I fredags kom Lisen till Uppsala, vi skulle jobba ihop i puben hade vi bestämt. Kvällen flöt på hyfsat bra, det var mycket folk men pubhjonen (som var nya alla tre) jobbade på bra. Det var hyfsad ordning på det mesta, även om de flesta fick vänta på maten en dryg timme. Det var å andra sidan inte mitt direkta ansvar, jag kan inte få nån att laga mat snabbare.
Spexet hade premiär samma kväll, vilket innebar att vi inte fick använda diskmaskinen fram till föreställningen slutade vid klockan tio. Vilket i sin tur innebar ett enormt diskberg.
Klockan ett stängde vi puben. Klockan halv fem, jag upprepar: HALV FEM, hade vi städat klart. Så länge har jag aldrig städat efter en pubkväll. Förvisso var jag hyttmästare, dvs hade ansvaret för kvällen, och nog för att jag kan vara dålig på att säga ifrån och delegera ordentligt, men det här var helt sanslöst. Jag fick säga till samma sak om och om och om igen, ändå stod några av hjonen bara och pratade. Själv sprang jag runt och diskade, städade, vek dukar, plockade upp öl, tömde kylskåp, bar iväg smutstvätt, bar iväg alla sopsäckar, med mera. Jag vet inte om det faktum att jag haft skola på morgonen, och därmed varit vaken sen halv sju på morgonen, påverkade mitt humör. Men det är nog föga troligt, när folk bara latar sig blir jag skitförbannad. Dessutom blir jag irriterad på mig själv när jag hör mitt eget tjat. Men vad ska man göra?? Nä fy fan säger jag. Stackars Lisen som fick uppleva en sån intensiv jobbdag. Vi två var där 16:00-04:30. Och sen hade ju de andra två hjonen sett fram emot att pöla, så vi satt väl kvar till klockan sex ungefär.
Till hela denna ljuvliga upplevelse hör även en komplicerad och hyfsat ointressant berättelse om hur det blev fel med avstämningen av kassan och babsen.
Fy säger jag bara. Nu dröjer det länge innan jag sätter min fot där igen. Ska jag hamna i en bar inom den närmsta framtiden ska det vara som gäst, inget annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar