Tom i huvudet

Nyss hemkommen från antagningsprovet. Det var väldigt många där, det hade jag inte riktigt räknat med. Alla verkade så vuxna och smarta, många till och med klädde sig som bibliotekarier. Usch, det var ett svårt prov. Men jag svarade på alla frågor för engelsk läsförståelse, även om jag chansade på några och det var en fråga jag inte alls förstod. Och så skrev jag lite babbel på skrivdelen, om jag fattat det rätt var det inte innehållet utan den skriftliga förmågan som testades där. Usch, nu känner jag mig helt tom i huvudet, avtrubbad.

På vägen hem började det blåsa tokmycket. På ICA sprang jag in i T, men när jag hämtade mjölk glömde jag bort att han var där så jag bara gick och betalade och gick hem. Snacka om att vara med. Den sista sträckan hem började det även regna, och då var min motståndskraft lika med noll. Därför är jag nu månadsdonerare till Greenpeace. Så kan det gå.

Förresten var det nån som hade rivit ner mina omsorgsfullt upptejpade arga lappar i köket igår. Ska jag tolka det som en krigsförklaring? Eller som att dom förstått mitt (mina) budskap och hädanefter kommer lyda min vilja (dvs stoppa upp nåt där bak och sen slicka av detta något.. nä, det var inte nåt sånt jag skrev)?