Sport som krig

Jag blev av någon oklar anledning så sugen på socamusic att jag, i min brist på nedladdningskunskaper, ödmjukt bad min korridorare att kolla upp en låt åt mig. Det är TT:s officiella fotbollslagslåt, den spelades hela tiden när vi var där under fotbolls-VM förra året. Snacka catchy sång, jag menar - vilken var Sveriges låt? Typ nån gammal Ledinsång, eller hur var det?
Ett minne för livet är det iallafall. Jag och Sara, på en pub i Trinidad, iklädda de mest blåa och gula kläder vi kunde hitta, omgivna av tre engelsmän som inte vågade erkänna att de hejade på Sverige, och ett hav av svart- och rödklädda trinnies. Att det blev oavgjort var kanske det bästa just då :)

Dessutom fick jag så klart för mig hur väl det jag fick lära mig om nationalitet när jag läste etnologi faktiskt stämmer: sport är vår tids krig, det är där vår nationalitet och identitet stärks. Särskilt viktigt är det för länder vars medborgare inte känner sig som en homogen grupp; att enas bakom ett lag som möter ett annat land stärker känslan av nationell identitet.

Och aldrig förr har ju jag sett en fotbollsmatch. Eller klätt mig i mitt lands färger. Eller faktiskt helhjärtat brytt mig om något sportresultat.

Klicka på rubriken eller här för att lyssna på Fighter.

(För övrigt har Kaspian en Soca Warriors-tröja)


(Och ja, det är plastpåsar jag har på mig.)