Sova?

Igår var det dags för Clap to This! på Smålands, en klubb som några av mina nationsvänner dragit igång. Jag har tidigare bara besökt klubben som gäst, men nu var det dags att ta sitt patriotiska ansvar och stå på andra sidan bardisken. Detta gjorde jag i bling-bling-bar tillsammans med Zanna, sjukt schysst. Husets alla skinnmöbler var flyttade dit för en loungekänsla, och som grädde på moset pryddes borden av röda porrlampor. Artist för kvällen var Paragon, han var säkert bra, jag vet inte ens när han var uppe på scen.
Framåt 05 hade vi städat klart efter klubben. Då intogs personalmat och x antal öl. Ölenintaget fortsatte. Vi tävlade om vem som bäst fick plats i en stor kastrull (livsfarligt, plötsligt kan starkare byggda varelser helt sonika lyfta upk kastrullen, vandra iväg med den och placera den (och dess besökare) på någon högt placerad bänk), vi åkte diskbackspulka nedför trappen... Sen tror jag att vi gick till V-Dala för brunch, våffelbuffé är inte helt fel! Efter det följde gårdsmys i vårsolen, fyra (eller var det fem?) goa skedande fyllon på en filt i solen... Vi fick sen för oss att hälsa på Jacob på hans jobb på nåt museum vid Slottet. Dom sålde inget kaffe, och filmen om snubben det handlade om var trist. Vidare till Fågeldammen för lite fika, men det var knökfullt, så vi gav upp. Nu har jag kommit hem, och duschat, och snart kommer Hanna (min ängel) med pizza. Sen ska jag sova. Sen måste jag sova. Klockan är ju nästan 16! Det blev en lång dag idag... öh, igår... ja, justdet. Så är det.

Intelligenta människor handlar i baren:
"Hej, jag har min jacka och så en liten svart väska också" (sträcker fram garderobsbricka)
"Ja, men det här är ju baren."
"Jaha... öh... ska jag gå från andra hållet?" (pekar på andra änden av bardisken)
"Nä, alltså, det här är baren. Inte garderoben. Du måste gå ner för trappan."

Det får tydligen bli en följetong. För många såna samtal. Men sjukt kul var det att jobba, och även personalfesten efteråt. Najsprajs!

Mina ögon svider, gommen är torr och hjärtat slår panikartat. Snart pizza. Snart sova.

Finaste påskbilden

Hm

Ja nej alltså... jag vet inte... Jag sa till frisören att jag ville ha förändring, och det fick jag. Verkligen. Jag är numera korthårig. Tyckte det såg helt okej ut när jag gick ut från frisören, bara väldigt väldigt ovant, men hittills har jag bara fått negativa kommentarer (alternativt tystnad, ett sätt som åtminstone jag själv använder för att slippa ljuga när jag tycker något inte är fint). Ah well, det växer tillbaka. Jobbigt bara att träffa tjocka släkten imorn om man känner sig ful i huvet :/

Kameran och jag har bekantat oss lite. En hel del finesser måste jag säga. Gick ut på en liten fotorunda idag, men så fort solen kom fram lite och jag skulle knäppa Kaspian så druttade han omkull framstupa i en vattenpöl. Då gick vi in.

Vad ska man ha med sig hem? Vad ska föräldrarna få i födelsedagspresent? Kommer klippningen idag bli bra? Åh kära nån då.

Far och flyg

Nu far jag snart hem till föräldrarna för lite påsk-komiväg (påskledighet är det ju inte tal om när man fortfarande måste plugga). Efter redovisningar av fördjupningsarbeten i etikkursen hela dan igår såg jag till att tvätta, städa, montera klart badrumsskåpet, dammsuga och skura golv innan jag tumlade i säng (tumlare är en val va?). Nu börjar rummet verkligen kännas rätt, tänk vad lite städning kan göra!

Med till föräldrarna är, förutom kursböcker, min nya fina kamera. Jag hoppas att vi kan lära känna varandra lite bättre när jag är där!

Nästa vecka sätter det igång med tidningen igen, mitt sista nummer.

För övrigt verkar Sicilien-maffian ha slagit till i korridoren. Sophämtningen är ur funktion. Jag undrar hur stort sopberget kommer bli?

I fredags var jag på fest. Då tog jag med mig min rom jag köpt i Karibien. När vi kom fram till festen insåg vi att den var 69%.

Hade du väntat dig något av intresse i detta inlägg misstog du dig.

Herrmiddag 8/3

Varje termin anordnar terminens damer en gasque för karlarna. Denna gasque har ett hemligt tema som används till stationer, middag, spex, utsmyckning med mera. Temat för den här terminens herrmiddag var maffia, och det var riktigt roligt att jobba.

Den första stationen hade jag och Bella hand om. Vi var Boris och Vladimir, några underhuggare i en rysk familia, som hade hand om maffiaskolans årskurs ett. Där blev killgrupperna uppmanade att hitta på ett familjenamn, utse ledaren, välja huvudnäring (flera grupper svarade blixtsnabbt sophämtning, hehe) med mera. Sen förklarade vi, med rysk(?) brytning givetvis, att det är viktigt att kunna skicka hot mm utan att bli igenkänd på sin handstil. Därför fick de välja en ärkefiende, nån annan kille som skulle gå på festen, och skriva den personens namn på ett kuvert. Därefter demonstrerade vi en del mordvapen, som såg, högaffel, golfklubba, D10, och kamerastativ. Eftersom det rörde sig om nybörjare inom maffiavärlden var de ännu inte redo att mörda, så vi hade förberett ett lik. Deras uppgift blev att knipsa av ett visst finger från detta lik. De fick välja bland de olika vapen/verktyg som fanns där, och de hade tre försök på sig. Bara en grupp försökte med D10 och golfklubba. När de fått loss fingret (liket var kuddar under en filt, med målade diskhandskar fylla med ketchup, bomull och varmkorv) fick de stoppa det i kuvertet med ärkefiendens namn på innan de gick vidare till åk 2. De andra stationerna var prickskytte, hinderbana (där alla bar en kille som fick agera lik inlindat i en matta) och quiz. Fördrinken hölls vid en spelhåla.

Stora fest hade fått en riktig restaurangkänsla och stämningen hamnade snabbt på topp. Det var en bjudorgie utan dess like. I denna lyckades vi ändå leverera både dans och spex. Det jag tyckte var roligast var dock att, ombytt från rysk maffiasnubbe till cocktailbrud à la förr i tiden, spatsera ut i högklackat och balansera de blodiga kuverten på en silverbricka för att dela ut dem. En annan höjdpunkt var att välja vilka killar som under hot skulle hämtas från middagen för att bli misshandlade innan de sen släpades tillbaka ut i festsalen där de dumpades. Det var jag och Helena som misshandlade. Vi gjorde det med hjälp av teatersmink bör kanske tilläggas.

Det är lätt den roligaste herrmiddag jag jobbat på, förmodligen för att jag själv var mer delaktig denna gång, och dessutom kände de flesta jag serverade och därmed tog det mer med en klackspark. Släppet var dock dött, och jag blev inte kvar länge på sexan heller.

Några bilder från kvällen. Zanna fotade.

Suck och stön

Tokig. Jag blir tokig. Jag upprepar och upprepar all viktig information, ändå får jag flera gånger frågor och förvånade utrop. "Va, skulle vi börja jobba nästa vecka?" Information som jag delger glöms bort med ens och en kvart senare får jag frågor om just precis samma sak. "Eh, ja, jag har läst det mailet. Det var det jag sa till dig förut att jag svarat på." Inom mig väser jag saker som Idiot! Tänk själv! Aaargh! men utåt försöker jag verka lugn och sansad, ungefär som när man pratar med ett litet litet barn. Eller en ko. Snart är samarbetet iallafall över, och det är moroten. Synd att ge upp redaktörskapet, som ju är sjukt kul nu när jag fått lära mig programmet och faktiskt gjort en tidning - inte bara fått leka nåt slags sekreterare, men det är inte värt det om man vantrivs så rejält med den man ska samarbeta med.

Alltså. Ja. Nä. Bläsch. Skit samma. Märker att gårdagen och idag-dagen varit såna dagar då allt bara känns åt helvete och sådär ni vet, allmänt mörker på nåt sätt, trots att man försöker. Så nu går jag och lägger mig. Ibland går sånt över när man får sova.
Bluäääsch.


(åh kära nån så välartikulerat och moget. javisst.)


-------------------------------------------------------
Usch så många tankar och saker att skriva, men jag låter bli, för att folk i min närhet läser och jag vill inte att dom ska veta alla mina tankar. Men många är det just nu.
Sova var det. Imorgon är det fredag och så ska jag.. göra nåt. Skola tror jag. Och massa fix av olika slag. Tidningen o skolan o herrmiddan. Det är nog allt.

Hjälp

Jag måste komma på ett moraliskt dilemma att skriva om i etikkursen. Fem sidor, ska lämnas in om en vecka. Inspiration, tack.


För övrigt försvann mitt inlägg från i måndags. Det såg ut ungefär såhär:
"Första natten jag sover i nya rummet där fönstret inte går att stänga, och vad händer? Minusgrader och snö."

Info

Jag håller på att flytta till ett annat rum. Där funkar inte internet. Vi får se när det kickar igång. Just nu står datorn kvar i det gamla rummet, där internet funkar, men imorn ska rummet besiktigas och sen får jag nog inte använda det som datorrum längre. Nu ska jag sova i nya rummet för första gången! Med öppet fönster dessutom. Kallt och lite obehagligt. Har försökt isolera med handdukshögar och en upphängd filt. Hoppas att fönstret blir lagat snart. Och eluttaget. Och internet.

Shalalalalala!

Oj!

Vad var det som just hände?

Med inköpslista och påsar i väskan gick jag mot ica för att inhandla mat, som jag är i desperat behov av. Som av en osynlig hand knuffades jag vänligt in i Studentbokhandeln. Nu är jag hemma igen, utan någon mat. Däremot äger jag numera:

Antikens historier, Alf Henrikson
Harry Potter and the half-blood prince, J.K. Rowling
Pilgrimsresan, Paulo Coelho
Fröken Smillas känsla för snö, Peter Hoeg
Den osynliga väggen, Harry Bernstein
Tills jag finner dig, John Irving
Liftarens guide till galaxen, Douglas Adams

Det var 40% rabatt på alla böcker. Det kanske förklarar det underliga fenomenent som nyss skedde.

Nu ska jag tvätta för andra gången idag, sen blir det lunch. Vad jag nu ska äta? Potatisbullar kanske. Och sen alltså IKEA. Igen.

Ämbetsmannakonferens

Förra helgen var det ämbetsmannakonferens, den första jag kunnat vara med på sen jag tog ett ämbete på nationen. I samlad tropp promenerade vi ut till Lurbo där helgen skulle spenderas. Och med samlad tropp menas alla utom två som åkte buss istället.

Vår miljöförman, som arbetar för att förbättra nationens och ämbetsmännens yttre och inre miljö, hade planerat promenaden. Vi gick längs med Linnéstigen, och längs med vägen fick vi diverse frågor och uppgifter att lösa. Leriga men glada kom vi efter drygt två timmar fram till Lurbo. Kvällen ägnades åt middag, öl, brädspel, bastu mm.

På lördagen lekte vi lekar (jag vann Evolutionen, woho!), gick på tipspromenad, hade musikquiz och ölprovning. Innan middagen tänkte vi duscha, men då var varmvattnet avstängt. Det är smärtsamt att duscha i kallt vatten måste jag säga.
Trerätters middag med snaps och sång följdes av en lång och underlig natt med bland annat turer i skogen och feminismdiskussioner.

Några timmar efter att jag drack min sista öl och gick och la mig var det dags för frukost, följt av städning, för att sedan ta bussen in mot stan klockan 12. Det var en spännande helg.

Ibland får man för sig saker. T.ex att man kan hoppa igenom en öppning i en vägg utan att nudda någonstans, och sedan landa på andra sidan. Det gick dock inte. Men det var väldigt många som försökte. Med (iaf i mitt fall) stora blåmärken på framsidan av låren nästa dag.



Det SKA gå!

Såhär ser denna korridors dammsugare ut. Om någon undrade.

The never ending ikea-besök

I tisdags åkte jag och Emilia till IKEA. Det var spännande. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men vi kom inte därifrån förrän fem och en halv timme senare. Först var planen att åka buss hem, men efter lite eftertanke insåg vi att vi hade för mycket saker att bära. Vi ringde ett taxibolag som sa att det inte var någon fara. Vi närmade oss slutet av IKEA-banan när vi stötte på Fyndhörnan. Där gjorde Emilia ett fynd. Tyvärr(?) ett ihopmonterat sådant, i form av en byrå. Glada i hågen betalade vi våra inköp. Jag ringde återigen taxibolaget för att fråga vad en större bil skulle kosta, och fick då veta att de inte hade något större än en kombi. Emilia ringde då sin moder som jobbar i närheten och lovade att komma och hämta upp oss och våra nya tingestar en halvtimme senare.

I min plan för denna tisdag ingick ett besök på onoff för införskaffande av en kamera. Vi bestämde därför att dela på oss, så i ösregnet gick Emilia mot varuutlämningen för att hämta mitt skrivbord medan jag begav mig på jakt efter onoff. Jag skyller på utmattningen, stressen och det piskande vädret; jag hittade inte onoff. Jag ville ju inte att modern skulle få vänta på mig, så jag vände. På varuutlämningen träffade jag Emilia som konstaterade att min bordsskiva inte skulle få plats i bilen, men jag kunde lämna den där till nästa dag. Vi lastade in bordsben- och ram i bilen och körde tillbaka till IKEA, där vi på nåder fått parkera två fulla kundvagnar. Inlastning av vagnsinnehåll i regnet följde. Allt fick plats i bilen utom jag, så jag plumsade till busshållplatsen. När jag kom hem hade Emilia, med hjälp av Tom, burit in alla saker. Återstoden av dagen ägnades åt febrilt
letande efter någon som kunde skjutsa hem bordsskivan nästa dag, ett letande utan framgång. Enda lösningen som kvarstod var att köpa IKEAS hemkörning för fyrahundra kronor, vilket kändes jäkligt surt då vi lika gärna kunde ha gjort det tillsammans på en gång - att själv betala 400 för att skjutsa hem en borsskiva som kostade 350 kändes inte roligt. Snabbt bestämde jag mig för att köpa en soffa, något som jag tänkt vänta åtminstone en månad med.

Onsdag morgon tog jag återigen bussen till Boländerna. Klockan 10:45 gick jag av vid onoff för att köpa kameran först innan någon annan hann ta något av de "enstaka exemplar" som enligt hemsidan fanns där. Onoff öppnade dock inte förrän 11, så jag gick till IKEA istället. Där valde och beställde jag soffa och hemkörning av både den och bordsskivan. Tillbaka till onoff, där kameran inte längre fanns i lager. I en genomträngande lukt av bajs (eller sopor, tror det finns nåt sånt där) fick jag vänta tio minuter på bussen hem. Soffan och bordsskivan skulle köras ut dagen därpå.

Mellan 8 och 12 på torsdagen skulle IKEA komma och dumpa sakerna hos mig. Jag drog mig upp ur sängen vid 8, men först klockan 10 kom bilen. Efter hjälp av olika vänliga själar att bära upp sakerna till korridoren kunde monteringen äntligen sätta igång! Glad i hågen började jag skruva ihop bordsben, bara för att märka att det bara fanns två stycken när det skulle finnas tre. Emilias väna moder letade i sin bil och jag fick senare leta i Emilias röda rum, men inget ben fanns nånstans. Jag tänkte åka in till IKEA direkt och hämta det tredje benet, men hann inte - och tur var det. När jag ringde kundservice konstaterade de att jag fått fel ram till bordet, och därav ett ben för lite. Jag blev informerad om att jag skulle åka tillbaka till IKEA med ramen, så skulle jag byta den och få med mig det tredje benet också.

Idag ringde jag återigen till kundservice för att höra om det fanns någon möjlighet att få den rätta bordsramen hemkörd gratis istället, eftersom jag inte har någon bil och redan har betalat hemkörning en gång, och framförallt för att det var IKEA som gjort fel och inte jag. Det gick. Men det skulle dröja upp till 10-14 dagar. Och jag hade tänkt flytta idag. Så det blir till att släpa det ganska stora, tunga och otympliga paketet till och på bussen, och sen ett lika stort och otympligt (eller större?) paket hem igen.

Jag börjar bli trött på IKEA och Boländerna nu. Överdos.

För att min tredje resa dit denna vecka inte ska kännas lika värdelös ska jag köpa kameran idag. På pc city. Om den finns kvar i lager dvs. Ibland ändras sånt snabbt har jag märkt.

Vissa personer får mig dock alltid på bättre humör. Man får se till att tanka ibland.

Lättretlig.

Det är många saker jag tänkt skriva om de senaste veckorna, men det har liksom inte blivit av. Efter en period med mycket att göra har jag nu kommit in i en lugnare fas, där jag till och med tar mig tid att vara social, träna, och laga mat. Känns bra måste jag säga.

Har varit hyfsat lättretlig, eller så har jag umgåtts med för underliga människor. En person jag samarbetade med övergick från att bara vara besserwissrig och utflippad till att även ljuga, för att på så sätt få mig att göra mer av det gemensamma arbetet. Seriöst, ska jag bli ljugen för får man väl tamejfan ljuga trovärdigt? Vad är det annars för mening? Det optimala är ju inte att, för att få mig att ringa ett jobbigt samtal som var den personens uppgift, ringa mig från sin hemtelefon för att säga "Jag kan inte ringa för jag har inga pengar på mobilen, så du kan väl ringa istället?". Eller, ja, kanske ändå. Jag hade gett upp striderna by then och ringde faktiskt samtalet. Helt fel egentligen med tanke på att jag kommit två timmar tidigare och gått två timmar senare varje gång vi setts, och dessutom suttit en heldag själv och jobbat, och detta alltså var vad den andra personen skulle göra. Suck.

En annan irriterande grej var att likt ett dumt barn, alternativt en efterbliven dreglande person, bli tillsagd att jag tappat bort nationens uthyrningsnycklar. "Det är en väldigt viktig nyckel". No shit, jag är inte DUM i huvet. Min första fråga var "Vadå, hade jag inte lagt dom i brevlådan?" (som jag gjort alla andra gånger jag lånat nyckeln för att jobba med tidningen efter att alla på nationen gått hem). "Nää." Hela dan letade jag och våndades. Möttes av en leende fd kurator som lugnt konstaterade att det skulle kosta mig 1500. Fortsatte att letas och våndas. Var ju säker på att jag hade lagt den i brevlådan, så började ana att någon fått tag i den på något sätt - skulle då jag få betala för att byta ut alla lås och så?
På kvällen fick jag veta att de inte kollat i brevlådan under dagen. Där låg nyckeln.

På seminariet om feministisk etik igår diskuterade vi pornografi och prostitution. Efter mycket förvirring kom vi fram till att erotika är sånt där förhållandena och sexet som visas är jämställt, där ingen dominerar osv, och att porr är det motsatta - och nog även det vanligaste. Det skulle i såna fall vara just porren man vill bli av med, eftersom den sänder ut en bild av kvinnor som undergivna osv. I vår klass finns en snubbe som antingen gillar att provocera, eller som är dum i huvet - det är lite oklart. Även i denna diskussion skulle han säga emot allt som stod i artiklarna vi läst, allt vi andra sa, och allt som läraren sa. I slutet av diskussionen klämde han ur sig: "Men vadå, nåt vi inte får glömma bort i diskussionen är ju att många faktiskt njuter av porr. Det är likadant som att vissa njuter av glass, och det är det ingen som vill förbjuda". Här kunde jag inte bita mig i tungan längre, utan kontrade något om att det väl inte går att jämföra glass med något som får ungefär hälften av jordens människor (syftar på kvinnor) att förminskas, förnedras osv, och som den halvan av befolkningen inte tycker är acceptabel... mer hann jag inte säga innan han med ett stort leende började prata om en undersöööökning han sett där både kvinnor och män fick se porrfilm, och där mätningar visade att bägge könen njöt av det men kvinnorna sa att de inte gjorde det. (Nu är det där nåt jag själv känner igen, men jag tänker väl att kroppen kan reagera på något även om hjärnan säger att det är fel och det egentligen är nåt man tar avstånd från.)

Ja, nej, nu kom jag av mig. Ska borsta tänderna och klä på mig för en promenad. Hej!

Jag vill köpa en kamera, packa en ryggsäck och bara åka. Bort, jättebort. Utan mål, utan mening.

Panik panik panik, hyperventilation!

Framtidsplaner? Mening med livet? Bli när jag blir stor?
Aaaaaaaaaah! Borde resa. Skita i att plugga. Blir ju ändå ingenting.

Lillasyster pratar om polmag, storasyster är snart lärare, kusin läser till civilingenjör, lillkusin kan rita. Jag är inte bra på nåt och inte intresserad av nåt.

Kusinernas mamma som skrattade åt mig när jag sa att jag ev kommer läsa mer antiken och sen lägga till museologi.

Snart har jag läst i två år, har då fyra år kvar med csn. Ska jag läsa en ordentlig utbildning tar det nog fyra år. Så jag måste bestämma mig nu.

Gosh, tryck över bröstet, jobbigt att andas.

Jag måste bort. Vafan gör jag här egentligen???