dagboksanteckningar.


Det lilla bräckliga planet som tog oss långt in i regnskogen,
över floder och indianreservat






Det var många turer i "butt-numbing-boats". I skjulet till höger
sov vi (spindeldrömmen, se inlägg nedan)




Angel Falls, högsta vattenfallet i världen, nästan 1 km högt

Dröm eller verklighet?

Inatt vaknade jag av en mardröm. Det händer inte så ofta, men inatt så. Det var riktigt obehagligt.

Modellerna i Top Model är i Nubiöknen (vet inte om det finns en sån, men där var de iallafall). Sen går de ut genom en dörr och är då i ett hus. Plötsligt är dom jag och några andra som pluggar eller jobbar tillsammans. En person går hem, och för sent märker vi att han glömt sin portfölj. Sen är vi inlåsta i källarlokalen. Som plötsligt ser ut som mitt klassrum i mellanstadiet. Det är bara jag och två till kvar. Dörrarna är låsta och mobilerna har ingen täckning. Vi sitter vid ett bord. Plötsligt märker jag en stor jävla enorm orm uppe på skåpet precis bredvid dörren. Jag väcker dom andra, som suttit och sovit, och pekar på ormen. Vi tänker fly ut genom fönstrena, men dom är också låsta. Vi planerar att slå sönder ett fönster med en stol, men alla stolar är lätta och tunna av plast, så de kan inte ha sönder en ruta. Vi smyger förbi bredvid skåpet där ormen är hoprullad och ut genom dörren. Irrar i olika rum. I ett annat finns det en liten orm, så vi springer ut därifrån och in genom en annan dörr. Det är släckt. Plötsligt kommer vi på att det ju var där vi var först, där den humongous stora ormen är. Vi skriker och springer ut. Håller i dörren så att ormen inte ska ta sig ut efter oss. Dörren är med ens inte en vanlig dörr längre, utan en två tunna plastskivor. Vi fortsätter att hålla emot, men ormen - som nu samtidigt blivit en kvinna fast ju är en farlig giftig orm egentligen - lyckas bända upp plastskivorna mer och mer.

Där vaknar jag, vettskrämd. Vågar inte ta upp mobilen från golvet för att se vad klockan är, ifall det kanske skulle finnas en orm under min säng. Såhär i efterhand inser jag ju att jag väl var vaken fast ändå inte. Huvalien, otrevlig dröm hursomhelst.

Det påminner om en sak. Första natten vi sov ute i regnskogen i Venezuela var det svinkallt och jag sov ganska dåligt. Jag hade ju redan sovit i hängmattor i Amazonas i Brasilien, men man är ändå lite nojig - och fryser man så hjälper ju inte det så mycket. Någon gång där mitt i natten vaknade jag halvt om halvt upp, övertygad om att en stor spindel suttit precis vid mitt ansikte, och kanske bitit mig. Det fanns ju nämligen inga myggnät till hängmattorna.
Framåt nästa kväll är det någon i gänget som märker två gigantiska spindlar i taket (vi sov ju inte helt utomhus, det var stolpar och ett tak, inga golv eller väggar) precis ovanför min hängmatta. Killarna trodde inte på mig när jag berättade om min dröm, men jag vågar fortfarande inte vara säker på att det faktiskt inte var på riktigt. Det kändes så himla verkligt, och när jag nästa dag fick se spindlarna ovanför mig... För övrigt bytte jag hammock efter det, dels för spindlarna och del s för att få sova bredvid en söt schweizare :)

Plugg(- och tränings?)dag

Idag har jag suttit i mitt rosa lilla rum och skrivit på hemtentan i etnologi. Hela dagen. Utan uppehåll. Eller jo, jag var och handlade mjölk. Och åt lunch. Och tog en dusch. Och så har jag lekt med Kaspian några gånger. Men annars har jag verkligen bara pluggat.

Jag börjar känna att jag är redigt onyttig. Alltså, träning och jag har aldrig varit goda vänner, men däremot brukar jag promenera varje dag. Eller, brukade. När jag bodde hemma. Jag tror det kan vara det att omgivningarna här inte uppmuntrar för promenerande. Hemma bodde man ju precis bredvid skogen, hade nära till sjön, och stötte nästan aldrig på några människor.

Idag har jag inte varit utomhus alls, förutom när jag gick till affären två minuter bort då. Så jag har försökt intala mig själv att har jag bara fönstret öppet när jag pluggar är det som att jag är utomhus. Om jag dessutom gör stjärtknip i en timme, gills det t.o.m. som utomhusträning då?

Dumblogger

Jag var glad alldeles nyss, men nu sitter jag och säger alla fula ord jag kan (dvs tre stycken, som jag upprepar) för dumma blogger vill inte ladda upp bilden jag vill att den ska ladda upp. Ska försöka igen nu, annars får ni för er inre syn föreställa er en vit kjol med svarta prickar. För den har jag just köpt på Tradera.

För övrigt har jag ont i nacken och ryggen. Kanske inte är så ergonomiskt riktigt att sitta med datorn i sängen, eller att läsa och skriva i sängen. Men det är ju så mysigt!

Nähä, helvetes jävla skit-blogger. (Ja, det är de tre fula orden jag kan.)

"Du är vad du äter"

Sådär, nu har jag varit hos doktorn. Ska få en stark salva och se om det blir bättre, plus få mer mjukgörande utskrivet. Hon såg även ett samband med eksem och allergi (hösnuva), och med såriga eksem och dålig kost. Pffft vadå, skulle jag äta onyttigt? Hrm.

Har läst 38 Etrusk-sidor. Typ 80 kvar. Tur att det inte är något roligt på teve ikväll :)

Odisciplinerad

Gissa vems händer som ser nästan normala ut idag? Just idag när jag fått tid hos en doktor. Typiskt.

Läste om Etruskerna till midnatt igår, och idag har jag 124 sidor till att läsa, nämligen om Etruskerna i den Arkaiska tiden. På engelska, självklart. Pfft, det kommer jag aldrig hinna. Speciellt inte med tanke på att jag gick upp sent, åt frukost länge, och sen satte mig vid datorn. Men man måste ju ha en plan, och den är iallafall att jag ska läsa klart kapitel tre i Etrusk-boken idag, så att jag efter lektionen imorgon kan sitta på biblioteket och läsa Kulturanalyser till hemtentan i etnologi. Onsdag blir råplugg hela dan, torsdag förmiddag detsamma. Pubrunda på kvällen. Jag borde nog vara asocial på fredag och plugga, för på lördag ska Kaspian passas hela dan. Och på söndag ska jag spela. På tisdag flyttar jag. På torsdag fem timmars tenta i Antiken, på fredag ska hemtentan i Etnologi in. Oj hjälp vad jobbigt det blev nu när jag började se framåt. Bakåt, jag ska bli en bakåtsträvare!

Igår köpte Veronika och Johan Buzz ett frågesportspel till Playstation, som vi spelade några gånger. Skoj skoj.

Funderar på att be Anneli ta med sig min discokula när hon kommer till helgen. Men hon kanske inte vill åka kommunalt med den.

Jaha nähä, dags att försöka läsa lite nu då trots allt. På vårdcentralen ska jag vara 14.45. Trevligt att det är bara några minuter härifrån :)

Oj, stackars...

Bilder från gårdagen

Pubrunda

Tecken på att man är berusad:

1) Man vill inte sova när man kommer hem, man vill leka med datorn. Och man förbannar sina vänner som inte är online klockan tre på morgonen. Stavningen är dessutom lite klurigare än vanligt.
2) Man lägger jämna busspengar i sin ficka, men rotar ändå i plånboken när man väl går på.
3) Man väntar (inte för första gången) på bussen på fel sida av torget tills någon vänlig själ berättar att min buss ju går från andra sidan. (Ja det är sant Veronika, reta mig inte.)
4) Känseln i ansiktet kommer och går.

Ja, som sagt govänner, pubrunda. Enligt vår nystartade men dock omedvetna tradition får en pubrunda inte bestå av mer än tre pubar - av de tretton som man planerat. Vi möttes därför på Norrlands, men gick snabbt vidare till Västgöra. Mysigt källarvalv och konstig öl. Vidare till bankomat, sen ÖG. Där blev vi ett tag. Cecilia introducerade oss mindre vetande för en ljuvlig shots vid namn Baby Guinness. Trots det avskräckande namndet var det en chokladig god historia... För övrigt måste jag ge en liten applåd för studentpriserna på alkohol! En öl kostar 19-27 kronor, en fyra kostar 38, och en shots kostar 39. Trots dessa kap känner jag mig lättad över att studiemedlet kommer på måndag...
Arijeta och Cecilia gick vidare till Värmlands för att dansa, men jag stannade kvar. Det var ju bra, för jag tycker inte om att dansa. Och så var det inträde dit. Och så fick jag nu istället chansen att prata med några som jag inte pratat med annars. Alltså, ska man välja pluggkompisar kan jag nog tipsa om såna som pluggar om antiken eller om arkeologi, dom är liksom snälla hela bunten. Iochförsig har det kanske inte just med kurstillhörigheten att göra, men ändå.
När ÖG stängde 01 så gick vi till något ställe som hette något. Något på F tror jag tom. Där drack vi öl på uteserveringen och hade det trevligt. Det enda molnet på min himmel just då var att en kursare började prata om sig själv som ingenting värd, att han försökt ta livet av sig en gång och kommer försöka igen, ingenting är värt något, det finns förlorare och det finns vinnare. Jag kände bara för att gråta när han började. Vem har inte haft såna tankar? Men när någon yttrar dom högt, jag vet inte, det var riktigt jobbigt. För övrigt var det andra gången idag jag blev gråtmild; den andra var när jag och Veronika på förmiddagen gick på stan och sen såg en korvgubbe. Han var gammal och liten, och hade sitt korvstånd på en flakmoppe. Iklädd svart gammaldags hatt och en randig fin skjorta liksom hoppade han upp från sin plats när vi gick mot honom. Veronika ville ha en korv, och han fråga sådär farbroreligt: "Senap och ketchup?" varpå Veronika svarade: "Bara ketchup tack". Ja, jag förstår att det är svårt att förstå mina känslomässiga strömningar, men jag var nära till gråten då. Och blev det alltså senare igen när kursaren började.

Sista bussen hem gick 2.30 från (ena sida, den rätta sidan) av torget. Framför mig satt en blond tjej och spydde så det skvalade. Mmm härliga nattbuss. Jag förstår nästan att man får betala kontant på just nattbussarna... Innan bussen skulle avgå sprang det på en kille som kände blondinens kille (eller ragg, vem vet) och ville få ett nummer av honom - hennes bästis nummer. Hon var dock så däckad och spyende att hon inte var kontaktbar, så killen försökte själv istället. Flera gånger bad han oss övriga passagerare om hjälp och råd; vid ett tillfälle ville han ha papper och penna, och vid ett annat undrade han om någon annan kände till mobilmodellen eftersom han själv inte gjorde det. Det var "på liv och död" informerade han oss.

Tänk att kunna vara odrägligt full och spy och lukta illa - men att ha någon pojke som håller om en då. Som tar bort ens hår från ansiktet, och som håller om en och bryr sig om en. Fastän man spyr och luktar illa. Tänk.

Imorgon ska jag läsa en Etnologibok, 130 sidor, och skriva lite om den. Sen blir det in till stan för mig Vonk och Kasp - lördagsfika på Smålands och lite shopping på stan. Så, jag borde sova nu. Klockan är 3.37 nu, och jag måste snart upp för att hinna med allt som hinnas med skall. Huvalien. Men tro nu inte att jag är dum som sitter och skriver nu - hade jag inte gjort det inatt hade jag gjort det imorgon. Ju. Förstog ni?

Däremot kommer det nog upp lite bilder imorgon, antingen här eller i bilddagboken (http://ppf.bilddagboken.se), så håll utkik. Om ni vill se på bilder dvs. Annars kan ni ju blunda så mycket ni vill.

Ja, godnatt allesammans därute då.

*Stjärnorna de tindra så klara....*

Gonatt

En rolig sak dök plötsligt upp i lägenheten. Jag trodde det var ett skämt, men icke. Det är snor-sugen Frida. Eftersom bebisar inte kan snyta sig själva, och Kaspian är en bebis.

Nu börjar det bli läggdags, jag känner att jag innan pubrundan kl 18 borde hinna titta lite mer på Etnologihemtentan. Huvalien.

Men innan dess ska jag gå in på www.snor.nu och bli medlem. Då får man en gratis näsflöjt! Förstå vilket partytrick... "Hej jag heter Pernilla. Jag är inte bara snygg, jag kan spela näsflöjt också!"