En dröm

I drömmen jag nyss vaknade från gick vi högst upp på en kulle för att se om man såg min familjs hus därifrån. Chockade fick vi åt ett håll se en stad, gammaldags. Det var så vackert, men så underligt, vart hade den gömt sig i alla år liksom. Det var en lång stenväg med låga murar på sidorna som ledde bort till en stor byggnad, och på den vägen gick massa nunnor i olika åldrar. Även en elefant fanns på vägen (det var en konstig elefant, inte helt verklighetstrogen känner jag nu, men det tänkte jag inte på då). Vid något tillfälle började alla nunnor att svänga fram och tillbaka, och ett par gjorde likadant och fick mycket glad uppmärksamhet. "Är det kungen och drottningen?" undrade den jag stod på kullen med. En man som gick bredvid elefanten (den hade typ ingen kropp, helskumt) tog den i snabeln och de började gunga de också. Vi förstod att det var något rituellt. Längre bort låg en mörkbrun byggnad i trä som vi undrade vad det kunde vara. Nästa sekund kom silhuetten av en berg- och dalbana fram, och vi förstod att det var Grönan - och att vi måste titta på ett förgånget Stockholm.

Senare skulle jag gå ner för en kulle och önskade att jag haft en riktig kamera så att jag kunnat fota gräset i motljus, även om man inte ska göra det.

Nere i ett köpcenter av något slag, ville leta skor. Fruktansvärd sång bakom mig, det visar sig sen vara Amalia och hennes klass/korridor som är ute på uppdrag, och en del av det var att sjunga. Jag tappade bort mina vantar och blandade ihop dom med andras, men till slut kom de rätt. Letade efter wedins skor, men det var svårt att ta sig dit och eftersom det var julafton ville jag gärna hinna med bussen hem.

Senare åker vi uppför nån bob-bana, jag och tjejerna. I slutet av banan visar de kort på sina killar i samma bob-vagn och säger att det är därför vi åker - för att killarna vill hämnas och ta kort på oss. Precis då åker vi förbi dom, och när dom kastar vatten på oss inser jag att det är därför de andra tjejerna har badmössor på sig. Kommer även på att min kjol har åkt upp, och att jag kanske visar rumpan för killarna när vi åker förbi. Väl uppe är jag inom mig lite ledsen för att tjejerna inte berättat i förväg att vi skulle träffa folk, eftersom jag har ett mönstrigt linne och ett par omatchande mönstrade byxor. (Vad som hände med min kjol, eller med deras badmössor för den delen, är oklart.) Jag tror att jag försökte tänka att det inte spelade nån roll.

Sen vaknade jag nog. Alldeles för sent, klockan halv tolv. Galet mycket att plugga nu!

Men den bilden av staden var så vacker och magisk, nu när jag har den nedskriven kanske jag inte glömmer den lika snabbt...