Häromdagen addade någon mig på msn, och började lite senare skriva till mig på engelska. Förvirringen byttes mot glädje när jag förstod att det var Chrystal, som jag träffade på Tobago i våras. Hon berättade att hon inte längre jobbade i Pigeons Point, men hann inte skriva vad hon gör istället. Jag hoppas att allt är bra med henne där borta i Karibien där himlen och havet tävlar om att vara blåast.
Det värmer så mycket när människor visar sig ha en liten plats för mig i sitt hjärta, eller sitt medvetande. Kanske inte en så stor bit, men den finns ändå där.
Jag tror att jag är för dålig på att uppmärksamma dom som finns i mitt hjärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar